tisdag 1 september 2009

En Shopaholics bekännelser

Väl medveten om att min minsta tjej gillar den här filmen (hon har sett den på bio), fick den följa med hem då jag senast var till videobutiken för att hyra filmer. Själv var jag inte så säker på om jag skulle gilla den eller inte...

Det visade sig att det blev en väldigt märklig upplevelse. Medan vi såg filmen skrattade jag hur många gånger som helst; vissa scener var verkligen hysteriskt roliga och kvinnan som spelade shopaholicen själv gjorde det väldigt väl. Det korkade i karaktären framträdde med all önskvärd tydlighet! ;-)

Men nu efteråt..? Jag kan lätt säga att scenerna en och en var så mycket roligare än filmen som helhet. Som helhet är filmen ett enda stort "Jaha..?", medan de enskilda scenerna - som sagt - kunde vara hur roliga som helst. Historien i sig är så banal att jag har svårt att hitta ord. Det kändes som att man visste exakt hur det skulle gå - och det gjorde man... Ungefär. En titt på klippet här nedan visar handlingen så väl man kan önska:



Glitter och glamour, lite kärlek, trassel och försoning. Ingenting oväntat. Slutet gott, allting gott.

Kulturkoftan har också sett filmen och skriver om den här. Vi är rätt så eniga. ;-)

3 kommentarer:

  1. Men den kan passa när jag och tonårsdottern har tjejkväll! Vid såna tillfällen går jag med på vad som helst :)

    SvaraRadera
  2. Pricken över i:et. Det är som en blogg i filmformat: man har bara valt ut vissa delar som man tror folk blir underhållna av och som är roliga att titta på.

    SvaraRadera