Världspoesidagen

Jag hade inte haft en aning om att det var världspoesidagen idag, om jag inte hade läst det häromdagen hos Bokmania. Vi får uppmaningen att dela med oss av den poesi som vi tycker allra bäst om - så då gör jag det!

Stycket här nedanför är skrivet av W. H. Auden. En man som föddes i York 1907, men som vid tiden för andra världskriget bosatte sig i USA och blev amerikansk medborgare. Jag tror att han huvudsakligen skrev poesi, men det verkar också ha blivit något skådespel.

Den här dikten fångar allt som jag vill uttrycka då en älskad människa lämnar livet.

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

Den som har gott minne, har säkert även begravningsscenen från Four Weddings and a Funeral i bakhuvudet. Här kommer den i repris:



Förutom att det är en vacker scen, så älskar jag accenten. Det finns ingen charmigare.