Jag vet, den har några år på nacken men nu stod den i en sån där snurra med "2 för 99:-" och bara hojtade "Köp mig! Köp mig!" - och då gjorde jag ju det.
Jag tycker om att man får se historien ur flera perspektiv; att familjernas smärta kommer fram, att polisernas rädsla är så tydlig, att man så klart får se att då det kommer till kritan så är vi alla just precis bara människor med mänskliga styrkor och svagheter... Det är en stark film om en händelse som är så oerhört sorglig, och Oliver Stone har lyckats förmedla att det, för just dessa personer, handlar om mod och överlevnad.
Men jag vill se fler filmer kring 11 september 2001. Jag är sorgligt ouppdaterad på det området - det begriper ni när jag säger att det här är den första film jag har sett kring händelsen. Så, vilka filmer ska man se och vilka ska man undvika?
onsdagen den 27:e februari 2008
Godbitar...
på löpande band håller jag just nu på att smaska i mig, nu när jag tillbringar sportlovet i internetlöst land och utan allt hushållsplock som man håller på med då man är hemmavid (nu är jag bara hemma som hastigast!)...
En godbit är Innan jag dör av Jenny Downham. En riktigt brutalt bra bok om en sextonårig tös som har leukemi. Inte sockersött slisk, utan rättframt, ärligt och sådär så att det gör ont i magen. Boken kommer ut den 12 mars och en utförligare recension kommer här på bloggen i närheten av det datumet!
En annan godbit som jag är mitt i nu är Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen. Jag har inte ens läst halva boken och jag kan inte för mitt liv se hur det här ska sluta. Mördaren har redan hunnit ta livet av två personer och det finns inget som tyder på att han är nöjd som det är... Spännande värre, alltså! Den här boken släpps i början av mars och mer utförligt skriveri kommer då!
En godbit är Innan jag dör av Jenny Downham. En riktigt brutalt bra bok om en sextonårig tös som har leukemi. Inte sockersött slisk, utan rättframt, ärligt och sådär så att det gör ont i magen. Boken kommer ut den 12 mars och en utförligare recension kommer här på bloggen i närheten av det datumet!
En annan godbit som jag är mitt i nu är Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen. Jag har inte ens läst halva boken och jag kan inte för mitt liv se hur det här ska sluta. Mördaren har redan hunnit ta livet av två personer och det finns inget som tyder på att han är nöjd som det är... Spännande värre, alltså! Den här boken släpps i början av mars och mer utförligt skriveri kommer då!
Livstid, av Liza Marklund
(Piratförlaget 2007)
Så lång tid det tog innan jag fick låna boken på biblioteket! Jag hade bestämt mig för att inte köpa den här gången, utan låna - men det blev lång väntan innan jag lyckades lägga vantarna på boken... ;-)
Så lång tid det tog innan jag fick låna boken på biblioteket! Jag hade bestämt mig för att inte köpa den här gången, utan låna - men det blev lång väntan innan jag lyckades lägga vantarna på boken... ;-)Händelserna i Livstid är direkta följder av händelserna i Nobels testamente. Det är väl i sig en fördel, att knyta ihop böckerna så direkt - men för mig, som har osedvanligt dåligt minne, är det lite synd att jag inte har läst Nobels testamente alldeles nyligen... Jag känner att jag har tappat detaljer som hade gjort läsningen ännu mer spännande.
Men spännande, det är det. Så pass spännande att jag sträckläser. Det är en hyfsat komplicerad intrig med många olika motiv inblandade; alltså, det är inte så enkelt att räkna ut varför folk agerar som de gör. Det känns bra att det inte är så förutsägbart - men jag blir ändå barnsligt nöjd när epilogen bekräftar att det jag anade genom en bra bit av boken faktiskt var rätt tänkt...
Annika är i vanlig ordning en kombination av supertrött superwoman. Hennes hög med trassel och konflikter är rätt mycket högre än genomsnittssmåbarnsmammans trassel- och konflikthög och det är imponerande att hon är superwoman även i det läget. Fast, varför skulle hon inte vara superwoman? Vem skulle vara det åt henne, om inte hon orkade..? Jag tar tillbaka. Hon ska såklart vara superwoman.
söndagen den 24:e februari 2008
Brunstkalendern, av Emma Hamberg
(Albert Bonniers Förlag, 2007)
Lite då och då, medan jag läser, tänker jag på Kajsa Ingemarssons Lyckans hjul. De har vissa likheter, dessa båda romaner, och tyckte man om Lyckans hjul så borde man tycka om den här också.
(Bilden lånad från Albert Bonniers Förlag)
De tre systrarna Lena, Åsa och Marie är ganska exakt så pass olika som man kan vara. Lena sitter fast i ett tämligen typiskt vardagselände med en drös ungar, icke rumsrena kaniner, en hund och dessutom en karl (som är mer gift med jobbet än han är gift med Lena) - och hon vantrivs, känner sig fången och längtar efter något annat. Åsa har snuskigt mycket pengar, bor i en ödslig lyxvåning med sin karl och längtar efter barn som ska få henne att känna sig behövd och som en riktig kvinna. Marie vill definitivt inte ha några barn. Hon jobbar på någon slags hårdrocksbar - ända till den dag då det står henne upp till halsen att ingen någonsin uttrycker sin uppskattning för henne.
Det är upplagt för en liten katastrof, och katastrofen låter inte vänta på sig. Hamberg presenterar sina karaktärer för läsaren och sedan sätter hon igång händelseförloppet. Det är intensivt och fängslande, om än inte särskilt djuplodande - och det går bra ändå. Jag vill inte sluta läsa, för jag vill förvissa mig om att respektive syster får kontroll över livet igen, trots att jag egentligen vet att de självklart kommer att få ordning på allt. Det här är en roman som ska sluta lyckligt och visst gör den det.Lite då och då, medan jag läser, tänker jag på Kajsa Ingemarssons Lyckans hjul. De har vissa likheter, dessa båda romaner, och tyckte man om Lyckans hjul så borde man tycka om den här också.
Melodifestivalen
Jag vet inte vad som hände, men plötslig fann jag mig själv i min favoritfåtölj (men det är ju fullständigt normalt) - framför gårdagens delfinal i melodifestivalen (men det är ju däremot inte helt normalt). Det var mittentösen som ägde fjärrkontrollerna i går kväll och det förklarar hur saker och ting blev så där konstigt. All min makt hade gått upp i rök och istället hade melodifestivalsdjävulen kopplat greppet om familjen.
Jag vet inte vilka bidrag vi lyssnade på, för jag kände inte igen någon av artisterna - men jag vet att allihopa utom jag och fjortonåringen rasslade ut i köket för att hämta förnödenheter vid ett tillfälle och eftersom den som sjöng just då lät alldeles oherrans outhärdligt, så föreslog fjortonåringen att vi kunde stänga av ljudet. Det gjorde vi. Strax därefter kom de tillbaka, den diktatoriska mittentösen och hennes far, och då var det slut på friden. De krävde ljudet på och då gick jag till sängs med Brunstkalendern istället.
Straffet för detta kom i morse då jag vaknade med migrän. Mina ögon höll på att hoppa ut ur sina hålor och det satt en illvillig liten elaking inuti mitt huvud och hamrade som besatt med en vass liten järnklubba. Det krävdes dubbel dos tabletter och fyra timmars stillhet för att få eländet under kontroll. Jag ska aldrig mera se melodifestivalen.
Nu ska jag istället packa ner alla frestande böcker och en hel del hobbymaterial i en stor väska, och så ska jag förflytta mig till stugan tillsammans med tonåringarna. Blir det osedvanligt tyst här på bloggen ett sportlov framåt, så beror det på att jag befinner mig i internetlöst land. (Det är stundtals laglöst också, men jag tycker att internetlösheten är värre än laglösheten.)
Jag vet inte vilka bidrag vi lyssnade på, för jag kände inte igen någon av artisterna - men jag vet att allihopa utom jag och fjortonåringen rasslade ut i köket för att hämta förnödenheter vid ett tillfälle och eftersom den som sjöng just då lät alldeles oherrans outhärdligt, så föreslog fjortonåringen att vi kunde stänga av ljudet. Det gjorde vi. Strax därefter kom de tillbaka, den diktatoriska mittentösen och hennes far, och då var det slut på friden. De krävde ljudet på och då gick jag till sängs med Brunstkalendern istället.
Straffet för detta kom i morse då jag vaknade med migrän. Mina ögon höll på att hoppa ut ur sina hålor och det satt en illvillig liten elaking inuti mitt huvud och hamrade som besatt med en vass liten järnklubba. Det krävdes dubbel dos tabletter och fyra timmars stillhet för att få eländet under kontroll. Jag ska aldrig mera se melodifestivalen.
Nu ska jag istället packa ner alla frestande böcker och en hel del hobbymaterial i en stor väska, och så ska jag förflytta mig till stugan tillsammans med tonåringarna. Blir det osedvanligt tyst här på bloggen ett sportlov framåt, så beror det på att jag befinner mig i internetlöst land. (Det är stundtals laglöst också, men jag tycker att internetlösheten är värre än laglösheten.)
torsdagen den 21:e februari 2008
Bokfemma, v. 8
Jag har grubblat och grubblat över Malins bokfemma med temat sorg, men jag kommer inte fram till en femma. Däremot går mina tankar hela tiden till den här elegin av W.H. Auden, så då återger jag den här som mitt bidrag:
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He is Dead.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.
The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the woods;
For nothing now can ever come to any good.
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He is Dead.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.
The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the woods;
For nothing now can ever come to any good.
Grey's Anatomy
Ja, vad ska man säga? Meredith och Derek är så veliga att jag blir galen. Christina är lika galet bitter som alltid - men Mama lyckades igår kväll överraska genom att inte vara bitter. George och Izzy är fulingar som inte kör med rent spel och Georges fru (vad hon nu heter?) överraskade, även hon, med osedvanligt känslosvall. Det är lika bra som alltid och det enda jag önskar mig är att någon människa bönhör mig och lägger programmet i alla fall en halvtimme tidigare så att jag slipper kämpa mot tunga ögonlock sista kvarten varje avsnitt... ;-)
tisdagen den 19:e februari 2008
Jag läser och jag läser...
men dessemellan drunknar jag just nu i sanslösa mängder jobb - och då blir det inte så täta uppdateringar som jag hade önskat. Förhoppningsvis är jag snart klar med det enorma jobb-berget! Och det är sportlov snart! ;-)
Jag kunde inte hålla fingrarna i styr, utan jag började läsa i Honungsfällan - och den är bra! Jag är rätt irriterad över Cato Isaksens fåniga beteende gentemot en kollega och helt inne i vad som kan ha hänt den lille pojken, egentligen. Fängslande! Precis som det ska vara....
Första recensionsdag är dock inte förrän 12 mars, så mer utförliga tankar kommer då! ;-)
Nu ska jag fundera över veckans bokfemma!
Jag kunde inte hålla fingrarna i styr, utan jag började läsa i Honungsfällan - och den är bra! Jag är rätt irriterad över Cato Isaksens fåniga beteende gentemot en kollega och helt inne i vad som kan ha hänt den lille pojken, egentligen. Fängslande! Precis som det ska vara....
Första recensionsdag är dock inte förrän 12 mars, så mer utförliga tankar kommer då! ;-)
Nu ska jag fundera över veckans bokfemma!
fredagen den 15:e februari 2008
Lilla julafton!
Tre kriminalromaner landade hemma hos mig idag! Lycka! ;-)
Ministermordet - Gretelise Holm; en för mig ny bekantskap, men jag vet att hon skrivit någon eller några deckare tidigare. Ska man ge sig på den nyaste utan att ha läst den (eller de?) tidigare? Tips, någon?
I det fördolda- Jan-Sverre Syvertsen; också ny för mig. Det blir spännande att se vad det här är för något!
Honungsfällan - Unni Lindell; en bok som jag verkligen sett fram emot! Jag har tyckt så mycket om hennes tidigare kriminalromaner och jag hoppas att den här svarar mot mina förväntningar.
En vecka kvar till sportlovet, men då är jag minsann laddad! Sportlovet, here we come! (Jag och alla mina fyra nya böcker, alltså!)
Ministermordet - Gretelise Holm; en för mig ny bekantskap, men jag vet att hon skrivit någon eller några deckare tidigare. Ska man ge sig på den nyaste utan att ha läst den (eller de?) tidigare? Tips, någon?
I det fördolda- Jan-Sverre Syvertsen; också ny för mig. Det blir spännande att se vad det här är för något!
Honungsfällan - Unni Lindell; en bok som jag verkligen sett fram emot! Jag har tyckt så mycket om hennes tidigare kriminalromaner och jag hoppas att den här svarar mot mina förväntningar.
En vecka kvar till sportlovet, men då är jag minsann laddad! Sportlovet, here we come! (Jag och alla mina fyra nya böcker, alltså!)
Snabba cash, av Jens Lapidus
Jag har läst ett antal recensioner av den här boken. Såvitt jag minns var alla recensenter lika entusiastiska och positivt inställda - men här kommer käringen mot strömmen. Jag är tyvärr inte särskilt imponerad av Snabba cash.
Jag har lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är som jag inte gillar, och jag tror att det mestadels beror på att jag har så förtvivlat svårt att finna någon karaktär i boken att sympatisera med. Jag känner inte igen drivkraften; att göra vad som helst, verkligen vad som helst, för pengar. För mig framstår karaktärerna som tämligen platta, rätt stereotypa och utan utveckling. Ingen av karaktärerna utvecklas i positiv riktning, utan de bryter ned och bryts ned till dess att tron på mänskligheten är förlorad. Ingen av karaktärerna griper tag i mig, klamrar sig fast för att få berätta sin historia klar - utan jag läser till sist mest för att få veta hur historiens alla lösa trådar ska knytas ihop.
Jag läser rätt mycket kriminalromaner och det som jag verkligen uppskattar med dessa böcker är att de allt som oftast diskuterar företeelser i samhället - och då känns det angeläget och intressant att också följa de olika karaktärerna från början till slut, för att se vilken utveckling som sker eller vilka konsekvenser det blir av händelserna. Här ligger berättelsen och karaktärerna på ytan, och jag hittar inte mycket därunder.
Jag har lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är som jag inte gillar, och jag tror att det mestadels beror på att jag har så förtvivlat svårt att finna någon karaktär i boken att sympatisera med. Jag känner inte igen drivkraften; att göra vad som helst, verkligen vad som helst, för pengar. För mig framstår karaktärerna som tämligen platta, rätt stereotypa och utan utveckling. Ingen av karaktärerna utvecklas i positiv riktning, utan de bryter ned och bryts ned till dess att tron på mänskligheten är förlorad. Ingen av karaktärerna griper tag i mig, klamrar sig fast för att få berätta sin historia klar - utan jag läser till sist mest för att få veta hur historiens alla lösa trådar ska knytas ihop.
Jag läser rätt mycket kriminalromaner och det som jag verkligen uppskattar med dessa böcker är att de allt som oftast diskuterar företeelser i samhället - och då känns det angeläget och intressant att också följa de olika karaktärerna från början till slut, för att se vilken utveckling som sker eller vilka konsekvenser det blir av händelserna. Här ligger berättelsen och karaktärerna på ytan, och jag hittar inte mycket därunder.
torsdagen den 14:e februari 2008
Ett blodfläckat kuvert...
landade i min brevlåda idag. Det innehöll första boken ur Ordfronts senaste deckarserie; Pepparkakshuset av Karin Gerhardsen. En riktigt rolig överraskning! Jag längtar redan till dess att jag kan hugga tänderna i den... ;-)
tisdagen den 12:e februari 2008
Bokfemma, v. 7
Veckans ämne är ett svårt ämne, skrev Malin för någon dag sedan om den bokfemma som vi alla gick och väntade på. Och visst är det knepigt - men inte knepigare än andra bokfemmor, tycker jag. Det här är veckans bokfemma:
Veckans tema är pjäser. Nämn din topp 5 inom ämnet.
* Macbeth av Shakespeare. Jag gillar verkligen häxorna, spådomarna, Lady Macbeth och hela den där vansinniga soppan kring hur Macbeth ska bli kung...
* Lysistrate av Aristofanes. Här uppskattar jag handlingskraften och humorn. Det är inget velande hit och dit utan raka puckar och klara besked. ;-)
* Othello av Shakespeare. Underbart om svartsjukans mäktiga kraft - men inget som man skulle vilja råka ut för i verkligheten!
* Ett dockhem av Ibsen. Inte så lite aktuell än i dag; om att betrakta kvinnan som en ägodel eller som en självständig varelse, om att vilja äga självständighet - och om ett hems upplösning.
* En handelsresandes död av Miller. Om att bli värderad utifrån vad man presterar - inte för den man är. Om att föra över sina ideal på andra människor och att tappa kontakten med verkligheten för att man så intensivt strävar efter att upprätthålla ouppnåeliga ideal. Tänkvärd!
Jag är rätt kass på riktigt nutida dramer - men det gör egentligen inte särskilt mycket eftersom de gamla klassikerna så väl speglar precis de konflikter som den moderna människan också hamnar i.
Så, det var min femma. ;-)
Veckans tema är pjäser. Nämn din topp 5 inom ämnet.
* Macbeth av Shakespeare. Jag gillar verkligen häxorna, spådomarna, Lady Macbeth och hela den där vansinniga soppan kring hur Macbeth ska bli kung...
* Lysistrate av Aristofanes. Här uppskattar jag handlingskraften och humorn. Det är inget velande hit och dit utan raka puckar och klara besked. ;-)
* Othello av Shakespeare. Underbart om svartsjukans mäktiga kraft - men inget som man skulle vilja råka ut för i verkligheten!
* Ett dockhem av Ibsen. Inte så lite aktuell än i dag; om att betrakta kvinnan som en ägodel eller som en självständig varelse, om att vilja äga självständighet - och om ett hems upplösning.
* En handelsresandes död av Miller. Om att bli värderad utifrån vad man presterar - inte för den man är. Om att föra över sina ideal på andra människor och att tappa kontakten med verkligheten för att man så intensivt strävar efter att upprätthålla ouppnåeliga ideal. Tänkvärd!
Jag är rätt kass på riktigt nutida dramer - men det gör egentligen inte särskilt mycket eftersom de gamla klassikerna så väl speglar precis de konflikter som den moderna människan också hamnar i.
Så, det var min femma. ;-)
Anna Pihl
Ja, äntligen! Nu får man äntligen följa Anna Pihl i teve igen.
(Bilden lånad från tv4.)
(Bilden lånad från tv4.) Och serien infriade förväntningarna. Att lösa själva brottet gick naturligtvis som smort, men vi fick också se Annas Daniel (Ola Rapace) fria - och strax därefter glider ex-killen in på scen... Som upplagt för komplikationer. Just den där mixen av privatliv och polisliv gör att det aldrig blir långtråkigt eller ointressant, och jag missar ogärna ett avsnitt. Så nu väntar jag på att det ska bli måndag igen. ;-)
måndagen den 11:e februari 2008
Nostalgiprojektet
I helgen var jag på shoppingrunda med stora tösen och naturligtvis drog jag in henne i en drös secondhand-butiker och loppisar. Mitt samling nostalgiböcker utökades med dessa godingar:
I övrigt har mitt läsande gått på sparlåga i helgen. Det har varit mycket jobb, jobb, jobb och så dessemellan har jag stickat. Snabba cash är jag ännu inte klar med, alltså.
Kvällens se-fram-emot:
Anna Pihl börjar om, på fyran. Det är tredje och sista säsongen - och jag ser verkligen fram emot att få se de här avsnitten. Att det är sista säsongen kan jag också leva med; man ska inte dra ut på teveserier bara för att de är populära - det ska finnas innehåll också.
I övrigt har mitt läsande gått på sparlåga i helgen. Det har varit mycket jobb, jobb, jobb och så dessemellan har jag stickat. Snabba cash är jag ännu inte klar med, alltså.
Kvällens se-fram-emot:
Anna Pihl börjar om, på fyran. Det är tredje och sista säsongen - och jag ser verkligen fram emot att få se de här avsnitten. Att det är sista säsongen kan jag också leva med; man ska inte dra ut på teveserier bara för att de är populära - det ska finnas innehåll också.
fredagen den 8:e februari 2008
En bit in i Snabba cash...
men av någon anledning läser jag rätt långsamt just nu och det känns som att jag inte tar mig någonstans... Boken är det inget fel på; det handlar nog mest om att jag har mycket på gång just nu så jag läser sent på kvällarna då jag egentligen är alldeles för trött.
Så, i väntan på en rapport om Snabba cash: ett sammanfattat föredrag som, när jag tänker på det, också anknyter till snabba cash. Det handlar om värderingar och attityder i reklamsammanhang och ger en del tankeställare. Kvinnan som talar heter Jean Killbourne och hela föredraget (sisådär en halvtimme långt) finns också ute på youtube.
Så, i väntan på en rapport om Snabba cash: ett sammanfattat föredrag som, när jag tänker på det, också anknyter till snabba cash. Det handlar om värderingar och attityder i reklamsammanhang och ger en del tankeställare. Kvinnan som talar heter Jean Killbourne och hela föredraget (sisådär en halvtimme långt) finns också ute på youtube.
måndagen den 4:e februari 2008
Bokfemma, v. 6
Här har vi en bokfemma som verkligen passar mig! Jag har lätt för att fastna i både bokserier och teveserier... Det måste vara något som hänger med sedan man slukade Wahlströms röda och gröna ryggar!
Veckans tema för Bokfemman är serier. Nämn din topp 5 av serier.
* Henning Mankells serie om Kurt Wallander är en favorit. Jag köpte och läste böckerna i samma takt som de kom ut, och det som jag främst uppskattade var inslaget av samhällsdebatt som fanns i varje enskild bok. Wallander är ju en tristpinne, egentligen, men Mankell kan verkligen konsten att berätta och problematisera så det egentliga budskapet framgår och dessutom blir intressant.
* Nästan raka motsatsen till Wallander: Janet Evanovichs serie om prisjägaren Stephanie Plum. Där är det fart och fläkt och inte en död sekund. Det finns inte mycket till samhällsdebatt eller djupare resonemang - men roligt är det... ;-)
* Sue Graftons alfabetsdeckare med Kinsey Millhone följde jag till dess att förlaget av någon märklig anledning slutade att köpa in och översätta till svenska. Nu har jag sett att serien återigen har börjat komma på svenska, men än har jag inte (till rätt pris och vid rätt tillfälle) lyckats snava över S som i saknad. Men jag ser fram emot att göra det!
* Patricia Cornwells serie med skarphjärnade rättsläkare Kay Scarpetta, buffeln Pete Marino och supersmarta Lucy är hur spännande som helst, trots att Scarpetta närapå antar övermänskliga dimensioner (såsom Guillous Hamilton också gör). Men det kan jag förlåta henne. Böckerna är så pass spännande. ;-)
* Och så en svensk, ny favorit. Stieg Larssons Millennium-trilogi. Den är elegant, brutal, intressant, förfärlig och oemotståndlig. Jag gillar Lisbeth Salander allra bäst; i mina ögon är hon den klart mest intressanta personligheten i den här serien!
Av någon märklig anledning hamnade fokus här på kriminalserier! Så det kan bli.
Veckans tema för Bokfemman är serier. Nämn din topp 5 av serier.
* Henning Mankells serie om Kurt Wallander är en favorit. Jag köpte och läste böckerna i samma takt som de kom ut, och det som jag främst uppskattade var inslaget av samhällsdebatt som fanns i varje enskild bok. Wallander är ju en tristpinne, egentligen, men Mankell kan verkligen konsten att berätta och problematisera så det egentliga budskapet framgår och dessutom blir intressant.
* Nästan raka motsatsen till Wallander: Janet Evanovichs serie om prisjägaren Stephanie Plum. Där är det fart och fläkt och inte en död sekund. Det finns inte mycket till samhällsdebatt eller djupare resonemang - men roligt är det... ;-)
* Sue Graftons alfabetsdeckare med Kinsey Millhone följde jag till dess att förlaget av någon märklig anledning slutade att köpa in och översätta till svenska. Nu har jag sett att serien återigen har börjat komma på svenska, men än har jag inte (till rätt pris och vid rätt tillfälle) lyckats snava över S som i saknad. Men jag ser fram emot att göra det!
* Patricia Cornwells serie med skarphjärnade rättsläkare Kay Scarpetta, buffeln Pete Marino och supersmarta Lucy är hur spännande som helst, trots att Scarpetta närapå antar övermänskliga dimensioner (såsom Guillous Hamilton också gör). Men det kan jag förlåta henne. Böckerna är så pass spännande. ;-)
* Och så en svensk, ny favorit. Stieg Larssons Millennium-trilogi. Den är elegant, brutal, intressant, förfärlig och oemotståndlig. Jag gillar Lisbeth Salander allra bäst; i mina ögon är hon den klart mest intressanta personligheten i den här serien!
Av någon märklig anledning hamnade fokus här på kriminalserier! Så det kan bli.
Brott, av Karin Fossum
(Månpocket, 2008)
"Jag ser dem i ljuset från gårdslyktan.
En lång kö av människor på infarten framför mitt hus, vid närmare betraktande en brokig samling av gamla och unga, män, kvinnor och barn. Tålmodiga, med böjda huvuden står de och väntar på att bli berättade, och det är jag som ska berätta, jag är författaren."
En man bryter sig ur kön och kräver att få bli berättad först. Han har inte ro att vänta, han behöver sin berättelse nu. Han heter Alvar Eide och arbetar på ett konstgalleri. En ung kvinna tränger sig in i hans liv, och hennes närvaro vänder upp och ner på hela Alvar Eides liv. Plötsligt är Alvar Eide i konflikt med sig själv och kan inte besluta sig för vilken vändning hans liv ska få ta. Är han en stark person eller är han en svag? Vilket ansvar har han över andras liv - och över sitt eget? Tänk att en ung kvinna, och en liten kattunge, kan styra så över ens liv...
Författaren är ständigt närvarande i den här berättelsen. Hon samtalar med Alvar Eide och förklarar hur hon måste arbeta med honom för att det alls ska kunna bli någon berättelse, och hon övertygar honom om att han måste våga lägga sin berättelse i hennes händer. Hon hade tänkt sig en väldigt liten berättelse, om kanske hundra sidor, men så väljer hon att lägga in sina samtal med Alvar Eide i själva historien också. Jag har inte läst något liknande såvitt jag kommer ihåg - men det är onekligen ett intressant sätt att berätta. Det väcker tankar om hur en berättelse kommer till berättaren. Och vem bestämmer egentligen över händelseförloppet..?
Trots samtalen mellan författaren och huvudkaraktären blev det en ganska liten berättelse. Jag läste den ganska raskt men jag tror inte att jag kommer att glömma den särskilt kvickt.
"Jag ser dem i ljuset från gårdslyktan.
En lång kö av människor på infarten framför mitt hus, vid närmare betraktande en brokig samling av gamla och unga, män, kvinnor och barn. Tålmodiga, med böjda huvuden står de och väntar på att bli berättade, och det är jag som ska berätta, jag är författaren."
En man bryter sig ur kön och kräver att få bli berättad först. Han har inte ro att vänta, han behöver sin berättelse nu. Han heter Alvar Eide och arbetar på ett konstgalleri. En ung kvinna tränger sig in i hans liv, och hennes närvaro vänder upp och ner på hela Alvar Eides liv. Plötsligt är Alvar Eide i konflikt med sig själv och kan inte besluta sig för vilken vändning hans liv ska få ta. Är han en stark person eller är han en svag? Vilket ansvar har han över andras liv - och över sitt eget? Tänk att en ung kvinna, och en liten kattunge, kan styra så över ens liv...
Författaren är ständigt närvarande i den här berättelsen. Hon samtalar med Alvar Eide och förklarar hur hon måste arbeta med honom för att det alls ska kunna bli någon berättelse, och hon övertygar honom om att han måste våga lägga sin berättelse i hennes händer. Hon hade tänkt sig en väldigt liten berättelse, om kanske hundra sidor, men så väljer hon att lägga in sina samtal med Alvar Eide i själva historien också. Jag har inte läst något liknande såvitt jag kommer ihåg - men det är onekligen ett intressant sätt att berätta. Det väcker tankar om hur en berättelse kommer till berättaren. Och vem bestämmer egentligen över händelseförloppet..?
Trots samtalen mellan författaren och huvudkaraktären blev det en ganska liten berättelse. Jag läste den ganska raskt men jag tror inte att jag kommer att glömma den särskilt kvickt.
söndagen den 3:e februari 2008
En helg framför teven...
och jag har sett allsköns filmer och program...
Skärgårdsdoktorn har vi på dvd, och det är en av fjortonåringens favoritserier, så den har vi sett på rätt mycket. Jag tycker att den är lika bra nu, som då den gjordes - och den får mig att längta ut till stugan och till sommaren... Bilden är inget vidare, men musiken är vacker! Lyssna och känn längtan!
Jag funderar på om Svenska hjärtan är en serie som håller än. Den kommer (eller har den kommit redan?) på dvd och kanske är det något som skulle passa i det här hushållet... Vad tror ni - gillar man Skärgårdsdoktorn kanske man också gillar Svenska hjärtan?
Bring it on again är uppföljaren till Bring it on, som vi såg för inte så länge sedan. Same shit, different name. Inga överraskningar, men inte urusel heller. Typisk amerikansk tonårsfilm...
;-)
Göta kanal - Kanalkampen började vi se då den ändå gick på teve, men det var ingen som orkade hålla uppe intresset mer än någon kvart in i filmen. Sen började vi drälla omkring och söka andra sysselsättningar - och det är inte något gott betyg för filmen... Undvik, alltså!
CSI på box har vi också sett, och det är ett säkert kort. Ingen somnar, ingen börjar vandra... ;-)
Trots att helgen har handlat mycket om teve och stickning, så har jag hunnit en bra bit in i Karin Fossums Brott. Boken är intressant upplagd, med dess klara och tydliga berättarröst och vid det här laget är jag väldigt nyfiken på vilket öde som väntar Alvar Eide som trängt sig före i kön för att få sin berättelse. Bokidioten diskuterar för övrigt just berättarrösten i sin blogg för den som vill läsa vidare om det. Jag återkommer om Brott!
Skärgårdsdoktorn har vi på dvd, och det är en av fjortonåringens favoritserier, så den har vi sett på rätt mycket. Jag tycker att den är lika bra nu, som då den gjordes - och den får mig att längta ut till stugan och till sommaren... Bilden är inget vidare, men musiken är vacker! Lyssna och känn längtan!
Jag funderar på om Svenska hjärtan är en serie som håller än. Den kommer (eller har den kommit redan?) på dvd och kanske är det något som skulle passa i det här hushållet... Vad tror ni - gillar man Skärgårdsdoktorn kanske man också gillar Svenska hjärtan?
Bring it on again är uppföljaren till Bring it on, som vi såg för inte så länge sedan. Same shit, different name. Inga överraskningar, men inte urusel heller. Typisk amerikansk tonårsfilm...
;-)
Göta kanal - Kanalkampen började vi se då den ändå gick på teve, men det var ingen som orkade hålla uppe intresset mer än någon kvart in i filmen. Sen började vi drälla omkring och söka andra sysselsättningar - och det är inte något gott betyg för filmen... Undvik, alltså!
CSI på box har vi också sett, och det är ett säkert kort. Ingen somnar, ingen börjar vandra... ;-)
Trots att helgen har handlat mycket om teve och stickning, så har jag hunnit en bra bit in i Karin Fossums Brott. Boken är intressant upplagd, med dess klara och tydliga berättarröst och vid det här laget är jag väldigt nyfiken på vilket öde som väntar Alvar Eide som trängt sig före i kön för att få sin berättelse. Bokidioten diskuterar för övrigt just berättarrösten i sin blogg för den som vill läsa vidare om det. Jag återkommer om Brott!
fredagen den 1:e februari 2008
Om bibliotekarier!
Inne hos Pi läser jag om bibliotekarier som är trista, tysta och anonyma - ungefär motsatsen till de bibliotekarier som jag stöter på då jag lånar böcker. Visserligen har jag inte sett "mina" bibliotekarier i läderbyxor, men det är väl kanske det enda som jag i så fall har att vända emot dem.
På de två bibliotek som jag besöker oftast vet personalen vad jag heter, vad jag jobbar med och vad jag brukar låna för typ av böcker - men det kanske är för att jag ränner där så ofta..? På den tiden som jag var hemma med mina töser (vilket börjar vara en evighet sedan) visste dessutom bibliotekarie B tämligen exakt vad jag hade läst och inte läst, och mötte mig ofta med en bok i näven då jag kom trixandes med barnvagn och en drös ungar kring benen; "Här! Den här har just kommit och jag tror att du skulle gilla den!". Sånt glömmer man inte!
"Mina" bibliotekarier är generösa med boktips, delar med sig av sina tankar om böcker (om de bara har hunnit läsa boken ifråga!) och frågar dessutom ofta vad jag tyckte om boken då jag kommer tillbaka med den. Jag tror att det finns en hylla med "Personalens bokval" eller något ditåt på det ena biblioteket - men jag vet bestämt att det finns en bok där vem som vill får skriva in sina bästa boktips. Det är inte illa pinkat, eller hur!?
Och: "mina" bibliotekarier hälsar då folk kommer in, de möter blicken och de spontanpratar! Halleluja moment! Vilken tur jag har som bor där det finns så bra bibliotekarier! ;-)
På de två bibliotek som jag besöker oftast vet personalen vad jag heter, vad jag jobbar med och vad jag brukar låna för typ av böcker - men det kanske är för att jag ränner där så ofta..? På den tiden som jag var hemma med mina töser (vilket börjar vara en evighet sedan) visste dessutom bibliotekarie B tämligen exakt vad jag hade läst och inte läst, och mötte mig ofta med en bok i näven då jag kom trixandes med barnvagn och en drös ungar kring benen; "Här! Den här har just kommit och jag tror att du skulle gilla den!". Sånt glömmer man inte!
"Mina" bibliotekarier är generösa med boktips, delar med sig av sina tankar om böcker (om de bara har hunnit läsa boken ifråga!) och frågar dessutom ofta vad jag tyckte om boken då jag kommer tillbaka med den. Jag tror att det finns en hylla med "Personalens bokval" eller något ditåt på det ena biblioteket - men jag vet bestämt att det finns en bok där vem som vill får skriva in sina bästa boktips. Det är inte illa pinkat, eller hur!?
Och: "mina" bibliotekarier hälsar då folk kommer in, de möter blicken och de spontanpratar! Halleluja moment! Vilken tur jag har som bor där det finns så bra bibliotekarier! ;-)
Att bokblogga!
Malin har blivit intervjuad kring bokbloggande; varför man gör det och vad det kan tänkas ge - och hon skickar frågan vidare. Jag vet exakt varför jag började bokblogga. Det handlade helt enkelt om att jag ville ha någon slags koll på vad jag har läst och vad jag tänkte och tyckte om det lästa - och dessutom var jag rätt sugen på att starta en blogg med ett väldigt bestämt syfte (till skillnad från min andra blogg där jag babblar på om lite allt möjligt).
Med tiden har jag dock upptäckt att det är otroligt roligt med alla sidoeffekter som uppstod med det här sättet att "bokföra läsningen". Att få kommentarer i bloggen och att surfa runt för att kommentera andras inlägg på andra bloggar är hur roligt som helst. Att vara med i bokfemman (ja, inte just den här veckan då) får mig att tänka till kring böcker ett extra varv. Att få tips på böcker att läsa får mig att våga testa nya författare. Och så vidare, och så vidare...
Så, det är mina skäl till varför jag bokbloggar. Varför bokbloggar du? Eller - varför har du inte börjat bokblogga? ;-)
Med tiden har jag dock upptäckt att det är otroligt roligt med alla sidoeffekter som uppstod med det här sättet att "bokföra läsningen". Att få kommentarer i bloggen och att surfa runt för att kommentera andras inlägg på andra bloggar är hur roligt som helst. Att vara med i bokfemman (ja, inte just den här veckan då) får mig att tänka till kring böcker ett extra varv. Att få tips på böcker att läsa får mig att våga testa nya författare. Och så vidare, och så vidare...
Så, det är mina skäl till varför jag bokbloggar. Varför bokbloggar du? Eller - varför har du inte börjat bokblogga? ;-)
Handel med döden, av Simon Kernick
(Bra Böcker, 2008)
Som jag tidigare skrev är det här en deckare med hårdkokt touch, och nu när jag har läst ut den kan jag bara bekräfta att slutet på historien verkligen är minst lika hårdkokt som början... Med dundrande huvudvärk satt jag i går kväll och läste och läste. Mitt huvud hade säkert mått bättre om jag hade haft förstånd att släppa boken och stänga ögonen en stund, men det var helt omöjligt. Jag var bara tvungen att ta reda på hur dubbeljobbande Milne skulle klara sig ur trasslet.
Handel med döden berättas med ett okomplicerat språk och det är inga problem att hänga med i vändningarna trots att det med ojämna mellanrum serveras tämligen oväntade överraskningar. Kanske är det tack vare dessa överraskningar som jag tycker att boken är rätt kul? Jag har inte tråkigt då jag läser boken, men jag tror inte att det här kommer att bli en odödlig klassiker. Det här är underhållning och det passade mig perfekt just nu.
Den som är sugen på att läsa mera om författaren och boken kan med fördel göra det här. Och här kan man tävla om ett alldeles eget exemplar av boken! Gör det!
Nu ska jag återgå till att kurera mig.
Som jag tidigare skrev är det här en deckare med hårdkokt touch, och nu när jag har läst ut den kan jag bara bekräfta att slutet på historien verkligen är minst lika hårdkokt som början... Med dundrande huvudvärk satt jag i går kväll och läste och läste. Mitt huvud hade säkert mått bättre om jag hade haft förstånd att släppa boken och stänga ögonen en stund, men det var helt omöjligt. Jag var bara tvungen att ta reda på hur dubbeljobbande Milne skulle klara sig ur trasslet.
Handel med döden berättas med ett okomplicerat språk och det är inga problem att hänga med i vändningarna trots att det med ojämna mellanrum serveras tämligen oväntade överraskningar. Kanske är det tack vare dessa överraskningar som jag tycker att boken är rätt kul? Jag har inte tråkigt då jag läser boken, men jag tror inte att det här kommer att bli en odödlig klassiker. Det här är underhållning och det passade mig perfekt just nu.
Den som är sugen på att läsa mera om författaren och boken kan med fördel göra det här. Och här kan man tävla om ett alldeles eget exemplar av boken! Gör det!
Nu ska jag återgå till att kurera mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)