söndag 6 september 2009

Läsarmanifest - jomenvisst!

Jag har läst författarnas manifest och författarnas motmanifest, men jag har inte riktigt känt mig manad att tycka till om dessa förrän nu. Författarnas manifest för ett nytt decennium känns för mig väldigt ambitiöst; så pass att det nästan gränsar till någon slags elitism där man menar att somlig litteratur är mer värdefull än annan även om det kanske inte alls är meningen så från författarnas sida. Författarnas motmanifest har, i mina ögon, väldigt mycket upprorslusta och kreativitet över sig - och eftersom jag vanligtvis faller som en fura för sådant så gör jag det även här. Men då är jag av naturen väldigt mycket för att jämka och har svårt för att rakt av förkasta olika tankesätt utan att se det goda i dem, så då tänker jag att båda manifesten ändå kanske har något att bidra med... Ja, och så blir jag sittande och tänker att jag följer debatten på avstånd ändå.

Men nu, nu vill jag verkligen slå ett slag för det tredje manifest som har skrivits: Läsarnas manifest! Där känner jag mig hemma! Det är som om jag hade formulerat det själv, rentav. (Fast jag hade nog justerat punkt nios sista mening med ungefär detta: ", även om vi kan se att författarens privatliv kan spela roll för berättelsens innehåll.")

När jag söker mig bakåt för att se vad jag har skrivit för slags tankar om mitt läsande (sorgligt få, faktiskt!) hamnar jag på detta inlägg. Den första punkten handlar om att jag inte vill sätta upp ett visst antal böcker som jag ska läsa under ett år, utan istället låta läslusten styra - för att inte förlora just densamma. Och det är det som jag tycker att Läsarnas manifest handlar om. Lust framför plikt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar