Årstamördaren, av Magnus Nordin

(Bonnier Carlsen 2007)

(Bilden är lånad från Bonnier Carlsen)

Då jag läser den här boken ringer hela tiden min bibliotekarie Cs fråga i mina öron: "Var ska den här boken placeras; på vuxen eller barn & ungdom?" Möjligen har mitt läsande färgats av den där frågan, eller så hade jag alldeles för högt ställda förväntningar - för nu, efter att ha läst boken, vet jag väldigt lite om vad jag tycker om boken egentligen.

Nordins senaste böcker jag tyckt väldigt bra om; det har varit spännande, realistiskt... Ja, riktiga sidvändare. Men Årstamördaren blir jag av någon märklig anledning inte lika imponerad av. Det kan vara så enkelt som att jag förlorar intresset därför att mördaren presenteras rätt så tidigt, med namn och motiv och allt man kan önska.

En del av ointresset kan också bero på att jag hela tiden funderar över vad som gör den här boken till en bok för ungdomar och inte en bok för vuxna. Kanske tappar jag mina "ungdomsglasögon" då jag börjar fundera i dessa banor, och kanske är det därför jag kommer på kant med boken - men när frågan väl har bitit sig fast kan jag inte släppa den.

Jag läser att Ulla Lundqvist hyllar boken i DN och menar att Nordin "psykologiserar lagom, förklarar tillräckligt men inte omständligt och pretentiöst som i så många av genrens vuxenböcker". Jag läser i Aftonbladet att Åsa Linderborg tycker att boken innehåller "elände, elände, elände" och att boken liknar 70-talets socialrealism.

Jag hade gärna sett en lite mer djuplodande förklaring till varför mördaren måste mörda och vad det är som egentligen utlöser det där behovet. Det känns lite konstruerat att hänvisa till barndomens händelser och förlusten av mormor. Det känns inte tillräckligt att skylla de där ritualerna med så mycket tvång och ångest kring, på en enda händelse. Jag är kanske för insnöad på vuxenböckernas omständliga och pretentiösa förklaringar...

Och jag tycker inte att det är någon katastrof om ungdomsböcker innehåller eländes elände; men jag vill gärna se en poäng med eländet. Det ska leda till något, användas i syfte för att någon karaktär ska få förändringsutrymme - men det vete rackarn om det utrymmet finns i Årstamördaren.

Så, jag är rätt kluven till den här boken. Men jag tror att läsvana ungdomar i högstadieålder tycker bra om den. Så pass bra, faktiskt, att boken kan vara en liten bro över till vuxenböckerna i samma genre.

Bokfemma, v. 44

Den här veckans bokfemma är rätt fantasieggande! Så här skriver Malin om veckans uppdrag:

"Temat för veckans Bokfemma är helt enkelt att drömma sig bort. Böcker man skulle vilja hoppa in i för att få uppleva atmosfären eller karaktärerna i dem. Ni ska få göra en topplista av de fem böcker som ni främst skulle välja att hoppa in i om ni hade möjlighet att göra det. Ni får själva avgöra om ni vill göra det pga miljön, tiden eller karaktärerna."

Veckans tema för Bokfemman är drömvärld. Nämn fem böcker som du skulle vilja hoppa in i och få uppleva irl om du kunde.

* En något udda bok att vilja hoppa in i: På stranden av Nevil Shute. Den utspelar sig i en tid då tredje världskriget har utplånat allt liv på norra halvklotet och människor i Australien räknar med en nådatid om ungefär sex månader innan det dödliga, radioaktiva stoffet når fram. Under dessa sex månader gör människor det bästa möjliga av situationen - och jag skulle vilja resa dit på studiebesök för att verkligen få veta hur man gör det allra bästa av en sådan situation. Jag minns att jag läste den här boken flera gånger, då jag köpte den 1983, och jag kunde aldrig riktigt begripa hur man tar tillvara sin allra sista tid utan att bli djupt deprimerad eller fullständigt galen.

* Vilken bok som helst av Rosamunde Pilcher duger för det här ändamålet: Jag vill hoppa in i den engelska landsbygden, gå omkring där i oerhört bekväma (men kanske fula) kläder, vandra runt på mina ägor med mina välartade små hundar, dricka en balja te då och då, och dessemellan värma mig vid Aga-spisen medan jag dryftar småbekymmer eller delar glädjeämnen med min livskamrat (och då föredrar jag att ta med mig nuvarande livskamrat - The One and Only). Människorna i Pilchers böcker klarar alltid av det ekonomiska på något vis, trots att de verkar trava omkring och polemasa mest hela dagarna; i värsta fall får de sälja av något oerhört värdefullt konstverk av någon död släkting för att få ihop till dagens gröt - men det kan jag också stå ut med att göra i så fall.

* Jag kan också tänka mig att landa på Saltkråkan för en period. Jag tar med mig min egen hund (Båtsman verkar föralldel rätt snäll, men han är så stor och lurvig!), allt mitt pysselgrejs, en rejäl trave böcker och så en dator. Sen kan jag tillbringa en tid därute utan att lida alltför mycket. Jag ska inte reta farbror Melker, men jag kan inte lova att jag har något vidare tålamod med tandlösa Stina. Om jag får välja en ö som ligger lite närmare fastlandet (med bro eller färja eller annat liknande, bekvämt) så flyttar jag på stört och stannar betydligt längre än en liten tid.

* Jag är rätt kass på actionfyllda äventyr, men jag skulle verkligen vilja följa med Stephanie Plum på alla hennes äventyr som prisjägare. Stephanie Plum är huvudpersonen i Janet Evanovichs böcker som i översättning heter något med "byte" ; Jagat byte, Lovligt byte etc... Det allra enklaste skulle kanske vara om jag kan få förvandlas till ett litet kryp som sitter fastklamrat i hennes hår; då både ser och hör jag väldigt bra - men det lär inte vara någon som får för sig att bete sig hotfullt mot mig.

* Det här är också lite udda, tror jag, men jag skulle vilja ta en närmare titt på hur det egentligen ser ut där A Handmaid's Tale av Margaret Atwood utspelar sig. Det är inte någon vidare munter historia som tjänarinnan har att berätta, men icke desto mindre väldigt fascinerande. Vad jag egentligen har där att göra, det vet jag inte - men det känns som att jag skulle behöva se det med egna ögon. ;-)

Ja, det var veckans bokfemma, det! Inget besök hos Harry Potter och hans vänner fanns det plats för, men det är lite frestande...

Bok&Bild 2007

Idag har jag lyssnat till flera intressanta föreläsningar!

* Marie Hermanson berättade om sitt skrivande och läste ett intressant avsnitt ur den senaste boken; Svampkungens son. Jag har inte läst den ännu, men nu ligger ett exemplar här hemma och bara väntar... Det var rätt kul att lyssna till hur Hermanson själv insåg att hon väldigt ofta berättar historier om människor som lider av olika psykiska sjukdomar. Det hade hon tydligen inte tänkt på, förrän hon blev inbjuden som gästföreläsare på någon slags tillställning där de andra föreläsarna var folk som i sin yrkesroll behandlade psykisk ohälsa. Då började Hermanson kika lite i backspegeln och insåg att hon i varje bok har någon karaktär som drabbats av just detta - mer eller mindre uttalat. Det kanske är det som gör att man blir så fängslad av Hermansons berättelser?

* Katarina von Bredow berättade på ett oerhört medryckande och trevligt sätt om hur det kom sig att hon började skriva böcker - eller snarare om hur det kom sig att hon aldrig slutade ljuga... ;-) Det var en väldigt inspirerande föreläsning. Jag tycker att det var mycket intressant att ta del av bakgrunden till att vi idag kan läsa hennes så sanslöst bra böcker om dagens ungdomsliv. Att få ta del av tankarna bakom böckerna gjorde att jag blev ännu mer förtjust i hennes berättarglädje. Avslutningsvis fick vi lyssna på en liten bit ur Som jag vill vara, och om det är någon som ännu inte har läst boken så tycker jag att det är dags att göra det nu. Själv vill jag läsa om Syskonkärlek, för den minns jag så luddigt!

* Johanna Lindbäck, en av bokhororna, delade med sig av sin resa från "en tanke i bakhuvudet" till en färdig bok. Det var trevligt att få förmånen att lyssna till det! Jag har inte hunnit läsa En liten chock, men jag kommer att göra det snart. Det verkar vara en riktigt bra bok, att döma av de röster jag hört kring boken under dagen.

För övrigt har jag lyssnat till mängder av boktips för barn och ungdomar - och dessutom har jag vunnit två böcker! Det gjorde absolut ingenting, i synnerhet med tanke på att jag handlat förfärligt många böcker i helgen... ;-)

Mustafa Can - Bok&Bild 2007

Idag har jag lyssnat till Mustafa Can som talade om sin bok, sin mor, sitt ursprung, varför han valde att skriva en bok om allt detta, samt om svårigheten att fånga historien om ett liv mellan två bokpärmar... Det är något alldeles speciellt att lyssna till en författare som talar om sitt skapande. Det ger en kick - en inspirationskick - och det väcker en hel del funderingar. De tankar som jag bär med mig från dagens framträdande av Mustafa Can är dels att det är en oskattbar rikedom att ha förmågan att kunna kommunicera med andra människor och dels att yttrandefriheten är så viktig att det nästan inte går att föreställa sig...

Om du ännu inte läst Tätt intill dagarna: Gör det! Jag tror att just den här boken är en av de böcker som kommer få ett långt liv. Boken är tidlös; en modern klassiker.

Den magiska källan, av Maeve Binchy

(Prisma 2007)


Det här är en helt underbar bok; en sån där som man bara njuter av att läsa... Det är värme, kärlek, medmänsklighet och godhet, rätt genom hela boken.

Boken är uppbyggd av ett antal noveller som hålls samman av en ramberättelse; huruvida den magiska källan i Whitethorn-skogen ska få leva kvar eller falla offer för ett motorvägsbygge. Binchy håller samman novellerna genom att låta karaktärerna på ett eller annat vis ha en anknytning till källan. Ett klassiskt sätt att berätta en historia med många förgreningar...

Novellerna ligger parvis, och berättar ibland en händelse ur två olika perspektiv, ibland händelser som "hakar i" varandra. Det är skickligt författat och jag tycker så mycket om Binchys sätt att visa hur godheten kan tillåtas segra - om man bara ger den en chans! Många av novellerna visar också hur mycket som kan ligga dolt under ytan och hur förförande enkelt det är att bara ta saker för givna istället för att stanna upp och tänka efter.

Rekommendation: en helg i favoritfåtöljen, många baljor te och gärna lite tilltugg - och så Den magiska källan i näven... ;-)

Och de utvalda är...

Michael Nyqvist och Noomi Rapace!

Ja, att spela Blomkvist och Salander såklart! Det blir nog bra. Jag ser fram emot att se slutresultatet!

Millennium-trilogin ska filmatiseras...

och jag kan inte låta bli att fundera över vilka personer som skulle passa bäst som Salander och Blomkvist... Jag har kikat på de kandidater som presenteras på Aftonbladets sida, men jag velar fortfarande. Salander är, i mina ögon, nätt, explosiv, androgyn och inte nödvändigtvis vacker. Blomkvist föreställer jag mig som en man vars utseende spelar liten roll - det är utstrålningen det hänger på. Hm. Då har jag kommit en bit på vägen angående vem jag ska rösta på...

Eller inte. ;-)

Expressen & klassikersatsningen

Nu har jag handlat min första bok ur Expressens serie. Plötsligt behövdes just ett exemplar av Austens Stolthet och fördom här hemma, och jag insåg att jag inte alls äger boken - vilket jag har gått omkring och trott... Vad ännu värre är: jag insåg ungefär samtidigt att jag inte äger Wuthering Heights, Jane Eyre, The Scarlet Letter och en rad andra liknande böcker heller. Eller så äger jag dem, men har lånat ut dem till gud-vet-vem och aldrig fått igen dem!?!?!? Jag har ju tydliga minnesbilder av hur jag sitter på föreläsningar och antecknar i böckerna - inte i block eller på lösa blad, utan just i böckerna...

Vems böcker har jag suttit och skrivit i, om inte mina egna???

Nåväl. Sån tur att det just denna vecka gick att rafsa åt sig ett exemplar Stolthet och fördom tillsammans med tandkrämen och frukostbrödet. ;-)

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten, av Mark Haddon

(Wahlström & Widstrand 2003, pocketupplaga 2004)


Jag tror att det här är en sån där bok som man antingen tycker väldigt bra om eller inte tycker om alls - för den berättar en historia på ett lite annorlunda sätt. Huvudpersonen i boken är femtonåriga Christopher, som är autist och måste ha absolut ordning och reda. Den här grabben kan exempelvis räkna upp alla länder i världen och han föredrar primtal framför alla andra tal - men han kan inte läsa människors ansiktsuttryck och han är oförmögen att begripa sådant som ligger outtalat, underförstått. Hans funktionshinder gör att han tolkar händelser och människor väldigt "direkt" - och alltså ser hans bild av ett händelseförlopp annorlunda ut, jämfört med många andras.

Det är intressant att följa Christophers tankar genom den här besynnerliga händelsen med hunden om natten - och vart den i slutänden leder honom. Jag fängslas av de matematiska problem som Christopher ställer upp för sig själv för att samla tankarna och jag tycker att det är intressant att se hur han ritar upp bilder av saker för sig själv (antingen inre bilder eller med hjälp av penna och papper). För den som aldrig har stiftat närmare bekantskap med "autismspektrat" är det här en rätt bra första kontakt!

Nu är det ett bra tag sedan jag läste boken (det måste ha varit då den kom i pocket), men jag minns den som en positiv läsupplevelse och jag hoppas att någon nu har fått ett tips att ta med sig till biblioteket! ;-)

Och: en guldstjärna till e, som var snabb i tanken och rask på tangentbordet!

Början ur en bok...

I brist på Bokfemma måste jag hitta på något annat! Och då kör vi en liten klassiker; jag ger en inledning och ni talar om vilken bok det är... Enkelt, eller hur? ;-)

Så här börjar boken:

2
Det var sju minuter efter midnatt. Hunden låg mitt på gräsmattan framför mrs Shears hus. Ögonen var slutna. Det såg ut som om den låg på sidan och sprang som hundar gör när de drömmer att de jagar en katt. Men hunden varken sprang eller sov. Hunden var död. En högaffel stack ut ur hunden. Spetsarna på högaffeln måste ha gått rakt igenom hunden och ner i marken, för högaffeln hade inte fallit omkull. Jag drog slutsatsen att hunden troligen hade blivit dödad av högaffeln för jag kunde inte se några andra skador på hunden och jag tror inte att någon skulle sticka en högaffel i en hund som dött av någon annan anledning, till exempel cancer eller en bilolycka. Men säker kunde jag inte vara.

-----

Den som kan lista ut vilken bok som börjar så här skriver titel och författare i en kommentar. Sedan presenterar jag boken lite bättre och så har det blivit ett boktips! ;-)

Idol 2007

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Han är bara för grymt bra, den här grabben.



För övrigt förhåller det sig som så att Andreas är klart modigast. Han vågar och lär, hela tiden.
Och Evelina måste vara begåvad med skönaste rösten. Vilken ton!

I skuggan av San Siro, av Martin Bengtsson

(Prisma, 2007)

(Bilden har jag lånat från Prisma, där det även finns mer att läsa om boken.)

Den här boken har undertiteln Från proffsdröm till mardröm och den meningen fångar innehållet i boken i ett enda svep. Martin Bengtsson berättar rättframt och ärligt om sin väg - som gått från bollsparkande liten unge hemma på gården till fotbollsproffs i Italien. Vägen ändrade färdriktning tämligen dramatiskt då Bengtsson, under pågående proffskarriär, drabbades av en djup livskris och försökte ta sitt liv.

Det känns som att Bengtssons upplevelser under den här resan har gett honom förmågan att se osedvanligt klart på sin situation. Han berättar rakryggat om hur han drivit sig själv mot det som senare skulle sluta i något som närmast kan beskrivas som en katastrof, men han ser och berättar också om omgivningens reaktion på detta. Bengtsson tar fullt ansvar för hur han drivit på sig själv, hur han fokuserat så fullständigt på en enda sak i livet - men man förstår också att han har funderat över om hans liv hade tett sig annorlunda om någon hade bromsat eller ifrågasatt hans envetna fokusering på fotbollen. Det här är dock inte en bok som berättar en självömkande eller anklagande historia. Det här är en bok som - med utgångspunkt i hur fotbollens värld förändrade Bengtssons liv - diskuterar i hur hög grad en människa bör satsa på en enda sak i livet.

Nu är det fotbollen som står i fokus i den här boken, men man kan föra över resonemanget på både lagsporter och sporter som utövas helt individuellt. Det finns alltid någon "kultur" inom varje sport, som säger hur, när, var etc... man bör träna för att nå den absoluta toppen. Sällan finns någon motsvarande kultur som ifrågasätter det ensidiga satsandet från tidig barndom/ungdom; ingen som frågar om idrotten ska bli någons liv eller en del av någons liv. (Det där var ett sidospår... ;-))

I alla fall; det här är en bok att läsa för den som har barn som gör en elitsatsning inom någon idrott, för den som ställer upp som tränare inom någon idrott, för den som är allmänt intresserad av idrott eller för den som på annat vis är intresserad av att läsa om hur en människas intresse kan bli det som leder till en djup livskris.

Bok&Bild 2007

Tänk, en trevlig tillställning med fokus på böcker - som äger rum hyfsat nära till, inte så avlägset som Stockholm... Det är frestande att skaffa sig biljetter till Bok & Bild! När jag läser programmet ser jag flera författare som jag gärna vill lyssna till!

(Författarkavalkaden är lånad från Kulturens hus.)

IQ-test...

Jag har lagt in en riktig skrytbild i min andra blogg. Den som vill kan kika där, den som inte vill kan låta bli, och den som vill göra ett IQ-test kan göra det här... ;-)

80 romaner för dig som har bråttom

(Kartago förlag)(Omslagsbilden har jag lånat från Kartago förlag.)

Det här är en snabbguide för såna som mig, tror jag. Såna som läser böcker och glömmer bort slutet i ungefär samma sekund... ;-)

Eller, så är det en bok för såna som vill verka pålästa utan att behöva anstränga sig på riktigt för att bli det. Då man läste litteraturvetenskap på universitetet var det de där som läste första kapitlet, tittade igenom något kapitel i mitten, läste sista kapitlet - och blev sittandes som fågelholkar under föreläsningarna... ;-)

Eller så är det en bok att lägga fram på lämpligt ställe och så blir det snack om böcker bara alldeles av sig självt där runtomkring... ;-)

Användningsområdena är många! Har man glimten i ögat blir det ännu fler... Och det är jul snart. 39:- kostar den här godingen på Adlibris.

Bokfemman, v. 42

Den här veckan ska vi dela ut pris! Det blir skojigt, men inte alldeles enkelt. Malin har instiftat ett nytt pris, Bokfemmepriset 2007, och ger oss bokfemmedeltagare fria händer att dela ut priset till de som vi anser har förtjänat det. Så här lyder uppdraget:

Nämn fem författare som du tycker ska få Bokfemmepriset 2007 och motivera varför.

* Marie Hermanson. Jag stiftade bekantskap med Hermanson via hennes bok Tvillingsystrarna för bra många år sedan - och jag blev alldeles fascinerad. Kunde man skriva så här konstigt underbara böcker!? Jag lånade boken flera gånger och läste om och läste om, och sedan dess har jag läst en hel del av det som hon har skrivit. Svampkungens son har jag inte hunnit med ännu, men jag ser mycket fram emot den och hoppas att den håller samma höga kvalitet som hennes andra romaner.

* Stieg Larsson. Jag vet inte vad jag ska säga, annat än att det inte är ofta man stöter på så mastiga, så fängslande och så välskrivna kriminalromaner! Jag tycker så mycket om Lisbeth Salander och jag sörjer uppriktigt att det inte blir fler romaner.

* Maeve Binchy. Hennes romaner är riktig feel-good för mig. Det är en kopp te och fåtöljen och avkoppling - och det är rejäl tantvarning men det spelar ingen roll. Jag har hennes senaste liggande, och den får ligga till dess att jag har tid att sätta mig och koppla av sådär som jag vill göra då jag har en av hennes böcker framför mig... ;-)

* Jonas Gardell. Jag glömmer ofta bort hur bra jag tycker om Gardell. Hans förmåga att berätta om det alldeles vardagliga och vad som gömmer sig under ytan hos det alldeles vardagliga; den förmågan är något utöver det vanliga. Det är en förmåga att kunna se och förstå, även det som inte är klart uttalat.

* Agatha Christie. Det hjälps inte. Tanten håller. Hon kommer aldrig att bli tråkig, omodern eller ointressant. Det är alltid lika spännande att läsa en Christie - i synnerhet om man, som jag, har begåvats med dåligt minne. Jag minns ju aldrig hur en bok slutar... Det spelar ingen roll att jag har läst boken förut; jag minns ändå inte slutet... ;-)

Ja, så blev det! En salig blandning! ;-)

Nu heter jag Nirak, av Peter Pohl

(Alfabeta, 2007)

Peter Pohl serverar sällan lättsmälta böcker och det gör han inte heller denna gång. Nu heter jag Nirak är berättelsen om en fjortonårig flicka som dras in i ett förhållande med sin mammas nye man. För denna berättelse har Pohl blivit kallad gubbsjuk och blivit sågad i höjd med fotknölarna i en av landets absolut största dagstidningar. Förtjänar han den kritiken, månntro?

Jag tycker inte det. Den här berättelsen är mer komplicerad än bara någon slags sexuell fantasi, fäst på papper. Det är berättelsen om Karin, som inte ännu är "färdig" som person - hon är ju ännu helt ung. Hon har inte fullständigt klart för sig vad hon vad hon tycker om saker och ting, och hon vet inte hur hon ska hantera situationer som hon hamnar i, men hon försöker hantera uppkomna situationer på det sätt som hon själv tycker verkar rätt och riktigt. Hon har inte erfarenhet nog att se igenom styvpappans förförelsemönster, dels därför att han är så väldigt förslagen, dels därför att hon är mån om att göra vad som är bäst - inte bara för henne, utan också för andra människor.

Karins allra närmaste är Nirak; en osynlig syster, en själsfrände, en del av Karin själv - en inre röst. Nirak är inte överens med Karin om hur styvpappans närmanden ska hanteras, men Karin väljer att inte lyssna till Nirak och det för henne rätt in i katastrofen. En sida av Karin vet alltså att det som är på väg att ske, är alldeles fel - men Karins andra sida vet inte hur hon ska kunna förhindra det hela. Det är ju spännande att bli uppvaktad för första gången, men kanske framförallt att bli sedd. Styvpappan utnyttjar naturligtvis Karins längtan efter närhet och uppmärksamhet, och detta tillsammans med Karins brist på erfarenhet gör att hon istället för att lyssna på den inre, varnande rösten väljer att hoppa rätt ut i det okända, lockande.

Det är Nirak som berättar hela händelseförloppet, och den detaljen gör det här till en bok som kräver en hel del läsvana. Det tar lite tid innan jag har accepterat berättarperspektivet men när jag väl gör det, känns det som att berättarrösten är både väldigt nära och helt rätt placerad. Den berättar med insikt och distans på en och samma gång.

Ämnet som sådant - i den här boken - är också ett svårt ämne. Jag tror att det ramaskri som hörs kring Nu heter jag Nirak handlar om att man är rädd för att ungdomar inte ska begripa vilka faror som finns för unga människor som antingen ger sig in eller blir lurade in i sexuella relationer med människor som är mycket äldre eller på annat vis maktöverlägsna. Läser man slarvigt och väljer att fokusera på sexscenerna så finns en risk att man misstar Karins ungdomliga naivitet för drivet självförtroende - men läser man med omsorg och eftertanke finns det ingen risk för en sådan misstolkning.

Jag skulle inte vilja sätta den här boken i händerna på en icke läsvan person, av det enkla skälet att det troligtvis blir väldigt svårt för den personen att ta in de resonerande partierna och Niraks invändningar - och då hamnar fokus på det som det berättas om mer direkt; bråken med mamman, familjelivet hemma hos pappan, sexet... I slutänden får man en läsare som inte har förstått själva budskapet i boken och då vet jag inte om det var just någon mening med att läsa just precis den här boken. Det gav ingenting att fundera över, inget att ta till sig. Förstår ni resonemanget?

Men jag skulle vilja sätta den här boken i händerna på en hel massa mödrar, kvinnor som har tonårsdöttrar eller flickor som är på väg att bli halvvuxna. Det skulle jag vilja göra bara för att visa hur viktigt det är att våga se, att orka bekräfta, att orka vara mamma i alla väder - rätt genom tonåren, som inte alltid är så himla enkla.

Nu heter jag Nirak berättas alltså av en fjortonårig flickas inre röst. Då en ung person är huvudkaraktär i en bok, brukar boken hamna bland ungdomsböckerna - men jag tycker att den här boken borde placeras bland vuxenromanerna på biblioteken. De ungdomar som är redo för vuxenlitteratur söker sig till de hyllorna, och då hittar de till den här boken. De ungdomar som inte är redo, får bida sin tid. Och många fler vuxna kommer våga låna boken om den står bland vuxenromanerna. En synpunkt, icke att förakta.

Äntligen!

En nobelpristagare i litteratur som jag känner att jag i alla fall har någon slags relation till sedan tidigare! Jag tycker väldigt bra om Doris Lessings The Fifth Child och Ben, In the World - dessvärre har jag inte läst just något annat ur hennes produktion.



Tillägg 2007-10-12: Jag glömde visst berätta att jag inte träffat Lessing personligen för att kunna ta ovanstående bild. Den har jag lånat från http://www.smh.com.au.

Folkets litteraturpris 2007

Via ett inlägg på En annan sida ser jag att det även i år ska delas ut ett "Folkets litteraturpris". Kanske som någon slags motvikt till Nobelpriset i litteratur? Ja, i alla fall så fungerar det så att detta pris delas ut till den person som har fått flest antal röster. På den sida där omröstningen sker finns några författare namngivna på förhand men också ett utrymme där den som vill kan fylla i ett eget namn.

Eftersom jag läser rätt mycket har jag läst något av samtliga föreslagna författare, men ingen av dessa känns som givna alternativ att rösta på, för min del... Jag läser rätt många svenska deckare och min absoluta favorit för tillfället är Stieg Larssons trilogi. Sen har jag ett väldigt gott öga åt herrarna Roslund & Hellström; framförallt deras två senaste böcker tycker jag mycket bra om. Anna Janssons deckare ligger också högt uppe på min favoritlista...

Jag har faktiskt läst några alldeles nya svenska böcker i år som inte faller in i kategorin kriminalroman också, och visst är till exempel Svinalängorna och Nu vill jag sjunga dig milda sångar väldigt bra, var och en på sitt sätt - men det är det enda jag har läst av resp. författare... (Har de givit ut andra böcker, förresten?) Därför har jag fokuserat mot just kriminalromaner - som jag alltså har vräkt i mig fler av - här ovan. Men fältet ligger väl öppet för all slags svensk skönlitteratur, antar jag. Kanske jag ska börja tänka lite långsiktigt och se några år tillbaka i tiden; till exempel på Peter Pohl, som har skrivit travar med riktigt viktiga böcker..? *funderar*

Den som har lust att rösta gör det här!

Som jag vill vara, av Katarina von Bredow

(Rabén & Sjögren, 2007)

Det här är von Bredows senaste roman för unga vuxna. De senaste åren har hon gett ut Hur kär får man bli?, Expert på att rodna och Räcker det om jag älskar dig? - allesammans sådana böcker som jag rekommenderar ungdomar i min närhet och sällan hör missnöjda röster kring.

Den här romanen fokuserar på femtonåriga Jessica och hur hon hamnar i en oönskad situation. Hon är tvungen att bestämma sig för antingen det ena eller det andra - men trots att det här beslutet är hennes är det många i omgivningen som försöker få henne att göra det som de anser vara "det enda rätta". Romanen berättar också om hur man kan finna stöd hos en människa som man aldrig tidigare ansett sig stå särskilt nära, och hur man kan råka på motstånd hos de människor som man tagit mer eller mindre "för givna". Det är intressant att följa Jessicas process från den första aningen till dess att resan är över. Det är också intressant att följa hur människorna runtomkring reagerar och i vilken mån de accepterar Jessicas vägval.

Man skulle kunna tänka sig att det här är en roman som propagerar för det ena eller andra förhållningssättet - men det anser jag inte att den gör. Den visar, genom de olika karaktärernas ställningstagande, hur man kan betrakta en situation ur olika perspektiv och hur omöjligt det är att säga att det som är rätt för den ena, per automatik också måste vara rätt för den andra.

Jag kommer att rekommendera den här boken till flera personer runt omkring mig! ;-)

Nu fanns han där; Daniel!

Kolla här vilken fenomenalt skicklig artist den här grabben är redan nu:



Han är helt outstanding. Det är länge sedan jag blev så oerhört imponerad!

Bokfemma, v. 41

Den här veckan presenterar Malin ett kul och annorlunda tema!

Temat för veckans Bokfemma är olästa böcker. Nämn 5 böcker som du velat/tänkt läsa länge och motivera varför du inte har läst dem.

* Jag börjar min lista på samma sätt som Malin, faktiskt - fast jag tror att jag ligger ännu risigare till än henne... Vi talar om Sagan om Ringen av J.R.R Tolkien. Och jaja, jag vet vad böckerna handlar om och jag vet vad det är för genre och allt det där och jag har fått mig till livs ett antal recensioner och analyser av böckerna - men jag kan bara inte ta mig igenom dem. Det hjälps inte. Jag somnar hela tiden. Jag kan inte se filmerna heller. Det är också sömnpiller.

* Strändernas svall av Eyvind Johnson. Jag har förstått att det är en storslagen historia; en slags parafras av Odysseus - och det låter, min själ, imponerande. Det enda skälet till varför jag inte har läst den här boken är ren och skär lathet. Jag har aldrig tagit mig för. Det är slött och jag skäms, skäms, skäms.

* Serien om Arn, av Jan Guillou. Jag har läst den första boken och den var väl okej - men det är alldeles för mycket Hamilton över Arn och jag har lite svårt för det där med oerhörd styrka, övermänsklig intelligens; att vara så suverän, så enastående och närapå Gud fader själv... Jag orkar inte riktigt med det. Jag vet inte varför. Det är någon brist jag har, tror jag. Det kan ju knappast vara böckerna det sitter i - de säljer ju som tusan och är väl ständigt utlånade på biblioteken...

* Light in August av William Faulkner. Det var en av kursböckerna under någon engelskkurs på universitetet och det är mitt dåliga samvete. Jag kunde bara inte ta mig igenom boken. Det blev lite som med Sagan om Ringen. Så fort jag öppnade boken trillade ögonlocken igen. Det är förfärligt. Jag har sovit mig igenom en hel bok i min utbildning. Det får mig att skämmas. (Men jag tänker inte på det varje dag, precis - och på så sätt behöver jag inte skämmas så ofta ändå...)

* Manga. Manga är ju som en hel liten egen värld mitt inne i litteraturen - och jag har inte ens varit dit på ett litet besök! Jag skulle jättegärna vilja läsa serien "Emma", för det tror jag är en serie att verkligen tycka om - i synnerhet om man har lite Jane Austen och flickboksromantik i ryggsäcken sedan tidigare. Varför har jag då inte kommit till skott? Jag har ingen aning. Det måste handla om ren och skär lathet. Igen. FY på mig.

Det här blev en salig blandning! Någon kommentar..? ;-)

Gilmore Girls, säsong 4

Idag landade Gilmore Girls, säsong 4, hemma hos mig! En mycket efterlängtad box, vars ankomst i det pysseltantska hemmet blev en trevlig överraskning. Såna överraskningar gillar jag! ;-)

Som jag tidigare har berättat, har jag inte sett serien då den gått på teve - utan jag har stiftat bekantskap med mor och dotter Gilmore via köpta boxar. Det är en av teve-världens bästa uppfinningar för kvällströtta människor som jag; det där att man kan köpa teve-serier i box. Det är dock också ett alldeles för enkelt sätt att bränna pengar på - men det man förlorar på gungorna får man väl spara in på karusellerna...

Hur som haver: en tid framöver kommer jag ha det stora nöjet att få se hela fjärde säsongen. Jag längtar - fast jag vill samtidigt titta väldigt långsamt, så att inte det roliga tar slut så himla fort...

Bilden har jag inte tagit själv, utan den har jag lånat från www.edbydesign.com.

Ester Ringnér-Lundgren

De här böckerna är skrivna av Ester Ringnér-Lundgren, som även skrev böckerna om Lotta - fast då under pseudonymen Merri Vik. Jag har, vilket jag tjatat om tidigare, alltid tyckt väldigt mycket om Lotta-böckerna, men av någon underlig anledning inte intresserat mig nämnvärt för de andra böcker som Ringnér-Lundgren har skrivit. Men nu intresserar jag mig! Det är ju hur roligt som helst att läsa dessa gamla flickböcker!

En av mina kollegor berättade om hur hon alltid fantiserade kring omslaget på dessa gamla flickböcker - och det kan man verkligen förstå, eller hur? Det är verkligen omslag som väcker lusten att fantisera kring vad det är som händer i den här boken...

Nu ska jag bara läsa böckerna också! ;-)

Idol 2007 - Daniel

Alltså, den här killen är ju så otroligt bra att man bara njuter av att se honom! I kvällens show var han fantastisk, men något klipp fanns att hitta på nätet ännu - så jag lägger in förra veckans (eller när det nu var) framförande istället:



Visst är det något gardellskt över rörelsemönstret? Underbart!

För övrigt är Amanda cool, Andreas naket ärlig och Sam ljuvligt skör.

Isprinsessan

Camilla Läckbergs Isprinsessan har spelats in och ska visas i svt under två fredagar i november. Även Predikanten finns inspelad och jag antar att den miniserien visas strax efter Isprinsessan. Vi får se Elisabeth Carlsson som Erica Falck och Niklas Hjulström som Patrik Hedström - och jag har inte någon speciell bild i huvudet av dessa två sedan tidigare så jag kan inte säga vare sig bu eller bä om valet av skådespelare. Men det blir säkert bra!

För egen del är det ett bra tag sedan jag läste Isprinsessan; så pass länge sedan att jag minns att jag tyckte att den var sisådär - men inte några detaljer ur handlingen. Det kan var lika bra det. Då slipper jag sitta och veta hur det ska gå... Det kan vara bra med dåligt minne ibland! ;-)

För den som är nyfiken på trailern går det bra att klicka här för att få sin nyfikenhet stillad!

Grey's Anatomy

Men herregud. Jag tyckte att förra veckans slut var tillräckligt hemskt! Nu kommer jag att gå omkring i en hel vecka och fundera över om hon överlevde eller inte...

Och jag vill inte veta av några spoilers i kommentarerna!

Bokfemman, v. 40

Det här var en klurig en! Plötsligt ska man börja tänka tillbaka på barndomens sagor och dessutom komma ihåg vad de hette! En riktig minnesövning...

Veckans tema för Bokfemman är sagor. Nämn dina 5 favoriter i genren.

* Den allra sorgligaste sagan som jag vet är Flickan med svavelstickorna. Jag tyckte att det var ett hemskt öde för ett litet barn och jag levde mig in i sagan helt och fullt... Malin skriver att hon fortfarande kan börja gråta av sagan, men riktigt så står det inte till med mig! ;-)

* Guldlock och de tre björnarna tyckte jag väldigt mycket om och så här i efterhand tror jag att det handlar om rytm och melodi i sagan. Den bygger ju väldigt mycket på sagans typiska upprepningar och det där tilltalade mig.

* Hans och Greta. Här har jag ett minne - något flyktigt, som jag inte får tag på riktigt - av ett litet pepparkakshus av kartong... Antingen har jag ägt något sådant litet hus som barn eller så minns jag någon illustration väldigt tydligt. Jag minns att jag kunde se handlingen framför mig; hur barnen gick i skogen och hur Hans strödde ut smulor (eller frön eller vad det var...) och hur spåren tillbaka försvann. Och jag minns hur arg jag var över att styvmamman var så elak och hur glad jag var över att jag minsann hade en snäll mamma.

* Astrid Lindgrens sagor, framförallt Allrakäraste Syster, Prinsessan som inte ville leka och Ingen rövare finns i skogen. Jag har läst de här sagorna om och om och om igen, och vid det här laget är min bok så pass välläst att sidorna ligger löst inuti pärmarna. Det var svartvita illustrationer i min bok men det var fullt tillräckligt för mig - jag såg och upplevde alltsammans i alla fall i fyrfärg och nästan på riktigt...

* Elsa Beskows sagovärld - den är något alldeles extra. Vilken välsignelse att få ha upplevt den! Vilka berättelser och vilka illustrationer! Man blir alldeles till sig bara av att få kika i böckerna. Den kvinnan hade oerhörda talanger.

Så! För en gångs skull är jag färdig redan på måndag kväll med bokfemman! Jag som annars brukar behöva fundera en evighet innan jag får ur mig något... ;-)