fredag 25 september 2009

Favoritmiljöer i böcker

Många har hakat på någon slags uppmaning om att lista sina favoritmiljöer i böcker. Jag vet inte riktigt var listan kommer ifrån eller hur den har sett ut ifrån början, men jag gör min egen lilla lista här:

* Engelsk landsbygd. Det är något som lockar mig med ändlösa hedar, vindpinade träd, blöta hundar, AGA-spisar och stora, något förfallna hus... Jag vill bo där. Fast jag inte är så himla mycket förtjust i vind och pinade träd i vanliga fall, och allra minst när det regnar och är blött och eländigt ute. Jag vet ju precis hur tråkigt det är att torka blöta hundar och hur sunkigt det kan lukta om dem när de har varit ute och pinkat i hällregnet - men det är ett romantiskt skimmer över det där i alla fall. Jag är inte ens säker på att jag fattar hur en AGA-spis fungerar, men alltför flitigt läsande av Rosamunde Pilcher har fått mig att tro att jag verkligen skulle må bra av en. Det skulle vara så tryggt. Och så tror jag att mitt halvt förfallna hus på engelska landsbygden skulle vara precis som hämtat ur ett inredningsmagasin, med charmiga loppisfynd för just inga pengar alls. Medan jag sitter i min favoritfåtölj med en kopp te i näven och min vältorkade hund vid mina fötter ska jag sedan skriva Den Stora Romanen och sen levde jag lycklig i alla mina dagar. Ja, ni fattar, va? (Och maken, han är också med där. Annars skulle huset falla i tusen bitar så snart jag vände ryggen till.)

* Svensk landsbygd. Bullerbyn. Jag ska bo i mittenhuset och så ska mina barn bo i vindsrummen och de ska aldrig växa upp och flytta hemifrån utan vi ska baka sockerkakor och sköta hönsen mest hela dagarna. Vi har en söt liten hund också som skuttar omkring och ser glad ut jämt. Man behöver inte gå promenader i hällregn med den för på svenska landsbygden i Bullerbyn regnar det nästan aldrig. Vi klarar oss, helt mirakulöst, ändå. Ibland skickar jag barnen till affären för att handla lite småsaker och då studsar de iväg i sina Madicken-klänningar med flätorna dansande på ryggen och så kommer de hem en stund senare och har glömt hälften, men det blir jag inte ett dugg galen över. Jag knirkar bara iväg på min tantcykel och sen står middagen på bordet när maken kommer hem från lagårn (Nä. Han vill verkligen inte jobba i en lagård i verkligheten.) och på kvällen sitter jag och pysslar medan barnen går omkring och är hemskt mycket söta i bakgrunden. Aldrig vill de ha hjälp med hemska läxor om cos och sin och tan, utan på sin höjd lite rättstavning.

Sen tar det slut. Jag vet en miljö till, och den kommer från en viss bestämd bok som jag inte har någon aning om vad den heter men som jag läste flera gånger på raken för kanske tio, femton år sedan (jösses!). Där var det en kvinna som startade en kombinerad hantverksbutik och café i en förfallen lada som hon fixade lite elegant med vänsterhanden medan hon rodde igång själva verksamheten med högerhanden. Och det var succé, förstås. Folk kom överalltifrån till den där märkvärdiga cafébutiken och hon var så nöjd, så nöjd. Ja. Den miljön skulle jag också kunna tänka mig att flytta in i. Och jag är hon, såklart. ;-)

Osorterade tankar om miljöer. ;-)

3 kommentarer:

  1. Om du gillar Engelska miljöer ska du läsa "Min engelska vingård" av Gay Biddlecombe - en sann berättelse om en kvinna som startade en vingård i England. Mysig och intressant.

    SvaraRadera
  2. Ja, det kanske jag borde göra! Har inte hört talas om den förrän nu.

    SvaraRadera
  3. jag får Wuthering Heights som bild när jag läser din första beskrivning... där är det ju verkligen vindpinat och gistet, och en så jättebra bok sen! =)

    SvaraRadera