Internetlöst land

Jag förflyttar mig till internetlöst land för ett tag framåt. Det finns ett par inlägg som ligger och väntar och som kommer att poppa upp här - men själv är jag iväg på sportlov. ;-)

Återkommer på ett tag! ;-)

Fladdermusmannen, av Jo Nesbø

Den här boken har stått ett bra tag i min bokhylla efter det att jag fick den, och jag bara väntat på ett bra tillfälle att börja läsa den. Jag har haft på känn att jag skulle tycka om den, och jag har också haft på känn att det här är en serie som man ska läsa i ordningsföljd. Det här är alltså den första boken i en serie kriminalromaner med den norske polisen Harry Hole som huvudperson.

Fladdermusmannen utspelas i Australien. Det betyder bland annat att läsaren inte får stifta bekantskap med Holes norska kollegor ännu, och att Hole hellre än att bli kallad "hole" under vistelsen i det engelskspråkiga landet, väljer att säga att han heter Holy. Snäppet bättre, och ett exempel på den humor som finns i boken. ;-)

Läsaren lär känna Andrew Kensington, Holes kollega i just den här utredningen om mordet på en norsk kvinna, tämligen väl. Kensington tillhör Australiens ursprungsbefolkning och är alltså aborigin. Nesbø bjuder läsaren på en gedigen lektion om Australiens historia, dess befolkning och traditioner, och han är uppenbarligen väl påläst. Jag tycker bra om att Nesbø väver in fakta om Australien allt medan han berättar historien, men ibland blir det lite för omständligt och invecklat. Upplösningen på historien är en sådan sak som känns för komplicerad och överarbetad, trots att det samtidigt visar prov på Nesbøs förmåga att bygga en berättelse. Hole och Kensington jobbar på, sida vid sida, trots att arbetet inte löper vare sig friktionsfritt eller smärtfritt.

Holes personlighet är ett kapitel för sig. Han är inte en lycklig man med guldkant på tillvaron, men han är inte heller den där typen av utarbetad, överviktig, alkoholiserad och asocial polis som så många deckarförfattare har presenterat under de senaste tio åren. Han är mer en sådan där man som har en tung ryggsäck att bära, men som har lärt sig saker av all den packning som han kånkar på. Om ni är med mig..?

Hur som helst, jag kommer att läsa fler böcker i serien, och jag står fast vid min teori att det här är böcker som bör läsas i rätt ordning. Så, nästa bok som jag ska läsa i den här serien, det är Kackerlackorna.

Förhandsvisning - Män som hatar kvinnor!

Ja, vad nöjd jag är med den här filmen!

Suveränt skicklig gestaltning av Noomi Rapace! Hon ser ut så som jag har tänkt mig Lisbeth Salander och hon får verkligen fram det där asociala beteendet i personligheten på ett trovärdigt sätt. Rapace har rätt kroppsspråk, rätt attityd och rätt tonfall - rätt genom hela filmen. Oerhört snyggt gjort.

Michael Nyqvist gör också en bra rolltolkning. Det som jag egentligen gillar mest är att hans tolkning är lite mer tafatt i kvinnosammanhang än vad man får intryck av att Blomqvist egentligen är i boken. Han gör inte en kvinnotjusar-roll, utan han tonar ner den där enorma attraktionskraften (som Blomqvist verkar ha) till lite mer rimliga nivåer. Bara bra!

Somliga detaljer är bortskalade - det som kändes för detaljerat, till exempel - men det allra mest tror jag faktiskt är med. Fast, som sagt: Det är länge sedan jag läste böckerna och jag har nog glömt en hel del. Det känns ändå rätt kul att så många scener stämmer så bra överens med hur jag minns att jag såg dem framför mig då jag läste boken. Samma tanke hade min man (som inte har läst böckerna, men väl lyssnat på dem).

Och mer än så tänker jag inte säga om handlingen. Antingen så vet man vad den handlar om - eller så vill man inte få nöjet förstört i förväg... ;-)

Lite roligt var också att biografmannen, innan visningen, berättade om de enorma krav på säkerhet som filmbolaget ville ställa inför den här förhandsvisningen. Patrullerande väktare i salongen och mobiltelefoner i förvaring utanför salongen, exempelvis. Men då bolaget hade fått klart för sig att publiken inte förmodades tillhöra någon högriskgrupp för piratkopiering utan bestod av trista, medelålders (överålders?) fondsparare, nöjde man sig med en försäkran om att vi skulle ha våra mobiltelefoner avslagna under filmen - och biograftjänstemannen fick duga som patrullerande väktare... Och jag tror inte att någon fuskade. ;-)

Och ja, har du inget annat för dig de närmaste helgkvällarna så kan du gärna gå på bio. Se Män som hatar kvinnor! ;-)

Jamen Yes!

Idag råkade jag hitta en Plopp med saltlakritsfyllning i den lokala matvarubutikens godishylla som jag händelsevis råkade gå förbi. Och NU kan vi tala om favoritläge! Jag som nästan helt har slutat att äta choklad... Men den här går inte att motstå; saltlakrits och choklad i kombination. Smaskigt! ;-)

Och när bilen svängde in till bibliotekets parkering, kickade ut mig och ställde in min målsökning på "Bokjakt inför sportlovet", så blev det också fullträff. På bibliotekets snurra stod Dödergök och hojtade "Ta hem mig, ta hem mig!" och då lyfte jag den genast till min famn. Strax intill stod Sommardöden och började gnälla om att få komma hem till mig, den också - och jag är inte den som är den, så det är klart att den fick följa med. Sen lånade jag med mig Fika som räcker till många men det är inte säkert att det fika som jag bakar ur den boken kommer att räcka till särskilt många om familjen hinner sätta tänderna i det bakade innan det råkar drälla in några gäster. Man känner sina loppor! ;-)

Tänk, en hel radda roligheter i ett svep. Surfar man runt på bloggarna som ska vara med i pocketbytena, då blir det ännu roligare - för där finns bloggar av alla de slag! ;-)

En lista med frågor...

Många har efterfrågat en lista med frågor som alla deltagare i Pocket&Trix och Pocketbyte Mini ska svara på - i syfte att göra det lite enklare för den som ska skicka paket. Så, här kommer det en lista:

Allmänna frågor om böcker:
Vilken genre tycker du bäst om?
Finns det någon genre som du ännu inte testat men som du gärna skulle ge dig på?
Finns det någon genre som du undviker på liv och död och alltså inte vill få böcker ur?
Har du någon favoritförfattare - och saknar du något ur dennes produktion?
Har du någon författare som du är nyfiken på och gärna vill testa?
Någon författare som du verkligen avskyr och inte alls vill läsa?
Har du någon lista publicerad någonstans över vilka böcker som du redan äger, månntro?
Läser du andra språk än svenska?

Särskilt för Pocketbyte Mini:
Om det händelsevis skulle slinka ner något väldigt litet, ätbart i ditt brev - vad skulle du helst vilja få då? Godis eller nyttigt?
Är du allergisk mot något?
Dricker du te eller kaffe - och vilken smak föredrar du?
Intresse? Favoritfärg? Stjärntecken? Favoritdjur? Lägg till vad du vill här!

Särskilt för Pocket&Trix:
Te- eller kaffedrickare? Någon speciell sort som du gillar mer än andra?
Äter du godis? Vilken sorts godis föredrar du?
Är naturgodis sådant som du gillar?
Är du allergisk mot något?
Har du någon pysslig hobby?
Sportar du?
Gillar du film - i så fall vilken slags film?
Fyll på med egna upplysningar här, t.ex. favoritfärg, stjärntecken, favoritdjur...

De här listorna är en bra start för den hemliga bokvännen, så se det som ungefär obligatoriskt att svara på frågorna! Men om det är något som du vill hemlighålla av något skäl, så gör du det. Om det är något du vill lägga till så gör du det!

En himla massa film!

Idag följer Tatuerad torso (dvd) med om man köper Aftonbladet. Ja, det går ju inte att motstå - så trots att jag inte är särskilt intresserad av att läsa tidningen handlade jag Aftonbladet bara för att få filmen. Jag har visserligen läst en del kritiska recensioner men jag ser gärna filmen i alla fall... Vem vet, den kanske är bra!

På den lokala videouthyrningsbutiken hade de plötsligt fyllt på lådorna med ex-rental och vad låg där och väntade på mig - om inte en box med tredje säsongen av Without a trace! Det kändes som ett bra fynd; 99:- för så mycket film! Toppen! Den kom för övrigt som en skänk från himlen eftersom mittentösen och jag har sett hela Gilmore Girls nu. Igen. ;-)

Och i veckan har jag - kors i taket - köpt sjunde dvd:n i serien om Lynley... Den där serien som man köper för 59:- om man handlar Expressen också, ni vet. Så länge har jag aldrig iddats hålla ut tidigare! Jag förvånar mig själv... ;-)

Pocket & Trix

Nu har jag mejlat även till alla Pocket&Trix-deltagare! Dags att börja snoka! ;-)

Mera om pocketbytet... - uppdaterat

Flera stycken har önskat sig en lista med frågor som man kan besvara för att det ska bli lite enklare för den hemlige bokvännen. Jag filar på en lista och den kommer! ;-)

Någon har funderat på om man kan skicka sina böcker på annat vis än i postens M-påse om man är med i Pocket&Trix, men jag föreslår att man håller sig till den påsen. Det är ju liksom den yttre, begränsande ram man har att hålla sig kring, så ur rättviseaspekt är det bäst att köra med den påsen rakt av.

Uppdaterat:
Nu har jag skickat ut mejl till alla som är med i Pocketbyte Mini - så nu vet alla dessa deltagare vem de ska skicka brev till! Fritt fram att börja snoka i bloggarna... ;-) Ni som är med i Pocket&Trix, ni får vänta tills i morgon! ;-/

Pocketbyte Mini

Här följer en lista över alla de bloggar som är med i Pocketbyte Mini! Observera att den här listan inte avslöjar vem som skickar till vem - bloggarna är uppställda i alfabetisk ordning...

Agatas fynd och fantasier
Angos bok- och filmblogg
Annas bokhylla, som även bloggar här: Zucchino
Badankan
Batmamma
Bokmamman
Edet Zoo
En full bokhylla är en rikedom
Fjiis Bokblogg
Gilgamesh
Kajsalisa
Lapperiet o Stickeriet
Lina och annat
Malins hörna
Marias stickning och läsning
Mitt i verkligheten
Mitt liv, i text och bild
Oprahbloggen
Prins Loves kungarike
Stickprojekt och läsäventyr
Theresans
Tilde text
Timjansdoft

Pocket&Trix

Här kommer listan på alla som deltar i Pocket&Trix! Observera att listan inte avslöjar vem som skickar till vem, utan är uppställd i alfabetisk ordning!

Absolut Brownie - Den frusna jordgubben
Angos bok- och filmblogg
Bok & Film
Bokmamman
Bokmärkt
Boksnoken
Boktimmen
Boktokig
Boktradition
Energikakan
En obruten rygg är det finaste jag vet
En ovanlig, vanlig mamma
En stund på jorden
Ett hem utan böcker
Ex Libris Cia
Hannas bokhylla
Helenas hem
Holly Hock
Hyllan
Jenzzzan
Kerstins krumelurer
Livet blir inte bättre än så här
Lolinas
Loppanlej
Maneki Neko, som även bloggar här: Bokhyllan
Maries blogg
Mitt i verkligheten
Paperback lover
Sanna bloggar
Snitsatstickat
Sofies place
Tinas läslust
Vem är det som ler mitt i all kalabaliken
Västmanländska i Skåne
Zirathi
Översättarlivet

Gilmore Girls

Jag och mittentösen har kört Gilmore Girls nu i några veckor... Det innebär exempelvis att vi har klivit upp okristligt tidigt om helgerna, ätit frukost i soffan och smackat i oss några avsnitt Gilmore Girls innan vi överhuvudtaget har tänkt på att göra något annat, och så ofta vi har haft en stund över om vardagarna har vi satt i oss en dos Gilmore. Men nu närmar vi oss obarmhärtigt och obönhörligt The End, och då kommer också den här scenen som är så smärtsamt kärleksfull att man bara smäller av:



Jag väntar fortfarande på säsong 8, då Lorelai och Luke ska få varandra på riktigt... ;-)

Pocket i parti och minut!

Ja, det kommer att skickas en himla massa pocketböcker runt landet i vår! Det har rasslat in ännu några anmälningar vilket betyder att vi är uppe i 34 deltagare i Pocket&Trix och 21 deltagare i Pocketbyte Mini.
Wow!

OBS! Alla som har anmält sig ska ha fått ett bekräftande svarsmejl och är det så att du har anmält dig men inte fått någon bekräftelse - då har mejlet försvunnit på vägen. Skicka igen, så att du inte missar hela kalaset! Jag ignorerar inga anmälningar, utan alla får svar!

Och har du ingen aning om vad det här inlägget handlar om, så föreslår jag att du kikar här!

Honey

Jag har alldeles nyss sett filmen Honey - en snäll och inspirerande dansfilm för ungdomar. Den har visserligen några år på nacken men känns ändå modern. Det är lite trassel och elände, och allt i filmen är inte så där genomsnällt, men det fokuseras inte på exakt hur eländigt det är - utan snarare på att man kan hitta en väg ut ur eländet om man vill det. Alltså känns det som en snäll film... Ja, och i den här filmen är det så klart dansen som visar vägen till en ljusare framtid.

Det finns en hel del scener där man får se riktigt rykandes het hiphop, men eftersom själva poängen med filmen är barnen och ungdomarna får ni se ett klipp med just barn och ungdomar. Vill ni se det där rykandes heta får ni snoka på youtube eller se filmen... ;-)

Äntligen, äntligen...

har jag börjat läsa Jo Nesbøs deckare! Jag tror att jag fick just den här boken av någon av de första Pocket&Prassel-deltagarna, och sedan dess har den liksom bara legat och väntat på att få min odelade uppmärksamhet... Det har tagit sin lilla rundliga, men nu är det bara Fladdermusmannen som gäller! Den är väldigt bra, så här långt i alla fall. Jag har hunnit knappt halva.

Och fortsätt att anmäla er till Pocket&Trix eller Pocketbyte Mini. Det blir roligt, vilket som. ;-)

Pocketbytet...

Jag måste bara få berätta att det i skrivande stund är hela 23 stycken bloggare som är med i Pocket&Trix och 14 stycken som är med i Pocketbyte Mini! Jättekul!

Fortsätt att anmäla er! All information som ni kan tänkas behöva finns här!

Tävling...

Den som känner för att tävla om ett exemplar av Malin Persson Giolitos Dubbla slag i pocket, kan göra det här!

Tur eller otur, av Richard Wiseman

Den här boken lånade jag av min bokcirkelkompis K då vi hade bokcirkel i fredags. Vilken tur att jag gjorde det! ;-) Nu vet jag att tur och otur inte handlar särskilt mycket om slump eller öde - utan betydligt mer om hur man förvaltar sina chanser i livet.

Wiseman har forskat i ämnet Tur eller otur, och han har kommit fram till att det finns fyra principer som ger tur, nämligen följande:

1. Öka dina chanser.
   Tursamma personer skapar, lägger märke till och drar nytta av slumpartade tillfällen i livet.


2. Följ dina ingivelser.
   Tursamma personer fattar kloka beslut genom att använda sin intuition och sin känsla.


3. Vänta dig att du ska ha tur.
   Tursamma personers förväntningar på framtiden hjälper dem att uppfylla sina drömmar och att nå sina mål.


4. Förvandla din otur till tur.
   Tursamma personer kan vända sin otur till tur.

I boken beskriver Wiseman hur han har studerat ett stort antal personers inställning till livet; till vad som händer dem i livet, och han finner att det där med tur handlar väldigt mycket om hur man ser på sin situation och vilken förmåga man har att ta itu med sitt eget liv.

Ta till exempel den första principen - där handlar det om att våga fånga tillfällen som annars skulle ha gått en förbi. Enligt den andra principen ska man lita till sin intuition. God intuition handlar ju om att man har dragit lärdom av vad man tidigare i livet har lärt sig och att dessa kunskaper ligger lagrade inom en, redo att plockas fram då man behöver dem - att man ska kunna lita till sin magkänsla. Den tredje principen handlar om att man får rätt, oavsett om man förväntar sig att det ska gå åt skogen eller om man förväntar sig att det ska gå bra - och det vet man ju... Den fjärde principen har att göra med om man ser glaset som halvtomt eller halvfullt; om man ser det som lyckosamt att man överlevde med bara ett par brutna ben och en spräckt mjälte - eller om man ser det som väldigt oturligt att man råkade ut för en olycka.

Det här är lättsamt skrivet med många exempel ur verkligheten. Man kan lätt få känslan av att befinna sig på ett väckelsemöte då man läser den här typen av böcker, och visst är det lite så även i den här boken - men det är samtidigt handfast, konkret och uppmuntrande. Det är sunda råd som i stort sett går ut på att inte skylla sin situation på otur, utan på att istället se sig själv som en lyckosam person som vågar ta chanser för att nå sina mål. Känner du att du behöver en spark i baken, då ska du läsa den här boken!

;-)

Anmälningar rasslar in...

och jag skickar ett standardsvar till varje deltagande person - visserligen lite trist med samma hälsning till er alla, men det är ju bara för att ni ska veta att mejlet har kommit fram och att jag har er anmälda!

Fortsätt att anmäla er och sprid gärna "nyheten" på era bloggar! ;-)

Anmälningsdags!

Nu kör vi!

Två parallella omgångar - så se till att du tydligt anger vilken av dessa två du tänker vara med på, då du anmäler dig!

Pocketbyte Mini
Det här är bytet för dig som vill att fokus ska ligga på bokbyte, som vill recykla böcker och som vill hålla nere onyttighetsnivån!
Du skickar pocketböcker som du har läst eller köpt begagnade, och lägger till något litet som du tror att mottagaren skulle bli glad över. Du kan till exempel lägga till några tepåsar, några inslagna karameller, ett bokmärke, något kort med visdomsord - vad du vill, men tänk på att det bara ska vara en liten bonus. Inget överdådigt, för här vill vi hålla det hela på en högst rimlig nivå! Nyckelord här är recyklat, rimligt och ransonerat! ;-)
Portot på brevet ska ligga så lågt som möjligt och den absoluta smärtgränsen för vad portot får bli är 36:-.

Pocket&Trix
Det här är bytet för dig som vill skicka och få överraskningspaket med lite mer "guldkant".
Du lägger det som du ska skicka i en av postens förfrankerade påsar, storlek M (44:-).
Du skickar en nyköpt pocket eller en pocket som är läst så fint att det knappt syns. Lägg till godaker, te, ljus, kort eller vad du vill - sådant som ger lite vardagslyx för mottagaren. Du kan pillra in pryttlar i påsen så att det väger upp till två kilo, så du behöver inte känna just några begränsningar... Nyckelord här är vänlig vardagslyx, kort och gott! ;-)

För båda dessa byten gäller följande:

• Bytet är öppet för alla som har en aktiv blogg och postadress i Sverige.
• Du skickar tre brev till en och samma vän och får tre brev av en och samma hemliga vän.
• Du skickar breven mellan den första och den femtonde i mars, april och maj. Ett varje månad såklart. Passa tiden!
• Ditt uppdrag är att hitta böcker (och annat - vilket ju särskilt gäller Pocket&Trix-deltagare) som passar till mottagaren! Det gör du genom att vara hemlig agent och snoka igenom din mottagares blogg och ställa frågor (kanske under signaturen "Din hemliga bokvän") via kommentarfunktionen... Du kan hinta och retas hur mycket du vill, men du får inte avslöja dig förrän hela bytet är över.
• Din uppgift som mottagare är att ordentligt tacka för paketet i din blogg och tipsa vidare om den bok som du har fått. Det här är ett sätt av många att sprida boktips!
• Du får tillgång till din bokväns namn och adress - men dessa uppgifter sprider du naturligtvis inte vidare. Många är måna om sin anonymitet på nätet och det ska respekteras.
• Anmäl dig senast den 22 februari! Skicka ditt riktiga namn och adressuppgifter, samt länk till din blogg, via min mejladress som finns i högermarginalen.
• Uppgift om vem som blir din hemliga bokvän får du senast den 24 februari, via mejl.

Har jag glömt något?

Nattfåk, av Johan Theorin

Eftersom jag blev så himla sugen på att läsa den här boken efter det att jag hade läst ut Skumtimmen, var jag bara tvungen att köpa första bästa exemplar jag fick ögonen på. Det blev en så kallad storpocket för 158:-. Löjligt dyrt, men jag fick ett presentkort på den lokala bokhandeln i julklapp och på det kortet fanns det hemskans mycket pengar att spendera, så då kan jag överleva det priset. För den som vill handla går den dock att hitta mycket billigare på nätet - eller så väntar man till april, då den kommer i pocket.

Det här är en bok värd att läsa. Den är spännande, väl berättad och med en upplösning som inte känns konstlad eller krystad utan alldeles lagom krånglig och helt trovärdig. Det är inte alla kriminalromaner som kan presentera en upplösning som man orkar med, men Theorin kan det. Sen är väl frågan om Nattfåk är en kriminalroman egentligen, trots att det begås mord och polisen är inkopplad och hela den baletten är igång. Det är ju lika mycket en kuslig historia - och föralldel också en släktkrönika. Inte renodlad kriminalroman, alltså. Mer än så! (Helt osökt kommer jag att tänka på kinderegg... ;-) )

Jag tycker om tillbakablickarna; den historiska vinklingen, i den här berättelsen. Det känns väldigt väl genomtänkt fast det är först efter ett tag som jag inser hur mycket de här avsnitten driver handlingen framåt. Riktigt snyggt! Och jag tycker om att Theorin lämnar berättelsen just där han gör det, för det ger mig en känsla av att det här är en berättelse som har en ljus framtid i sikte. Trots allt som har hunnit hända genom boken.

Och just nu inser jag att jag inte har skrivit ett enda ord om vad boken egentligen handlar om, men det är svårt att berätta det utan att avslöja för mycket. På baksidan kan man läsa att det handlar om Katrine och Joakim Westin som tar sina två barn med sig och flyttar till lugnet på Öland, då de har fått nog av storstaden. Men det är så mycket mer än så. Boken handlar också om Joakims syster, om Katrines mor och om några personer som bor på Öland och som man känner igen från Skumtimmen. Och så handlar det om spöken... ;-)

Lite vardagsmagi...

Det här är vad som plötsligt inträffade på Liverpool Station den 15 januari i år:



Om du tycker att bilden är för suddig, gå direkt till filmen här och välj alternativet "titta i hög kvalitet".

Smygreklam i bloggar

Det här med reklamens vara eller icke vara i en blogg, det är en fråga som man kan ha många synpunkter på. Den senaste tiden har Blondinbella blivit föremål för granskning eftersom man varit osäker på om hon har fått betalt för produkter som hon har skrivit positivt om. Just den här gången gällde det en skönhetsbehandling men diskussionen kan tillämpas även då det gäller hemskickade produkter som kläder, smink, hårvårdsprodukter och böcker. Maria Wetterstrand luftar sina tankar om bloggsfärens gråzoner, trovärdighet och marknadsföringslagarna i en artikel här, för den som vill läsa mer.

I den här bloggen är det sorgligt sällan det skrivs om kläder eller smink, och just därför har det ännu inte inträffat att någon har sett mig som en vandrande reklampelare för just deras tjusiga tunikor eller diamantsmyckade glasögon - men jag har förmånen att få böcker då och då. Hittills har jag inte varit särskilt konsekvent med att tala om varifrån jag har fått de olika böcker som jag skriver om; ibland skriver jag att det är ett loppisfynd, att det är en biblioteksbok eller att jag har fått den - men jag har inte varit vare sig konsekvent eller tydlig. Det känns plötsligt som att jag borde vara tydligare, trots att jag aldrig skriver positivt om böcker som jag inte gillar även om jag har fått dem till skänks.

De gånger jag hör av mig till förlag för att få recensionsexemplar, då gör jag det för att jag tror att det är en bok som jag gissar att jag kommer att tycka om - för att jag gillar författarens övriga verk eller för att jag gillar det som förlaget vanligtvis brukar ge ut. Och då är det ju rätt hög sannolikhet för att det blir en positiv recension, men det har ändå inte något att göra med att jag har fått boken. Det hade blivit positivt omdöme även om jag köpt boken på loppis, fast då hade boken inte varit ny, den kanske hade hunnit bli en sån där söndertjatad bok som ingen orkar höra ett ord till om, eller den kanske hade hunnit bli knepig att få tag på...

Ibland får jag böcker som jag inte alls har bett om eller ens hört talas om, och det är alltid lika roligt. Det är inte alltid så säkert att jag gillar boken - och gillar jag den så lite att jag inte ens läser ut den, då blir det förmodligen inte något skrivet om den i bloggen. Fast då har inte heller det något att göra med om jag har fått boken eller lånat den på biblioteket - då handlar det mest om att jag hellre skriver om böcker jag gillar än gnäller över sådant som jag blivit besviken över... Dock är jag inte mer än människa, så visst gnäller jag över böcker ibland. Men oberoende av varifrån boken kommer.

Herregud, vad rörigt det här blev då! Hänger ni med i svängarna? Summan av kardemumman blir i alla fall att jag ska bli tydlig med att tala om varifrån har jag fått mina böcker, och det vill jag göra för att jag är mån om min trovärdighet. Hur resonerar ni andra bokbloggare och hur resonerar ni som läser för att få tips?

Och skulle det vara någon som vill dränka mig i kläder, skönhetsprodukter, hårvårdsgojs eller liknande användbart så går det bara bra. Jag kan dock inte lova att jag begriper vad jag ska göra med pryttlarna, men om jag lyckas lista ut det och om jag sedan dessutom tycker om grejerna - ja, då har vi något ihop! ;-)

I min bokhylla...

För sisådär en vecka sedan ville Anna veta lite mer om hur det ser ut i min bokhylla, och hon gav mig den här frågan:

Vilken författare har du flest böcker av i bokhyllan?

Jag har en himla massa böcker skrivna av Ester Ringnér Lundgren, till exempel hela Lotta-serien om 47 böcker, några Kaja, några Kri, några solister och några dubletter dessutom. Ska man räkna antalet så vinner hon, men då talar vi böcker som inte står i min vanliga bokhylla utan är utspridda på olika håll i hemmet...

I min vanliga bokhylla har jag flest Agatha Christie, visade det sig. Det är både inbundna, pocket och billighetsupplagor om vartannat. Prick 20 Christie har jag. Jag skulle gärna äga fler, och jag fattar inte varför jag inte sett till att handla fler. Det är lätt att hitta Christie billigt på loppis!

Sen blir det ett glapp, och kring 8-10 böcker vardera har jag av Patricia Cornwell, Torey Hayden, Liza Marklund, Henning Mankell, Rosamunde Pilcher... Såna där författare som skriver (eller har skrivit) många böcker, lättillgängliga böcker, men som väl inte tillhör det gäng som kommer strida om nobelpriset någon gång.

Ja, så ligger det till! ;-)
Nu undrar jag naturligtvis om några andra kan tänka sig att svara på samma frågeställning... Till exempel undrar jag om Anna Kittybloggar'n har tid att läsa annat än Kitty? Camilla har visat bild på sin bokhylla, men jag är mer nyfiken än så... Jag funderar på vilka böcker som står i Kerstins bokhylla, och jag vill läsa mer om Martinas bokhylla... Någon annan som också vill räkna böcker? Haka på! ;-)

Blindträff, av Chloë Rayban

Den här boken fick jag i brevlådan häromdagen från Argasso förlag. Det är alltid lika intressant att läsa deras lättläsa tonårsböcker. Böckerna är i regel av god kvalitet och jag har inga problem med att rekommendera dem till tonåringar runt omkring mig.

Blindträff handlar om femtonåriga Marie. Det hela börjar med att hon sitter ensam hemma en lördagkväll eftersom hon har gjort slut med killen och dessutom lyckats vända kompisgänget emot sig. Hon känner sig eländig och vill verkligen att något ska hända. Mitt i deppigheten ringer telefonen. Det visar sig vara en kille, Mark, som har ringt fel - men han är så pass märklig att han strax därefter ringer till Marie igen, helt avsiktligt. De pratar en lång stund och fortsätter att ringa till varandra även efter den kvällen trots att de inte känner varandra.

Till sist händer det som bara måste hända; Maries föräldrar upptäcker att hon har kontakt med en fullständig främling. De blir lagom upprörda (faktiskt: lagom upprörda) och tvingar henne att lova att hon inte ska tala i telefonen med Mark. Marie lovar, men vill ändå ringa till honom en sista gång. Det som föräldrarna inte vet, det är att Marie har bestämt sig för att träffa Mark. Och det som Marie inte vet, det är att när hon och Mark träffas - då står han beredd med yxan... ;-)

Boken tar upp något som blir mer och mer vanligt, nämligen hur man kan göra då man träffar någon över internet. Det kan ju bli hur bra som helst, men det kan också bli hur farligt som helst. I den här boken slutar förvisso allting bra, och den där yxan är en av de mer skämtsamma detaljerna ur boken - men trots att allting slutar bra så är bokens tydliga budskap att det faktiskt kan gå fel då man träffar internetvänner ute i den riktiga världen.

Klart läsvärd och lätt att ta till sig för den som tillhör målgruppen - unga läsare som behöver lättläsa böcker.

Författardrömmar?

Piratförlaget drar igång en författarskola på sin hemsida. En författare åt gången ska få lära ut sina bästa skrivknep. Det låter intressant! Jag läste första delen, där Helene Tursten skriver om vikten av att ha ett bra synopsis innan man sätter sig för att skriva. Så klokt! Jag tror helt klart på hennes tankar om att man måste ha slutet klart för sig innan man börjar skriva. Visserligen innebär det lite tankearbete - men det innebär också att man skriver en historia som har goda förutsättningar att sluta vettigt...

Jan Guillou pushar på lite för den manustävling - Bok-Sm heter den tydligen - som pågår som ett samarbete mellan Piratförlaget, Aftonbladet och Kapitel 1. Guillou ger också tips om hur man gör för att skriva en bok, fast hans tips handlar mest om hur man gör för att skriva en bästsäljande roman. Dessvärre blir jag inte så himla inspirerad av hans tips - de går mest ut på att skriva något som liknar sånt som redan har getts ut, att skriva historier som läsaren känner igen sig i och att undvika att vara alltför originell. Hm. Känns lite trist, eller hur?

Jag har faktiskt inte haft tid att utforska Kapitel 1, men jag skulle kunna tänka mig att där finns en hel del läsvärt. Någon som brukar läsa där? Eller någon som rentav laddar upp sina skriverier där? Någon kommentar?

Sjätte bilden...

Ja, ni har sett utmaningen, eller hur? Den har cirkulerat ett tag och nu har den hamnat här, via Görel. Man ska visa den sjätte bilden ur den sjätte mappen - och blogga om den. Enkelt!

Så här ser den sjätte bilden i den sjätte mappen ut:

Den sjätte mappen visade sig tillhöra husets femtonåring, och att den sjätte bilden där var publicer- och bloggbar här i bloggen, det är alltså ren tur... Det hade lika gärna kunnat vara en bild på hennes finaste skor eller hennes papiljotter eller hennes naglar eller... Ja, ni vet. ;-)

Bilden föreställer husets vovve, som ligger på golvet i mitt arbetsrum. I bildens överkant skymtar den gröna, runda matta som jag har liggande under kontorsstolen vid datorn och till vänster ser man en himla massa tidningsbackar som innehåller utsorterade årgångar av diverse tidningar som Frida, Kamratposten och liknande. De står där än, i väntan på att någon ska få för sig att föra dem till tidningsåtervinningen... Tidningen ligger på golvet för att femtonåringen kom till mig (som såklart satt vid datorn) för att förhandla om kvällens teveprogram, vilket uppenbarligen görs bäst liggandes på golvet - och vovven tyckte väl att alltför lite uppmärksamhet ägnades åt honom. Och är det ingen som ger en plats, då får man ta för sig själv. Och på den vägen är det... ;-)

Men fråga mig inte vilket teveprogram vi såg. ;-)

Vem vill nu visa sin sjätte bild ur sin sjätte mapp, månntro..? Kanske Edet Zoo, Theresans, Arianrhod och Ango..?

En överraskning!

Någon gång då och då landar det en överraskning i min brevlåda, och det var precis vad det gjorde igår. Somliga linor brister, av en författare som jag aldrig har hört talas om... Spännande! Omslaget ser rätt brutalt ut, eller hur?

Tack så mycket, Bra Böcker. Hoppas att jag tycker om den här överraskningen! ;-)

Medmänniskor, av Stefan Einhorn

Det här var märkligt. Min Medmänniskor har bara försvunnit! Jag har läst ut den, men sedan har den gått upp i rök. Visserligen har vi smått stökigt lite överallt här hemma, men så stökigt har vi inte... Hm.

Medmänniskor består av en samling korta berättelser, som kommenteras. Berättelserna handlar om om möten mellan människor; möten som på något vis påverkar de inblandade personerna. Egentligen handlar boken inte om medmänsklighet i den mening att begreppet diskuteras och analyseras; snarare handlar det om vilken betydelse ett till synes slumpartat möte kan ha för en person. Det handlar om att det möte som man har med en människa, kan ha en avgörande betydelse för hur den människan sedan agerar.

Jag har väl inte särskilt svårt att köpa den grundläggande tanken med den här boken; att ett slumpmässigt möte kan ha större betydelse än man anade och att det därför är bäst att möta sina medmänniskor med respekt. Men jag har svårt för berättelserna. De är verkligen inte särskilt bra skrivna. Det är ganska så pang på och några berättartekniska finesser ser jag inte röken av. Det är berättelser skrivna i syfte att illustrera något, och visst kan de funka som sådana - men de imponerar inte. Tyvärr.

Till viss del påminner den här boken om Kay Pollaks bok Att växa genom möten. Pollak menar att i mötet med varje människa, har vi något att lära. Och genom att ta tillvara det som varje möte ger, som en lärdom, växer vi som människor. Det är en god tanke, men man kanske inte har orken att göra det bästa av alla möten, i alla situationer.

Jag läste Medmänniskor i snuttar, och jag tror ändå att det är så den här boken kommer bäst till sin rätt. Läser man den i ett svep så finns risken att det bara blir för mycket, och att man storknar av all godhet. Ta en dos då och då, om du känner att du behöver.

Yes, yes, yes!

Jag ska gå och se en förhandsvisning av Män som hatar kvinnor! Åh, vad glad jag är för det! Här är det inte särskilt ofta det finns tillfälle till förhandsvisningar, kan jag avslöja. Men nu får jag gå alldeles gratis och i sällskap med min man - kunde det bli bättre? (Jo, det kan det förstås. Jag kan smuggla in en godispåse... ;-) )

Tur man har en man som drar till sig såna här erbjudanden, och tur att min man har en fru som är jädrans rask! Jag tror ärligt talat att han inte ens hann läsa erbjudandet klart innan jag hade svarat "Ja, tack"! ;-)

Sjöjungfrun, av Camilla Läckberg

Nämen! Plötsligt låg den här boken på ett bord i biblioteket och såg ensam och ledsen ut, och då måste man ju bära hem den! ;-)

I Sjöjungfrun möter läsaren åter igen Patrik Hedström, hans Erica - höggravid med tvillingar - och Patriks kollegor på polisstationen. Trots Ericas graviditetskrämpor kan hon inte låta bli att lägga sig i händelserna och naturligtvis visar det sig att hon tänker alldeles rätt och att hon dessutom har förmågan att bevisa sina teorier. Lätt förutsägbart, men det gör inte så mycket. Fast jag kan inte låta bli att tycka lite synd om de stackars poliserna. De hinner liksom inte börja tänka på riktigt, förrän Erica har tänkt klart... Chefen, Bertil Mellberg, är lika outhärdligt korkad som vanligt, men han har inte fått särskilt stort utrymme i den här boken. Det är skönt! Han har fått visa alla sina "talanger" så pass ofta att vi läsare nu vet att han är underhållande men dum.

En man har försvunnit men återfinns så småningom mördad. Det visar sig att fler än en av mannens vänner har utsatts för hot, och trots att ingen av männen vill ta hoten på allvar visar det sig att det finns all anledning att göra just detta. Insprängt i berättelsen finns kursiva avsnitt som är avsedda att leda läsaren i rätt riktning; mot mördaren. Jag har märkt att många börjar ledsna på just det här greppet, men det finns vissa poänger med det. I Sjöjungfrun är tempot ganska högt i och med de många parallellhändelserna, och de kursiva avsnitten som berättar om händelser långt tillbaka i tiden dämpar tempot en aning. De ger läsaren en chans att stanna upp och tänka till - om man inte har förstånd eller tid att göra det alldeles för egen maskin... Ett tag i början av boken kändes det för övrigt som att det var alltför många personer att hålla reda på, men efter ett tag klarnade det och alla personerna hade hamnat på plats. Det var förmodligen bara jag som var ofokuserad.

Jag vet inte om man kan hitta något djupare resonemang kring något samhällsfenomen i den här boken, och det känns inte heller som att man ska göra sig besväret att leta efter det. Det är en kriminalgåta, författad i syfte att underhålla - så som jag ser det - och i dessa avseenden har Läckberg lyckats. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Läckberg blir allt skickligare på att berätta en historia. Sjöjungfrun är riktigt bra berättad och har man följt Läckbergs serie om poliserna i Fjällbacka lär man inte bli besviken på den här boken.

Enhet, av Ninni Holmqvist

Den här boken fick jag av Camilla, som har en alldeles egen boklåda, i samband med någon Pocket & Prassel-omgång. Inte förrän nu har jag läst den - men lyckligtvis har inte boken hunnit passera något bäst före-datum. ;-)

I Enhet får läsaren följa Dorrit Weger då hon blir placerad på "Andra reservbanksenheten för biologiskt material". Det är en upplevelse som utspelar sig i ett framtida Sverige, där barnlösa kvinnor över femtio och barnlösa män över sextio blir klassade som Umbärliga - om de inte på annat vis är av stor betydelse för samhället. Unga medborgare, människor med barn och personer som har betydande funktioner i samhället anses vara Behövda. Dorrit är författare men barnlös - och trots att hon har en hund att ta hand om och ett hemligt förhållande med en (gift) man, anses hon inte vara annat än Umbärlig. Alltså hamnar hon på Enheten, där hon får livsuppgiften att deltaga i olika forskningsprojekt och så småningom förse de Behövda med biologiskt material; alltså donera bit efter bit av sin kropp till någon som bättre behöver den. När hon känner att hon har gjort sitt har hon frihet att ansöka om Slutdonation. Detta under förutsättning att hon inte av annat skäl har blivit tvungen att genomföra en sådan...

Det låter som att det är en väldigt mörk bok, det här, och visst är det en dystopi - men inte utan inslag av glädje. Dorrit finner kärleken inne på Enheten, hon säger sig ha fler vänner där än vad hon någonsin tidigare har haft och hon känner sig som en fullvärdig människa i sällskap med de andra på Enheten. Det är stråk som dessa som gör att boken inte är alltigenom svart.

Det är en väldigt intressant tankegång som förs fram i boken; det här med hur man delar upp befolkningen i Behövda och Umbärliga. Man har, i bokens Sverige, vissa fastställda regler som har fått växa fram under en tidsperiod då gamla värderingar omprövades och inte höll måttet längre. Som läsare är det omöjligt att låta bli att fundera över hur dagens värderingar ser ut. Vilket värde har en människa i dagens Sverige och på vilka grunder har man bestämt sig för det värdet? Har alla samma grundvärde - och finns det meriter att lägga till sitt värde för att öka detsamma..?