Skumtimmen, av Johan Theorin

Skumtimmen har vissa klara likheter med Människohamn. Vi har berättelsen om ett barn som försvinner och berättelsen om ett äktenskap som går i kras till följd av det. Vi har skärgårdsmiljön, som inte enbart framställs som Saltkråkehärlig utan också som lömsk och brutal. Vi har pendlandet i tid; flera generationer som berättar sina historier - och så har vi de övernaturliga dragen. Det finns naturligtvis också lika klara olikheter; medan det övernaturliga är väldigt viktigt i Människohamn är det mer ett kittlande inslag i Skumtimmen. Där det finns naturliga förklaringar i Skumtimmen, levereras övernaturliga skeenden i Människohamn. Och där det mänskliga är framträdande i Skumtimmen, är det omänskligt (goda eller onda) det som är bärande i Människohamn. De här böckerna är lite som syskon; lika men olika. Kompletterar men lever sina egna liv och bärs fram av sina egna meriter. Och förmodligen är dess skapare lätt trött på jämförelser.. ;-)

Jag tycker väldigt bra om Skumtimmen. Den är fängslande. Välskriven. Genomarbetad. Det tycker jag så mycket om! Det betyder nämligen att historien håller ihop väldigt bra från början till slut. Inga trådar lämnas löst hängande, utan allt knyts ihop snyggt och prydligt.

Jag gillar att historien tog sin början för många, många år sedan och att det är först nu som pusselbitarna börjar hamna på rätt plats. Det känns rätt mänskligt, att det först är när man är redo att lämna livet som man vill ställa saker tillrätta och kan berätta om svåra saker. Och det är mänskligt att ha svårt för att släppa taget och börja om.

Det är lätt att känna med Julia som har förlorat sin son, och det är lätt att förstå hur relationen till pappan har blivit så som den nu är. En förfärlig händelse fick aldrig ett avslut, och det är klart att det sätter spår och förändrar de som är inblandade. Det känns som att den här boken handlar lika mycket om Julia och hur hon får styrka att resa sig igen, som boken handlar om vad som egentligen hände och vem som var skyldig. Det känns bra.

Nu vill jag läsa Nattfåk också!

En andra chans, av Anne Cassidy

Den här boken snavade jag över idag - nästan bokstavligt talat - och när jag hade läst baksidestexten och ögnat igenom de första sidorna fanns inget annat att göra än att fortsätta att läsa. Ett par timmar senare hade jag läst ut den, och jag är rätt imponerad. Cassidy har skrivit en bok om sjuttonåringen som behöver få börja sitt liv på nytt - men som slås tillbaka av sin våldsamma och sorgliga barndom hela tiden.

Det är svårt att nämna något om handlingen, eftersom det skulle förstöra somliga berättartekniska effekter. Men ganska tidigt i boken får läsaren veta att det hela kommer att beröra en händelse som ägt rum för många år sedan; den gången då tre små töser gick ut i skogen - men bara två av dem återvände...

Man får veta somligt som ledde fram till händelsen och somligt som hände efteråt - och det är här som jag blir smått imponerad av hur Cassidy strukturerar sin berättelse. Det är snyggt gjort!

Alice Tully heter den sjuttonåriga huvudpersonen i det här dramat. Cassidy berättar Alices historia på ett intresseväckande och lite annorlunda sätt, och det är svårt att inte känna sympati för Alice då hennes livs historia rullas upp. Det är också svårt att inte känna hur omöjlig hela situationen är - och det betyder att man för en stund verkligen ser tillvaron i svart, så som den ser ut genom Alices ögon.

Jag förstår inte hur det kan komma sig att jag inte har lagt märke till den här boken tidigare. Enligt info på förlagets hemsida kom boken ut redan i juni 2007 - och det är ju ett tag sedan... Men, desto bättre för alla er som är sugna på lite bra läsning! Det är troligtvis inte kö på biblioteket, så ni kan sno åt er ett exemplar utan att behöva vänta! ;-)

Många funderingar poppade det upp...

när jag kollde kommentatorsbåset nyss! Kul! ;-)

Inga anmälningar ännu - det här är bara ett inlägg för att pejla intresset och för att ni ska få säga till om jag tänker galet någonstans. När det ska anmälas, då säger jag till och då blir det per mejl som vanligt.

Lisse; Du slår huvudet på spiken med budgetvarianten! Precis så tänkte jag!

Petra C; Man kan visst kalla det något annat! Pocketprassel Mini eller Pocketprassel Enkel - vad som helst...

Cia; Ja, det är poängen med Pocket & Trix - att det ska få kännas lite ombonat och lyxigt... ;-)

Jossan; Hur vet man vad mottagaren tycker om..? Det blir till att vara privatspanare! Du vet ju vem du ska skicka till - så då får du helt enkelt snoka igenom dennes blogg, och/eller ställa frågor via kommentarfunktionen, undertecknat "Din hemliga bokvän" eller något annat kreativt... Det är lite av sporten, det där med att gissa rätt! ;-)

Martina; Det är lätt med en bestämd påse - och så blir det en liten rättvisegrej där också!

Snöfrid; Ja, ungefär - tänkte jag. Eller kanske med hemlig avsändare? Vilket som är roligast kan vi diskutera sen!

Nu får ni jobba lite för att begripa mina svar här... ;-)

Fler tankar och förslag? Ska vi köra byten början av mars>början av april>början av maj? Eller är ni så ivriga att ni vill köra redan i slutet av februari>slutet av mars>slutet av april?

Ni som funderar på hur det går till rent praktiskt, med adresser och sånt - läs de tidigare inläggen om Pocket&Prassel (sök i högermarginalen) så får ni en uppfattning om hur vi har gjort förut!

Pocket&Prassel-projekt?

Ja, nu har jag grubblat och grubblat, men jag vet inte om jag blir klokare... ;-) Jag har inte tänkt dra igång ett pocketbyte nu på stört, eftersom vi fortfarande är så nära julen och det har varit presentbyten till höger och vänster, och det svider lite i plånboken ännu och det ena med det tredje... Men så småningom! Och då funderar jag såhär:

Pocketbyte med budget:
En pocket väger över 100 gram men sällan över 250 gram. Det blir 24:- i porto. Och så vill man lägga i lite godsaker, så det antingen blir skrymmande men fortfarande lättare än 250 gram = 36:- i porto. Eller så blir det inte skrymmande men passerar 250 gram = 36:- i porto lik förbaskat. Men man bestämmer att det får inte bli mer än 36:- i porto.
Man skickar tre brev och får tre - samma byteskompis, fast den man får från är okänd för en själv.
Och man bestämmer att det måste vara en redan läst pocketbok; en som man själv läst och inte behöver ha kvar, eller en som man köpt billigt på loppis - men den får inte vara förfärligt skrynklig och trasig och ful, utan ska fortfarande se så bra ut att någon vill ha den. Man ska ju tro att boken passar den som får den också!
Och utöver pocketen lägger man i vad man vill, men man får absolut inte spräcka portogränsen.
Då kan man vara nöjd med att man är med i ett kul byte utan att ruinera sig och utan att det finns en risk att det skenar iväg - och man är lite sund med recykling och så.

Pocket& Trix:
Man köper en M-påse ur postens förfrankerade sortiment. Det ger ett porto på 43:90 (Hm. 44:- borde det väl rimligtvis vara!) och fritt fram att packa den upp till 2 kg. Med tanke på vilka otroliga paket ni lyckades skicka till varandra med postens L-påse, så borde en M-påse vara alldeles nog att byta 3 gånger, ungefär där vintern börjar övergå i vår. Alltså; man skickar tre påsar och får tre - och den man får från är okänd för en själv.
I övrigt får man pillra i vad man vill - men en pocket (om inte sprillans ny, så nästintill) som är i gott skick ska ingå. Man ska tro att boken passar mottagaren - och så lägger man till annat som man tycker verkar kul. Godis, te, kaffe... Inte vet jag. ;-)

Så, vad tror ni? Lite tankar, tack! Jag kan tänka mig att köra två byten parallellt - det känns som att jag börjar få rutin på att göra byteslistor nu... ;-)

Och framåt sommaren tror jag att vi måste köra Sommarspecial Large, eller vad tror ni? Lagom till sommarlovet eller semestern... ;-)

Spontan underhållning...

Det här klippet lyste upp min morgon - hoppas att ni också tycker att det är alldeles fantastiskt roligt! Människorna mitt i spontanmusikalen visar upp såna härligt förvånade miner... Ta en titt:



Vad tror ni; killen på slutet med "Here is a napkin!" - är han med eller är han spontan?

När jag kollar youtube ser jag att det finns fler klipp, men jag vågar inte börja klicka runt. Då kommer jag försent till jobbet... Men det kommer en eftermiddag! ;-)

Eftermiddagen krävde...

en stund i favoritfåtöljen, en balja te, några pepparkaksbiscotti - och en bra bok. Vare sig Svensk maffia eller Medmänniskor kändes riktigt rätt, så jag bestämde mig för att hugga in på Skumtimmen... Jag fyndade den på loppis för hela 2 kronor där kring jul någon gång och sedan dess har den stått tillsammans med mina andra olästa böcker och väntat på att få bli läst. Och nu var det dags! Jag har läst fram till det elfte kapitlet, tror jag, och jag tycker om den här historien. Den har vissa likheter med Människohamn, men jag tycker också att jag känner lite Musselstranden i den. Det blir spännande att se hur det hela ska reda ut sig! ;-)

Annars tror jag att jag ska sticka vidare på en mössa som jag håller på med, och kika på Simon & Tomas då de inreder någon våning i Hufvudstaden. Mer spännande än så blir det inte i kväll! ;-)

Den som älskar något annat, av Karin Fossum

Ja, jag vet att jag egentligen läser två helt andra böcker - men jag var bara tvungen att sticka emellan med den här... Den låg på hyllan och såg så ledsen ut att jag bara måste ta mig an den. ;-)

Det här är berättelsen om en liten pojke som försvinner, om ännu en liten pojke som försvinner, om ett par vittnen och om de som älskar något annat. Det är berättelsen om hur man upptäcker att man håller på att gå sönder i ett förhållande, om ett misstag som blir en katastrof, om hur svårt det kan vara att göra det rätta och om hur omöjligt det kan vara att låta bli att göra det som är fel. Det är också berättelsen om hur rädslan kan styra och förstöra och om hur modet måste få ta plats en dag. Det är en kriminalroman med fokus på det mänskliga; det som ligger till grund för vad som kan utvecklas till kriminalitet - eller till medmänsklighet.

Det här är inte riktigt en bok som man är glad över att ha läst, eftersom den handlar om så mörka saker. Det är snarare en bok som man är nöjd över att någon har arbetat sig fram till, eftersom den innehåller en berättelse som behövde bli berättad. Den vrider lite på perspektivet och utan att vara alltför fördömande eller alltför förlåtande, så är den väldigt medveten om människans brister.

Slutet är alldeles lysande. Där bekräftas den där känslan av obehag som förföljt mig genom boken, trots att det betyder att det finns en fortsättning som vi kanske helst vill se som alldeles omöjlig. Läs boken!

Vinterns söta, av Lisa Eisenman Frisk och Monica Eisenman

Vilken vacker bok! Den är helt oemotståndlig. Jag får för mig att jag vill baka allt i den, fastän jag vet att jag inte ens tycker om till exempel fikon (som ingår i flera av recepten), men jag nöjer mig för stunden med att testa pepparkaksbiscotti. Jag berättar mer om hur det gick här!

Jag lånade boken på biblioteket, men jag skulle kunna tänka mig att äga den här boken bara för att den är så fin. Går du omkring och rent händelsevis behöver en elegant kak- och karamellbok, då kan du köpa den här. ;-)

Bokbloggen goes sportblogg...

Ja, man måste ju överraska lite ibland! ;-)

I veckan går konståknings-em i Helsingfors och Sverige har 4 deltagare; tre herrar och en dam. En av herrarna, Alexander Majorov, bor och tränar här uppe och det är såklart extra roligt att få se just honom i så här fina sammanhang. Det gick riktigt bra för Alexander i korta programmet, och här finns ett klipp för den som vill ta en titt:



Dessvärre begriper jag inte ett ord av vad kommentatorn säger, men åkningen talar för sig själv... ;-)

En av giganterna inom herrarnas konståkning var (och förblir) Evgeni Plushenko - ni minns väl honom? Skicklig, stark, full av utstrålning och utrustad med en stor dos humor... Hans show till Tom Jones Sex Bomb... Suveränt rolig! Här kommer den i repris:

Män som hatar kvinnor

Foto: Ricky Molloy, aftonbladet.se

Nu närmar det sig! Idag kan man, i både Aftonbladet och Expressen, se några stillbilder ur filmen - och jag tycker genast bra om Noomi Rapace som Lisbeth Salander. Det har jag skrivit förr någonstans, men då hade jag ju inte ens sett hur hon skulle se ut. Då gissade jag bara... Nu vet jag! ;-)

Jag hittade filmens trailer också. Lite suddig, men jag blir genast sugen på att se filmen... Frågan är bara om man ska klämma in en omläsning av boken innan filmen kommer, eller om man ska lita till sitt minne..? Hm.

Jag har sagt det förut...

men jag får väl säga det igen: Det är alldeles förfärligt, förföriskt farligt att tassa in på biblioteket. Det är så många böcker som vill följa med hem! Idag skulle jag bara slinka in för att hämta Karin Brunk Holmqvists Om mintgroder och förlorade illusioner, men inte gick det. Jag kom ut med några böcker till, och då hade jag ändå fått lämna flera stycken som stod och ropade att de ville följa med hem...

Brunk Holmqvists bok har jag redan ögnat igenom; den var ganska liten, tunn och rätt lik Mintgrodornas återkomst. Jag tyckte bättre om Mintgrodornas återkomst, än den här - så jag skulle inte rekommendera er att leta rätt på den. Läs Mintgrodornas återkomst istället, om ni är sugna på lite kåserier.

Jag bar också hem Karin Fossums Den som älskar något annat, som jag plötsligt insåg att jag inte har läst. Varför i hela friden har jag inte gjort det? Jag brukar ju vilja läsa Fossums böcker!

Sen stod det en sån där vacker bok på en hylla, den och ville komma med hem: Vinterns söta - en bok med en hel massa sötsaker... Författare är Lisa Eisenman Frisk och Monica Eisenman. Kan man motstå den? Nä.

Och så en pysselbok, passar bra för mig som nu har kört fast i pysslandet. Det blir inget gjort, och jag vill verkligen dra ur proppen för att till exempel tillverka en ängel... Pysselboken heter Pyssla hela året och är skriven av Malin Larsson.

Men först ska jag läsa ut de två böcker som jag slalomläser nu: Medmänniskor av Stefan Einhorn och Svensk maffia av Lasse Weirup och Matti Larsson. Det är böcker som befinner sig på varsin kant av världen, ungefär. De kompletterar varandras innehåll på det mest träffsäkra och sarkastiskt ironiska vis...

Kommissarie Lynley...

Ni har väl sett att Expressen har dragit igång ännu en samlarserie? Jag brukar köpa någon enstaka del ur deras samlarserier -företrädesvis den första delen, som man oftast får på köpet - men jag brukar inte vara särskilt noga med att skaffa alla delar. Frågan är om jag orkar hålla ut till slutet den här gången? Det är väl inte precis så att jag tycker att det blir oemotståndligt billigt, men det är ju Lynley! Perfekt för alla kvällar i stugan, då det inte går att se på teve för att mottagningen är för usel... Frestande! ;-)

Systrar emellan, Kristin Hannah

När jag började läsa den här boken blev jag för ett ögonblick lite osäker. Hade jag läst den förut? Jag kände igen mig, men jag var inte riktigt säker... Samma känsla hade jag vid ett annat tillfälle då jag läste Kristin Hannah, fast då funderade jag inte bara på om jag hade läst boken eller inte - då fick jag för mig att hela Kristin Hannah var pseudonym för någon annan författare som jag brukar läsa. Det är lite läskigt, när man blir sådär osäker. Och om man vill tolka det negativt, så kan man med lätthet göra det; en bok man känner igen på det där "har jag läst den förut-sättet", den är kanske för banal för att man ska kunna tycka om den på riktigt... Kristin Hannahs böcker är lite grann som de böcker som Nora Roberts ger ut på Bonniers förlag (inte som de böcker hon ger ut via Harlequin) - fast lite mer med fokus på relationers knepigheter där Roberts hellre fokuserar på äventyr och sex.

Hur som helst, så fortsatte jag att läsa och det är inte direkt något som jag ångrar. Hannah kan berätta så att det känns intressant och levande. Historien är visserligen lite för förutsägbar och lite för tillrättalagd och slutar lite för lyckligt, för att någonsin bli uppmärksammad med något stort och fint litteraturpris. Men det spelar ingen roll. Det var en snäll berättelse om mänskliga relationer, en sån där berättelse som skulle göra sig himla bra på film - med såna där tjusigt avspända och alldeles lagom snygga skådespelare. Ni vet?

Efter att ha slukat mord och blod och elände ett tag, var det här ändå precis den sortens berättelse som jag nu ville ha. Och jag uppskattar faktiskt Systrar emellan. Det behövs berättelser med lyckligt slut också, även om författaren har fått trixa och fixa och lägga tillrätta genom historien, för att det ska kunna ordna sig så väldans lyckligt på slutet. För den som vill ha mer detaljer om boken - till exempel vad huvudpersonerna heter och vad som drabbar dem, kan läsa här.

Jag hittade den här boken på loppis och fick slanta upp hela tre kronor för den. Den sortens fynd tycker jag om. ;-)

Något som är så vackert...

att man nästan måste gråta en liten skvätt, det är Eric Claptons Tears in Heaven.



Till den som behöver.

Omröstningen är över...

och vi kan konstatera att minsta tösen snart ska få hugga in med sax och kam på makens hår. Hon fick 17 röster, och mittentösen 13. Långt därefter kom jag, med ynkliga 4 röster. För den som vill uppdatera sig lite, finns ursprungsinlägget här.

Det är tur att maken inte har något emot att leva en så spännande tillvaro! Vem vet hurdan frisyr han får nu... ;-)

Flykten, av Rudolf Vrba

Den här boken upptäckte jag av en slump idag, när jag var inne för att botanisera lite på Akademibokhandeln. Det är ju Jag flydde från Auschwitz - men i pocketformat och med ny titel! Jag läste boken för drygt ett år sedan, och skrev såhär om den. Läs gärna inlägget som jag skrev, och se sedan till att köpa boken för att läsa själv, ge till vänner och dela ut till bekanta... Det är en oerhört stark skildring av författarens år i Auschwitz och om hur han till sist lyckades ta sig därifrån levande. En berättelse som förtjänar att bli läst av riktigt många människor.

Boken är nu utgiven på Pocketförlaget.

Den onda viljan, av Karin Fossum

Karin Fossum är en skicklig författare. Man får inte alltid det som man kanske har förväntat sig - men man får en god berättelse, nedtecknad på ett skickligt sätt. Det finns inga grovt tillyxade schabloner eller snabbt ihoprafsade stereotyper i hennes berättelser - och det finns därmed också karaktärer som gör oväntade saker eller händelseförlopp som tar en ny, oväntad vändning. Det gör att hennes berättelser i regel alltid är läsvärda och innehåller saker som man får fundera över. Den onda viljan är inget undantag. Den är inte så värst omfångsrik, men den innehåller många tänkvärda händelser och är klart läsvärd.

I Den onda viljan möter vi tre unga män, som alltid har varit vänner. Vid en roddtur under en helgutflykt ställer sig en av männen, Jon, upp i båten och faller i vattnet - och hans vänner gör absolut ingenting för att rädda honom. Istället kommer de överens om att de måste berätta för andra att Jons försvinnande har att göra med hans deprimerade sinnestillstånd, och det är också den version av sanningen som de håller fast vid då de möter kommissarie Konrad Sejer.

Ovanstående är naturligtvis en inledning som är helt omöjlig att stå emot - jag vill väldigt gärna veta vad som får Jon att vilja falla i vattnet (om det nu var en medveten handling?) och jag vill självklart veta vad de tre unga männen har varit med om tillsammans, som fått dem att bete sig så märkligt i varandras sällskap. När berättelsen rullas upp, staplas de moraliska frågeställningarna på varandra - men det blir knepigt att börja redogöra för dessa här, eftersom de då avslöjar lite för mycket av bokens handling... Men så här mycket kan jag säga: Det är inte ofta man läser en kriminalroman där ingen egentligen har gjort något, men där alla är så fyllda av skuld.

Och för den som missat att jag kommenterat det tidigare, fast det är irrelevant för bokens innehåll: Det här är en väldigt snygg bok. Omslaget är matt, och texten är blank, lätt upphöjd. Det är ren njutning att se en så vacker bok och den pryder sin plats i bokhyllan. ;-)

Jag läser och läser...

men dessemellan skriver jag lite i den andra bloggen...

Återkommer så småningom med lite tankar om Den onda viljan! Den är väldigt bra, så här långt! ;-)

Välkommen på premiär!

Nu har jag sjösatt den nya bloggen! Varmt välkommen in för att ta en titt!

Sikta sunt!

Rik men död - Morden på Verkö Slott, av Sten Lindqvist

Här har vi en salig blandning av Tio små negerpojkar och det slutna rummet, Robinson Crusoe och den ungefär öde ön, en miljö som hämtad ur Stjärnorna på slottet (nu när jag sett programmet kan jag ju referera till det... ;-) ) och ett överdåd som väl snarast påminner om de fickpengar som en saudiarabisk prins rör sig med...

Ja, och som om inte det räcker med de ovanstående ingredienserna så återuppstår Tomas från de döda - och kan man tänka sig: Det blir en serie mord igen..!

Den här gången är förvisso Tomas mer oskyldig än någonsin förr, men mitt i händelsernas centrum befinner han sig i alla fall. Huvudperson i dramat är den här gången Rudolf, som är gammal, ensam och drabbad av obotlig sjukdom. Helt oförhappandes ärver han en sanslös summa pengar och han bestämmer sig för att använda dessa pengar på bästa sätt - innan han dör. Han ska spendera vartenda öre på sina släktingar... Vid det här laget förstår man att det knappast kan vara på ett helt trevligt sätt som han ska strö sina pengar över släkten - och mot slutet av boken kan man skatta sig lycklig över att inte vara det minsta lilla släkt med den gode Rudolf.

I den här boken snavar jag över ganska många slarvfel som stör läsningen. Det heter "piercing", inte "pearsing", till exempel. Jag har också svårt att bortse från att man genomgående använder stor bokstav efter det att någon har sagt något, trots att det blir bättre flyt då man inte gör det.
Jämför dessa två exempel:

- Jag är rädd! Sade Tomas plötsligt.
- Jag är rädd! sade Tomas plötsligt.

Jag har lärt mig att det ska se ut enligt det nedre exemplet, och de exempel som jag finner i Svenska Skrivregler ser också ut så. Jag hoppas att det där med stor bokstav mitt i meningen inte är något som kommer att bli den rådande normen, för jag tycker verkligen att det ser avhugget ut. (Ja, det här är ett praktexempel på hur det kan bli när språkpolisen får ta kommandot ett slag. Bäst att mota tillbaka henne, för att istället släppa fram bokläsaren! ;-) )

Lindqvist har otroligt många intressanta idéer kring hur man tar livet av folk, och han har dessutom en förmåga att berätta om morden på ett roligt sätt. Dessa två talanger tillsammans gör hans böcker både spännande och skojiga. Det är det som gör att man förlåter de språkliga störningsmomenten, och det är det som gör att man sträckläser för att få veta hur det ska gå! Man ska dock inte förvänta sig någon slags inbakad samhällsdebatt i Lindqvists actiondrama, trots att det är så vanligt i alla kriminalromaner numera, för det finns inte. Här är det mord för hela slanten!

Tre små detaljer!

* Jag har läst ut den tredje boken av Lindqvist och bloggar om den under eftermiddagen eller kvällen... Spännande! ;-)

* Jag fick Den onda viljan av Karin Fossum som recensionsexemplar igår och har hunnit läsa ungefär en tredjedel av den. Det som jag har läst är oerhört fängslande och välskrivet, och jag är helt inne i boken så det kommer förhoppningsvis inte att dröja särskilt länge innan jag kan skriva om hela boken... Redan nu kan jag i alla fall säga att omslaget är sanslöst snyggt - vilket ju egentligen inte har särskilt mycket med innehållet i boken att göra, men det är så härligt flärdfullt med riktigt snygga bokomslag!

* Jag kunde inte motstå lusten att starta en ny blogg. Det finns ingenting där ännu, men det kommer! ;-)

Skendöda - Morden i Arvesund, av Sten Lindqvist

Det här är en fristående fortsättning på Hälsa till mamma! som jag alldeles nyligen läste och skrev om här. Även i den här berättelsen möter vi Tomas, som nu lever gott på sitt pokerspelande och har skaffat sig fästmö - men därutöver också en tendens att dränka sina bekymmer i flaskan...

I det här dramat får vi stifta närmare bekantskap med Uppfinnarn och några av hans idéer. En av idéerna är så pass bra att den skulle kunna inbringa 200 miljoner i vinst efter ett års arbete - och naturligtvis vill Tomas vara med och sjösätta hela projektet. Ett antal människor lockades också av tanken på en fabrik med sextio arbetstillfällen och var därför med och finansierade det hela. Allt hade kunnat gå klockrent, men nu gör det ju inte det eftersom allt det här händer i Arvesund och människor där har en förmåga att gå omkring och bli mördade... ;-)

Persongalleriet spänner från byfånen till före detta chefen för rikskriminalen, Lars VG Pettersson - och alla karaktärer känns tillräckligt realistiskt beskrivna för att man ska acceptera dem som existerande personer, men de är samtidigt så ironiskt och schablonmässigt tillyxade att bara det i sig är helt overkligt och underhållande. Det märks att författaren har haft roligt då han har skapat alla dessa människor - och då har jag, som läsare, också roligt medan jag läser! Liksom i Hälsa till mamma! är det ett antal personer som får sätta livet till innan berättelsen är över, och även här visar författaren stor kreativitet då det handlar om att ta livet av folk på finurliga vis.

Självklart finns det någon liten grej på minussidan att ta upp. En sak som jag fick problem med var tidsperspektivet. Någon gång hoppar författaren i tiden, och det fick mig först att tro att jag slarvläste eftersom dessa partier kom så plötsligt och oförberett - men efter något kapitel föll pusselbitarna på plats igen. Det ordnade sig alltså, men det kändes lite märkligt.

Jag sträckläste den här boken. Den var så roligt att följa med i turerna om vem som hade mördat vem och i så fall varför, att jag hade svårt att lägga bort boken... På bokens framsida står det att det är ett "actiondrama" och det är en rätt så träffande beskrivning. Det är underhållning, action och dramatik från början till slut. Kul!

Lyckligtvis hade jag bok nummer tre av samma författare tillgänglig då jag hade läst ut Skendöda - och alldeles snart har jag läst ut även den... Jag tror att de här böckerna är lite knepiga att få tag på i den lokala bokhandeln - om man inte bor precis i Östersundstrakten - men förlaget har försäljning direkt från hemsidan, för den som känner behovet! ;-)

Dyrbar kärlek, av Ramona Fransson

Det här är den första boken i en serie kriminalromaner. Jag ramlade in på författarens hemsida av en slump, tyckte att böckerna såg trevliga ut med sina stilrena omslag, och bad att få ett ex att recensera. Dyrbar kärlek landade i min brevlåda efter bara ett par dagar och nu har jag läst den. Jag tycker att det är så roligt att stöta på böcker som inte finns i boklådorna i mina egna hemtrakter. Franssons böcker utspelar sig på västkusten och det är också där som de säljer i riktigt fina upplagor enligt den här artikeln.

Så, över till själva boken! Historien känns hyfsat hållbar, även om det går ganska raskt på slutet när alla lösa trådändar ska samlas ihop och knytas ihop... Allt känns inte alldeles realistiskt, men det är ju en författares frihet att få hitta på så att historien ska få ett vettigt slut någon gång. Vissa delar av historien känns väldigt klichéartade, men vi vet ju alla att dikten överträffar verkligheten - så det är ju helt omöjligt att säga att det ena eller det andra scenariot inte skulle kunna inträffa... Människor gör ju verkligen vad som helst för pengar, och det är en fråga som Fransson verkligen belyser i den här boken!

Historien skulle dock vinna på att presenteras lite annorlunda, tror jag. Väldigt mycket sägs rakt ut och läsaren får gissa och ana lite för lite. När jag läser deckare vill jag oftast få gissa och ana en del. Det hade blivit mer spännande om det hade varit mer ledtrådar och "planteringar" istället för att författaren, som nu, berättar i klartext. Tror jag!

Språket flyter inte riktigt bra. Ett avsnitt som nedanstående gör att alla mina inneboende språk- och gestaltningspoliser radar upp sig och kräver att få arbeta:

"Han kommer aldrig att glömma hur hon hade sett ut, dinglande med långa välsvarvade ben och klädd i en svart kort glittrande klänning med djup urringning där två meloner vällt fram. När de väl fick kontakt med varandra hade hans blick nästan oavbrutet dragits till hennes urringning. Hennes porlande skratt hade varit balsam för hans trasiga själ."

Ja, och när den där inneboende armén har satts igång, så är det svårt att få dem att ta tjänstledigt. Det innebär att jag kanske blir onödigt kritiskt inställd till det språkliga, istället för att läsa med mer förlåtande ögon.

Jag var väldigt skeptisk till Camilla Läckberg, då jag hade läst hennes första kriminalroman - men i takt med att hon har skrivit fler böcker har också hennes skicklighet som författare ökat. Numera tycker jag att hon väver ihop riktigt intressanta böcker. Övning ger färdighet. Detsamma tror jag gäller för Ramona Fransson också. Fransson har kapacitet att snickra ihop en hållbar historia, men hon har - i sin debutbok - inte hunnit med att finslipa sitt skrivande så att berättelsen går att läsa utan att man hakar upp sig på småsaker.

Författaren har varit vänlig nog att skicka samtliga böcker i serien hem till mig, tillsammans med en mer självbiografisk roman - och det är böcker som jag absolut har för avsikt att läsa. Men jag tänker låta dem vila ett tag, för att jag inte ska ha mina små irritationsdetaljer från den här boken i alltför färskt minne. De ska få en rättvis chans att visa upp sig från sin bästa sida! ;-)

Högst angelägen enkät! - uppdaterad

Vem ska klippa maken, fortsättningsvis?

Följande kandidater finns att välja mellan:

* Jag, som har klippt honom de senaste tjugo åren. Till mitt försvar kan jag säga att han fortfarande har en anställning, han är socialt accepterad och ser inte helt oäven ut. Till min nackdel: Det blir allt mer besvärligt att klippa hår, då man har släpp-lätt-funktion i händerna; händer som dessutom domnar av hela tiden under klippningen...

* Mittentösen, som ännu inte har klippt någon mänsklig varelse - men som hävdar att hon är fullt kapabel att göra det eftersom hon med väl godkänt resultat kan klippa marsvin, kaniner, hundar, får och kossor. Och vad är det för skillnad egentligen? Hår som hår!

* Minsta tösen, som inte heller har annan erfarenhet av hårklippning än den som hon skaffade sig för ungefär en halvtimme sedan då hon fick provklippa lite i makens hår. Till hennes fördel talar en osviklig förmåga med alla slags konstiga hårtänger som hon har i sin ägo - volumemaster, locktång och platt-tång - samt tydlig talang för olika håruppsättningar. Visserligen är maken rätt konservativ i sin frisyrsmak, men det är känslan för hår vi talar om här!

Rösta på! Högermariginalen... ;-)

Uppdaterat: I skrivande stund har hela fjorton personer tyckt till i den här angelägna frågan - och samtliga verkar tycka att jag ska lämna ifrån mig saxarna till yngre förmågor, vilket får mig att fundera över om jag alls har några fans bland mina läsare!? Var är ni, ni som tycker att jag är bäst??? ;-)

Idag står min kreativa ådra på topp, det märker ni väl..? Eller om jag bara är galet skrivsjuk. ;-)

Och så ett alldeles konstigt inlägg..! ;-)

Varför har det helt plötsligt blivit omöjligt att hitta helt vanliga vita bönor i konservburk på Ica och Konsum, såna där billiga rackare modell 2;90 styck eller tre för en tia? Jag hittar bara stooora, tjocka, vita bönor i konserv, inte de där som man har vant sig vid... Handlar det om miljöpåverkan eller är de vanliga vita bönorna utrotningshotade eller är det för högt GI i vanliga bönor eller vad är det???

Tacksam för utredande svar, från någon insatt person! ;-)

Svar till: Sömnlösa bönan

Amazing Race

Jag höll ögonen på kanal 5 förra söndagen, då jag hade fått för mig att det skulle börja en omgång Amazing Race där, just förra söndagen. Inte var det någon säsongsstart där, inte. Jag skulle ha kikat i sexans programtablå - för det är där som det just nu sänds en säsong på söndagar. Om jag har förstått det rätt, så är det del två ur sjunde säsongen som sänds ikväll. Hoppas innerligt att det inte är fler avsnitt än enbart det första som jag har missat... Någon fler som ser Amazing Race?

Mamma Mia - The Movie

Jag har inte stött på någon som inte har tyckt om den här filmen, så självklart var förväntningarna ganska så högt ställda då vi äntligen kom oss för att hyra den här filmen igår! Men nu är jag inte riktigt överens med mig själv, om vad jag egentligen tycker om filmen... ;-)

Storyn i sig var det inget fel på; en giftasvuxen tös funderar över vem som är hennes pappa. Hon snokar i mammans gamla dagböcker och hittar tre möjliga kandidater som hon bjuder till sitt bröllop. Tösens kompisar - tillika blivande brudtärnor - anländer till hennes lilla ö, och hon berättar vad hon har gjort. Vi får se de förtjusande töserna fnittra runt, sjunga, dansa och oh:a sig genom bekännelsen, och redan här i inledningen kan vi ana att filmen kommer att vara en explosion av glad musik, glada människor, mycket färger - och dans som är hellre än bra:



Mamman vet naturligtvis ingenting, och tösen har tänkt att saker och ting liksom ska reda ut sig alldeles av sig själv... När pappa-kandidaterna anländer kommer hon förstå vem som är den rätta pappan och så får han ge bort henne till den blivande maken, och mamman ska bli överraskad och glad. Fram till själva bröllopet har tösen tänkt sig att männen ska bo i det gamla gethuset, men naturligtvis råkar mamman snava över dem. Mamman är av en kaliber som får mig att undra varför jag någonsin har betraktat Lorelai Gimore som tonårsaktig och smått galen, och mamman uttryck via dans ligger på en nivå långt under vad man kan se i skolföreställningar staden där jag bor:



Mamman har också kompisar, förresten. Två kvinnor som hon uppträdde tillsammans med "förr i tiden" - alltså innan mamman blev mamma... Den ena av dessa kvinnor är numera författare som lever i självpåtaget celibat, men som blir alldels yr av bröllopsfeber. I klippet nedan får vi se henne fånga en man, en av pappa-kandidaterna komma ut som bög och dessutom lära oss (ännu en gång i livet) vad som händer med ett golv som alldeles för många människor studsar på i alldeles för god takt:



Den andra kompisen är raka motsatsen. Hon är en riktig mansslukerska, även om hon just i det här klippet fick lite kalla fötter då hon insåg att grabben som hon flirtat lite med är betydligt yngre än vad hon i stundens hetta hade förmåga att inse... Här är det fart och fläkt, väldigt mycket humor, girlpower och pojkdans som för tankarna till Travolta-hållet:



Hur det hela slutar, det får ni ta rätt på alldeles för egen maskin. Nu har jag vräkt klipp över er och avslöjat ganska så mycket av handlingen; faktiskt ungefär allt utom just slutet. Det finns inte så mycket mer handling än så här. Det är glatt, ytligt och fartfyllt. När jag tänker tillbaka på filmen så inser jag ju att det var en sån där typisk "bara-för-stunden-film"; lättsmält och kul (och pinsamt kasst ibland) - och då är jag ändå nöjd. Se den någon gång då du är väldigt trött i huvudet, då borde den kännas helt rätt! ;-)

Stjärnorna på slottet

Jamen, jag vet att jag inte brukar se sånt här - men maken har envist sett de avsnitt som visats den här omgången, och när det nu var Jonas Gardells dag idag, då ville jag också se. Och vad intressant det var!

Jag tycker väldigt bra om Gardells böcker; han är suveränt skicklig på att uttrycka sig i skrift. Ikväll fick man se och höra honom tala om bland annat sin mor, sin uppväxt och om Gud. Det som han sade har jag visserligen sett i skrift även om jag aldrig har hört honom tala om det - men vilken känsla han lade bakom orden, då han talade om viktiga saker. Det berörde verkligen. Det är så lätt att se clownen Gardell, som showar och spelar ut på scenen - men det är betydligt mer intressant att se den eftertänksamme Gardell, som talar med sådan övertygelse att orden staplas på varandra och han gråter.

Han fick anledning att tala lite grann om texten till Aldrig ska jag... och det är exakt så som han säger: En oerhört banal text, med ord som är så slitna att de egentligen bara är klyschor - fast en text som säger så som det är och så som man känner. Den är ganska så outhärdlig som slagdänga med glättig ton och käcka små danssteg till, men då Gardell själv sjunger lite raspigt och orent men med inlevelse ända från hjärtat, då blir den så bra.

För den som inte såg Stjärnorna på slottet - Gardell och Aldrig ska jag... från ett annat tillfälle:



Det är länge sedan jag läste Gardell, jag tror jag vill ha en dos snart.

Awards!

En väldigt förnämlig utmärkelse har jag fått, från två skilda håll. Jag tackar allra ödmjukast och blir så glad!

Så här ser den ut:

I Petras blogg får jag den med engelsk text, som lyder såhär:

"This blog invests and believes the PROXIMITY- nearness in space, time and relationship! These blogs are exceedingly charming. These kind bloggers aim to find and be friends. They are not interested in prices or self-aggrandicement. Our hope is that when the ribbons of these prices are cut, even more friendship are propagated. Please give more attention to these writers! Deliver this award to eight bloggers who must choose eight more and include this cleverly written text into the body of their award."

Och i Lolinas blogg får jag den med svensk text, som lyder såhär:

"Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!! Kopiera in texten och bilden i din blogg och skicka sedan vidare utmärkelsen till åtta andra bloggare."

Ja, och så kommer jag då till det som jag tycker är så förfärligt svårt numera. I takt med att jag läser allt fler bloggar, upptäcker jag också allt fler fantastiska bloggar - och att välja ut ett antal av dessa, det är en anings knepigt... Förra gången jag fick en award spred jag den för vinden, till alla härliga deltagare i mina olika påhitt, men den här gången är det kanske säkrast att lyda det som står i texten (annars kanske jag blir förföljd av otur, sömnlös, vindögd och gråhårig). ;-)

* Till Anki, som skriver bloggen Köpstopp. En inspirerande och välskriven blogg som är personlig och faktafylld i ett svep.

* Till Ango, som skriver bloggen Angos bok- och filmblogg. Hon delar generöst ut bok- och filmtips - och som om det inte räcker, så har hon tagit för vana att lotta ut alldeles riktiga böcker som hon läst!

* Till Susanne, som huserar Under solen, och alltid har så mycket intressant, roligt och tankeväckande att säga - och som alltid är inspirerande.

* Till Smultron, som skriver mammas mummel - och verkligen vilseleder oss läsare med sitt bloggnamn. Det är väldigt genomtänkt mummel som mumlas fram på den där bloggen - luras inte av namnet! ;-)

* Till Ewa som ständigt håller Kafferep. Alldeles nygift och väldigt kreativ berättar hon om stort och smått, och tantigt trevligt är det jämt.

* Till svartanova, som skriver en stund på jorden - och som med en ängels tålamod väntar på en ängel som har fastnat någonstans i min kreativa härva... På bloggen berättar hon om böcker och om livet, alltid lika välformulerat.

* Till Sara som skriver En boktoks tankar på ett sådant sätt man verkligen förstår att det är en alldeles tvättäkta bokförälskad människa som skriver om böcker. Och ett extra plus för att Lorelai Gilmore är husgudinna i tonårsrummet - det är ju alldeles oemotståndligt med ännu en boktok som gillar Gilmore!

* Till Camilla, som har en hel del spännande att berätta om i sin Boklåda. Ta en titt!

Klar! Tack för mig!

Americas Next Top Model

Jag begriper inte vad det är med det här programmet som lockar mig. Det är glitter och glamour; intriger och skitsnack; utseendefixering och narcissism... Å ena sidan är det "så viktigt att visa vem man är; det sanna jaget", å andra sidan är det värt många minuters diskussion om hur viktigt det är att raka armhålorna. Det är det personliga som ska lysa igenom vid varje fotografering - bara det inte blir för personligt. Det måste vara säljande, fast det får inte bli "catalog" eller "commercial"... Det är kontrasternas kontrastparadis!

Säsong 11 är den säsong som nu visas på tv3, fast den är ju över sedan länge, på riktigt. För den som är nyfiken, finns allt ute på nätet. Mest spännande blir det att följa Isis; tjejen som föddes som kille men som ännu inte är helt och hållet tjej och som får flera av de andra tjejerna att bli alldeles förfärade över att det kan existera något sådant som en Isis överhuvudtaget. Ja, det blir spännande. ;-)

Hälsa till mamma - Morden i Arvesund, av Sten Lindqvist

Den här deckaren i pocketformat fick jag via ett hemlis-byte som stickamera anordnade någon gång under 2008. Anledningen till att jag fick just den här boken var att den utspelar sig i Jämtland, där min hemliga vän har sina hemtrakter. Det har tagit förfärligt lång tid för mig att komma till skott och läsa boken, men nu när jag väl har gjort det blir jag genast sugen på att läsa de andra böcker som författaren också har skrivit!

Tomas är ungkarl och har ingen som helst erfarenhet av kvinnor. Trots att han har passerat fyrtio är han alldeles omedveten om vilka spännande saker en man och en kvinna kan vilja hitta på tillsammans. Det gör honom ingenting egentligen, men nog känner han sig utanför och skulle gärna vilja ha annat sällskap än skogarna runtomkring... Inte nödvändigtvis en kvinna, men gärna en vän i alla fall. Lyckligtvis finns ju mamma!

Mamma och Tomas har haft det ganska knapert genom åren, men då Tomas fyllde 25 vände det plötsligt. Han fick en skoter i födelsedagspresent - efter att ha varit van vid att få en tröja eller ett par sockar - och därefter har mamman skämt bort honom med den ena lyxiga presenten efter den andra. Tomas har ingen aning om var pengarna kommer ifrån egentligen, och mamman är mån om att hålla sin son utanför hennes personliga angelägenheter...

Men så inträffar den stora katastrofen, Tomas måste ta tag i sitt liv och dessutom reda ut saker efter mamman. Han drar sina egna slutsatser och handlar efter sitt eget huvud. Hela byn berörs av hans agerande och det blir stor uppståndelse... En ljusglimt i mörkret finns dock! Via datorn och internet har Tomas börjat få kontakt med andra människor - men vart den kontakten leder tänker jag inte avslöja här... ;-)

För den som är ute efter en tjock och rejäl kriminalroman med fokus även på samhällsliv och politisk debatt, är det här ingenting. Det här är ren och skär underhållning! Man vet exakt vem som är mördaren, man vet motiv och det är inte mycket som kommer som en överraskning - men det är roligt och jag får småfnissa flera gånger! Rekommenderas!

Väldigt stillsam dag idag...

Efter att ha haft ont i magen ett par dagar, av och till - ett obekant ont i magen - och till sist haft så ont att det inte gick att somna ifrån smärtan eller ens ligga stilla i sängen, besökte jag jourcentralen i natt. Till minne av det besöket har jag nu ett tjusigt blåmärke i armvecket, en karta tabletter att knapra i mig och erfarenhet av hur det känns att dricka bedövningsmedel (det smakar apa och bedövar allt från läpparna och ner i magen = inte precis den mest angenäma upplevelsen man kan tänka sig). Jag känner mig idag rätt avslagen, och har mest suttit i fåtöljen och sippat te.

Lyckligtvis handlade jag säsong två av Criminal Minds häromsistens och det innebär att jag har haft väldigt bra underhållning medan jag har suttit i fåtöljen och inte orkat med just så mycket mer. Så, sett ur ett totalperspektiv: Inte så risig dag som det hade kunnat vara. ;-)

Återkommer! ;-)

Förresten...

Huset har fått ovälkomna gäster. De ser ut såhär:

Jag har hittat några på diskbänken och några på hallmattan. Levande. De rör sig sakta, men man ser att de kan flyga - om de vill. Lite googlande har gett informationen att det är Kornvivel vi har fått i huset, att de gillar fågelfrö och olika slags sädesslag och att de är storätare och ena baddare på att föröka sig. Hm.

Det innebar att vi städade köket från golv till tak igår kväll, gick igenom alla förpackningar i våra skafferi, kastade bort och lade somligt i frysen för säkerhets skull (enligt info dör äggen av att frysas eller kokas). Inte ett kryp hittade vi under tiden vi städade - men idag satt det en liten fuling på hallmattan och hånflinade åt oss.

Anticimex har ledigt, men finns det någon annan som har haft besök av det här krypet och kan tipsa om ställen där de kan gömma sig..?

Årets... - 2008!

Årets mest fängslande bok: Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Alldeles överraskande outstanding. Om du inte har läst den ännu, så är du absolut tvungen att göra det nu!

Årets sorgligaste roman: Innan jag dör av Jenny Downham. Alldeles förfärligt sorgligt var det att sextonåringen skulle behöva dö, och lika sorgligt var det att den nyfunne killen skulle behöva fundera över om det ens var någon mening, för dem, att vara kär - för hon skulle ju ändå dö...

Årets kärlekshistoria: Ja, det måste ju bara vara den mellan Bella och Edward. Det bara sprakar mellan dem! Harlequin och passion och kyskhet och romantik så långt man bara kan tänka sig...

Årets mest udda: Alla härliga böcker av Karin Brunk Holmqvist. Tänka sig att det kunde vara så roligt att läsa om åldringar som polemasar och hittar på..!

Årets lyxigaste: Vad belåten jag är över att jag har unnat mig alla de boxar som jag har köpt under året - istället för att stressa för att hinna bänka mig framför teven vissa tider varje vecka! Och så får jag somna ifrån då och då, och det värsta som händer är att någon av töserna suckar lite över mig... Jag behöver inte bli ännu mer stressad över att jag har missat viktiga scener!

Årets gråtigaste: Dessa två och den här! Jag grät ju nästan sönder ögonen och det var så sorgligt, så sorgligt! Absolut inte världens mest välskrivna böcker eller blivande klassiker - men såhär i efterhand tänker jag på hur fasansfullt sorgligt det var att läsa just dessa böcker.

Årets roligaste påhitt: Pocket & Prassel, Pocket & Prassel 2.0 och Julklappspåse Large. Ja, vad kan jag säga? Klart att jag måste tycka att det är bra påhitt!

Årets bästa deltagare: Alla de som har varit med i mina påhitt!

Årets skojigaste överraskning: Att jag fick en hel massa Pocket & Prassel-paket, fast jag inte ens var med! Det blev som julafton flera gånger om!

Årets överraskning: De gånger jag har kommit hem och sett att jag fått tjocka brev med spännande böcker som jag inte ens har bett om att få! Åh, vad jag tycker om såna överraskningar!

Årets nostalgi: Vad nöjd jag är över att jag har hittat några av Ester Ringnér-Lundgrens böcker, till exempel några om Kaja. Fler ska köpas, så snart jag snavar över dem!


Och så lite mer privat:

Årets händelse: Plötsligt har vi bara två barn hemma - för det tredje barnet är så himla gammalt att hon bor hemifrån.

Årets oro: Jaha, hur mycket jobb har jag den här terminen? Och hur mycket blir det sen? Och var?

Årets fundering: Alternativa yrken..? Hmmm... Funderingarna fortgår. Intresserade arbetsgivare kan utnyttja mejladressen i högermarginalen!

Årets nyttigaste: Att jonglera lite med mathållningen, skaffa stegräknare och världens bästa M som personlig coach.

Årets hallelujah moment: Det måste vara de njutbara föreställningar som vi fått gåvan att se, via femtonåringen.

Årets grönaste: Helt klart, mittentösens fingrar. Vad skulle vi göra utan henne? Bo på en asfalterad åker, ungefär... ;-)

Årets renovering: Vardagsrummet. Äntligen!

Årets icke-renovering: Köket. Badrummet. De skriker efter akuthjälp! Men nu är det nytt år - och utrymme för nya projekt.

Årets skönaste avkoppling: Skärgårdsön. Jag lämnar all stress och alla måsten på fastlandet. Sen njuter jag av stillheten.

Årets värsta problem: Oförmågan att sätta punkt och att avsluta.

Punkt. ;-)

Den hemlige kocken, av Mats-Eric Nilsson

Den här boken har jag velat läsa ett bra tag nu, och lyckligtvis fick jag den i julklapp av maken. Tonårstöserna tycker inte att det är så "lyckligtvis", eftersom de anser att jag har börjat prata väldigt mycket E-nummer sedan jag läst den... ;-)

Första halvan av boken är dels historiskt tillbakablickande (med ganska tydligt fokus på den amerikanska livsmedelsindustrin), dels informativ läsning om dagens livsmedelsindustri (och då berörs både Sverige och andra länder). Därefter följer en sammanställning av olika livsmedel; då de naturligt finns tillgängliga och vad man ska tänka på vid köp. Slutligen finns en lång uppräkning av alla de olika E-nummer som finns, vad de används till, i vilka varor man hittar dem och vilka kända hälsorisker det finns med dem.

Egentligen så är det inte så värst överraskande fakta som presenteras i boken. En del av det som författaren skriver om, det har jag redan kunskap om (via tidningar och teveprogram) - och det är nog överlag de kunskaper som många andra svenskar också har kring mat och råvaror. Annat som berättas om i boken är sådant som man egentligen kunde räkna ut alldeles av sig själv om man hade iddats stanna upp och tänka till lite. Men sammantaget blir det här väldigt intressant - framförallt för att det blir så tydligt vilken hemskans massa konstigheter som man stoppar i sig... Lösningen är egentligen enkel och självklar: Tillbaka till det ursprungliga!

Tillbaka till att baka bröd hemma, med råvaror som inte innehåller konstiga tillsatser. Tillbaka till att röra ihop såsen själv istället för att vispa ihop pulver och vatten. Tillbaka till att göra glass av naturliga råvaror istället för smakämnen och kemikalier. Tillbaka till att hålla höns, får och nötkreatur istället för att köpa märkligt hanterat, vacumpackat kött. Enkelt, eller hur? Det handlar ju bara om att prioritera lite i livet! ;-)

Nä, allvarligt talat - det här är en viktig bok. Jag tror att vi överlag behöver få oss en tankeställare då och då. Därefter kan man göra de förändringar som passar ens egna liv, den egna plånboken - och så får man känna sig nöjd med vad man kan göra istället för att känna sig olycklig över att man inte har möjlighet att hålla kossor i lägenheten eller odla potatis i vardagsrummet. Själv kommer jag att se över matvanorna återigen, och om jag upptäcker något som jag kan förbättra så får jag se till att göra det.

Läs den, om du är intresserad av vad du stoppar i dig!

Till dess din vrede upphör, av Åsa Larsson

Jag började på den här boken då jag gick till sängs häromkvällen. Sen läste jag och läste, till dess att ögonen föll ihop. Vaknade vid tresnåret på natten och läste vidare en timme till. Och så läste jag ut den vid frukosten. Det var helt omöjligt att slita sig!

Det är någon särskilt med Larssons romaner, som utspelar sig i fjällen och på vintern. Jag känner sådan närhet och det kan inte enbart bero på att det är alldeles nästgårds. Det kan lika gärna bero på att Larsson skriver så välformulerat, skarpt men stundtals nästan poetiskt. Jag ser miljön framför mig och jag känner kylan bita i kinderna då jag läser. Jag ser de udda figurerna framför mig och jag kan höra dem prata. Och jag tycker så mycket om det.

Jag minns då jag lånade ut den första Åsa Larsson-boken till min mamma, och hon läste den. Efteråt sade mamma: "Hon där, hon har något ouppklarat med religionen." Samma känsla har jag haft då jag har läst de tidigare böckerna; hon där, hon har inte varit överens med sin Gud. Religionen är närvarande i den här boken också, men på ett lite annorlunda sätt, tycker jag. Nu känns den stärkande, vägvisande och tröstande - där den tidigare har känts fördömande, tyngande och mörk.

Wilma Persson och Simon Kyrö blir mördade då de dyker efter ett störtat plan i Vittangijärvi. Det händer alldeles precis i början av boken och därefter gör Wilma läsaren sällskap genom det händelseförlopp som har lett till hennes egen död. Jag brukar inte tycka särskilt bra om döda som återuppstår men i den här boken känns det alldeles rätt och fullständigt naturligt att den döda Wilma hela tiden är närvarande. Det händelseförlopp som rullas upp känns realistiskt och jag köper hela berättelsen utan att blinka.

Av hela mitt hjärta rekommenderar jag dig att läsa den här boken!

Årsrapport 2008

För min egen bekvämlighets skull, gör jag här ett inlägg över alla de böcker som jag har läst under 2008. Jag sparar sedan det här inlägget som en länk i högermarginalen, så kan jag enkelt gå tillbaka och kolla - om jag någonsin skulle känna behov av att göra det... ;-)

...och himlen var oskyldigt blå, av Charlotta Ölander
1222 över havet, av Anne Holt
14 år till salu, av Caroline Engvall
Afrodite och hämnden, av Ritta Jacobsson
Anna D'Arc, av Mårten Sandén
Bedragen, av Katerina Janouch
Berlinerpopplarna, av Anne B. Ragde
Beskyddaren, av Kim Olin
Brevvännen, av Ally Kennen
Brott, av Karin Fossum
Brunstkalendern, av Emma Hamberg
Den mörka ängeln, av Mari Jungstedt
Den som inte tar bort luddet ska dö, av David Batra
Den tionde kretsen, av Jodi Picoult
Den trettonde historien, av Diane Setterfield
Det dina ögon ser, av Christina Wahldén
Det lömska nätet, av Helene Tursten
Det är insidan som räknas, av Emma Hamberg
Dubbla slag, av Malin Persson Giolito
Dykaren, av Håkan Östlundh
En plats i solen, av Liza Marklund

Ett litet hål i mörkret, av Ingrid Olsson
Explosivt byte, av Janet Evanovich
Försvinnanden, av Jodi Picoult
Handel med döden, av Simon Kernick
Hjärtat får inga rynkor, av Mark Levengood
Hon släpper dig aldrig, av Kate Cann
Honungsfällan, av Unni Lindell
Hungerspelen, av Suzanne Collins
I denna ljuva sommartid, av Mari Jungstedt
I det fördolda, av Jan-Sverre Syvertsen
I dina kläder, av Jane Green
I en annan del av Bromma, av Martina Haag
I trygghetsnarkomanernas land, av David Eberhard
Innan jag dör, av Jenny Downham
Johnny Delgado, I faderns spår, av Kevin Brooks
Justin Case, av Meg Rosoff
Kinesen, av Henning Mankell
Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak, av Pigge Werkelin och Lena Katarina Swanberg
Krokodiler talar inte svenska, av Unni Lindell
Kvinnan som var en fyr, av Viveca Lärn
Köp inte den här boken, av Ann-Christin Gramming
Life on the Refrigerator Door, av Alice Kuipers
Livstid, av Liza Marklund
Ljudet av ditt hjärta, Stephenie Meyer
Men inte om det gäller din dotter, av Jan Guillou
Mia - Sanningen om Gömda, av Monica Antonsson
Midvinterblod, av Mons Kallentoft
Min typ brorsa, av Johanna Lindbäck
Ministermordet, av Gretelise Holm
Mintgrodornas återkomst, av Karin Brunk Holmqvist
Mitt liv som pingvin, av Katarina Mazetti
Människohamn, av John Ajvide Lindqvist
Nattens barn, av Traci Lords
Nej, jag vill inte gå med i en bokcirkel, av Virginia Ironside
Nyckeln till mod, av Nora Roberts
När det kommer en älskare, av Mats Wahl
När jag hör din röst, av Stephenie Meyer
När livet stannar, av Malin Sävstam
Odjuret, av Ally Kennen
Om jag kunde drömma, av Stephenie Meyer
Ormbiten, av Robert Swindells
Pappersväggar, av John Ajvide Lindqvist
Pepparkakshuset, av Carin Gerhardsen
Potensgivarna, av Karin Brunk Holmqvist
På slaget tolv, av Nora Roberts
Rapsbaggarna, av Karin Brunk Holmqvist
Ro utan åror, av Ulla-Carin Lindquist
Sirila gentlemän sökes, av Karin Brunk Holmqvist
Skugga, av Karin Alvtegen
Skuggan, av Lee Weatherly
Slam, av Nick Hornby
Släke, av Håkan Östlundh
Snabba cash, av Jens Lapidus
Som glöd blir till aska, av Annika Sjögren
Sprickan, av Bali Rai
Strandsommar, av Anita Shevre
Svampkungens son, av Marie Hermanson
Svarta lögner, rött blod, av Kjell Eriksson
Tjuvarnas marknad, av Jan Guillou
Tystnadens hus, av Magnus Nordin
Urban Legends, av Claes Nordenskiöld
Vargskinnet; Guds barmhärtighet, av Kerstin Ekman
Villa Bonita, av Karin Brunk Holmqvist

Jag räknar ihop till 84 böcker i listan här ovan. I listan finns inte all min nostalgiläsning med. Jag har läst några Ester Ringnér-Lundgren och en hög Knatten-böcker, och jag tror inte att jag har bloggat om just några av dessa. De finns i alla fall inte med i listan.

Jag återkommer med en sån där lista över "Årets..." som jag har sett lite här och var! ;-)

Brevvännen, av Ally Kennen

Det här är en småläskig historia om Chas, som får för sig att det skulle vara häftigt att brevväxla med en dödsdömd mördare. Eftersom Chas bara är femton år och på tok för ung för att vara brevvän med en dödsdömd, använder han inte sitt eget namn när han skriver till sin nyfunna brevvän. Han använder mammans namn, vilket inte kan spela någon roll eftersom brevvännen ju ska avrättas snart och ingen kommer att få veta något...

Chas bor i ett ganska nedgånget trist område tillsammans med sin mormor, mamma och lillasyster. De har det inte alltför fett, men kämpar på så gott det går. Pappan är försvunnen sedan länge och storebror Stephens öde kan man läsa om i den här boken. Chas är inte så förtjust i skolan, men går dit så ofta som han måste för att inte bli utkickad. När han inte är i skolan, hänger han ihop med bland annat Devil. Devil är smått galen, opålitlig och våldsam, och hugger av Chas finger ganska precis i början av boken...

Chas är helt klart en kille som får slå ur underläge - och inte blir det lättare när han en dag hamnar i ungdomsfängelse och i samma veva får veta att den dödsdömde mördaren har släppts ur fängelset och nu har börjat träffa Chas mamma.

Jag är motvilligt förtjust i den här boken. Den är skitig, brutal och hemsk - men det går inte att tycka illa om den eftersom den samtidigt är rätt så realistisk och fängslande. Jag hade velat ha lite mer ljus i mörkret, men det hade inte alls passat in så jag är samtidigt glad över att författaren inte försökte försköna eländet. Det är verkligen eländes elände rätt igenom boken och trots att jag är ganska less på sånt, så tycker jag ändå om boken. Läs. Sätt den i händerna på någon tonåring också. ;-)

Köp inte den här boken, av Ann-Christin Gramming

Den här boken baseras på en bloggen Köpstopp som Gramming själv skriver. Gramming hade köpstopp under år 2007 och berättar i bloggen och boken om sina erfarenheter kring detta köpstopp. För den som är nyfiken går det utmärkt att klicka sig vidare till bloggen för att se varför författaren valde att ha köpstopp och vilka regler som hon satte upp för sig själv innan hon började.

Jag ville hemskt gärna läsa den här boken eftersom jag funderar en del kring shopping och hur man lockas att handla saker som egentligen inte alls är nödvändiga. Mitt eget absolut värsta ha-begär handlar om böcker; jag vill äga de böcker som jag tycker om för att kunna läsa om dem när jag vill eller för att sätta i händerna på någon som skulle uppskatta historien... Alltså handlar jag böcker ganska ofta. På senare tid har det blivit många second hand-köp, men jag får också ganska många böcker som recensionsexemplar och i present - alltså samlar jag på mig en hel del böcker. Annars har jag inte så förfärligt mycket ha-begär. Jag handlar inte särskilt mycket inredningsprylar, jag är usel på att uppdatera min garderob och jag äger knappt några smycken (trots att jag tillverkar och förser andra med smycken)... Det känns inte som att jag handlar för mycket, egentligen - men det finns ändå alltid anledning att, inför sig själv, ifrågasätta det egna köpbeteendet och varifrån begäret att handla kommer.

I boken får man läsa om vilka problem som Gramming stötte på under köpstoppet, och hur dessa löstes. Man får läsa om ett antal miljöförbättrande utmaningar som hon antog, varför hon ville anta dessa och hur det till sist gick. Det är inspirerande läsning. Även om jag inte känner att jag vill ha eller behöver ett totalt köpstopp, så får jag ändå ett antal frågeställningar att fundera över och ta ställning till. Jag kommer kanske inte att välja samma lösningar som författaren, men att läsa boken innebär ju inte att man förbinder sig till att tycka alldeles exakt likadant... Läsningen handlar ju snarare om att man är redo att fundera över vad man kan göra för att dra sitt strå till stacken angående överkonsumtion och miljöförstöring.

I boken finns en rejäl källförteckning; en lista över alla de artiklar, bloggar, rapporter och böcker som författaren har läst under året med köpstopp. Det är en väldigt användbar lista och det finns en del på den där listan som jag vill ta en närmare titt på.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken! Intressant, lärorik och tankeväckande! Visserligen uppmanar författaren till icke-köp, men jag skulle snarare säga: Köp!

Brothers & Sisters

Nu har vi sett hela säsong två! Det går undan när det är en så fängslande serie som Brothers & Sisters... Det är ganska skruvade karaktärer som hela tiden rör sig i en miljö där inte vem som helst har tillträde, men om man bortser från detta så kan man lätt svepas med i de olika situationer som personerna hamnar i. Kitty, till exempel, som gifter sig med presidentkandidaten Robert; hon är orolig över att hans arbete ska ta alltför stort utrymme i deras liv och att hon inte ska kunna bli gravid igen efter ett missfall. Kevin ledsnar på att pojkvännen inte hör av sig överhuvudtaget då han får i uppdrag att missionera utomlands en lång period. Så han gör slut på förhållandet för att genast trösta sig med någon som finns närmare till hands... Sarah slits mellan familjen och karriären, och är snubblande nära att förlora både barn och företag. Äh, listan är oändligt lång - men det som jag vill komma fram till är att det är lätt att känna med de olika personerna, trots att de inte är precis i samma sits som man själv befinner sig i.

Eftersom jag har visat Kittys och Roberts bröllop, så visar jag också hur det gick till då Kevin och Scotty fick varandra:



Ja, och så en rekommendation: Har du ännu inte sett den här härliga serien, så är det hög tid att du gör det nu! ;-)

The Sims 2

Vi har köpt vårt första dataspel - någonsin! Kors i taket! Av någon märklig anledning har våra tjejer aldrig varit särskilt påstridiga om dataspel eller tevespel - och eftersom vare sig jag eller maken är vidare spelintresserade har vi aldrig skaffat oss några spelmanicker av olika slag. Men nu, nu har vi köpt ett The Sims 2 och installerat på datorn. Femtonåringen och sjuttonåringen är väldigt nöjda nu när vi väl har ett dataspel och de har byggt hus och bildat familj tillsammans. Lyckan var total ända tills för en stund sedan, då socialen kom och tog deras barn ifrån dem... Det ena barnet var visst sämst av alla i skolan, men jag vet inte om det var därför tjejerna blev fråntagna vårdnaden. Trots att det tjatades om läxor så blev det aldrig något pluggande. Barnet var visst en riktig slarvputta. Och nu går det inte att tillverka nya barn bara sådär. Det ska visst till ett förhållande och kärlek och hela baletten... Det är mer arbetssamt med "simmar" än med dockskåpsfigurer, tror jag! ;-)

Finns det fler familjer som, liksom vi, inte har spelmanicker och liknande i hushållet? Eller var vi de sista..? ;-)

Storstädning

Egentligen skulle jag ha tagit en före-bild och en efter-bild, men det kanske är lika bra att jag inte tänkte så långt innan jag började röja... Man kan inte utsätta sina medmänniskor för vad som helst! ;-)

Igår röjde jag alltså i min bokhylla. Ja, på självaste nyårsafton - men jag gjorde det mitt på dagen, om det kan vara en förmildrande omständighet... Mittentösen hjälpte mig, och det är jag väldigt tacksam för!

Jag har tidigare i höst (eller var det rentav sommar då?) rensat ut ganska rejält ur min bokhylla, men nu var det riktigt stökigt och osorterat - och det behövde städas... Jag sorterade ur ungefär en kasse böcker nu också. Mest handlade det dock om att ställa i bokstavsordning och få ordning. Jag tänkte tanken att jag skulle färgsortera hyllan, men det avstyrde mittentösen (tack och lov!). Med en färgsorterad hylla skulle jag aldrig hitta någonting...

I min bokhylla finns inte alla de ungdomsböcker som jag samlat på mig, inte heller facklitteratur eller lexikon. Enbart skönlitterärt finns där. Och, mina vänner, så här ser den ut:

Jag reserverade de två översta hyllorna för pocket, att förvaras liggande och bokstav för bokstav enligt författarens efternamn (alltså inte perfekt bokstavsordning!). Sedan kommer de inbundna; i bokstavsordning efter författarens efternamn. Den lilla boktraven längst ut till höger på en hylla är de böcker som jag just nu läser, ska läsa eller precis har läst men inte hunnit skriva om på bloggen... Inte så många böcker just nu, men den högen brukar vara ungefär hela hyllhöjden hög! På nedersta hyllan syns en rad böcker, och dessa är de som jag inte har läst men har för avsikt att läsa tämligen snart... Rec.ex, böcker som jag fått i present och böcker som jag fyndat på loppis - de fick en egen hylla där. I väntan på läsning! ;-)

Förresten kommer jag nu ihåg att jag städade in en del icke lästa böcker i hyllan, för att jag ville vara säker på att de skulle få sig en plats där senare - nu måste jag bara märka dem med självlysande små post-it lappar för att komma ihåg att de är olästa... Ja, jösses!

Den uppmärksamme kan säkert se att det är lite kalabalik i min hylla, trots ordningen. Seierstad frotterar sig med Shakespeare, Stieg Larsson och Maria Lang har funnit varandra och Batra har smugit sig tätt intill Binchy... Det beige som sticker upp ur den flätade korgen är min pyjamas. Bokhylleväggen befinner sig på armlängs avstånd från sängen i mitt och makens sovrum... Strategiskt. ;-)

Oj! Det gick snabbt!

Det tog ganska exakt "en lunch" att bli av med tre böcker! En lunch bestående av älgfilé, ugnsrostade grönsaker och potatis, samt bea-sås (från plastflaska)... Jag ser att Ango har lagt ut sina tre böcker redan; tre riktigt frestande böcker... Skynda er iväg! ;-)

Pay it forward

Som en del av er säkert har märkt, så cirkulerar det ibland något som kallas för Pay it forward bland somliga bloggar. Företrädesvis handlar det om bloggar som är inriktade på pyssel, hantverk och inredning - och det som det hela går ut på är att man skickar små gåvor till varandra. I alla de Pay it forward som jag har sett, har det handlat om att man - inom ett år - ska skicka något handgjort till de tre första som kommenterar inlägget, och dessa i sin tur förbinder sig att göra samma sak via sin egen blogg. Men, det här är inte en pyssel-, hantverks- och inredningsblogg (trots att jag ibland hoppar över skaklarna och gör inlägg i den stilen!) - alltså presenterar jag här en modifierad version av Pay it forward och dessutom bestämmer jag samtidigt att vi fortsättningsvis kallar det hela för Skicka vidare.

Den snöboll som jag nu sätter i rullning kommer per automatik att självdö då tillräckligt många personer har varit med. Att det inträffar är inget som någon kommer ta skada av - alltså gör det ingenting och det är ingens fel, heller. Så, nu sätter jag snöbollen i rullning:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Skicka vidare

* Tre personer som kommenterar det här inlägget kommer att få en begagnad pocketbok av mig. Först till kvarn gäller - och du måste ha en blogg.

* Skriv i inlägget att du vill vara med i Skicka vidare, tinga den bok du vill ha, och skriv din mejladress - så är boken din.

* Lägg in den här informationen på din blogg och lova därmed att skicka vidare tre böcker.

* De böcker som lovas bort ska antingen visas på bild i bloggen eller beskrivas ordentligt med titel, författare och skick.

* Avsändaren betalar portot och böckerna ska skickas inom ca två veckor.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

De tre böcker som jag vill skicka vidare är dessa:

* Kärlek av Dalai Lama. Följde med tidningen PS!, men jag har inte orkat läsa ut den. Vet att det är många personer som uppskattar hans visdomsord och därför gör den bättre nytta hos någon annan - någon som vill läsa den!

* Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert. Jag började läsa, men fastnade och tappade lusten. Jag har läst många inlägg på bokbloggar som hyllar den här boken och därför vill jag skicka den vidare. Säkert är den bättre än att ligga i min bokhylla - och omslaget är väldigt vackert!

* Veronica bestämmer sig för att dö, av Paulo Coelho. Den här har bara blivit ståendes i hyllan och det är så länge sedan jag köpte den att jag inte längre minns varför jag ville läsa den. Men, någon annan vill säkert ha den! ;-)

Som bilden visar är alla tre böckerna i fint skick och inte ens utlästa...

Nu! Varsågod att kommentera! ;-)