tisdag 2 september 2014

Ett litet armband

I senaste 101 idéer såg jag att någon hade flätat armband av tygremsor från gamla jeans. Kul idé! Klart att jag ville göra min egen version av armbandet!

Jag klippte smala remsor, kanske lite drygt en cm breda, fäste ihop dem med en säkerhetsnål och flätade. Det blev bättre då jag vek remsorna lite slarvigt på mitten medan jag flätade. Lite stadigare. När flätan var klar såg den lite menlös ut. Då trädde jag in ett tunt band, vitt med vita prickar, så att bandet ser ut att vara inflätat ifrån början. Fortfarande lite mesigt. På med pärlor! Jag sydde fast dem med extrastark sytråd (sån som man kan ha då man syr i jeanstyg, exempelvis). Och så en knapp och en hank som stängning, vilket inte syns på bilden - men tro mig, det finns en stängningsanordning. ;-) 

Så här blev resultatet:


Jag har ingen aning om hur länge det kommer ta innan hela armbandet har remsat upp sig. Antingen remsar det aldrig upp sig, eller så alldeles för snabbt. Man vet inte så noga. Men det skulle se lite ruffigt ut, hade jag tänkt. Och det gör det. Inte så som jag brukar vilja göra, men någon gång måste man ju göra lite annorlunda. ;-) 

Seså, gå iväg och fläta ett armband nu!

måndag 1 september 2014

Villig, av Christina Wahldén

Den här boken blev jag så arg av att läsa. Inte för att det är en dåligt bok, eller för att det skulle vara ett orealistiskt scenario som utspelar sig - utan för att det är en bra bok med ett högst realistiskt scenario. Det som händer i den här boken skulle kunna utspela sig precis var som helst. Personerna i boken är helt vanliga personer som skulle kunna finnas precis var som helst. Det är så verklighetsnära att det är obehagligt.

Boken handlar om Nora, som är ihop med Edvin. Nora går i sjuan och Edvin i nian, på samma skola. De har hunnit ha sex flera gånger - men en dag drar Edvin in Nora på en av skolans toaletter och våldtar henne. Det är verkligen en våldtäkt, ingen tvekan om den saken. Nora säger att hon inte vill, hon säger åt honom att sluta, hon kämpar emot, hon sparkar, slåss och skriker. Edvin stoppar inte. Han genomför våldtäkten och lämnar sedan toaletten. Nora klär sig, går hem och går inte tillbaka till skolan på bra länge. Många veckor.

Ingen får veta vad som har hänt, eftersom Nora känner både skuld och skam. Hon gör allt för att slippa gå till skolan; ljuger, ringer sig sjuk, smiter - men till sist brister bubblan och vad som har hänt kommer fram i ljuset. Och det är där man kan känna ilskan börja komma krypande. Det blir så många fel i vad som sedan händer.

Jag vill inte förstöra spänningen för någon genom att berätta för detaljerat om vad som händer, men det finns så många frågeställningar att ta itu med efter läsningen... Stödgrupper på facebook, exempelvis. "Fria Edvin" heter en grupp som dyker upp i den här boken. Den som har skapat gruppen har alla skäl i världen att tro på Edvins version av händelsen, och visst kan man tycka att det är allas rätt att skapa grupper - men är det fortfarande en bra idé om det handlar om att ta ställning för eller emot något som man faktiskt inte alls vet något om? Masshysterin som kan uppstå i en sådan grupp är inte att leka med...

Unga pojkars och flickors inställning till sex, är en annan frågeställning som helt osökt dyker upp. Är det ok att ha sex med någon som är alldeles för full och inte vet riktigt vad som händer? Är det ok att vara flera killar om samma tjej, som är alldeles för full och inte har kontroll? Vad är det som gör att killar hamnar i den situationen, tillsammans med sina killkompisar? Vilket ansvar har tjejen? Vilket ansvar har killen - eller killarna? Vilket ansvar har de vuxna, som förser ungdomarna med sprit? Vilket ansvar har de vuxna i omgivningen, som borde föra samtal om vilket sexliv man bör ha eller inte bör ha som ung pojke eller flicka?

Bilder som tas på personer i utsatta situationer - vad får man och vad får man inte göra med sådana? Vems är skulden om bilder sprids? Kommentarer på facebook - vilket ansvar har man för vad man skriver? Får man skriva vad som helst om vem som helst? Hur hanterar man bäst negativa eller sårande kommentarer som dyker upp på facebook eller instagram?

Hur ska man som vuxen i skolan hantera en situation som denna; att en elev har våldtagit en annan elev i skolans lokaler, under skoltid? Är "locket på" bästa lösningen eller finns det andra sätt att hantera det hela?

Ja, ni märker... Det finns hur mycket som helst att diskutera i samband med läsningen av den här boken. Villig är en grymt bra bok som verkligen inte väjer för något. Läs, läs, läs!

(Bild och bok från förlaget.)

söndag 31 augusti 2014

Saker man gör när man inte bloggar

1. Man jobbar.
Det tar en evinnerlig tid varenda dag. Massor med tid. Hur mycket tid som helst. Jag har inte kommit in i det riktigt än, så jag är lite extra seg fortfarande.

2. Man läser.
Jag har läst Villig av Christina Wahldén och blivit heligt förbannad. Mina tankar kommer! Håll ut!


3. Man handlar böcker.
Jamen, den stod och gapade som en galning där i den lokala bokhandeln och propsade på att få följa med hem. Och vad ska man göra? Man måste ju ta sitt ansvar. Klart att En enda natt fick följa med hem. Och nu blir den läst, dessutom. Den är lite påstridig, den här boken. ;-)


4. Man hurtbullar sig.
En rejäl runda varenda dag och jo, utan rundan skulle jag inte vara på fötterna. Då skulle jag vara lite under isen, tror jag.

5. Man sover.
Och sover. Och sover. Och sover. Ev. sover man lite till. Sommarens sena kvällar är ett minne blott. Nu är jag tillbaka i mina vanliga sovvanor och då sover jag mer än medelsvensson. Rätt mycket mer.

6. Man dricker cola.
Nä. Inte egentligen. Men jag snavade över en flaska cola med mitt namn på och eftersom det kanske aldrig tidigare har inträffat att jag hittat något med mitt namn på så köpte jag flaskan. Och drack halva. Sen var det tvärnit. Kanske var det tvärnit för att jag inte gillar cola vidare mycket, kanske var det tvärnit för att jag hade magen proppfull med kycklingtaco. Osäkert vilket. ;-) 



tisdag 26 augusti 2014

Ramona, av Marta Söderberg

Nämen, det här var verkligen inte rolig läsning - men väldigt viktig läsning. Intressant. Tankeväckande. Redan efter några sidor förstår jag vilket eländes elände sextonåriga Ramona dras med i sitt liv, och det är så väl skildrat att det landar i min mage med samma kraft som en stor, kantig sten. Fy fasen, vad svårt det kan vara att bara orka leva.

Författaren måste ha stor insikt i vad det vill säga att vara ung och lida av ångest och självskadebeteende. Inte nödvändigtvis egen erfarenhet, det är inte det jag säger - men med insikt i och förståelse för, annars hade den här boken inte blivit ett sådant kraftpaket. Jag köper Ramona och hennes liv rakt av, utan reservationer. Hon känns så väldigt äkta; smärtsamt äkta. Det mest tragiska av allt är att även om Ramona nu är en uppdiktad figur, så finns det andra som har det precis som henne - där ute i verkliga livet. Det är svårt att läsa om hur Ramona är tvungen att skada sig själv, hur karvandet i skyddslös hud är det enda som får henne att kunna andas igen och känna sin egen kropps konturer. Det är svårt, för att jag vet att det är så det är för alldeles för många unga människor.

Ramona har suttit inspärrad en längre tid för att hennes självskadeproblematik var för svår för familjen att hantera på egen hand. Det är ett inte så sällsynt scenario. Det finns unga människor som sitter inspärrade på institutioner runt om i landet, för att det är enda sättet att hålla dem vid liv. Bara det är så fasansfullt svårt att tänka på, att man knappt orkar med det. Orkar man med det, så skulle jag säga att det är en god idé att läsa Slutstation rättspsyk för att bredda den egna insikten i problematiken. När man sedan kommer ut från sin behandling börjar det verkligen svåra - och det är där man möter Ramona. Hon har skrivits ut från sitt behandlingshem och ska leva hemma igen. Men hon har fortfarande kvar sitt mörker inom sig, och det gör det väldigt svårt att leva utan att ständigt återkomma till tankar på döden eller att skada sig.

Den här boken rekommenderas för 13 år och uppåt, men den känns faktiskt ganska brutal att sätta i händerna på en trettonåring. Jag skulle säga sexton och uppåt. Om det inte är så att man är förälder eller annan vuxen med ungdomar i närheten. Eller bara vuxen, med intresse för andra människor. Då ska man också läsa den. Den är klart läsvärd.

(Bok och bild från förlag.)

Böcker som frestar...

En snabb titt i höstens bokflod visar att det finns en del godbitar där. Naturligtvis. Så klart. Givetvis. ;-)

Jag hittar till exempel de här raringarna:


Tove Alsterdal kommer med en ny bok; Låt mig ta din hand. Klart man blir nyfiken. Den förra var ju riktigt bra och jag var jättenöjd efter läsningen av den.

En enda natt, av Simona Ahrnstedt ser jag fram emot riktigt mycket. Romantik i mängd! Och väl berättat antar jag att det kommer vara, eftersom hennes tidigare böcker varit just det.

Wennstams Skuggorna hänger ihop med de senaste böckerna, Svikaren och Stenhjärtat. Det är böcker som tagit upp angelägna ämnen på ett väldigt bra sätt - så jag gissar att den här boken gör samma sak.

Marie Hermanson har jag inte läst på länge, känns det som. Kanhända har jag missat någon av hennes senaste böcker? Omslaget till Skymningslandet ser inte så jättelockande ut, men jag har läst beskrivningen på förlagets hemsida och det låter som en bra bok - och som att den kan innehålla de typiskt Hermansonska ingredienserna...

Systrarna Tides sista sommar är en debutantbok, men beskrivningen av boken är lockande och omslaget är snyggt och ja, ibland behövs det inte mer än så... ;-)

Sen har vi Rosmans nyaste. Havskatten. Jag har gillat alla hennes tidigare böcker och har höga förväntningar på den här.

Det är dock inte så att jag lider brist på böcker att läsa just nu. Inte alls. Det är väl mer det där att det är oerhört svårt att stå emot lockropen från en bok... ;-) 

måndag 25 augusti 2014

Frestelser och begär

I somras hade jag tänkt se hela The Paradise (jag har hunnit några avsnitt ändå) och så hade jag tänkt se i alla fall de tre första säsongerna av The Good Wife och så hade jag tänkt se lite annat som jag plockat på mig. Har jag gjort det? Nä. Det har ju varit omöjligt att sitta inne och kolla på dvd. Det enda som har gått att göra har varit att ligga stilla i skuggan och försöka låta bli att svettas ihjäl, ungefär. Men nu! Nu blir det höst och mörkt och kallt och som gjort för att sitta inne och se på dvd! Kanhända tar jag itu med The Paradise och The Good Wife, och kanhända tar jag itu med de här:


Barnmorskan i East End, säsong 2. Är förmodligen lika bra som första säsongen, och då vill man ju se.

Grey's Anatomy, säsong 10. Jag har tjuvkollat på sisådär fem, sex avsnitt och jo, jag måste ju fortsätta. Det hjälps inte. Jag gillar den här serien så himla mycket. Det är nog min favorit, eller förresten - Parenthood är nog min absoluta favorit ändå.

Criminal Minds, säsong 9. Kan man låta bli? Nej. Det här är en otroligt fascinerande serie. Jag måste kolla.

Orange Is The New Black. Jag har inte sett, men alla andra verkar ha gjort det. Och då blir jag nyfiken. Så jag tror att jag ska köpa första säsongen. Jag tror att jag kommer att gilla.

CSI, säsong 13. Inga nyheter, säkert inte några nyheter - men jag måste nog ändå kolla. Jag vet dock inte om jag är förtjust i den vithårige nye snubben (han på omslaget), fast det lutade mer åt gilla än ogilla mot slutet av förra säsongen.

Homeland, säsong 3. Men hur länge har man inte fått vänta på den här, då??? Ett absolut måste. Har man börjat se serien, så går det inte att sluta. Så väldigt bra!

Så, vad har du för frestelser och begär, vad gäller teveserier? (Andra frestelser och begär hör troligen inte hemma här.) Något jag missat?

söndag 24 augusti 2014

Bokcirkelkväll

I fredags hade vi bokcirkelkväll och det var lika trevligt som alltid.

Vi brukar ha uppehåll över sommaren, så det var ett bra tag sedan vi sågs. Vi brukar förlägga läsårets sista träff till vår sista jobbvecka och så lägger vi nästa möte så här i början av terminen. Det blir så knöligt att ro ihop en träff under sommaren, så det projektet har vi gett upp... ;-)

Av tradition läser vi inte en gemensam bok över sommaren utan vi gör läsårets första bokcirkelträff till en boktipsarträff. Det är riktigt trevligt, det också. Och det är då vi riktigt avslöjar hur vi egentligen läser... Någon av oss har lagt tid i sommar på att avsluta en bok som vi läste tillsammans för cirka två år sedan, men som hon aldrig avslutade då. Bättre sent än aldrig, säger man ju - men jag har ännu inte avslutat de böcker som jag av olika skäl lagt bort innan jag läst ut dem så jag har uppenbarligen inte förstått det där... Någon annan har tillbringat tid i stugan med sina guilty pleasure-böcker; Harlequin, Viktoria Holt och liknande - men också läst Lapidus senaste som tydligen var riktigt bra. Någon har läst klassikern Invandrarna och en del forskarrapporter. Någon har gjort ungefär som under resten av året; stoppat i sig det som råkat passera. Och jag, jag har ju redan bloggat här om vad jag har läst - men i sommar har det blivit väldigt mycket romantik. Och tantsnusk, eller vad man nu ska kalla femtio nyanser-böckerna..?

En av de böcker som jag läst i sommar valde vi till nästa bokcirkelbok. Det blev Äta kakan och ha den kvar. Vanligtvis undviker vi att välja något som någon redan har läst, men den här gången drabbades vi av någon slags kollektiv lathet och valde en bok som kändes både lättsmält och diskussionsvänlig.

Och vad åt vi då..? Ja, vi äter ju alltid så himla gott på våra bokcirkelträffar, och givetvis blev det god mat även denna gång. Broccolisoppa serverad med västerbottensfoccacia och räkröra. Och en skvätt vegetarisk minestronesoppa för oss som fegade på broccolin till en början - men sedan insåg att det var jättegott med broccoli i slät soppa... ;-) Till efterrätt fick vi kladdkaka med hackade naturella cashewnötter och granatäppelkärnor, och en klick grädde. To die for. Jag säger bara det. ;-) 

lördag 23 augusti 2014

Sista brevet från din älskade, av Jojo Moyes

Jamen, jag gillar det här. Det kan jag inte förneka. Det är oerhört romantiskt, det är tragiskt, det är hjärtesorg och lycka och allt man kan begära - i ett enda svep. Precis som i Sophies historia är det här en berättelse som pendlar mellan nutid och dåtid. I det här fallet är dåtiden 1960-talets London, och trots att det egentligen inte är särskilt länge sedan (verkligen inte, jag är ju född under samma årtionde!) känns det som att det utspelar sig i en helt annan värld.

Dåtidshistorien rör sig runt Jennifer. När boken börjar ligger Jennifer på sjukhus efter en olycka, och hon har helt tappat minnet. Hon minns inte människorna runt om kring sig, hon minns inte hur hon var som person, hon minns inte sitt hem - och hon minns inte att hon var på väg att lämna sin man för en annan man. När hon hittar passionerade kärleksbrev ställda till henne själv, gömda i hemmet, börjar hon förstå att hennes äktenskap inte var vad det borde ha varit och att hon hade en annan kärlek i sitt liv. Omgivningen är högst motsträvig till att kasta ljus över situationen, och Jennifer blir ensam i sitt letande efter vilket liv hon egentligen levde. Det är rörande, alltihop. Jag kan inte låta bli att tycka om Jennifer, och tycka synd om henne.

Nutidshistorien centreras runt Ellie - som har en kärlekshistoria med en gift man. Huruvida det är en lycklig kärlek eller inte, det kan man verkligen diskutera. Det tar lång tid innan Ellie själv förstår hur det ligger till med den saken. Ellie jobbar som journalist och råkar komma över ett av Jennifers kärleksbrev. Hon bestämmer sig för att forska i historien för att kunna skriva för tidningen om den - men kärleksbrevet påverkar henne mer än så. Det får henne att börja fundera över vad hon vill med sitt liv, och vilken slags kärlek hon egentligen vill ha i sitt liv.

Som sagt, jag gillar boken. Mycket. Det är feelgood, men det är bra mycket svärta också. Så som det ska vara, om det ska vara riktigt bra.

onsdag 20 augusti 2014

Under vintergatans alla stjärnor, av Camilla Davidsson

Under vintergatans alla stjärnor handlar om drygt trettioåriga Emma. Hon har haft en strålande karriär men bestämmer sig för att tacka nej till vidareutbildning och ytterligare avancemang inom företaget då hennes livs kärlek lockar mer. Eric finns i London, och Emma söker sig därför dit. Hon får förvisso anställning, men inte alls i nivå med hennes tidigare tjänst. Det gör dock inte så mycket, så länge Eric finns i närheten. Men plötsligt gör han inte det och Emma gör en liten kraschlandning. Hårt arbete och ett känsloliv i gungning tar ut sin rätt. Mitt i krisen bestämmer hon sig för att gå en urgammal pilgrimsled i Spanien. Det egentliga händelseförloppet utspelar sig under Emmas vandring.

Man skulle kunna tänka sig att det här är väldigt lättsmält och ytligt, och till viss del stämmer det. Det är lätt att ta till sig berättelsen om Emma; jag lever mig in i hennes känsloliv ganska ordentligt och jag tycker att mycket av det som Emma funderar över är sådant som jag också funderar över. Hon bearbetar verkligen de beslut som hon har fattat i sitt liv och omprövar vad som är viktigt i livet, under vandringens gång. Det är inte några revolutionerande tankegångar hon har, men de känns äkta och jag låter mig uppslukas av hela händelseförloppet. Just det där att jag sveps med, gör att boken inte alls känns ytlig - trots att det finns detaljer som skulle ha kunnat göra boken till ytligt trams. Kanhända blir jag så vänligt inställd och överförtjust i boken för att den landade i mitt liv vid en sådan perfekt tidpunkt. Kanhända hade jag varit gnälligare inställd om mina yttre och inre förutsättningar hade varit annorlunda - men jag tror inte det. Det är verkligen en bra bok, det här.

Rent berättarmässigt löper berättelsen i kronologisk ordning, men med inskjutna minnesbilder av sådant som har hänt och lett fram till att Emma befinner sig där hon just nu är. Tillbakablickarna är helt klart väl placerade och ökar min lust att läsa vidare för att se hur det hela ska sluta. Språkligt löper allt friktionsfritt. Författaren arbetar målmedvetet med sin gestaltning och jag tycker väldigt mycket om det! Jag får en bra bild av både Emma och de personer som hon har runt omkring sig.

Jag önskar författaren all framgång med den här boken, som är hennes debut, och jag ser fram emot kommande böcker om Emma. Det ska bli en trilogi, om jag har förstått saken rätt. Spännande!

(Bok och bild från förlaget.)

söndag 17 augusti 2014

Det finns regler

Man måste följa reglerna, om det finns regler vill säga. Är det idiotregler får man förvisso bryta dem, men när det finns en regel som säger att man får köpa en bok om man har överlevt de första tre dagarna på jobbet efter semestern utan att gnälla ihjäl sig över utebliven ledighet, då ska man följa den regeln.

Så, i fredags kunde jag handla en bok efter jobbet. Jag jobbade onsdag, torsdag, fredag och det var inte vidare mycket gnäll. ;-)


Lyllo mig, eller hur? ;-)

Jag har läst sisådär en tredjedel eller nästan halva, vet inte så noga - men jag är väldigt nöjd med läsningen så här långt. Återkommer när jag har läst ut hela boken! 

När jag gjorde en snabbsökning på Moyes hittade jag två titlar som jag aldrig tidigare har hört talas om, nämligen Brudskeppet och Moln över Arcadia. Så här ser de ut: 


De är slutsålda hos månpocket, vilket inte är så konstigt med tanke på att de gavs ut under 2006. Men, finns det någon där ute som råkar ha en eller båda titlarna liggande och vill byta till sig något annat? I så fall: hojta till i kommentarerna eller via mejl (mejladress finns i högerspalten)!
Uppdatering: Jag har fått tag på böckerna tack vare blogg och twitter. Tack för det! ;-)