Så länge vi båda andas, av Stephenie Meyer

Det är visst en hel vecka - minst - sedan jag lovade lite tyck och tänk kring Så länge vi båda andas av Stephenie Meyer! Vad tiden går...

Det här är alltså den fjärde och avslutande (?) delen i Meyers serie om vampyren Edward och den alldeles vanliga tösen Bella. I tidigare böcker har vi fått läsa om hur Bella dras till Edward (eller ja, det är ju ömsesidigt) och om hennes privatliv i övrigt; exempelvis hur hennes vänskap med Jacob utvecklas. Vi har också fått läsa om hur allting blir allt mer tilltrasslat i takt med att det uppdagas att folk är vampyrer eller varulvar eller (kors i taket!) alldeles vanliga - och om de konflikter som finns, om de fredsavtal som finns, och om de strider som bryter ut. Det har varit starka känslor som åtrå, ångest, kärlek, sorg; och nu är vi då framme vid slutet på historien...

Så länge vi båda andas inleds med att Bella och Edward gifter sig, och själva bröllopet går rätt bra. Bröllopsnatten går också hyfsat bra, antyds det i boken. Inte riktigt allt i huset blev sönderslaget och Bella överlevde. Jag är inte helt säker på att jag tycker att det är en bröllopsnatt som har gått hyfsat bra, men jag är förmodligen alldeles för trist (och har aldrig gift mig med en vampyr!) för att tycka att det är helt okej med en bröllopsnatt som ger bruden ett antal blåmärken och som också resulterar i en del skador på inredningen. Strax därefter visar det sig att Bella är gravid med en baby som växer i racerfart och föds bra mycket tidigare än efter fyrtio veckor. Det här innebär en rad komplikationer som ingen riktigt hade räknat med - och det innebär också att heliga löften (kanske!) har brutits, vilket i sin tur betyder att ännu en strid måste utkämpas. Bella berättar ur sin synvinkel och Jacob berättar ur sin synvinkel; ett berättargrepp som jag inte minns att Meyer tidigare har tillämpat (men där kan jag mycket väl ha fel!). Att byta perspektiv funkar visserligen okej i sig, men jag väntar och väntar på att det ska hetta till och bli riktigt spännande... Och sen spricker det alldeles. Det blir jordens antiklimax och jag är grymt besviken! Jag trodde att det skulle bli blixtar och dunder, allraminst. ;-(

För mig känns det som om sagan med Bella och Edward i huvudrollerna är över vid det här laget. Vi läsare har fått veta allt vi behöver veta om Bella och Edward, och det känns inte heller som att det behövs något mera kring den här historien. Det är klart nu.

Fiktionista har skrivit om boken här, och hon har gjort det väldigt bra. Bara att läsa för den som är intresserad!