Torn between two lovers...

eller något sånt.

Smultron och svek ligger i min bokhylla och tittar på mig med ledsna ögon. Jag har börjat läsa den, men kommer inte igång riktigt. Tog en tjuvtitt på recepten genom boken och då var det kört. Nu förstår jag ju precis hur allt kommer att bli och hur spännande är det då att läsa..?

Harry Potter och dödsrelikerna ligger i samma bokhylla och ser å andra sidan väldigt tjock och nöjd ut. Jag råkade handla den i fredags efter jobbet och det var kanske ett större misstag än jag insett. Det är svårt att slita sig..! Jag vill gärna veta hur det går - jag har inte läst några spoilers så jag är väldigt nyfiken!

En liten chock, av Johanna Lindbäck

(Tiden, 2007)


Jamen, äntligen! Den här boken har legat på väntelistan sedan den kom ut och nu först har jag haft tillfälle att sätta tänderna i den! Och belåten för att det äntligen har blivit av, det är jag. En liten chock är en riktigt trevlig roman!

Huvudpersonen Gustav är djupt missbelåten med att allt inte blev så fantastiskt som det skulle bli på gymnasiet. Han är fortfarande samma tråkiga Gustav; ingen flickvän och inget sex, inga spännande kompisar och ingen ny personlighet. Det var inte alls vad han hade sett fram emot... Och nu går han i trean! Chansen att det ska hinna hända något är alltså rätt liten, tänker Gustav. Utgångsläget är alltså toppen; bara att dra igång händelseförloppet - och det är vad Lindbäck också gör.

Händelseförloppet i sig går inte att säga så mycket om utan att förstöra läsupplevelsen, så då gör jag inte det. Men det blir mer action i Gustavs liv än han någonsin kunde tro, då han plötsligt blir involverad i arbetet med skoltidningen, så mycket kan man avslöja! Historien kryddas med humor i mängd och dessutom en nypa engelska. Skolmiljön skildras realistiskt och det är väl vad man förväntar sig. (Jag tror att läraren Lindbäck kanske har arbetat sida vid sida med författaren Lindbäck... ;-))

Liksom Elias i Dansar Elias? Nej!, så lever Gustav ensam med sin pappa efter det att mamman gått bort. Gustav och pappan har inte riktigt hittat hur man kan lära sig att leva sida vid sida, utan har en lite trasslig historia bakom sig - och det knyts ännu några knutar i den där relationshärvan innan saker och ting börjar reda ut sig. Berättelsen om hur det gick till när Gustav förlorade sin mamma och hur pappan kom in i Gustavs liv igen, berättas i små portioner genom boken och det är ett grepp som jag tycker om. Lindbäck litar på att läsaren lägger pussel och serverar inte allting på en gång. Toppen!

Ja, då återstår bara att varmt rekommendera den här boken. Köp den i julklapp till tonåringarna och tjuvläs den själv. ;-)

Bokfemma, v. 37

Thrillers??? Jag minns inte när jag läste en thriller senast! Eller jo, det gör jag väl - om jag räknar den som jag läste i augusti som en äkta thriller... Fast jag vet inte om den gills.

Det här betyder att jag får hoppa över bokfemman! ;-(

Kleopatras kam, av Maria Ernestam

(Forum 2007)


Anna, Mari och Fredrik bestämmer sig för att starta eget företag: Kleopatras kam. Affärsidén går ut på att de ska vara mångsysslare; de ska lösa folks problem, oavsett vad det månde vara. Kanhända var de lite naiva, men de hade inte förväntat sig att folk skulle drälla in till dem med önskningar om att begå mord.

Så, hur gör man då? Om man har ett företag och någon plötsligt lägger upp en och en halv miljon i potten för att man ska göra det som företaget säger sig ska göra..? Det är inte helt enkelt att välja. Det är oerhört frestande att ta sig an uppdraget samtidigt som det naturligtvis är en omöjlighet att börja mörda på beställning. Men - de tre vännerna blir varse om att man ibland inte har kontroll över vissa händelser i ens omedelbara närhet... Det är som att saker bara händer, utan att de ska hända...

Kleopatras kam är i många avseenden en riktigt bra och intressant bok, väl genomarbetad och så vidare - men ibland orkar jag inte hänga med i svängarna. Det är svårt att få en total överblick över händelseförloppet; vem dödar egentligen vem, vem är egentligen död, när inträffade dödsfallet och hur gick det egentligen till..? Det är väl förmodligen exakt den förvirringen som författaren vill att läsaren ska känna - men jag är inte riktigt på humör för att bli förvirrad. När man läser den här boken ska man ha gott om tid och inte sitta och fundera på en massa annat... (Mitt misstag!)

Jag har tidigare läst Busters öron av samma författare och den tyckte jag väldigt bra om. Mycket genomtänkt och annorlunda. Rekommenderas varmt!

Vulkan!

Det tror jag bestämt att jag tycker om! Alltså; Sigge Eklunds och Linda Skugges (med fleras) projekt som går ut på att låta vanliga människor* och etablerade författare* ladda upp sina verk för att andra senare ska kunna ladda ner och köpa böckerna. Typ "Print-on-Demand". Spana in hemsidan!

Fast jag begriper inte hur man räknar ut produktionskostnaden för en bok... Det vill man ju gärna få klart för sig. Måste man kanske ladda upp sitt verk först?

* Vanliga människor och etablerade författare är alltså inte i den här situationen jämbördiga... ;-)

Astrid Lindgren - 100 år

Idag skulle vår allrakäraste barnboksförfattare Astrid Lindgren ha fyllt 100 år!

Det känns nästan fånigt att pusha ännu lite till för hennes böcker - men jag tänker göra det i alla fall. Jag väljer att lyfta fram böckerna om Kati, eftersom jag har en liten passion för gamla tiders flickböcker. Så, har du inte läst böckerna om Kati ännu: Gör det! Det är trevlig läsning!

Bokfemman, v. 46

Det här var en riktigt svår bokfemma!

Så här skriver Malin själv om veckans utmaning:

"Temat för den här veckans Bokfemma spinner vidare på förra veckans. Direkt efter att jag hade publicerat förra veckans tema med en middagsbjudning började jag fundera. Om jag skulle bjuda in författare istället - vilka skulle jag då välja? Tänk att ha en egen liten Nobelmiddag hemma, med bara författare. Gud vad kul! Veckans tema var givet."

Veckans tema är middagsbjudning, men den här gången för författare. Nämn fem författare som du skulle vilja bjuda hem på middag och motivera varför.

* Första författare att bli inbjuden är Katarina von Bredow. Jag vet, det är säkert jättetrist och fantasilöst att bjuda in en nu levande, dessutom svensk författare - som inte ens har ett skandalomsusat privatliv att tala om... Men det struntar jag i. Jag har lyssnat på Katarina von Bredow då hon berättat om sitt författarskap och om sina böcker, och det var väldigt underhållande. Den här kvinnan verkar vara en väldigt trevlig person som inte är ett dugg rädd för att bjuda på sig själv utan att för den skull bli navelskådande och självcentrerad. Henne vill jag gärna se vid middagsbordet.

* Nästa person att få en inbjudan är också en svensk, nu levande person; nämligen Mikael Niemi. Jag är visserligen inte helt igenom imponerad av hans böcker (den där med en lax i titeln har jag inte ens iddats läsa), men jag har fått för mig att den här mannen är en berättare av Guds nåde. Baktanken är alltså att han får se till att hålla låda om allt och inget, om han märker att det blir pinsam tystnad. (Jaja, jag ska berätta för honom i förväg att det är vad som förväntas av honom!)

* Nu ger jag mig ut på lite djupare vatten, och bjuder in Agatha Christie. Hon är visserligen en aning död sedan ett antal år tillbaka, men det lilla problemet har säkert bokfemme-Malin en lösning på. Jag ser fram emot att lyssna till henne då hon berättar hur hon tänkte för att konstruera sina pusseldeckare. Jag menar, det är inte precis enkla, små mysterier som hon har knåpat ihop. Det är rätt många deckare av Christie som jag har läst och jag kan inte minnas att jag brukar ha räknat ut vem som är mördare särskilt tidigt i böckerna. Inte så sällan har jag fått hållas på halster till dess att det varit dags för det stora avslöjandet, ni vet det där som brukar äga rum i biblioteket... ;-)

* Intill Christie placerar jag William Shakespeare. Jag hoppas att han kanske tar sig tid att deklamera lite poesi. Shall I compare thee to a summer's day... till exempel. Eller något annat som kan förgylla tillvaron för oss damer i sällskapet; jag är inte så knusslig. Förhoppningsvis kan han också underhålla oss med någon anekdot från "The Globe" och berätta varifrån han egentligen fick all sin inspiration.

* På var sida om mig placerar jag Roslund och Hellström. Ja, jag vet att det är två stycken människor, men de fungerar liksom ett paket, av typen "Ta två betala för en"... De hör ihop, de är ju en författarduo. Sådana delar man på lika lite som gifta par... Av strikt egoistiska skäl bjuder jag in dessa herrar. När Shakespeare och Christie förlorar sig i gammalengelska och börjar diskutera brittisk politik, och von Bredow och Niemi sitter vid andra änden av bordet och alltmer högljutt överglänser varandra i konsten att fängsla en åhörare - då har jag två kavaljerer som kan ägna all sin energi åt att hålla den kvällströtta värdinnan vaken, och dessutom avslöja lite godbitar kring nästkommande deckare... ;-)

Jag kan också avslöja att jag har en reservgäst. Skulle Roslund och Hellström visa sig vara upptagna (det är ingen annan som har tillstånd att lämna återbud eller tacka nej!) så bjuder jag på stört in Stieg Larsson.

Mitt himmelska kramdjur, av Katarina Mazetti

(Alfabeta, 2007)


Nä. Det här var inget för mig. Jag känner ingenting för Wera, Madeleine och de andra som rest till kursgården Saligheten för att söka svaret på frågan om livets mening. Jag begriper inte vad de håller på med. Jag berörs inte. Det är lite märkligt. Annars brukar jag kunna tycka en massa saker - men nu känns det mest bara blankt.

Genom hela boken funderade jag på vad i hela friden boken egentligen handlar om - och det är inte ett gott betyg den här gången. Eftersom jag aldrig kom fram till ett vettigt svar, så betyder väl det i krass översättning: "Läs inte. Slösa inte tid på just den här boken. Mazettis blandningar är roligare - läs dem i stället."

Sorry.

Tomtar på loftet...

Nä, det har jag väl inte riktigt. Än. ;-)
Men jag har en massa tomtar i min andra blogg, om någon känner behovet!

Loppisfynd!

När jag pluggade litteraturvetenskap var jag av någon märklig anledning för snål för att köpa den här serien. Det har jag ångrat flera gånger sedan dess, men jag har ändå inte kommit mig för att handla böckerna. På den stora loppisen igår var det någon som uppenbarligen ångrade att hon hade köpt böckerna... Vilken tur för mig! Och så bra att jag slog till! Hela fem spänn styck har jag betalat för den här traven:

Bryta om, av Åsa Anderberg Strollo

(Alfabeta 2007)

(Bilden är lånad från Alfabeta bokförlag)

Bryta om är en brutal bok som från första början fängslar mig. Jag har läst rätt många ungdomsböcker vid det här laget och en hel del av dessa handlar om ungdomar som lever sitt liv i något slags eländes elände. Men det är inte många av just dessa böcker som presenterar en så intressant huvudperson som Minna Krall.

Minna Krall ska, då boken börjar, börja på en gymnasieskola en bra bit bort från hemmet och hon ska därmed också börja ett nytt liv. Hon tänker lägga allt sitt gamla bakom sig för att nu smälta in i de normalas skara och klara av att gå i skolan. Då man lärt känna Minna förstår man att bara tanken att faktiskt gå i skola är något av en bedrift. Det är inte särskilt lätt för den här tösen att koncentrera sig på skolan då alternativen är att bo hemma med mamma - eller tillsammans med bästa vännen Eddie.

Att bo tillsammans med mamman innebär att bo med en psykiskt sjuk mamma som inte på något vis är kapabel att ta hand om sig själv och därmed inte ens är i närheten av att kunna ta hand om ett barn; det är att vara mamma till sin mamma och veta om att man redan vid sexton års ålder har varit det i många år. Att bo med Eddie innebär att bo tillsammans med en lätt manipulativ, drogberoende ung kille, i en rivningskåk utan el, värme, mat eller trygghet.

Det hade varit så enkelt för författaren att presentera sin Minna som ett offer för olyckliga omständigheter, som en riktig katastroftjej - och så hade det varit bra så, men Minna är en riktig fighter. Hon envisas med att vilja försöka gå i skola, att försöka träffa sin pappa trots att han ingen plats har för henne, att försöka smälta in och göra rätt... Hon envisas med att försöka att skaffa sig ett annat liv än det som hon ser väntar på henne om hon följer med mamman ner i det svarta.

Slutet är kanske lite rosenrött, men det gör inget. Det är hon värd, Minna.

Läs boken! Läs, läs, läs!

Jag tror att jag har legat av mig...

Amelia frestar med Anna, min älskade av Magnus Utvik - men jag nappade inte på stört. Antingen har jag drabbats av den i det här huset oerhört sällsynta bacillen tänk-efter-före, eller så var jag bara långsam i reaktionen och kommer handla tidning+bok om någon dag - eller så skriver jag upp kombinationserbjudandet på min önskelista och hoppas att någon köper julklapp till mig i god tid! ;-)

Jag har inte läst något av Utvik tidigare, men boken i sig ser väldigt trevlig ut, eller hur?





Risken finns att man får gråta förfärligt, men den risken är jag villig att ta.

Lyckans hjul, av Kajsa Ingemarsson

(Norstedts 2007)

Lyckans hjul är en varm och småputtrigt mysig svensk roman. Den handlar om tre kvinnor som av olika skäl behöver förändra sina liv - och innan boken är slut har de alla lyckats förändra sitt liv, i positiv riktning såklart...

Ingemarssons styrka i just den här boken är att hon lyckats skapa tre mycket realistiska karaktärer, med vanligt förekommande livssituationer och kriser - och att hon inte svingar något magiskt trollspö över dessa människor utan låter dem utnyttja sina egna förmågor för att reda upp livstrasslet. Det gör att boken, trots att den inte bjuder på stora överraskningar, känns läsvärd. Om inte annat, så kan den fungera som en kick i baken för den som själv behöver fundera över sin livssituation.

Idol 2007

Jag vet, det är så självskrivet att den här människan bara är bäst att det är smått onödigt att pusha på... Men allvarligt; jag trodde verkligen inte att den här låten kunde bära ett innehåll..! Den är ju bara blajblaj i original!
Lyssna och njut!

Bokfemma, v. 45

Den här veckans bokfemma är ännu en utmaning! Det dräller ju av intressanta karaktärer i böckernas värld - men vilka av alla dessa skulle man egentligen vilja träffa..?

Malin har formulerat veckans uppdrag så här:

Veckans tema för Bokfemman är middagsbjudning. Välj fem fiktiva litterära karaktärer som du vill bjuda hem på middag och motivera dina val.

* Den första person som dyker upp i min skalle är Stieg Larssons Lisbeth Salander. Jag har inte en aning om vad jag skulle vilja prata med henne om, men det skulle kännas spännande att få möta denna häftiga kvinna - om inte annat, så bara för att få se att hon verkligen är på riktigt.

Eller... Det är hon ju inte... Oj, här gör man små snedsteg redan från början! ;-)

* Jag skulle också vilja träffa Ella ur Glappet. Jag vill gärna se vad det har blivit av henne; det har ju hunnit gå ett antal år nu... Vilken slags person är hon nuförtiden, månntro? Har hon övergivit sina gamla ideal eller är hon fortfarande uppfriskande nyfiken? Kanske kan hon skvallra lite om Josefin också; jag vill gärna veta hur det gick efter operationen... Lyckades Josefin få ordning på sitt liv och sitt tilltufsade självförtroende eller är hon fortfarande en väldigt bräcklig person?

* Eftersom jag gillar engelsk landsbygdsromantik måste jag helt enkelt bjuda in mig själv på middag hos någon ur alla dessa brittiska tantböcker som jag slukar i perioder... Penelope Keeling (ur Rosamunde Pilchers Snäcksamlarna) känns som en intressant person och jag tror att hon kan hålla låda så pass att det blir en trevlig kväll. Jag är nog egentligen nöjd bara jag får sitta där i närheten av Aga-spisen...

* Tommy & Tuppence Beresford. Har man riktig tur så kanske de kan berätta om något av alla de mysterier som de har löst - med viss hjälp av Agatha Christies penna... Eftersom Christie lät det här paret åldras, så kanske man rentav kan få börja kvällen i sällskap av den unga upplagan för att sen avsluta kvällen tillsammans med den något äldre duon. (Då märks det inte så tydligt att jag är sanslöst kvällstrött, tänker jag...)

* Nu gör jag väl ett avsteg från "litterär karaktär", men jag får väl hänvisa till det utvidgade textbegreppet: Jag måste bara få träffa familjen Gilmore - och Luke, Lane och alla de andra (Kirk!!!)... Det är lika bra att ställa till med partaj på en gång; vi blir så många. Det kommer att bli livat värre! Tyvärr är jag inte så rapp i repliken att jag kan få mormor Gilmore tyst, men jag kommer verkligen att uppskatta chansen att få tissla och tassla med kvicka Lorelai och smarta Rory under kvällen!

Isprinsessan...

Jadå, igår kväll var det dags för Isprinsessan i teve. Jag tycker inte att det är Läckbergs bästa bok, men det är ju där allting börjar - så det är klart att jag ville vara med från början.

Jag somnade och såg inte mer än knappt halva programmet.

Betyder det att jag var lika trött som alltid igår kväll, eller betyder det att teve-serien inte var särskilt intressant ändå? *grubblar*

Tröstaren, av Karin Wahlberg

(Wahlström & Widstrand, 2007)

Det här är en rätt hyfsad deckare, typisk Wahlberg. Det dör någon, alldeles för oväntat, i sjukhusmiljö. Ett spädbarn hittas övergivet. Ett skott hörs. Något har hänt på kyrkogården, i nattens mörker... Kriminalkommissarie Claes Claesson är en av de som ska reda ut vad som har hänt. Vem bär skuld och vem är oskyldig i den här händelsekedjan? Claessons hustru, Veronika Lundborg, är i allra högsta grad involverad i det oväntade dödsfallet. Hur påverkar det henne själv, och hur påverkar det Claesson?

Ett tag hopar sig frågetecknen och man ser inga svar någonstans... Vad hände på kyrkogården? Vem har fött barn? Varför lämnas barnet bort? Varför blir Veronika egentligen anmäld? Vem är "tröstaren"? Och de olika utredningarna och frågorna hakar i varandra, medan Wahlberg lägger pussel och leder läsaren genom händelseförloppet...

Det faller sig enkelt och självklart att tro att Wahlberg finner en hel del av sin inspiration genom sitt yrkesliv, eftersom hon föredrar att placera sina historier i sjukhusmiljö. Genom att använda sig av mänskliga brister som "mördande drivkrafter" blir även de mindre angemäma karaktärerna realistiska. Lundborgs och Claessons privatliv känns dels intressant att ta del av, dels lite för nära, nästan påträngande... Men jag vill ändå inte komma undan deras privatliv, för den biten placerar mig som läsare mitt i händelsernas centrum.

Tröstaren är en trivsam kriminalroman och underhållande för stunden, men den sticker inte ut på något vis. Det kommer vara ännu en av de böcker som jag vet att jag har läst - men som jag inte riktigt kommer ihåg...