Den där utmaningen...

Ja, den där som cirkulerar överallt - den har nu nått hit! ;-)

Reglerna är:
* Publicera reglerna på din blogg.
* Svara på sex 8-sakerna.
* Meddela de utmanade på deras bloggar.

8 favoritprogram
* Grey's Anatomy
* Gilmore Girls (Ja, jag vet - men jag ser den på dvd en vända till...)
* Desperate Housewives (Och jag är hopplöst efter - jag ska handla fjärde boxen nu, närhelst jag får tummen ur...)
* Criminal Minds
* Mord i sinnet
* Brottskod försvunnen
* CSI Las Vegas (Säkert de andra också, men det här är den enda jag har sett ordentligt...)
* McLeod's Daughters (Är bara på första säsongen ännu..!)

8 saker jag gjorde igår
* Körde ner till dotterns studentstad för att vara med henne!
* Gick på loppis, gick på loppis, gick på loppis, gick på loppis...
* Gick på bio!
* Åt på Frasses - och jag äter alltid Skrovmål, utan dressing. Oavsett hur hungrig jag är. ;-)
* Handlade pärlpryttlar! Ja! Ja! Ja!
* Åt såna där varma chips som man tydligen kan handla på biografer! (Där ser ni hur ofta jag är på bio!)
* Handlade mer lösgodis än vad dottern gjorde. Ha! Det har inte hänt förr, tror jag!
* Sov på madrass på golvet i dotterns studentrum - och väckte henne 06.20 i morse när jag varit hungrig i en timme. ;-)

8 saker jag ser fram emot
* Att pyssla med mina nyinköpta pärlpryttlar!
* Att se Grey's Anatomy 17.10 idag, och inte glömma bort det!
* Att det ska bli måndag morgon och jag får servera en överraskning till ett par personer alldeles nära mig!
* Att fixa med tävlingarna som jag ska ha här på bloggen! Himla kul!
* Att sätta igång och handla julklappar på riktigt!
* Att börja läsa Ett litet hål i mörkret som står på tur nu!
* Att sticka ett par vantar till minstingen!
* Att det ska bli jullov, för det innebär minst åtta saker till som jag ser fram emot!

8 favoritrestauranger
* Den centralt belägna kinarestaurangen har sanslöst god mat, och är otroligt snabba då man ska hämta hem maten!
* Den centralt belägna pizzerian har väldigt goda pizzor - men man får vänta halvt ihjäl sig på käket...
* Kungshallarna i Stockholm upptäckte jag först nu i höstas, men det är ju en riktig hit! Vilken smart affärsidé!
* Är jag på resande fot, vrålhungrig och inte har en susning om var det finns god mat - då äter jag på McDonald's. Jag har min specialare; en QP & co, utan senap och ketchup. Den slinker alltid ner.
* Det lokala caféet som huserar i en gammal norrbottensgård; åh, vad gott fikabröd! Klart värt ett besök!
* Den centralt belägna lyxrestaurangen som serverar trerättersmiddagar för dryga femhundringen eller niorätters för närmare tusenlappen och som man inte har råd att besöka särskilt ofta men som serverar mat som man minns med nöje många månader efter besöket...
* Ja, där tar det slut... Hemmets kök! ;-)

Åtta saker på min önskelista
* Att det ska vara färdignedskuret inom "min sektor" snart så att man kan känna sig trygg med en anställning.
* Ganska så obegränsat med böcker att läsa och dessutom tid därtill.
* Fri tillgång till en massa kul pysselmaterial och dessutom tid därtill.
* Att någon verkligen lyckas greja punkt 1, 2 och 3 i en smäll, så att det inte uppstår onödiga konflikter. ;-)
* Himla mycket slantar!
* Att mina lungor skärper till sig lite och visar lite bättre kapacitet snart.
* Att min värkande och knöliga hand också skärper till sig lite och slutar bängla så förgrymmat.
* Att mina nära och kära får hålla sig friska och att de krämpor som redan finns gör en gemensam ansträngning för att krya till sig lite.

Åtta personer jag utmanar:
* Granivoren - som jag alldeles nyss har hittat till, men som verkar vara en intressant person.
* Edet Zoo - som förhoppningsvis har lite skrivklåda och behöver få den stillad!
* Mitt lilla hus - som jag tycker är så himla kreativ och kul!
* Kulturkoftan - som kanske behöver lite avkopplande trams?
* Bokidioten - som jag gärna vill se mer av!
* Petra C - som alltid är så pigg i kommentarerna!
* Dieva - som alltid verkar ha så mycket för sig hela tiden!
* Maria - som jag också nyss har hittat till men som jag gärna läser mer om!

Klar! ;-)

Det dina ögon ser, av Christina Wahldén

Det här är en liten - men angelägen - bok.

Det handlar om Tess, som går lastbilsgymnasium och som en dag blir misshandlad av Bea i klassen. Molly har sett hur alltihopa gick till - men ska hon våga vittna? Det är ett val som inte är alldeles självklart; i synnerhet inte sedan Beas kille börjar dyka upp lite varstans där Molly rör sig. Han gör ingenting, men han håller fast henne med blicken. Molly är rädd, men hon har ju sett hur Tess ser ut nu, när hon ligger på sjukhuset. Man ser knappt att Tess är en människa, så illa är det.

Jag läser att Johanna L på bokhora.se tycker att det är lite för avskalat och att det är lite för mycket Politiskt Korrekt - och jag tror faktiskt att jag instämmer. Det är faktiskt ganska avskalat, i den mening att man får händelsekedjan och inte så mycket mera. Den enda som får lite mer personlighet än de övriga är Molly. Jag hade gärna velat följa Bea lite mera, fått veta ännu lite mer om hennes vardagsliv och bakgrund. Det hade varit intressant. Och det är lite för PK, fast det är väl inget som säger att det samtidigt inte är helt realistiskt. Verkligheten överträffar ju dikten, det vet vi alla... ;-)

Hur som helst: jag dras genast in i händelseförloppet och sedan är det lätt att följa med i vad som händer. Det finns gott om frågeställningar att fundera mera omkring, och det är bra! Det är, trots små brister, intressant läsning och jag vill veta hur det ska gå. En bok att rekommendera!

Twilight!

Ja! Nu har jag också varit på bio och sett Twilight. Jag är så nöjd! Filmen var riktigt, riktigt bra och det säkraste bevis för det är att jag inte slumrade till ens för ett ögonblick. Det är annars något som jag är hopplös på; att somna ifrån filmer på bio... ;-/

Det enda som jag är lite, lite besviken på, det är att Edward inte glittrade lika vackert som jag hade föreställt mig det... Men det är knappt något att bry sig om!

Här är trailern - ifall det fortfarande finns någon som inte har hört talas om Bella och Edward:

En miss och en fullträff, typ.

Egentligen var jag ute efter den här scenen, ur Love Actually:



Ja, jag hade behövt en ramsa i klass med den där för en stund sen... Men så snavade jag också över den här:



Och plötsligt kände jag att det liksom inte fanns utrymme för ord. Eller, jag hittar inte ord. Eller, det finns inte ord som räcker till. Ja - något sånt... ;-)

Den här helgen kommer att bli toppen!

Jag ska fara till min allra största tös och hälsa på hemma hos henne över helgen, och vi ska göra så mycket roligt. Vi ska gå på alla loppisar som bara finns i hennes nya stad, vi ska äta på restaurang, vi ska handla julklappar, vi ska fika och vi ska snacka en hel massa strunt! Och så ska jag bo hemma hos henne; i korridor, och leva studentliv (ja, kanske inte riktigt fullt ut...)! Jag längtar tills det blir morgon så att jag kan sätta mig i bilen och köra de där timmarna som det tar att köra innan jag är framme!

Nu på eftermiddagen har jag hängt upp julgardiner i köket - och den allsmäktige tvättguden har krympt gardinerna så att längderna nu är lika långa, vilket jag tycker är alldeles fantastiskt bra. När jag första gången hängde upp dem - då jag först hade fållat upp dem - då höll jag på att bli gråhårig över att de blev olika, för jag hade ju mätt riktigt ordentligt! Men nu! Tack vare tvättguden är de plötsligt lika långa och jag slipper skämmas ögonen ur mig! ;-)

Innan jag sätter mig i fåtöljen och blir alldeles orkeslös för kvällen, så kommer jag att hänga upp alla mina stjärnor också. Jag strösslar med stjärnor i mina julfönster!

Fast innan jag tar mig samman och går för att strössla med stjärnorna, så måste jag bara visa vad jag handlade på loppis häromdagen. Jag har verkligen inte en aning om vad jag ska ha så mycket kolijox till, men det var alldeles omöjligt att motstå allt det där färgglada! Det är en halv plastpåse, av soppåsestorlek, full:

På måndag, då blir det roligt värre!

Jo, för då ska det bli tävling här i bloggen! ;-)

Jag har flirtat lite med Piratförlaget, som lät mig plocka ut 10 toppenfina priser för er att tävla om. Första tävlingsomgången börjar på måndag... Var beredd!

PS. Om det nu händelsevis finns något bokförlag därute som hemskt gärna vill vara med och ösa böcker över alla mina härliga bloggläsare, så går det så bra så att mejla mig på adressen som finns i högermarginalen. Med nöje ska jag ordna fler tävlingar! ;-)

Mitt utställningsbidrag...

Nä, det får ni inte se i sin helhet ännu. Men en liten tjuvkik kan gå bra:



Den andra december publicerar Juniform alla bidrag - och det kommer att vara riktigt pirrigt fram till dess... Jag har snokat runt på de andra deltagande bloggarna, och somliga är riktiga proffspysslare! Prestationsångest..!

Julkalender!

Jomenvisst måste man följa någon sådan, fastän man har blivit ganska så vuxen! Susanne Under solen har en kalender på gång - och om du klickar på bilden här till höger (den vintriga lilla rutan) hamnar du mitt i hennes julkalender! Jag tror att den blir jättebra!

Förra året följde jag en adventskalender där man stickade en liten snutt varje dag, utan att man visste vad det skulle bli till sist. Det var kul och helt utan prestationsångest, och det gör jag gärna om även i år. Är det någon som har sett något sådant någonstans? Jag har inte hunnit (läs: iddats) leta själv ännu... ;-)

Är bokbloggare för lättviktiga?

Lisa Jannerling som bokbloggar på Expressen funderar kring litteraturkritiken och dess framtid. Hon skriver lite om hur hon resonerar som bokbloggare; att hennes recensioner där inte bygger på de litteraturvetenskapspoäng som hon har, utan snarare på de känslor och tankar som väcks under läsningen. Och så slänger hon ut en frågeställning:

Vad tycker ni? Borde bokbloggar våga vara tyngre? Eller är det kanske kultursidorna som borde våga vara lite lättsammare ibland? Får vem som helst tycka om litteratur? Och ni andra bokbloggare - hur tänker ni när ni skriver?

Ja, vad tycker jag egentligen? Jag resonerar faktiskt ungefär som Jannerling, när jag tänker efter.

Här i bloggen är mina känslor och tankar kring en bok det centrala. Jag har också en hel trave litteraturvetenskapspoäng i ryggsäcken, men jag analyserar inte särskilt djuplodande här i bloggen, tycker jag. Visst skulle jag kunna göra det, men det eftersom mitt första syfte med bloggen var att jag skulle skapa en liten minnesbank över de böcker som jag läser, kändes det inte så himla aktuellt då jag började. (Ändå tror jag att jag var betydligt mer seriös i början av bloggandet, då tror jag att jag analyserade lite mer.)

Senare har mitt syfte byggts ut till att även innefatta någon slags tanke om att sprida läsandets glädje och att inspirera andra till mer läsning. Visst skulle det kunna fungera med grundliga analyser, men nu har jag fått smak för att skriva om mina läsupplevelser på ett tämligen lättsamt sätt... Och jag trivs så himla bra med det jag gör! ;-) Men: det finns gott om utrymme för tyngre bloggar också - och det finns inget som säger att folk inte skulle vilja läsa en mix av lättsamt och tungt...

Jag tycker att ungefär vem som helst ska få tycka till om litteratur. Så länge man kan berätta varför man resonerar som man gör kring en bok eller film, så är det fritt fram att tycka till. Jag tycker inte att det ger så mycket att läsa en recension som är en avskrift av bokens baksidestext tillsammans med ett stjärnsystem från 1-5 (eller något liknande). Där berättar man inte varför; man är inte personlig - och då blir det trist.

Och nu skickar jag vidare Lisa Jannerlings frågeställning och uppmanar alla som vill att svara!

Bedragen, av Katerina Jonouch

Bedragen är första delen i vad som ska bli en romanserie om barnmorskan Cecilia Lund. Jag tyckte riktigt bra om den här boken, och jag har redan bestämt mig för att läsa nästa del också. Den har visserligen inte givits ut ännu (kanske är den inte ens skriven?), men det spelar ingen roll. Jag ska läsa den, då den kommer ut! ;-)

Det var förutsägbart att det skulle bli ett svek i berättelsen - bokens titel gav ju en liten, liten aning om detta - men det gjorde inget, för det var intressant att läsa om hur sveket hanterades. Det var oförutsägbart att Simon skulle visa sig vara sådan som han till sist visade sig vara, och det var en spännande historia kring Den röda vägen och Den mörka vägen, och jag skulle vilja ha en egen historia bara kring dessa vägar. Det var hur kul som helst att läsa om Christina och hur hon förvandlade allting till artiklar i "kvinnotidningen", och det var oundvikligt att spekulera i om det rent händelsevis kan tänkas finnas en alldeles riktig "Christina" i mediesverige... ;-) Jag tyckte så himla mycket om Sonja. Ja, det fanns en hel del i den här boken som jag tyckte mycket om.

Jag tyckte så mycket om att läsa om livet på förlossningsavdelningen; det kändes äkta, angeläget och intressant, och gav lite "must" och "färg" åt boken. Jag tyckte dock inte särskilt mycket om att historien med Simon fick ett sånt actionfilmsinspirerat slut (eller, det är väl inte slut för gott...) för det kändes inte så verklighetsnära som resten av boken. Det passade inte in. Eller så är det jag som lever ett för actionavskalat liv.

Har du inte skrivit upp den här på din önskelista ännu så tycker jag att du gör det! ;-)

Privatdetektiv?

Eller bara grymt skärpt efter att ha läst många kriminalromaner? Ta en titt på den här lilla filmen och se om du hänger med! ;-)

47 mejl är skickade!

Nu håller jag bara tummarna för att jag inte av någon outgrundlig anledning har slängt om ordningen på alla deltagare! Hårt, håller jag! ;-)

Om du är med i listan här nedanför men inte har fått något mejl, då hör du bara av dig till mig. Datorn svajade till lite mitt i alltihopa och jag trodde att det skulle bli strömavbrott - men det var väl just då den allsmäktige Dataguden bestämde sig för att skicka några mejl på villovägar... ;-)

Och så en liten påminnelse: Hantera varandras namn- och adressuppgifter med förstånd. Håll dem för dig själv!

Utställning

Jag har anmält mig till utställning hos Juniform, och i dag har jag gjort det mesta på den grej som jag ska ställa ut. Det har varit härligt kreativt och skojigt, men jag har fått svära lite grann och dessutom har jag lyckats skära mig lite i en fingertopp. Det är så pyttelitet jack att det inte syns, men jag kan lova att det sved bra då jag åt salta popcorn nyss... Till helgen någon gång laddas bidragen upp och det blir kul att se vad alla andra har gjort. Jag har lyckats dra på mig en stor dos prestationsångest, men jag försöker döva den med julmust. ;-)

Julklappspåse Large

Här följer hela listan på deltagare, och den här gången kör vi ju med öppna kort: alla vet vem som skickar till vem... Fritt fram att börja höra sig för hos varandra om vad som skulle kunna tänkas vara det perfekta julklappspåseinnehållet... Spännande värre! ;-)



Little Miss Sunshine
Lapperiet o Stickeriet
Merveilleuse
Absolute brownie - le blogg
Livet blir inte bättre än så här
Jenzzzan
The adventures of Little Red Rucksack
Essko
Maneki Neko - Lyckokatten
Kajsas
Jolie Suédoise
Camillas blogg
Virginias läsning
Granivoren
Angos bok- och filmblogg
Fröken Nina
Theresans
Made by Erika
Malins sida
Energikakan
Mammatankar
Hyllan
Hannas bokhylla
Boktimmen
Kerstins krumelurer
Nina på Johangården
Tre trappor utan hiss
Prins Loves kungarike
Västmanländska i Skåne
Dagbok av en leopard
Petras egen sida
Marias stickning och läsning
En full bokhylla är en rikedom
Lilla livet, stort
Ett hem utan böcker
Laflasa
Dievas liv och äventyr
Holly Hock
Maries blogg
Bokmala
Malins hörna
Bokmamman
En skolfrökens bekännelser
Mademoiselle J
Britt-Marie
Helenas hem
Sinneskatten
Little Miss Sunshine

Så här funkar listan: Den blogg som står direkt före din blogg skickar Julklappspåsen till dig, den som står strax efter tar emot din skickade påse. Alltså tar Malins hörna emot en påse av Bokmala, och hon skickar till Bokmamman. Enkelt, eller hur? Little Miss Sunshine vill både ge och få, som alla andra, och har fått äran att vara den blogg som sluter cirkeln. Därför finns bloggnamnet med två gånger.

Att få ihop länklistan har tagit hårt på mitt tålamod. Somliga bloggar har liksom klumpat ihop sig och enats om att de har velat ha samma URL -men si, det har inte fungerat... Jag har raderat och gjort om, raderat och gjort om, och det har gått åt rätt många svordomar. Nu hoppas jag verkligen att alla länkar funkar som de ska, för gör de inte det lär jag bli helt gråhårigt.

Och: jag vågar inte vänta med att publicera den här listan till imorgon. Gud vet vad som händer med den under natten... ;-)

Julkalendrar i mängder...

Ja, det hade de på IcaMaxi - och vilken tur att man har en filmnörd i huset! Filmnörden bestämde sig genast för att handla två kalendrar; Pettson och Teskedsgumman. Ha! Så igår kväll satt vi bänkade framför Pettson med glögg, pepparkakor, skumtomtar och myspys...

Ett klipp ur kalendern hittade jag på youtube:



Nej, nu ska jag tydligen gå iväg för att se lite till! ;-)

Och så är det sista chansen nu..!

Ska du vara med och byta grejer, så är det hög tid att anmäla sig nu!

Kolla länken i högermarginalen; Julklappspåse Large... ;-)

Skuggan, av Lee Weatherly

Det här är ännu en riktigt bra, lättläst bok från Argasso förlag! Skuggan handlar om Sarah, som blev övergiven av sin mamma för sju år sedan. Mamman försvann och hörde inte av sig någonting överhuvudtaget. Nu är Sarah någonstans i de nedre tonåren och upptäcker att pappan har fått mejl från mamman - utan att tala om något för Sarah. Naturligtvis poppar det upp en massa känslor i Sarah; känslor som hon får svårt att hantera eftersom hon inte gärna kan tala med någon om vad hon har upptäckt.

Den stora diskussionen i den här boken rör sig egentligen kring varför en mamma lämnar sitt barn för att aldrig mer höra av sig. Har man varit för olydig, så att mamma har ledsnat? Var man inte tillräckligt söt? Snäll? Vad har man gjort, då ens mamma inte vill ha en? I slutet får man veta vad som låg bakom det hela, och det är faktiskt ganska överraskande. Slutet öppnar upp för ännu mer funderingar, samtidigt som det bekräftar att även mammor kan ha fel och brister. Jag är nöjd med slutet.

I en så pass tunn och lättläst bok som den här, kan man inte vänta sig ingående resonemang eller detaljerade beskrivningar - men jag tycker att det är helt bra som det är. Det finns utrymme för egna "bilder" och det finns möjlighet att tänka vidare på egen hand. Såna saker är för den delen inte brister; det är snarare möjligheter att ta tillvara.

Julklappspåse Large!

Imorgon är det sista anmälningsdagen! Jag har precis suttit och sammanställt en adresslista och jag räknar just nu till 43 anmälda bloggare! Det är ju superkul!

Allra roligast är att det inte enbart är bokbloggare som vill vara med, tycker jag. Jag har bara hunnit ta en hastig titt på bloggarna, för att kolla att jag fått rätt adress - men av det lilla jag sett är det verkligt stor variation. Kul!

För den som inte har en aning om vad det här handlar om: Ta en titt i högermarginalen! Allra högst upp finns en länk till det inlägg som förklarar vad det här handlar om... ;-)

Hallelujah!

Det kan behövas lite skönsång i vintermörkret, eller hur? De norska pojkarna sjunger så att man får ståpäls... Lyssna och njut!

Mera om 14 år till salu...

Jag ser att även Johanna Ö på bokhora.se har läst och tyckt till om 14 år till salu. Vi är inte riktigt eniga om vem som bör läsa den, ser jag - men det är ju fullt tillåtet att ha skilda åsikter.
;-)

Jag ser också att Tessan och Caroline Engvall bloggar tillsammans här. Den som är intresserad kan ta en titt!

14 år till salu, av Caroline Engvall

Caroline Engvall är journalist och berättar här den sanna historien om Tessan, som började prostituera sig som fjortonåring. Det låter alldeles osannolikt att det kan finnas småflickor på fjorton år, som säljer sig i Sverige, idag, mitt i vårt välfärdssamhälle - och ändå finns det tonårsflickor som gör just det.

För Tessans del började det hela med en våldtäkt, som hon inte kunde berätta om och därmed inte på något vis bearbeta. Hon sänkte, ur eget perspektiv, sitt värde som människa och drogs in i en katastrofal spiral av självdestruktivt beteende där prostitution och sexmissbruk var ett sätt att döva ångesten. Tessan utsatte sig själv för livsfara genom sitt beteende och hon blev kränkt om och om igen av de män som utnyttjade henne. Samtidigt som hon objektivt kunde förstå hur farligt liv hon levde, saknade hon kraften och motivationen att ta sig ur den destruktiva spiralen.

Plötsligt uppenbarar sig en väg ut ur träsket. Tessan kommer in på ett gymnasieprogram som ligger långt, långt hemifrån - och när hon väl flyttar dit så ska hon bryta sitt beteende. Det går ganska bra, ända till dess en av männen hör av sig till henne igen. Då faller hon tillbaka in i den negativa spiralen. Så småningom söker Tessan hjälp och börjar arbeta för att klara av att leva utan att skada sig själv. Vägen tillbaka till ett vettigt liv är lång och svår, den innebär bakslag efter bakslag - men till sist klarar Tessan av att leva ett liv där hon har andra strategier än att sälja sig till våldsamma män för att hantera sin ångest.

Som många andra böcker med berättelser ur verkliga livet är det inte enbart intressant läsning; det finns vissa brister. På pluskontot hamnar resonemangen kring varför saker och ting hände; vad var det som utlöste alltihopa, hur kunde det gå så långt, hur kändes det att vara med om allt det där... På pluskontot hamnar också informationen i slutet av boken, som mer objektivt beskriver vad man som förälder kan ta sig till om man misstänker att ens barn är i fara på det här viset.

Bristerna handlar om att det någon gång då och då känns upprepande, vilket förmodligen beror på att samma känslostormar återkommer vid upprepade tillfällen - och då känns det naturligtvis som att man har läst något helt liknande alldeles nyss. En annan brist är att det vid några tillfällen är svårt att hänga med i var och när något egentligen händer; är det en händelse från förr eller är det en händelse som hör till det här sammanhanget..?

Så, är det här något att rekommendera? Ja, jag skulle vilja rekommendera den här boken till föräldrar som känner att de vill ha en inblick i hur det är, då det är som allra jävligast att vara tonåring idag. Det är en bok för vuxna, tycker jag. Eller möjligen för stabila, äldre tonåringar. Jag skulle inte vilja att ledsna fjortonåringar med bräckligt självförtroende läser den här boken, för på något märkligt vis är det ofta som att sorgliga händelser letar sig in i den krackelerade självkänslan och gör så att det blir ännu fler sprickor.

Mitt liv som pingvin, av Katarina Mazetti

Det här var en positiv överraskning! Jag var inte så nöjd med Mitt himmelska kramdjur (suck, så dåligt jag skrev om den boken!). Därför hade jag inte särskilt högt ställda förväntningar inför den här boken. Det kanske var bra att börja läsa boken utan att förvänta sig särskilt mycket?

Mazetti har förlagt bokens händelser till en kryssning på de mera kylslagna breddgraderna, på ett kryssningsfartyg som då och då lägger till vid olika hamnar. Huvudtanken med att åka på en sån här kryssning är för de allra flesta att studera djurlivet och att möta nya miljöer, men såklart finns det människor ombord på fartyget som har en dold agenda. Wilma är en av dessa. För den oinvigde framstår hon som ett riktigt piggelinpiller; hon är rödhårig, nätt, energisk och något av en modern Pollyanna - men hon bär på en hemlighet. Tomas är också en av de personer som har dolda avsikter med resan. I grova drag kan man säga att Tomas är Wilmas motsats. Han är deppig, ser allt i svart och väntar på ett bra tillfälle att ta livet av sig. På fartyget finns också underbara Alba, som dokumenterar och drar sina egna paralleller och slutsatser.

Det är inte gapskrattsroligt, utan mera le-lite-i-smyg-roligt, men det duger gott för mig. Språket flyter, det känns äkta och jag blir rätt intresserad av de olika personligheterna. Det känns bra. Jag skulle kunna tänka mig att rekommendera den här boken till någon som känner att det har blivit mycket mord och blod på sistone, eller till någon som vill läsa utan att behöva fundera djuplodande. För mig känns det rätt klart att en av tankarna med boken är att visa på hur mycket av det mänskliga beteendet som är yta och hur mycket som är mer djurlikt än vad vi vill medge. Och sånt är ju kul! ;-)

Intresseklubben kan anteckna följande:

* En bok om dagen har testat OpenOffice sedan datorn knasade ihop totalt och den ärade brodern fick operera om den totalt. Nu har det provats klart. Det är toppen att en såpass fin version av Word finns tillgänglig alldeles gratis - men den har vissa brister, den där gratisversionen. Dessa brister orkar jag inte längre överse med, utan nu har jag handlat ett pinfärskt Office-paket. Det sved till i börsen, det gjorde det - men då ägnade jag en liten tanke åt hur mycket jag använder datorn. Och tro det eller ej, men det har faktiskt redan slutat att svida.

* Det går blixtfort att installera Office-paketet. Man hinner knappt blinka så är det gjort. Och man behöver intet annat göra än att sätta i en cd, knappa in en kod och sen komma ihåg att plocka ut cd:n. Vilken människa som helst, som hittar till datorns cd- eller dvd-enhet kan göra det här. Vilken teknikutveckling! Det är verkligen positivt!

Och när jag har fått i mig dagens middag, dagens te-balja och dagens dos Top Model, så återkommer jag med skriverier om två böcker som jag alldeles nyligen har läst! Livet ser ljust ut på alla fronter! ;-)

Men Amelia... ;-(

Ni har knappast förskonats från radioreklamen, eller hur? Först en kvinna som stönar på det mest märkliga vis. Sedan: "Amelia - din orgasm i vardagen".

Jag tar mig för pannan och suckar djupt. Det var den fånigaste slogan jag hört på länge, och det var den absolut löjligaste radioreklamen jag har hört på minst lika länge. Så nästa gång Amelia frestar med en dvd-film, så faller jag inte för frestelsen och köper tidningen. Det brukar vara det som får mig att falla, nämligen. Att det följer med en film. Annars är det inte särskilt svårt att stå emot. Tidningen i sig brukar inte vara så mycket att hänga i julgranen, och den makalöst ointelligentförklarande reklamen gjorde inte saken bättre.

Ja, det var dagens gnäll. Over and out.

På sidan 56!

Marlan är nyfiken av sig, och vill gärna veta vad som står på den sjunde raden på sidan femtiosex i den bok som ligger närmast till hands, hos hennes bloggläsare. Jag är stundtals en lydig rackare, så jag grabbar närmaste bok, slår upp sidan 56 och läser den sjunde raden:

Jenna. Det är nog lugnt.

Det var inte mycket, det. Jag blir helt sanslöst imponerad av den person som lyckas lista ut vilken bok som låg närmast till hands, så gissa lite i kommentarerna! Visserligen skulle man också avslöja boken, men jag kan ju inte vara hur lydig som helst. Det skulle ju bli rent löjligt! ;-)

Värdelös teve-tittare...

Ja, jag har ju sagt det förut - och det är verkligen så. Flera gånger under dagen har jag gått runt och sagt till olika personer att jag ska se Grey's Anatomy klockan tio över fem idag. Flera gånger. Så, vad gör jag när klockan är tio över fem? Sitter jag i godan ro framför teven och tittar på en av mina favoritserier, månntro?

Nej. Det gör jag såklart inte. Jag är fullt sysselsatt med att städa mitt arbetsrum för att få det att likna ett arbetsrum igen och inte en lagerlokal. Högst lovvärt initiativ, verkligen, men det var ju inte det jag skulle göra. Jag skulle ju se Grey's! Förbaskat också! Då har jag missat tre av säsongens avsnitt redan. ;-(

Men - och nu blir det muntrare nyheter - maken har alldeles nyligen fyllt år, och han fick The Ultimate Bourne Collection av någon som tyckte att han skulle slippa se på alla tjejserier som ständigt visas i vår teve... Ja, det blir mycket tjejserier i vår teve. Helt klart, eftersom det bara bor tre grabbar här, varav en är kanin och en är hund, och de har rätt begränsad rösträtt. Så, ikväll har vi sett sisådär halva The Bourne Identity och det smakade mer. ;-)

Dans i Novembermörkret

I går kväll var jag och maken till Skellefteå för att se en dansföreställning som ingår i arrangemanget Dans i Novembermörkret. Det var en sån där kväll som gör en smått religiös. Alla dessa dansare som med liv och lust levererar en show värd att titta på... Man får rysningar och det är alldeles omöjligt att inte bli berörd!

Någon har varit snabb med att lägga ut en video på Youtube, och det tackar vi för. Kanhända det kommer upp fler? Jag vet inte vilka som dansar i just det här numret, men det är fartfyllt och roligt att se! Ta en titt:

Får man avslöja sig nu?

Den frågan ställer sig vissa hemliga bokvänner - deltagare i Pocket & Prassel 2.0 - runt om i landet just nu, och svaret måste bli: Ja, det får man! Den fjortonde har passerats och därmed ska alla brev vara postade.

Fritt fram att avslöja sig! ;-)

Julklappspåse Large - så här blir det!

Nu kör vi ett engångsbyte modell Lyx! Det här är din chans att leka jultomte och riktigt få skämma bort någon medmänniska ute i landet - samtidigt som någon annan ser till att du får en riktigt fin Julklappspåse... ;-)

Såhär funkar det den här gången:
* Alla som har en aktiv blogg och postadress i Sverige får vara med.

* Man anmäler sig med bloggnamn plus sitt riktiga namn och adress till mig, via min mejl enbokomdagen (at) hotmail.com, senast den 20 november.

* Den 24 november får alla deltagare ett mejl med uppgift om vem man ska skicka sin julklappspåse till.

* Julklappspåsen = en grön påse storlek L ur postens förfrankerade sortiment (55.90).

* Innehåll: minst en bok och absolut inte enbart en bok. Fyll på med te, godis, pysslade pryttlar, begagnade dvd-filmer, fyndade finsaker, hemstickade vantar eller vad du nu tror skulle uppskattas i paketet. Se till att påsen är spännande och fylligt fylld. ;-)
Du ska inte ruinera dig på att handla dyraste grejerna - men tänk på att det ska vara sådana saker som mottagaren ska bli glad över!

* Jag kommer att publicera vilken blogg som ska skicka till vilken blogg, här på min egen blogg. Inga personnamn och adresser, naturligtvis, utan enbart bloggnamn. Alla vet alltså vem som skickar till vem, typ. Och det är här som nyheten Kommunikation kommer in:

* Det är fritt fram från båda håll att kryptiskt, underfundigt, klurigt... you name it, tala om vad den alldeles perfekta Julklappspåsen skulle kunna tänkas innehålla. Fritt fram att förhöra sig om hatobjekt, älsklingspryttlar, samlingsgener eller vad som nu kan tänkas behövas frågas om eller upplysas om... Den som önskar riktigt hett, får komma på ett tjusigt sätt att linda in sin önskan... Den som som ska skicka, är riktigt förslagen och frågar väldigt mycket, och lägger ut fantastiska villospår för att leda sin påsmottagare att tro vadsomhelst allt medan innehållet plockas samman för att bli alldeles perfekt...
Inse; det kan bli hur roligt som helst! ;-)

* Julklappspåsen ska postas absolut senast den 10 december. Inga ursäkter godtas. Ingen deltagare ska sitta tårögd på julafton och undra vart i hela friden Julklappspåsen med dröminnehållet har försvunnit!

* Julklappspåsemottagaren presenterar under jubelrop och stort tacktal boken + övrigt innehåll på sin blogg.

Jag glömde faktiskt en detalj, då jag skrev ursprungsinlägget, men jag tar det här: Du får tillgång till en bloggares namn + adress. Dessa personuppgifter ska du hantera med förstånd - alltså inte avslöja för någon annan. Många bloggare är väldigt måna om att bibehålla anonymiteten, så det här bygger på förtroende.

Nu har jag nog fått med allt! Hittills uppgår för övrigt antalet anmälda till sisådär närmare 30 personer; jag räknade raskt igenom min inkorg. Jag tror att jag har skrivit tillbaka till alla - är det någon som inte har fått ett bekräftande svarsmejl tillbaka så var snäll och mejla igen! Jag vill inte missa någon!

Bloggägaren har fullt sjå...

med yrkesliv och annat liv just nu, och därför blir det inte så himlades mycket bloggat just nu - men det lättar förmodligen vilken dag som helst.

För intresseklubben kan dock avslöjas att jag häromdagen läste en alldeles konstig bok som jag inte kommer att rekommendera till just någon. Den heter I tomma luften av Harald Rosenløw Eeg och var väldigt märklig. Hela boken genomsyrades av en tom känsla, en kyla; jag kände ingenting för personerna och de verkade inte känna just något för varandra heller - trots att det berättades om självmord, mobbning, knark, sex och allt annat som vanligtvis väcker starka känslor. Det kryllade av hänvisningar till Salingers Räddaren i nöden i boken, och det kan vara därför som boken kändes så ointressant för mig. En hel del gick mig förmodligen förbi, för jag har nämligen inte läst Räddaren i nöden. Kanske det är en bok för ett tvättäkta Salinger-fan? Se där, nu var det nästan så att jag rekommenderade boken i alla fall... ;-)

Jag har också plöjt igenom någon Knatten-bok och en bunt ungdomsböcker (för andra syften än ren nöjesläsning), men det känns inte som att det är något som jag ids ta upp särskilt mycket just här och nu.

I brevlådan landade igår 14 år till salu, en bok som verkar väldigt intressant. Den vill jag väldigt gärna sätta tänderna i så snart jag bara hinner. Den är utgiven av Kalla kulor, ett förlag som är en ny bekantskap för mig men som hade vänligheten att skicka ett recensionsexemplar.

Först ska jag bara läsa ut Mazettis Mitt liv som pingvin, en bok som blivit liggandes ett bra tag eftersom min "att läsa-hög" plötsligt blev lite väl hög... Boken känns rätt kul så här långt och jag hoppas att den håller hela vägen ut.

Det rasslar i inkorgen...

Jag snabbkollade mejlen nu på morgonen och såg att ett tiotal personer redan har anmält sig till Julklappspåse Large! Skoj! Det här ser vi fram emot!

Hojta gärna till i era bloggar att det är dags för det här bytet nu; förra gången var det flera som ville vara med men som missade sista anmälningsdatum - och det vill vi undvika!

Julklappspåse Large! - uppdaterat!

Nu kör vi ett engångsbyte modell Lyx! Det här är din chans att leka jultomte och riktigt få skämma bort någon medmänniska ute i landet - samtidigt som någon annan ser till att du får en riktigt fin Julklappspåse... ;-)

Såhär funkar det den här gången:

* Alla som har en aktiv blogg och postadress i Sverige får vara med.

* Man anmäler sig med bloggnamn plus sitt riktiga namn och adress till mig, via min mejl enbokomdagen (at) hotmail.com, senast den 20 november.

* Den 24 november får alla deltagare ett mejl med uppgift om vem man ska skicka sin julklappspåse till.

* Julklappspåsen = en grön påse storlek L ur postens förfrankerade sortiment (55.90). Den här påsen har en maxvikt på 2 kg, vilket är en viktigt detalj... Se här:

* Innehåll: minst en bok och absolut inte enbart en bok.
Innehållet i påsen ska hamna så exakt nära 2 kilosgränsen som det bara går!
OBS! I kommentarerna diskuterar vi just nu om det verkligen ska vara "nära 2 kg"- det blir faktiskt rätt maffigt! Läs och tyck till! Avhandlat och klart - se uppdaterat inlägg!

* Jag kommer att publicera vilken blogg som ska skicka till vilken blogg, här på min egen blogg. Inga personnamn och adresser, naturligtvis, utan enbart bloggnamn. Alla vet alltså vem som skickar till vem, typ. Och det är här som nyheten Kommunikation kommer in:

* Det är fritt fram från båda håll att kryptiskt, underfundigt, klurigt... you name it, tala om vad den alldeles perfekta Julklappspåsen skulle kunna tänkas innehålla. Fritt fram att förhöra sig om hatobjekt, älsklingspryttlar, samlingsgener eller vad som nu kan tänkas behövas frågas om eller upplysas om... Den som önskar riktigt hett, får komma på ett tjusigt sätt att linda in sin önskan... Den som som ska skicka, är riktigt förslagen och frågar väldigt mycket, och lägger ut fantastiska villospår för att leda sin påsmottagare att tro vadsomhelst allt medan innehållet plockas samman för att bli alldeles perfekt...
Inse; det kan bli hur roligt som helst! ;-)

* Julklappspåsen ska postas absolut senast den 10 december. Inga ursäkter godtas. Ingen deltagare ska sitta tårögd på julafton och undra vart i hela friden Julklappspåsen med dröminnehållet har försvunnit!

* Julklappspåsemottagaren presenterar under jubelrop och stort tacktal boken + övrigt innehåll på sin blogg.

Fick jag med allt? Jag hoppas det!

OBS! I kommentarerna funderas det kring vikten - och jag vill gärna att ni tycker till! Har jag gjort en tankevurpa? Ska vi skippa vikt-rättvisemåttet? Läs och tyck till! Avhandlat och klart - se uppdaterat inlägg!

Utställning!

Jamen jösses, vad mycket roligheter det finns i bloggvärlden! Nu har Juniform hittat på att ha utställning med bloggares egentillverkade pryttlar - och det låter verkligen hur kul som helst! Här finns allt man behöver veta om tillställningen!

Jag har inte arbetat så flitigt i pysselverkstaden på senare tid, men jag har en hel del som ligger och bara väntar på att någon ska tänkas behöva det. Kanske jag ställer ut något sånt. Jag har anmält att jag ska vara med, i alla fall! Alla slags sparkar i baken för att få fart på pysslandet igen behövs och är välkomna! ;-)

Afrodite och hämnden, av Ritta Jacobsson

Det här är tredje delen i serien om Afrodite. De två tidigare delarna heter Afrodite och döden och Afrodite och sveket. Jag tyckte bra om den här boken, men jag tror faktiskt att jag tyckte ännu bättre om Afrodite och sveket.

Den här boken börjar med att en tjej blir brutalt misshandlad då hon är ute och joggar en kväll. Afrodite är ute och joggar samma kväll, och blir jagad av ett par märkligt klädda killar strax innan misshandeln inträffar. Säkerligen finns där ett samband - men vilket? Var det egentligen meningen att Afrodite skulle bli misshandlad? Kanske för att lära sig en läxa eller för att bli avskräckt från något..?

Händelser som utspelade sig i Afrodite och sveket ska få sitt rättsliga efterspel i Afrodite och hämnden; Afrodite ska vittna i ett brottsmål och det är inte alla som är helt glada över det... Till sist händer det alldeles för otäcka saker kring Afrodite och hennes hem för att det ska gå att nonchalera. Märkliga telefonsamtal, vandalisering, försök till mordbrand... Otäcka händelser avlöser varandra.

Afrodite känner sig ganska ensam mitt i allt det här. Bästisen Jo har hittat en trevlig kille på nätet, som hon har allt mer kontakt med och Afrodite känner sig lite utanför. Sedan faller det sig så att Afrodite också hittar en vänlig själ på internet. Hon chattar allt oftare med honom och trots att hon inte vet vem han egentligen är, känns han som en nära vän och hon litar fullständigt på honom. Samtidigt varnar hon Jo för att bli alltför öppen och ärlig, då Jo vill träffa sin bekantskap från nätet...

Det är ganska många trådar att hålla rätt på, genom boken, och man måste vara rätt van bokläsare för att få full behållning av berättelsen. Precis som tidigare, luras omslaget lite grann. Det är tecknat och frestar säkert yngre läsare - men jag tycker att högstadieåldrarna är rätt lagom för innehållet i de här böckerna. Det är rätt hemska grejer som händer i de här böckerna. Det finns också en hel del saker att ta upp till diskussion, för den som vill det. ;-)

Pocket & Prassel

Just nu borde det postas en drös Pocket & Prassel-brev runt om i landet igen... ;-)

Oktoberrundan verkar ha förlöpt väl; jag vet att några fick vänta ett tag men även dessa brev verkar ha dykt upp även om det blev ganska sena leveranser på ett par håll... Jag hoppas verkligen att den som - mot all förmodan - inte fick något brev alls hör av sig!

Det är fascinerande att kika runt för att se vad ni har fått i era brev. Uppfinningsrikedomen är stor, och jag har sett jättemånga roliga temapaket! Någon har lyxat till det med flera böcker och någon annan har haft turen att få smaka något alldeles nytt favoritgodis... Kul!

Jag tänker ut de sista detaljerna kring julklappsbytet just nu, och jag kommer att presentera upplägget vilken dag som helst nu. Var beredd på en nyhet som innebär kommunikation! Det låter småfarligt, eller hur... ;-)

Det har sina poänger...

att ha den nästanvuxna nittonåringen hemmavid några dagar. Hon håller på att skola in mig i Sex and the City, fast än så länge är vi bara på första avsnittet och det är aptrist men jag fattar att det ska bli bättre - och hon har lånat ut sin shoebox med hela, hela SATC så att jag ska bli riktigt beroende. Hon övertalade mig (hemskt svårövertalad var jag allt!) att handla en flaska glögg som vi ska pimpla i oss ikväll - och det kommer att göra susen för min skruttiga, onda hals. Vänta bara. Hon har bakat Washingtonrutor, som vi ska hjälpas åt att sätta i oss, så snart de har svalnat tillräckligt. Hon åkte iväg för att kompletteringshandla det som vi glömde handla, då vi egentligen handlade men blev så ivriga (eller kanske förvirrade) att vi glömde mer än hälften. Hon hämtade minstingen som slutade skolan kvart i fem, så jag slapp släppa min kopp te och lämna TopModel-reprisen... ;-)

Ja, jag säger då det. Stortjejen. ;-)

Odjuret, av Ally Kennen

Det här är berättelsen om Stephen och hans odjur. Ja, Stephen har ett alldeles eget odjur som han inte vet vad han ska ta sig till med. Just nu förvarar han odjuret i en slags bur, på en avlägset belägen plats - men han måste flytta odjuret. Det är lättare sagt än gjort. Odjuret skulle med lätthet äta upp honom om det fick en chans.

Stephen har inte särskilt många människor i sin närhet att be om hjälp, heller. Han bor i fosterhem och har så gjort i bra många år. Han är van vid att bo i fosterhem och att aldrig känna sig riktigt önskvärd eller älskad. Det fosterhem som han bor i just nu, är ett ganska bra fosterhem - men det är inte ett hem, där han med självklarhet är älskad och önskvärd. Nu närmar sig Stephen vuxen ålder, och det betyder att han måste börja klara sig själv. Han kommer att bli utkickad från fosterhemmet, och ska därefter klara sig själv.

Det som folk tycker är det riktigt jobbiga med Stephen, är att han alltid hamnar i konstiga situationer och att han alltid är inblandad i allt tråkigt. Det händer visserligen någon gång att han inte är inblandad, men det betyder inte att han inte får skulden i alla fall. Och det är Stephen rätt van vid, så han gör ingen större affär av det. Trots allt, så vill han verkligen inte få skulden för vad odjuret kan tänkas ställa till med, om det rymmer sin väg. Då lär det bli tal om massmord och det känns lite väl magstarkt - även för Stephen.

Jag tyckte bra om den här boken. Kanske hade jag velat få veta lite mer om Stephens bakgrund lite här och där i boken, istället för att få allt sådant serverat på slutet som ett slags facit. Jag hade tyckt bättre om att få det invävt i berättelsen. Men det är en petitess... Boken är bra!

Jag vet att författaren har kommit ut med ännu en bok, Brevvännen. Den är jag också sugen på att läsa! ;-)

Efter att ha fått en liten kick i baken...

av Anna, så tog jag mig i kragen och började sy ihop mina mormorsrutor till en pläd. Eftersom jag varit korkad nog att virka med vitt som basfärg, bestämde jag mig för att sy ihop rutorna till ett par (eller kanske tre) babyfiltar istället för en stor pläd. Vad tänkte jag på? Vitt, i det här huset? Så korkat... Hur som helst, jag har nästan sytt ihop en hel babyfilt vid det här laget. Kan ha något att göra med att vi har frossat i Criminal Minds på dvd under eftermiddagen...

Det enda som återstår sedan, det är att lista ut vad jag ska göra med ett par, tre babyfiltar. ;-)

Sirila gentlemän sökes, av Karin Brunk Holmqvist

Karin Brunk Holmqvist har skrivit ett flertal sköna historier om äldre människor. I dessa historier finner man härliga personbeskrivningar och sådana miljöbeskrivningar som gör att man ser det hela framför sig. Det är högst verklighetsnära och väldigt realistiskt; som små klipp ur livet här i Sverige... Jag har lätt för att leva mig in i hennes berättelser, kanske just för att de handlar om det lilla i livet och om människor som man nästan har mött.

Den här berättelsen handlar om Alma och Margit, och om hur de blir ivägtvingade från sina hem för att kommunen behöver deras tomtmarker till att dra en ny väg på. Medan de väntar på att få flytta in i lägenheter får de finna sig i att bo på ett äldreboende. Äldreboendets föreståndare Ulla har lite fuffens för sig med en av kommunens höjdare, vilket Alma och Margit ganska snart listar ut...

På äldreboendet erbjuds en del aktiviteter, bland annat kan de boende få prova på "det där nya internet". Ett par av de anställda på boendet passar på att söka efter nya bekantskaper på nätet, och plötsligt upptäcker Alma och Margit att de inte alls är främmande inför tanken på att söka sig lite nytt sällskap i livet. Men vad skulle "folk" säga om de visste..?

Det hela slutar på allra bästa sätt, och det är vad jag hade förväntat mig. Det blir inga mord, inget blod, inga förfärliga svek och inga tårdrypande scener med ångest och tragedi. Det rullar liksom bara på, trasslar till sig och reder upp sig - utan att det blir actionfilm av det hela. Behagligt.

Precis som i de tidigare romanerna utspelar sig det här i en mycket realistisk miljö, det är personer som känns som stulna ur verkligheten, det är små detaljer som driver handlingen framåt, det är lite finurligt och det är sån där humor som man får le lite åt... Det är trivsamt och det är avslappnande läsning - men jag tycker ändå att jag saknar det där mustiga som jag kommit att förknippa med Brunk Holmqvist. Då jag jämför dessa damer med de två damerna i Potensgivarna, så känns tyvärr de här damerna lite bleka. Alma och Margit är förvisso rara och underhållande att lära känna, men jag hade velat se deras personligheter få blomma ut mer.

Den här boken är helt klart läsvärd, men jag skulle inte hävda att det är Brunk Holmqvists bästa. Dock är jag såpass nöjd med de föregående romanerna att jag med nyfikenhet ser fram emot nästa berättelse...