Fatta eld, av Suzanne Collins

Fatta eld är uppföljaren till Hungerspelen, och för att man ens ska tänka tanken att läsa den här boken måste man ha läst Hungerspelen. Visst begriper man handlingen även om man bara hoppar på den här - men det är mycket som tappas bort då!

Huvudperson i Fatta eld är föga förvånande Katniss, som tillsammans med Peeta vann förra årets Hungerspel. Som segrare i Hungerspelen kan man leva gott resten av livet - och visst är det så att både Katniss och Peeta har fått precis det som de har rätt till, men ändå är det inte frid och fröjd. Katniss har börjat inse att hon aldrig kommer att kunna leva tillsammans med Gale efter att ha gett sken av att vara djupt förälskad i Peeta då spelen ägde rum. Det är dock ett problem som går att leva med. Vad värre är, är att president Snow håller Katniss personligen ansvarig för de tecken på oro som börjat dyka upp i skilda delar av Panem.

När det blir dags för segerturné blir det också dags för Katniss livs teaterföreställning. Hon måste övertyga presidenten om att hon är helt harmlös; att hon inte kan tänka på annat än Peeta och att hon inte är i stånd att vara frontfigur för ett nationellt uppror... Själv tycker Katniss att hon lyckas bra i första distriktet, men när resultatet av hennes tal till befolkningen blir att Snow låter avrätta ett par personer omgående efter talet förstår hon att det handlar om så mycket mer än vad hon klarar av.

I Fatta eld är det dags för kvartssekelskuvning; det ska äga rum ett Hungerspel som är något alldeles extra. Den förra kvartssekelskuvningen innebar att varje distrikt skulle sända fyra ungdomar till spelen istället för enbart två - och när det blir dags för årets spel inser Katniss att presidenten är beredd att gå hur långt som helst för att se henne död.

Fatta eld innehåller mer politiska tankegångar än Hungerspelen - som kanske mer fokuserade på etik och moral. I Fatta eld har man dragit handlingen till ytterligheter, vilket gör att diskussionen om etik och moral på sätt och vis hamnar i skuggan. Det finns liksom inget rätt och fel att diskutera längre, utan det hela rör sig på ett högre plan. Det handlar om hela landets överlevnad och hela befolkningens rätt till värdigt liv - och vad man måste göra för att nå dit. På sätt och vis är det väldigt skönt att Katniss mot slutet av boken deklarerar att hon inte begrep vad som pågick förrän det hela var över. Det är faktiskt en del som pågår i bakgrunden och som inte får sin förklaring förrän allt är över, och det faktum att Katniss förklarar att hon inte begrep gör att jag som läsare känner mig mindre korkad för att inte jag heller fattade vad som pågick förrän det hela förklarades... ;-)

Upplösningen av boken är dock inte något absolut slut på historien, utan det är snarare ett startskott för nästa bok i serien.

Det här är en bok som jag verkligen rekommenderar alla att läsa. Den är förvisso insorterad som ungdomsbok både på bibliotek och i bokhandeln, men det finns inte något skäl överhuvudtaget till varför man som vuxen ska låta den stå oläst. Läs!