Odjuret, av Ally Kennen

Det här är berättelsen om Stephen och hans odjur. Ja, Stephen har ett alldeles eget odjur som han inte vet vad han ska ta sig till med. Just nu förvarar han odjuret i en slags bur, på en avlägset belägen plats - men han måste flytta odjuret. Det är lättare sagt än gjort. Odjuret skulle med lätthet äta upp honom om det fick en chans.

Stephen har inte särskilt många människor i sin närhet att be om hjälp, heller. Han bor i fosterhem och har så gjort i bra många år. Han är van vid att bo i fosterhem och att aldrig känna sig riktigt önskvärd eller älskad. Det fosterhem som han bor i just nu, är ett ganska bra fosterhem - men det är inte ett hem, där han med självklarhet är älskad och önskvärd. Nu närmar sig Stephen vuxen ålder, och det betyder att han måste börja klara sig själv. Han kommer att bli utkickad från fosterhemmet, och ska därefter klara sig själv.

Det som folk tycker är det riktigt jobbiga med Stephen, är att han alltid hamnar i konstiga situationer och att han alltid är inblandad i allt tråkigt. Det händer visserligen någon gång att han inte är inblandad, men det betyder inte att han inte får skulden i alla fall. Och det är Stephen rätt van vid, så han gör ingen större affär av det. Trots allt, så vill han verkligen inte få skulden för vad odjuret kan tänkas ställa till med, om det rymmer sin väg. Då lär det bli tal om massmord och det känns lite väl magstarkt - även för Stephen.

Jag tyckte bra om den här boken. Kanske hade jag velat få veta lite mer om Stephens bakgrund lite här och där i boken, istället för att få allt sådant serverat på slutet som ett slags facit. Jag hade tyckt bättre om att få det invävt i berättelsen. Men det är en petitess... Boken är bra!

Jag vet att författaren har kommit ut med ännu en bok, Brevvännen. Den är jag också sugen på att läsa! ;-)