Handel med döden - deltidsrapport

Sisådär en tredjedel in i boken kan jag konstatera att det här är en kriminalroman med hårdkokt touch. Kriminalinspektör Dennis Milne är huvudpersonen och vissa drag har han gemensamt med de svenska kollegorna i branschen; många laster, lite kondition och ingen familj. Dock tror jag att han är tämligen ensam om sitt extraknäck - vilket är att, helt utanför lagens råmärken, rensa upp i den kriminella världen... Tyvärr blir det lite grusigt i maskineriet när det plötsligt visar sig att Milne fått fel uppgifter om de tre personer som han senast rensade bort från gatorna - och att hans kollegor på polisstationen gärna vill sätta dit den person som tog sig friheten att skjuta dessa tre herrar. En tonårsflicka som hittas död får också hög prioritet och Milne befinner sig naturligtvis mitt i händelsernas centrum. Spännande värre!

Det är lätt att komma in i händelseförloppet och det hela rullar på i ganska god takt. Dessvärre konkurrerar Handel med döden just nu med en stickning som fått liv igen, och eftersom det är mycket enklare att sticka framför teven än att läsa framför densamma har Handel med döden fått stryka på foten lite grann. Men jag har en känsla av att den snart lär vara så spännande att jag inte vill släppa den - ens för en stickning... ;-)

Bring it on

Få se nu. På dvd-fodralets baksida läser jag: "Bring it on handlar om skolans mycket populära hejarklacksgäng, som är den enda orsaken till att det urusla fotbollslaget överhuvudtaget har några åskådare vid matcherna. Men plötsligt kopierar konkurrenterna tjejernas danssteg och så är rabaldret i full gång..."

Fast så var det inte. Tjejernas förra kapten hade snott alla danser och texter av konkurrenterna, vilket tjejerna i laget inte visste något om - förrän det kom en ny tjej till hejaklacksgänget och hon hade sett konkurrenterna in action tidigare och visste att det var det laget som faktiskt var först med alltihopa och då var rabaldret i full gång... Men det spelar inte så stor roll vad filmen handlar om för det är en så klassisk amerikansk tonårsfilm.

Klassisk amerikansk tonårsfilm; många söta töser med mycket lite kläder och antingen mycket hjärna eller ingen hjärna, snygga pojkar med mera kläder men i regel mycket liten hjärna, vinna eller försvinna-striden, lite småfräcka skämt, bögnojja, otrohet, katastrofer, hämnder och sockersöt lycka... Ja, ni kan konceptet. Inga överraskningar, men står man ut med sockervadden så får man emellanåt se lite fartfylld cheerleading och det är rätt kul i sig.

Klippet här nedan visar scenen då den nya kaptenen får klart för sig att det verkligen var konkurrenterna som hade danserna först:

I dina kläder, av Jane Green

(B. Wahlströms, 2007)

Jag har läst ganska lite chick-lit eftersom min (fördomsfulla) uppfattning om genren är att den är ganska ytlig och inte ger mig särskilt mycket - förutom frustration över hur omoget karaktärerna beter sig. Jag är lite kluven till den här boken som ju är hur mycket chick-lit som helst.

Å ena sidan tycker jag att just den här historien är väldigt förutsägbar och full av alla de klichéer och stereotyper som jag hade förväntat mig. Green är lite för omständlig, lite för tydlig, i vissa avsnitt; hon redogör för ingående vad som händer och varför - och det tycker jag inte så väldigt bra om, eftersom det innebär att hon tar ifrån mig chansen att tänka själv medan jag läser. Å andra sidan serverar hon just den här historien med glimten i ögat och det är förlåtande i sig... Humorn är det som gör att jag får lust att läsa vidare, tillsammans med det direkta tilltal (till läsaren) som hon använder sig av. I övrigt så kommer alla karaktärer fram till alla de slutsatser som man kan önska sig och de lär sig alla de saker som de behövde lära sig, vilket gör att boken i viss mån känns lite uppfostrande och med lätt tendens att skriva sin läsare på näsan. Den positiva tonen i boken är dock rätt uppmuntrande och den gör att man accepterar exempelvis det förutsägbara i hela historien.

Så, är då det här en roman värd att läsa? Ja, det här är ändå en rätt skön roman som passar utmärkt då man inte är sugen på något som kräver total koncentration eller ingående tankeverksamhet. Vänta gärna in hängmatteperioden! ;-)

Let's dance...

har jag halvsovit till ikväll och det känns verkligen inte som att jag har missat något. Varför lär jag mig aldrig att jag måste ha något i händerna om jag ska se såna här program!? Jag somnar annars, fastän jag har tänkt mig att förbli någotsånär vaken.

Vovven hade dock troligtvis planerat en rejäl tupplur. ;-)

En bok i tidningspapper...

Simon Kernicks Handel med döden landade i min brevlåda igår, och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Ett av de löften som jag gav mig själv vid nyår var att inte vara så förbaskat feg i mina bokval utan våga välja nya författare - och nu får jag en gyllene chans att göra just det.

Tack för det! ;-)

Den tionde kretsen, av Jodi Picoult

(Wahlström & Widstrand, 2007)



Jag blir alltid väldigt skeptisk då en skara människor samstämmigt hyllar en viss bok. Det får mig att slå bakut och tänka att jag bara inte orkar med ännu en bok som alla hyllar och som jag tycker är trist... Så, inte så lite skeptisk och beredd på en besvikelse plockade jag med mig Den tionde kretsen från biblioteket häromdagen. (Ja, vad skulle jag göra? Den stod ju där och skrek efter mig!)

Det är i det närmaste omöjligt att summera bokens handling utan att det låter platt och banalt, men jag gör ett försök: Trixie är fjorton år och blir våldtagen i samband med en fest. Vid samma tidpunkt bestämmer sig Laura, Trixies mamma, för att avbryta en kärleksaffär som har pågått en tid - och det som händer Trixie innebär att Daniel, Trixies pappa, får definitiv vetskap om hustruns otrohet. Men det är inte bara så enkelt. Historien hinner bli många gånger mer komplicerad innan den äntligen får sin upplösning.

Daniel är tecknare till yrket och Laura föreläser och forskar kring Dante och hans verk. Dessa båda yrken korsar varandras väg i den tecknade serie som inte enbart är en slags parafras på Inferno, utan också en utvecklingshistoria och dessutom en metaberättelse. Krångligt värre och så häftigt att det nästan inte är sant.

Så, hur besviken blev jag? ;-)

Bokfemma, v. 4

Temat för veckans bokfemma är språk. Det kan handla om böcker som har rätt medelmåttig handling men ett svindlande språk. Eller tvärtom. Topp fem eller tvärtom. Stor frihet, med andra ord! ;-)

Temat för veckans Bokfemma är språk. Nämn 5 böcker med ledordet språk.

* Beloved av Toni Morrison. Språket är fullständigt underbart. Det är som att läsa poesi, fast ändå inte. Rösten i mitt huvud låter nästan som att den sjunger, fast ändå inte.

* Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Jag har lätt att höra en lätt påstridig, tonårstrotsig grabb i mitt huvud, då jag läser den här boken. Han har alldeles rätt uttal och härlig satsmelodi och jag blir så påverkad att jag börjar typ prata likadant, helt märklish.

* Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi. Här hör jag en trygg och säker tornedaling i mitt huvud som påminner mig om var jag har mina rötter (ja, långt, långt i det allra nordligaste norr...) och det känns hemtamt och skrämmande på en och samma gång.

* The Butcher Boy av Patrick McCabe. Rösten i den här boken hör jag inte särskilt tydligt, utan mer som ett stackatoartat mummel som ibland övergår i hetsigt skrik. Rösten kommer från den psykiskt sjuke pojken Francie Brady och författaren har lyckats skapa ett så osannolikt välskrivet kaos att det inte går att värja sig. Jag har provat att läsa boken i svensk översättning, men det är inte på långa vägar samma sak. Läs boken! På engelska.

* Vargskinnet; Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman. Här fick jag ingen berättarröst i huvudet och det känns trist. Jag ser att författaren har arbetat mycket med språket, men dialekten känns obekant för mig och jag hör inte någon tala med rätt satsmelodi och jag får inte ordning på tyskan som förekommer lite här och var mot slutet.

Pretty Woman

Ja, man kan diskutera innehållet i den här filmen ungefär hur länge som helst; vad är rätt och vad är fel och hur realistiskt är det här och hur glorifierande är det här - men man kan också någon gång nöja sig med att bara se filmen som en askungesaga... ;-)

Det här klippet från YouTube visar ungefär hela filmen på 2:58 och den som har tricksat ihop det hela har varit väldigt kreativ. Värt en titt:

Vargskinnet; Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman

Nu har jag läst klart Guds barmhärtighet, och jag är rätt nöjd med att jag tog mig i kragen och läste ut den. Jag hade lite svårt att komma in i den från början men så bestämde jag mig för att sätta mig ner och verkligen läsa mig in i boken en kväll - och då lossnade det! Lång startsträcka, men sen var jag med.


Det känns lite frustrerande att jag inte fattade vem som var berättarjaget förrän en bit in i boken - men det gör egentligen inte så mycket. Det känns mycket mer frustrerande att jag inte kunde höra människornas röster i huvudet; dialekten är främmande och jag fick inte ordning på uttal och satsmelodi, utan pratet förblev kvar på bokens sidor, i skrift. Sånt gillar jag verkligen inte.

Men jag är glad över att ha läst om hur kärlekshistorien mellan Hillevi och hennes man utvecklade sig, och jag är glad över att läsa om hur hon kom till insikt innan hon hade hamnat på alldeles fel spår i livet.

Det är också nyttigt för en lat människa av idag att läsa om hur hårt livet kunde te sig för inte särskilt länge sedan - i all synnerhet som det hårda livet såg ungefär likadant ut här där jag bor som där Hillevi bodde, vid den tiden. Jösses, vad trevligt det känns att kunna nyttja diskmaskin, tvättmaskin, spis, vattenkokare och toalett - för att bara nämna några saker som man här och nu anser vara oumbärliga!

Jag har ännu inte bestämt mig för om jag kommer att läsa del två och tre, men gör jag det kommer jag se till att det blir vid en tidpunkt då jag har möjlighet att verkligen sträckläsa och bara komma tillbaka till verkligheten då det är dags att äta och sova. Ja, möjligen kan vovven få sig en promenad, så att man inte stelnar till alldeles. ;-)

Irene Huss...

Alltså, Helena Turstens fiktiva kriminalinspektör Irene Huss, har fått ett nytt fall att bita i - och den här gången behöver hon din hjälp. Är du tillräckligt skicklig kan du kamma hem en belöning på 100 000 kronor. Det är inte kattlort!
Här kan du läsa mer om tävlingen!

You make my day!

Ja, den utmärkelsen skickade Anna vidare till mig - och vilken uppiggande utmärkelse! Man tackar! ;-)

Jag har naturligtvis också ett antal bloggar som jag läser väldigt regelbundet och som verkligen piggar upp mig!
En som jag verkligen blir glad och pigg av att läsa är Detta är inte en stickblogg, som lite då och då handlar om böcker, men som för det mesta handlar om livet och stickningen i Göteborgstrakten någonstans.
Jag är tycker också mycket om Lotten som väldigt underhållande skriver om allt möjligt, och inte så sällan om sånt som är bokrelaterat.
Caveat lector lägger ut kluriga fredagscitat, men dessvärre har hon ovanan att göra detta under min arbetstid (*fnyser förnärmat*) så jag är alltid sist med att gissa och då har alla andra redan gissat rätt. Underhållande är det dock alltid! ;-)
Susanne, som håller till Under Solen, ägnar sig verkligen åt att lysa upp tillvaron för andra människor. Hon är väldigt kreativ och delar generöst med sig av tankar och idéer.

Hos Kafferepet kan man stanna länge. Hon skriver nog ungefär aldrig om böcker, men så väldigt mycket mer om annat viktigt och roligt - i en skön blandning.
Martina är en kvinna med två bloggar och att välja mellan hennes Ett hem utan böcker och I'm not here for your entertainment är hopplöst svårt. De är intressanta och läsvärda, båda två!
Ja, och nu kan precis vem som har lust - av ovanstående eller andra - ta åt sig av den här utmärkelsen och dela ut den vidare. Det är bara att dela på! Så här lyder instruktionen:
"Give the award to up to 10 people whose blogs bring you happiness and inspiration and make you feel so happy about blogland! Let them know by posting a comment on their blog so that they can pass it on. Beware! You may get the award several times!"

Guds barmhärtighet...

och jag kommer mycket mera sams idag. Nu har jag snart läst halva boken. Trots att jag fortfarande har problem med vissa detaljer tycker jag ändå så mycket bättre om den nu. Skönt! Då kanske jag till och med tycker mycket om den när slutet börjar närma sig... ;-)

Bokfemman, v. 3

Yes! Malin är igång med sina bokfemmor igen, och visst vill vi vara med! ;-)
Veckans tema är ganska enkelt:

Veckans tema för Bokfemman är "senaste". Nämn din topp 5 som baseras på ordet senaste.

* Den senaste roman jag läste ut: Strandsommar av Anita Shevre.

* Den senaste film jag såg: About a Boy med bland andra Hugh Grant. Härlig film!

* Den senaste bok jag läste i mitt nostalgiprojekt: Se upp för Knatten. Någon som har trevliga minnen förknippade med Knatten?

* Den senaste tidskrift jag köpte: Scrapbooking m.m. Ja, jag är ju en pysseltant... ;-)

* Den senaste bok jag köpte: En deckare av Stieg Trenter för exakt 2:- på en second-hand-butik. Jag minns inte titeln, men den spelar ingen större roll. Jag ska inte läsa boken, jag ska pillra isär den och ge den ett nytt liv som väska... Om detta filosoferar jag till en början här, och därefter både här och där... ;-)

I min bokklubb...

har vi bestämt att vi ska läsa Kerstin Ekmans Vargskinnet; Guds barmhärtighet. Jag började igår och det går inte bra. Den känns seg och trist och jag kommer inte sams med dialekten! Gaaaah! Jag som så gärna ville att det här skulle vara en sån där bok som man bara sjunker in i; som får en att glömma tid och rum... Är det någon som läst boken? Blir det mer intressant när man kommit in i boken?

About a Boy

Igår kväll såg tonårstöserna och jag About a Boy - och jag är glad över att kunna säga att de tycker lika mycket om filmen som jag gör... ;-)

About a Boy inleds med konstaterandet "No man is an island" och så följer den härliga historien om Will och Marcus. Will hävdar envist att han minsann är en ö; han är "bloody Ibiza" och därmed också ganska cool. Han lever naturligtvis sitt liv i den andan och aktar sig noga för ansvarsfulla åtaganden. Marcus har en mamma som drabbats av depression och efter hennes självmordsförsök räknar han ut att det är för sårbart att bara vara två i en familj; dör den ena, så står den andra kvar ensam.

På ett något udda sätt korsas dessa två människors vägar och deras liv hakar i varandra trots att Will gör sitt bästa för att stänga ute Marcus och allt det som han för med sig i form av obekanta och inte helt välkomna erfarenheter för Will. Som synes i videoklippet som jag lade in tidigare, kapitulerar Will till sist...

Här är ännu en scen ur filmen:



För den som hellre vill läsa, är filmen baserad på boken About a Boy av Nick Hornby.

Strandsommar, av Anita Shreve

(Wahlström & Widstrand, 2007)

Sydney, 29 år gammal, två gånger gift - en gång skild och en gång änka - är nu privatlärare åt Julie Edwards. Julie är en nittonårig tös, som "är lite sen" och därför behöver få lite extra genomgångar inför sina fortsatta studier. Dessa studier pågår under sommaren, i familjens strandhus. Till strandhuset kommer en dag Julies äldre bröder Ben och Jeff. Det finns en spänning mellan bröderna, vilket påverkar de övriga i familjen - och när Sydney blir mer personligt involverad i familjen är en brytning oundviklig.

Språket i den här boken är kortfattat, nästan avhugget - men ändå på sina ställen så målande att det nästan känns poetiskt. Jag vet inte säkert om jag tycker om det eller inte, men jag kan inte förneka att jag ser både miljön och människorna lika tydligt framför mig som om det vore film. Och det tycker jag om.

Julies utveckling är varmt och positivt skildrad, och jag tycker att det är skönt att det finns en lycklig historia parallellt med en mindre lycklig. Det gör att jag får en slags vilsam känsla då jag läser; jag vilar i tryggheten att något gott alltid kommer att finnas.

Jeffs beteende kommer som en överraskning och det är möjligt att jag inte läste boken tillräckligt noggrant, för jag såg inte just det närma sig, men det gör egentligen ingenting. Slutet kändes mer väntat - inte förutsägbart, men logiskt. Det blev en varm öppning mot framtiden och det behövdes för att inte hela boken skulle kännas alldeles för deprimerande. Nu blev det på något vis jämn fördelning mellan lycka och elände. Strandsommar är förvisso smått romantisk, men samtidigt inte så lite tragisk.

Dagens tips...

Just nu kan man köpa sig About a Boy på dvd, tillsammans med Aftonbladet. Tidningen i sig är ju inte värd ens de få kronor den kostar - men filmen är ju en toppenfilm! Jag snappade åt mig ett exemplar då jag stod i kassakön... Inte mycket betänketid där inte. ;-)

Man kan också lägga sina slantar på ännu ett avsnitt av Morden i Midsomer tillsammans med Expressen, om man hellre vill det. Det är frestande - men jag känner ju mig själv. Har jag köpt en dvd i en sån där samling, då vill jag plötsligt ha alla... Och då blir det dyrt!

Ja, i alla fall; det här är en fullständigt underbar scen ur About a boy:

Hon släpper dig aldrig, av Kate Cann

(Tiden, 2007)


Vilken rysare! Huvudkaraktären Amber är tvungen att frigöra sig från sin kvävande syster och mor, men det visar sig vara ännu svårare än Amber någonsin hade kunnat tro. Systern Poppy har ett enormt behov av uppmärksamhet, gör sig ovän med alla som korsar hennes väg, får våldsamma utbrott om något går fel - och modern skyddar Poppy och vägrar inse att både hon och Poppy behöver hjälp för att kunna ta sig ur den onda cirkel som de har hamnat i.

Amber har sett mönstret och inser att hon måste bryta det hela genom att flytta hemifrån. Vad hon inte räknar med är att hennes syster ska bli fullständigt besatt och sätta Ambers nya liv på spel... En bit in i boken inser jag att det här inte enbart handlar om en ung flickas frigörelse - den handlar också om mörka krafter som får sitt fäste där det finns mänsklig svaghet. Skrämmande och kusligt!

Boken är lite annorlunda jämfört med Canns tidigare ungdomsböcker, men det var en spännande läsupplevelse som säkert passar många ungdomar!

Gamla böcker...

Jag har ett rätt besvärligt förhållande till gamla böcker. Något (eller "någon" - vem vet?) inom mig skriker att man absolut inte får kasta sådana. Någon lite mer praktisk del inom mig hojtar tillbaka att man omöjligt kan spara på allt - i synnerhet om man hela tiden envisas med att köpa nya böcker... Och så velar jag på sådär, som en åsna mellan två hötappar, och kommer aldrig fram till ett klart och tydligt förhållningssätt gentemot just gamla böcker. Men nu! Nu har jag hittat - via ett inlägg på bloggen om Kitty Drew - en människa som har hittat på att göra väskor av gamla böcker! Tänka sig! Om jag skulle knycka den idén skulle jag lyckas förena mina två gapiga inneboende och dessutom dra in pysseltanten i mig i det hela. Toppen!
Kolla här! Visst blir man lite inspirerad! ;-)

Svampkungens son, av Marie Hermanson

(Albert Bonniers Förlag 2007)


Äntligen kom jag mig för att läsa Svampkungens son, som legat i bokhyllan och väntat (signerad och vacker!) ända sedan oktober! Jag är väldigt förtjust i Hermansons böcker och har nog läst alla hennes böcker - tror jag.

Svampkungens son är, vilket titeln avslöjar, huvudkaraktären i den här boken. Han är tafatt, fumlig, inte vassaste kniven i lådan - och naturligtvis sin fars, Svampkungens, raka motsats vad gäller förmågan att fånga en kvinnas intresse. Svampkungens son får nöja sig med sällskapet som kvinnorna i Lektyr kan erbjuda, medan fadern har fullt sjå med att uppmärksamma och beundra alla svampplockande damer som rörs i närheten av skogstorpet där svampkungen och hans son bor.

Svampkungen och hans son lever på tu man hand. Modern bor någon annanstans och har så gjort ända sedan den dag för många, många år sedan, då paret skildes åt för alltid. Det kommer ett paket från henne till sonen vid födelsedagar - men någon närmare kontakt än så har inte mor och son.

Allt förändras på ett oerhört dramatiskt sätt då svampkungen gifter sig - med en vacker och spännande kvinna som han dessvärre inte är ensam om att åtrå. Stämningen i skogstorpet blir allt mer märklig och till sist ställs allting på sin spets. Det känns som att det är fullständigt omöjligt att lista ut hur det hela ska lösa sig till sist, men när upplösningen till sist kommer är den så genialiskt enkel att jag inte begriper hur jag kunde förbise möjligheten.

Jag tycker inte att Svampkungens son är Hermansons bästa bok; Musselstranden är i mitt tycke fullständigt outstanding. Det är dock en läsvärd roman, helt klart! Och för den som gillar Hermanson är den ett måste. ;-)

Gilmore Girls

Ja, nu har jag (och tonårstöserna) sett alla sju säsonger av Gilmore Girls - och jag har redan abstinensbesvär. Finns det verkligen inte ännu en säsong??? Jag vill så gärna följa den vrickade lilla staden Stars Hollows ett tag till, för att inte tala om söta, smarta Rory och lovely Lorelei...

Jag vill också gärna se Luke och Lorelei äntligen få varandra alldeles på riktigt och jag vill se Rory lyckas som journalist och dessutom gifta sig med Logan (fast han egentligen är alldeles galen) och jag vill se Lanes tvillingar växa upp och alldeles galet musikaliskt börja hamra på trumsetet.

Bara för att dra ut på plågan några minuter extra finns här nedan ett sånt där överromantiskt, helsmörigt avsnitt då Lorelei (inte så lite på lyset) sjunger "I will always love you" för sin Rory på hennes examensdag och Luke kommer inknallandes mitt i sången och plötsligt så sjunger inte Lorelei för Rory längre utan för Luke - vilket absolut ingen kan undgå att lägga märke till.



Någon som har ett riktigt bra tips på vilken teve-serie man kan bli beroende av nu? Teve-serie på box. Inte på teve - jag somnar bara eftersom allt intressant börjar ungefär en timme efter det att jag går till sängs... ;-)

Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel., av Virginia Ironside

(Albert Bonniers förlag, 2007)

Jag har läst i den här boken lite då och då under hela nyårshelgen och jag är fortfarande inte klar med den, trots att den är rätt mysig och inte ett dugg svårläst. Det är en sån där bok som man gärna kan snuttläsa i; det gör inget om man tappar tråden lite då och då eftersom huvudkaraktären - den sextioåriga Marie Sharp - faktiskt också gör detsamma med ojämna mellanrum...

Romanen är skriven i dagboksform; det känns äkta, väldigt nära - och jag ser personerna och händelserna framför mig väldigt tydligt. Vid ett tillfälle berättar Maries gode vän Hughie en rolig historia för henne:

"Två gamla damer står vid en bro. Den ena säger: 'Jag är så hemskt ledsen, min vän, och jag vet att vi har känt varandra i åratal och att vi är barndomsvänner, men jag kommer inte ihåg vad du heter. Kan du tala om det för mig?' Den andra kvinnan gör en paus och tänker efter. Hon tänker och tänker och sedan säger hon: 'Hur snart behöver du få veta det?'"

Maken skrattade nästan ännu mer än vad jag gjorde åt den där historien, och så avslöjar han att han ser oss två framför sig - på ålderns höst - och att det är han som frågar mig om namnet ("Jag vet att vi har varit gifta länge och allt det där...") och jag minns inte! Som om jag skulle vara det minsta tankspridd! ;-)

I alla fall; trots att jag ännu inte läst klart den här boken rekommenderar jag den till någon som känner för lite stillsam feelgood i vintermörkret. Inga mord (än så länge!), inget blod, inget hemskt - bara lite tantdagbok med mer innehåll än förväntat. ;-)

Uppdatering: Nu har jag läst klart och jag kan fortfarande rekommendera boken till någon som vill ha lite stillsam feelgood. Det inträffade inga oväntade mord i slutet av boken. ;-)

Nostalgiprojektet

Igår kväll läste jag Kaja och de nio elefanterna (Ester Ringnér-Lundgren) och i morse läste jag Drömjobbet (Stig Malmberg). Man kan inte med bästa vilja i världen säga att de här raringarna är tidskrävande! ;-)

Jag drömde förfärliga mardrömmar i natt, men förhoppningsvis berodde det inte på att jag hade stoppat i mig hela den läskiga Kaja-boken i ett svep alldeles innan jag somnade. Om det vore på det viset är jag av alldeles för ömtåligt material för att klara av den sortens gamla godingar!

Gårdagens fynd...

Dessa tre raringar snavade jag över i en bättrebegagnatbutik av något slag. En (1) hel krona styck betalade jag och det tog jag som ett väldigt tydligt tecken på att jag är precis rätt ute, vad gäller min föresats att samla på mig just dessa böcker... ;-)

Tankar inför 2008

Jaja, det här inlägget borde väl rent strikt ha kommit några dagar tidigare än vad det nu gör - men jag funderar rätt långsamt... ;-)

Mina föresatser inför 2008

* Jag lovar inte att jag ska läsa minimum ett visst antal böcker; kvalitet och trivsel framför kvantitet.
* Jag lovar att jag ska våga prova okända författare; inte vara trist, tråkig och förutsägbar.
* Jag lovar att med hull och hår gå in för att komplettera min samling Ester Ringnér-Lundgren; det vore väl själve den om det skulle vara så himla omöjligt att hitta de få titlar som saknas!
* Jag lovar att ge mig på ett nytt nostalgi-projekt; att läsa och samla på Stig Malmbergs "gröna och röda ryggar".

Angående punkt tre och fyra antar jag att jag än så länge har med mig någon slags högre makt. Bildbevis kommer imorgon, då det är bättre ljus för fotografering! ;-)

2007

Ja, nu är det dags att summera år 2007!

Jag gör en lista med de böcker som jag är absolut spiksäker på att jag har läst under året:

Vuxenlitteratur
Extremt högt och otroligt nära, av Jonathan Safran Foer
Jag flydde från Auschwitz, av Rudolf Vrba
Kleopatras kam och Busters öron, av Maria Ernestam
Mitt himmelska kramdjur, av Katarina Mazetti
Lyckans hjul, På det fjärde ska det ske och Den ryske vännen, av Kajsa Ingemarsson
Tröstaren, av Karin Wahlberg
Den magiska källan, av Maeve Binchy
I skuggan av San Siro, av Martin Bengtsson
Nu heter jag Nirak, av Peter Pohl
Amberville, av Tim Davys
Flickan under gatan och Edward Finnigans upprättelse, av Roslund & Hellström
Vid första ögonblicket, av Nicholas Sparks
Jag går bara ut en stund, av Isobel Hadley Kamptz
Tankar från sängkanten, av Marian Keyes
Mordet i Sussex, av Minette Walters
Livsfarlig utsikt, av Nora Roberts
Svart som natten, av Ann Cleeves
Marionetter, av Patrick Redmond
Den hungriga prinsessan, av Christina Herrström
Skulden till Daniel, av Ann-Christin Hensher
Tätt intill dagarna, av Mustafa Can
En flicka som kallas Alice, av Kristin Hannah
En man med litet ansikte, av Helene Tursten
Operation Ormens huvud, av Christina Wahldén
nu vill jag sjunga dig milda sånger, av Linda Olsson
En andra smekmånad, av Joanna Trollope
Luftslottet som sprängdes och Flickan som lekte med elden, av Stieg Larsson
Pojke försvunnen, av Anna Jansson
Tyskungen, av Camilla Läckberg
Smuts, av Katarina Wennstam
Rovdjuret, av Patricia Cornwell

Barn- och ungdomslitteratur
Afrodite och sveket och Afrodite och döden, av Ritta Jacobsson
Harry Potter och Dödsrelikerna, av J.K. Rowling
En liten chock, av Johanna Lindbäck
Bryta om, av Åsa Anderberg Strollo
Årstamördaren, av Magnus Nordin
Som jag vill vara, av Katarina von Bredow
Textlek, av Kate Cann
Vittne, av Robert Swindells
The Return of Hjärtans Fröjd, av Per Nilsson
Majas morsas kompis sambo, av Katarina Kieri
Linnea, kom hem!, av Anita Eklund Lykull
För bra för att dö, av Christina Wahldén
Gangsterbröder, av Nigel Hinton
I full galopp, av Pia Hagmar (cd-bok)
Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg, av J.C. Oates
Rånaren, av Bo R. Holmberg

Övrigt
08 för 0-8 år, av Sara Hjelmstedt
80 romaner för dig som har bråttom, av Henrik Lange
Sucka mitt hjärta men brist dock ej, av Mark Levengood

Nostalgi
Samtliga 47 böcker i serien om Lotta, av Merri Vik (Ester Ringnér-Lundgren)
I samma klass, av Ester Ringnér-Lundgren
Kaja och viskande rösten, av Ester Ringnér-Lundgren
Skicka Kaja, av Ester Ringnér-Lundgren
Kri finner en vän, av Ester Ringnér-Lundgren
Ett hjärta åt Kri, av Ester Ringnér-Lundgren
En melodi för Kri, av Ester Ringnér-Lundgren
Lusthusets gåta, av Ester Ringnér-Lundgren
Vi två Nickan, av Lotta Vik

Och så konstaterar jag att den här bloggen startade jag den 30 april 2007 - i allra första hand för att jag skulle få lite bättre ordning på vad jag har läst och vad jag tyckte & tänkte om det... Så, det som jag läste innan bloggstarten har jag till stora delar glömt bort. Ett fåtal titlar har jag klämt in vid författarnamnet - då jag är tämligen spiksäker på att jag har suttit i stugan under sport- eller påsklov med just den titeln i näven. Annat har fått förbli i glömskans dimmor!
;-)

Nytt år...

och jag tror att jag ska komma med något slags bokslut för 2007, och kanske någon slags programförklaring inför 2008 års bloggande.
Jag klurar ännu. Återkommer!
;-)

Bröllopsnatten

Eller, som den heter i original: Conversations with other women.

Vi började titta på den i går kväll, på självaste nyårsaftonen - men den fick inte längre chans än 18 minuter innan vi bytte film. Jag höll på att bli galen på det delade perspektivet; två rutor intill varandra hela tiden - som jag inte tyckte fyllde någon som helst funktion annat än att se nydanande och väldigt kreativt ut. Det är väldigt möjligt att filmen är betydligt bättre än vad jag hann uppfatta under dessa 18 minuter väldigt sent på kvällen (för någon med min dygnsrytm), och då ger jag filmen en chans till. Är filmen sevärd? Kommentera!

Det här är trailern: