Idag har vi haft det lite småvarmt ute. Det har pendlat mellan 27,5 och 30 grader mest hela dagen. Lyckligtvis har det blåst - annars hade det varit olidligt... Det händer en hel del med grönskan just nu, men än blommar just inget i min perennrabatt. Så här ser det ut just nu:

Som den kluriga redan har listat ut, har jag inte koll på vad någonting heter. Jag begriper inte hur man gör för att lära sig namn på växter; det finns liksom inget utrymme för sånt i min hjärna. Märkligt. Mittentösen fick däremot full kapacitet för den sortens lagrad kunskap. Nämn ett växtnamn en gång (lite sådär i förbifarten) och hon får samtidigt, helt obegripligt, tillgång till det vetenskapliga namnet, den optimala växtplatsen och annat lullull - och en lagringsplats i hjärnan...

Om någon vill detaljstudera, så går det bra att klicka på bilderna. Då kommer de upp i mastodontformat - förutsatt att det funkar. Det är ju lite si och så med klickbarheten ibland. ;-)

Vovven har tillfrisknat ganska bra från sin magsjuka. Han har fått gå på diet (ris och lättsmält föda i kombination) en hel vecka, och står nu på vanligt foder igen. Förhoppningsvis dröjer det bra länge innan vi behöver ha en till sån hemsk omgång... Här ligger han och ser tjusig ut i solskenet:

Eftersom jag är präktigt less på mina mormorsrutor - fastän filten nästan är klar - har jag klämt in ett lite mindre projekt vid sidan av. En gardin. Virkad. Egentligen tänkte jag virka bara något litet, litet - och så blev det så här. Vad är det för fel som är trasigt??? ;-)

Och så har jag läst en del i Så länge vi båda andas, och jag känner mig inte helt fängslad än. Det kanske kommer!

Förresten så har jag fått höra att Hedwig låter illa då hon tuggar. Det är nog inte illa menat, men är det så att hon stör kan man scrolla ner tills man ser henne i högermarginalen - och så trycker man bara på högtalarsymbolen. Då tuggar hon helt tyst i fortsättningen... ;-)

Snabbsummering

Dagens undersökning (jaja, veckans då - om det ska vara så noga) visar att hela 64% av ganska exakt 59 personer tycker att man får bli hur galen som helst på sin dator. Intressant. (Kolla till höger, för mer exakt resultat!)

Dagens trio: De söta smådamerna (ras-polare till vovven) som vovven fick träffa idag. Han var smått avvaktande, men tinade upp allt eftersom det stod klart för honom att det faktiskt bara var en av damerna som på riktigt ville äta upp honom. Så småningom småflirtade han till och med. Godkänt. ;-)

Dagens stökigaste: Fortfarande köket. Det är bygg-grejer i köket. Köksgrejerna har vi i hallen, tvättstugan och utspritt över hela övervåningen. Vi äter i hallen. Man hittar ingenting när man ska laga mat och när man väl kommer på var prylen finns, så är det mååååånga steg bort. Men mina tegrejer har jag nära till hands. ;-)

Dagens överraskning: Tänka sig att Så länge vi båda andas bara låg och väntade på mig, på biblioteket. Jag som trodde att det var evighetslång kö på den!

Dagens hjärta i halsgropen: Jamen, det var väl ändå när bröderna som är med i Talang slängde omkring varandra härs och tvärs alldeles nyss, och halvt eldade upp varandra. Men kul var det. Faktiskt.

Dagens förhoppning: Kanske jag kan läsa en liten stund i sängen i kväll utan att somna helt oförhappandes efter bara en halv sida och få boken i skallen? Det skulle vara trevligt. Det har inte blivit mycket läst under veckan!

Dagens mejlskörd: Ja, det är rätt många som vill vara med i Sommarpåse Lyx! Hittills har jag fått in 38 anmälningar. Kul!

Så vansinnigt irriterande!

Det ser ut att vara programvaran till min nya mobiltelefon som jäklas med min dator. Igår ville jag lägga över lite bilder från mobilen, datorn tyckte då att programvaran från telefonen skulle uppdateras - och så försvann Paint. Förgrymmat. ;-(

Så, istället för att leka med bilder i datorn igår, läsa bloggar och fippla lite med min egen blogg - fick jag roa mig med att återigen mickla med uppdateringar och ominstallationer. Och nej, det var inte så enkelt som att bara använda systemåterställaren. ;-(

Lyckligtvis finns det lite tid kvar att rösta om hur galen man får bli på sin dator... Nu tror jag faktiskt att jag lägger min röst på det sista alternativet; Hur galen som helst.

Många anmälda redan!

Jag har precis suttit och mejlat ut bekräftelser på alla anmälningar som rasslat in, och jag räknar till 22 stycken anmälda redan. Det finns inte tid, dessvärre, till att skriva en personlig hälsning till var och en av er, utan bekräftelsen är ett standardsvar.

Åh, så roligt det här blir! ;-)

Sommarpåse Lyx - anmälningsdags!

Så här ser regelverket ut:

* Alla som har en aktiv blogg (uppdatering en gång i månaden = inte aktiv blogg!) och postadress i Sverige får vara med.

* Man anmäler sig med bloggnamn plus sitt riktiga namn och adress till mig, via min mejl som finns i högermarginalen, senast den 3 juni 2009.
OBS! I din anmälan skulle jag väldigt gärna se om du har möjlighet att på något vis komma över cd-böcker till vettigt pris - vilket i så fall skulle kunna möjliggöra deltagande för någon synskadad bloggare...

* Den 7 juni får alla deltagare ett mejl med uppgift om vem man ska skicka sin sommarpåse till. Varje deltagare vet (naturligtvis!) vem man skickar till - men inte vem man får från.

* Sommarpåsen = en grön påse storlek L ur postens förfrankerade sortiment (kostar nu 60:90).

* Innehåll: minst en bok och absolut inte enbart en bok. Fyll på med te, godis, pysslade pryttlar, begagnade dvd-filmer, fyndade finsaker eller vad du nu tror skulle uppskattas i paketet. Se till att påsen är spännande och fylligt fylld. Du förväntas snoka runt på din mottagares blogg för att skaffa dig en uppfattning om vad hon (eller han!) skulle kunna tänkas gilla! ;-)
Du ska inte ruinera dig på att handla dyraste grejerna - men tänk på att det ska vara sådana saker som mottagaren ska bli glad över!

* Sommarpåsen ska postas absolut senast den 21 juni. Inga ursäkter godtas.

* Mottagaren presenterar och tackar för innehållet på sin blogg. Vanligt hederligt hyfs, helt enkelt, som den hemliga vännen är väl värd.

* Du får tillgång till en bloggares namn + adress. Dessa personuppgifter ska du hantera med förstånd - alltså inte avslöja för någon annan. Många bloggare är väldigt måna om att bibehålla anonymiteten, så det här bygger på förtroende.

Har jag glömt något?

Då kör vi, då! ;-)

Glöm inte bort att rösta!

Det pågår en omröstning just nu på deckarklubben Cosy Crimes hemsida, om vem som är Sveriges bästa deckarförfattare någonsin. Om du vill lägga en röst, gör du det här. Det finns 76 författare att välja mellan och varje människa har helt demokratiskt endast en röst. Alltså ska man tänka lite innan man röstar... ;-)

Den som vill rösta om något lite mindre livsavgörande, kan göra det här i min högermarginal...

Nu ryker köket!

I helgen städade jag ur min hylla som jag haft i ett skåp i köket. I framtiden ska jag komma ihåg att det må vara mycket trist att fortlöpande sortera in allehanda papper i olika pärmar, men det är ändå mycket bättre än att samla på dem, inklämda i en hylla i köket, i nio år för att sedan sortera. Det tog några timmar att sortera alla de där papprena - och inte var det kul, ens. Det enda positiva med den där papperssamlingen var väl att det inte var tjugo års samlade papper; så länge har vi bott här.

Idag har jag burit köksgrejer upp till övervåningen. Sen ledsnade jag på kånkandet, kokade palt och väntade in maken. Efter ett par paltar var han redo att bära resten.
- Men du, jag lämnar alla dina temuggar och tegrejer här nere, sa han.
Han känner sin kvinna. ;-)

Nu ryker alltså köket. Ett par väggskåp har han redan hunnit plocka ner och jag är rätt nöjd med att han gillar sånt där grovjobb. Om jag känner min man, så är alla skåpen nerplockade innan han ens funderar på att göra kväll. ;-)

Börjar ni vara redo?

Är ni redo för regler och anmälan för Sommarpåse Lyx?

Typ: en av postens förfrankerade gröna L-påsar fullproppad med spännande pinaler... Minst en bok, men inte enbart en bok. Fyll på med ätbart, snaskbart, tittbart, användbart... Ett engångsbyte - med hemlig avsändare. Ska postas före midsommar, sisådär... Och ett frågeformulär (som för de tidigare gångerna) som leder den hemliga vännen på rätt spår..? Ja, och så klart det där med att man hanterar de rätta namn och adressuppgifter man får med förstånd så att man inte förstör någons anonymitet och så vidare...

Är ni redo för sånt? ;-)
I så fall är jag också strax redo att lägga ut allt som behövs för att ni ska kunna börja anmäla er. Om ni vill lämna synpunkter eller idéer, gör det nu! Fritt fram i kommentarerna!

Och by the way: Jag skulle tro att alla brev som skulle postas i Pocketbyte Mini och Pocket & Trix har nått sina mottagare nu. Har det knasats någonstans efter vägen vill jag gärna veta det. Använd mejlen!

PS! Glöm inte mata allra sötaste Hedwig!
PS2! Glöm inte rösta!
(Kolla högermarginalen!)

Iskall hämnd, av Ramona Fransson

Iskall hämnd är den andra boken i en serie skriven av Ramona Fransson. Den första heter Dyrbar kärlek och den har jag skrivit om här. Jag hade en del (inte odelat positiva) synpunkter på både innehåll och språk, och ville låta den första boken bli lite suddigare i minnet innan jag gav mig på den andra...

Den här gången tycker jag att Fransson håller ihop själva historien hyfsat bra. Det känns mer genomtänkt och händelserna presenteras lite bättre än i den första boken. När jag väl har kommit in i boken, kommer jag på mig själv med att faktiskt tycka att det är spännande. Jag vill veta hur det ska gå; vem som är mördaren och varför morden har skett - även om jag har en aning (som visar sig vara rätt)...

Genom hela berättelsen ser man Franssons engagemang för de "svaga" i samhället. Hon ställer sig på den lilla människans sida hela tiden, men ibland blir det tyvärr lite för mycket av det goda. Varje litet tillfälle tas tillvara för att tala om hur det borde vara eller hur illa det är ställt - och det upplever jag ibland som lite för påfluget.

De saker som jag fortfarande har stora problem med, det är språket och hur allt sägs i klartext. Jag slog upp en sida på måfå, och läste på en och samma sida hur någon "frågade ironiskt", "sa flinande", "frustade irriterat", "sa försynt", "utbrast snorkigt" och "svarade upprört". På samma sida är det dessutom någon som "uppgivet slog ut med armarna", "tittar på ngn med utforskande blick", "tittade förvånat", "lutade sig nonchalant"... Istället för att utnyttja alla de medel som står till buds med en allvetande berättare, sägs allt rakt ut - och med precisa beskrivande ord, som styr läsaren i en viss bestämd riktning. Det är på något vis ett bevis på att författaren inte har vågat lita på att läsaren kan tänka själv, utifrån det som hon har berättat.

Fransson är ju en författare som bor på västkusten och där utspelas också böckerna. I den här boken kände jag dock inte av särskilt mycket "lokalfärg", men det hoppas jag på att få göra i kommande böcker!

Söndagsmorgon och skitsnack...

Och redan klockan fyra ville voven kliva upp. Det ville inte jag, men när han envisades med att stå kvar vid sovrumsdörren för att bli utsläppt insåg jag plötsligt att han inte bara ville att det skulle vara morgon - den stackaren hade blivit risig i magen igen... Han hann inte ut, utan det blev en hög på parketten. Som tur är, är min man hemma nu (efter några dagar ute i stugan)... Jag och vovven sprang ut till närmaste dike medan maken fick hedersuppdraget att sanera golvet. ;-)

Så, nu blir det vätskeersättning och dietfoder igen. Vi var nog för generösa med mat igår. Han verkade ju så bra i magen...

Husets galna kanin är inte heller riktigt kurant. Han får nöja sig med hö. Fördelen med djur i bur är att man vet var man har dem. Det blir inga överraskningshögar någon annanstans än just där de bor, liksom... ;-)


Och nu har jag adopterat ett husdjur till. Ett som jag inte behöver städa upp efter, utan ett litet, sött som är garanterat pruttfritt. Du hittar henne i högermarginalen, och kan mata henne om du vill. Tryck bara på den lilla rutan där det ska stå "more", men där bara ett "m" syns, så får du välja mellan hö eller klöver. Hon blir så nöjd, så. ;-)

Talang

Sverige är ett land fullt av talanger, och igår kväll fick vi se några av dem i semifinalen av Talang 2009. Det är hur svårt som helst att säga vem som var bäst, av alla dessa duktiga människor, men jag vill gärna visa två av mina favoriter.

Först kommer gruppen Men, som består av ett gäng killar (nåja, män...) från Linköping. De framstår som mycket humoristiska, mänskliga och trevliga - och jag har lätt att förstå hur kreativiteten spirar i ett så gott sällskap. Till gårdagens framträdande hade de repat in ett nytt nummer, som inte bara var lyckat ur koreografisk synvinkel utan också ett exempel på hur mycket det betyder att ha en genomarbetad text... ;-) Början av klippet är bakgrundsinformation om gänget, men håll ut - själva numret kommer också, och det är värt att vänta på!



Sedan kommer Nastja, en tjej som är en fena på rytmisk gymnastik. Bakom det här numret ligger inte en veckas förberedelser, precis. Snarare handlar det om många års träning, med blod, svett och tårar. Det som ser så enkelt ut på scenen, har krävt mycket - och det är bara att imponeras över både den fysiska och psykiska styrka Nastja måste besitta för att ha nått den här nivån. Ta en titt:



Visst är hon fantastisk!? Bara tretton år, om jag hörde rätt?

Nu ska jag gå och virka lite till på mina mormorsrutor. Det kräver inte mycket talang, men däremot en hel massa tålamod. ;-)

Hur galen får man bli?

Alltså, jag älskar verkligen husets dator, dess internetanslutning och alla möjligheter som finns. Ibland tror jag att jag inte bara älskar datorn, utan att jag till och med är beroende av den. Det hindrar inte att jag starkt funderar på att börja vänsterprassla; skaffa mig en alldeles egen laptop som kan följa mig på allehanda äventyr...

Men när husets dator börjar knäppa sig - som då den alldeles nyligen avinstallerade Paint utan att ens fråga först - och nu, när den vägrar att lägga till nya favoriter (med förklaringen "Odefinierat fel") och sen lägger till ännu ett påhitt (dagens upptäckt!): säger att den inte kan öppna vissa webbplatser (sådana som jag brukar besöka dagligen) utan att ens ge en förklaring... Då blir jag galen.

Och när jag sedan knallar in på Microsofts sida där man kan ladda ner allehanda kul program, som t.ex. Internet Explorer (för att avinstallera och installera om) i hopp om att knaserierna ska självdö - och upptäcker att det inte ens finns något Internet Explorer 7 för Windows Vista, då börjar jag tro att jag är knäpp på riktigt. För vad i hela friden har jag då för något Internet Explorer 7 till mitt Windows Vista..?

Så, hur galen får man bli på en dator som man egentligen älskar? (Och jo, jag använder faktiskt ordet älskar, fast jag annars brukar säga att man knappast älskar annat än levande varelser.)

Rösta i vänstermarginalen!
Uppdaterat: För de som kan skilja på höger och vänster, kika mer åt höger än vänster... ;-)

Fint främmande

Rätt ofta har vi ekorrar på gården, och idag hann jag faktiskt ut för att fotografera den. Naturligtvis hade jag fel objektiv för syftet, så alla bilder blev inte så värst skarpa men några duger att visa i alla fall:

Under gårdagen började jag att virka ihop mina mormorsrutor. Jag lade ut dem på vardagsrumsgolvet i den ordning som jag skulle ha dem, sen var det bara att börja virka. Jag satt som en buddha på golvet och virkade mig igenom tre avsnitt CSI och ett par avsnitt Sjunde himlen - och då hade jag fått ihop hälften av rutorna. Idag har jag fått ihop nästan allt, men nu har garnet tagit slut. Det enda trista med att göra klart den här pläden är att jag inte längre vill ha den... Korkat nog virkade jag den med vitt som bas - och det känns galet. Jag hade hellre velat ha den med svart bas, men det var ju så dags att komma på det då jag hade virkat alla rutor... ;-/ När jag blir klar, ska jag lägga ut en bild.

Idag har jag köpt nya numret av Vi Läser och den läsningen ser jag fram emot! ;-)

Högst seriös undersökning

För ett tag sedan lockade min sextonåring mig att bli medlem på en sådan där gratissida, och bara för att vara rättvis lät jag min tjugoåring också värva mig till en annan gratissida. Av bara farten gick jag med på några andra ställen också, och nu, när jag har varit med ett tag är det dags att summera... Hur har det gått och vad har jag gjort för att skrapa ihop mina poäng?

Först lite information om hur det hela funkar:
Den princip som gäller för alla dessa sidor är att man, som medlem, kan "klicka sig" fram till poäng som så småningom omvandlas till presentkort på olika summor. För att få poäng kan man göra många olika saker. Man kan besöka andra sidor, börja prenumerera på nyhetsbrev, göra sökningar, vara med i tävlingar, svara på undersökningar, och så vidare. Man kan också gå via gratissidan då man ska göra inköp på nätet och så få poäng för gjorda inköp. Man kan hoppa på sådana där erbjudanden som ofta dyker upp i brevlådan; att bli medlem i en bokklubb (t.ex.) för en krona + frakt och så får man poäng för det. Ibland får man poäng bara för att logga in (högst ett poäng per dag). Det finns många möjligheter att samla poäng.

Gratismakeup
Den första sidan jag blev medlem på var Gratismakeup - och det är också den sida som jag är mest nöjd med. Jag har nu varit medlem ungefär två och en halv månad och har 258 poäng. För att få dessa poäng har jag loggat in nästan varje dag (1 p.), jag har svarat på en poll (högst simpel, utan risk för ev. telefonförsäljare!) på startsidan varje gång jag har loggat in (1 p.) och jag har gjort en sökning hos ett flygbolag rätt ofta. Då de har haft hemsidor att besöka (1 p./besök) har jag gjort det. Jag har värvat ett par personer, vilket ger 5 p./person. Sammanlagt tar inte detta mer än ett par minuter i anspråk då man gör det. Om man inte skyr telefonförsäljare finns det mängder av undersökningar att svara på, som ger hur mycket poäng som helst.

För att få ett presentkort på 150:- (inte 15:-, som jag först skrev!!!) ska man ha 400 poäng.

Min sextonåring har varit medlem ett tag längre än mig, och hon fick nyss sitt första presentkort hemskickat. Hon hade samlat ihop 600 poäng, inte varit med på undersökningar (vilket man inte ens får om man är under 18) - och fick 250:- att shoppa för på H&M. Kul! ;-)
Om du vill bli medlem på Gratismakeup, kan du använda den här länken (vilket ger mig poäng!):



Gratiskläder
En sida med tydligt släktskap till Gratismakeup är Gratiskläder. Där har jag varit medlem i knappt två månader och jag har nu 127 poäng. Jag har inte varit särskilt aktiv där, men precis som hos Gratismakeup får man 2 p. per dag bara för att logga in och svara på en poll. Strängt taget ska det nog vara lika enkelt att samla poäng här som hos Gratismakeup - om man ids... ;-)



Gratis5
En gratissida som jag också gillar, är Gratis5. Där har jag varit medlem i knappt en månad och har 212 poäng. För att få dessa poäng har jag besökt hemsidor (utan motprestation), anmält mig till två nyhetsbrev (kläder på postorder), gått via sidan då jag handlat på cdon (totalt ca 30 p.), och gjort en sökning på flyg. Den här sidan har många erbjudanden om att gå med i bokklubbar, prenumerera på tidningar etc. för att få poäng, för den som är sugen på sånt.

450 poäng ger ett presentkort på 100:-, 1000 poäng ger ett presentkort på 300:-.

Den som vill testa den här gratissidan, kan bli medlem via den här länken (vilket också ger mig poäng):



Freestreet
Jag har varit medlem på Freestreet i två månader exakt, och på den tiden har jag samlat ihop 154 poäng. Jag har besökt hemsidor och värvat två personer (15 p./person) för att få dessa poäng. Det går ganska sakta att samla poäng, känns det som - men det är för att jag inte nappar på annat än att besöka hemsidor just här.

365 poäng ger ett presentkort på 100:-, 480 poäng ger ett på 200:- och så kan man vandra vidare uppåt... Dessa presentkort kan man få till t.ex. Åhléns, Bokia, Panduro och ca 50 andra ställen. Väldigt bra!

Vill du testa den här sidan, gör du det via den här länken (så får ju jag poäng...)! (Jag får inte deras flashiga banner att funka...)

Summan av kardemumman
* Jag trodde att det skulle vara hopplöst svårt att få ihop till några presentkort överhuvudtaget. Nu när jag har testat ett tag, ser jag att det inte är ett omöjligt projekt. Visst, det blir inga stora summor och det går inte blixtfort - men det är fortfarande så att man får dessa presentkort för ganska liten insats (jag klickar mig igenom mina gratissidor och de "dagliga" klicken på några minuter varje morgon).
* Det är smart att inte registrera sig på sin allra bästa mejladress (t.ex. arbetets), utan en "slaskadress" - eftersom det finns en risk för för mycket mejl... Än har det inte hänt mig, men jag tror att det kan finnas en sådan risk. Dock ska du naturligtvis uppge en fungerande mejladress som du kollar då och då.
* Läs vad som förväntas av dig innan du genomför något erbjudande. Finns det kostnader, så står det att läsa.

En liten parentes, och kanske en varning:
Jag är inte så förtjust i att telefonförsäljare ringer hem till oss, och då man är med i tävlingar på dessa sidor ger man ofta sitt samtycke till att företaget + deras samarbetspartners får kontakta en via post och telefon - alltså har jag inte varit med på någon tävling, trots att dessa ger bra med poäng för väldigt liten motprestation.

Tre sekunder, av Roslund & Hellström - uppdaterad

Deckarduon Roslund & Hellströms senaste kriminalroman är en tjock goding som är väldigt svår att släppa taget om när man väl har börjat läsa i den. Jag vet! Jag skulle bara kika lite i den, någon dag efter det att jag hade fått hem den. Den låg ju och såg så oemotståndlig ut där på bordskanten... Sen kunde jag knappt slita mig från läsningen.

Det är en vansinnigt fängslande historia om droghandel som serveras i Tre sekunder. En man, som kallar sig Paula, har ett uppdrag av polisen - i allra största hemlighet, undercover. Helt logiskt handlar det om att motarbeta narkotikahandeln i Sverige, med allt vad den för med sig. Samtidigt har Paula ett uppdrag av maffian - naturligtvis under stort hemlighetsmakeri, och naturligtvis också om narkotikahandel... Ett dubbelspel på hög och mycket farlig nivå, där det så småningom står klart att Paula står ensam mellan två motståndare som gör vad som helst i syfte att nå sina mål.

Genom hela boken funderar jag en hel del på om det alls är möjligt att ha familj (hustru och två småbarn) om man arbetar för polisen på det här viset; på den här nivån. Det känns alldeles för vettlöst farligt för att någon någonsin ska ha "okejat" det, och det känns också smått osannolikt att inte någon inom maffian har förstått att den här killen knallar hem till fru och småbarn efter dagens knarkhandel. Visst, det gör Paula mänsklig; att han har människor som han älskar över allt annat. Det gör också Paula smått övermänsklig; hur ska man kunna hålla isär sina respektive liv med allt det hemlighetsmakeriet..?

Jag blir lite förgrymmad över somliga löften som ges och somliga löften som visar sig inte vara värda någonting, medan jag läser boken. Och jag får en liten tankeställare, då författarna någonstans i boken vänder på resonemanget om vad man kan göra för att fånga fula fiskar; att man samtidigt legitimerar annan ful verksamhet. Ett nätt litet perspektivbyte, som kändes uppfriskande.

Det var inte särskilt svårt att lista ut hur "själva grejen" i den här boken gick till (jag försöker låta bli att säga för mycket här!), men det hindrar inte att jag tycker att det var en intressant lösning. Det gör också att titeln på boken får en liten dubbelbetydelse, och det är kul. Det tar Tre sekunder att dö, det vet Paula. Men sen... ;-) Den som vill veta ännu lite mer om bokens handling kan förresten börja med att kika här, för att sedan klicka sig vidare till mer material om boken.

Längst bak i boken finns några sidor med uppgifter om fakta och fiktion kring polis och kriminalvård, som också ger lite grann att fundera över. Jag har ett rätt stort förtroende för Roslunds & Hellströms kunnande i de här frågorna, vilket gör att jag upplever deras böcker som väldigt realistiska. Helt galet spännande, dessutom...

Uppdaterat: Här kan man läsa en hel del detaljer om boken. Lite spoiler-varning, men väldigt intressant läsning.

Somliga straffar Gud genast.

Jamen, det vet man ju. Somliga straffar Gud genast. Och är det så att Gud är lite upptagen för tillfället, då träder Synden straffar sig själv in, och så är det ordnat. Vi ska se om ni är med på noterna här...

1) Gissa vem som igår skröt om att hon hade fem dagars ledighet framför sig, medan alla andra hade ännu en arbetsdag och sedan fyra dagars ledighet..? Gissa vem. Rätt svar här ger automatiskt svaret på följdfrågorna nedan. ;-/

2) Gissa vems hund som har fått magsjuka? Det är mycket synd om vovven och han har fått springa ut fem gånger i natt för att fortare än blixten göra sina behov...

3) Gissa vem som har fått springa ut med vovven alla gånger under natten (utom den första, då maken ännu var vaken), iklädd pyjamas?

4) Gissa vems lilla gullevovve som inte hann ut sista vändan utan dekorerade hallmattan och spred väldoft omkring sig?

5) Gissa vem som fick skrapa upp dekorationen och samtidigt höll på att vända ut och in på sin egen mage..?

6) Gissa vem som har fått bada vovvens bakdel två gånger i natt, under sammanbitna protester från den lilla lortgrisen?

7) Gissa vem som ska få skrubba hallmatta (modell stor!) under förmiddagen? (Hallmattan fick sig en omgång med vattenslangen utomhus men den kan ju inte på långa vägar betraktas som ren ännu...)

Jag säger bara det; Gissa vem. ;-/

Och förresten. Gissa vem som inte fått morgontidningen..?

Rosa fluff och kärlek

Ja, det tycker Lotta Olsson på DN att dagens ungdomsböcker handlar om, vilket hon skriver om i artikeln "Kärlek, kärlek på väggen där".

Olsson skriver "Den romantiska sagan ligger till grund för alla dessa böcker: flicka drömmer om pojke, komplikationer uppstår, komplikationer löses och paret faller i varandras armar." Jomenvisst är det så, i många fall. Vad kan det tänkas bero på, att så många böcker skrivs med just exakt det temat? Kanhända att det säljer? Kärlek säljer. Tydligen är det väldigt många som gärna vill koppla av med en romantisk dröm. Och vari ligger felet? Jo, att det är den klassiska stereotypa kärlekshistorien, där flickans passiva och undergivna roll är så given att den knappast ifrågasätts. Vi vill ju allihopa att våra töser ska vara som Pippi Långstrump; självständiga och starka, sådana som går sin egen väg. Inte små undergivna mähän som bara tänker på att behaga sin pojkvän och inte har ett eget liv. Kärnan i hela resonemanget är ju att det budskap som trummas in, är det budskap som befästs och blir till sanning. Alltså begränsar vi våra flickor, genom att servera dem böcker med det här budskapet.

Men, det finns ändå några frågor att ställa sig: Är våra tonårstöser så lättpåverkade? Kan de inte skilja på saga och sanning, fiktion och verklighet? Sväljer de allt som de blir pådyvlade, utan att ens stanna upp och tänka efter? Har vi för lite förtroende för våra töser? Tror vi att de är korkade? Vet vi, eller är det bara som vi förutstätter; att de köper budskapet rakt av? Kanske värt att ta en närmare titt på? Och är det verkligen alltid så att det lyckliga slutet kommer utan att personerna i boken har tvingats lära sig någon läxa eller proppa i sig någon liten moralkaka..? Jag undrar.

Sen måste vi nästan gå till oss själva, dessutom - innan vi börjar kasta igelkottar i ballongbutiker... Vi som växte upp och slukade allersromaner och tantsnusk så mycket vi bara hann..? Är vi en fördärvad generation? Vet vi inte vårt eget värde och är vi helt underkastade våra män? Och alla dessa kvinnor (mig själv inräknad) som kopplar av (kanske om somrarna företrädesvis?) med harlequinromantik och chick-lit i parti och minut; är vi lättsinniga och shoppinggalna med bara relationsproblem och rosa fluff i huvudet..? Hur är det egentligen med oss? Är det dags att vi blir oroliga på riktigt, nu?

Det här är intressant, faktiskt. Eller hur? ;-)

Olsson skriver också att de svenska ungdomsboksförfattarna (t.ex. Johanna Lindbäck och Katarina von Bredow) har en tendens att falla in i samma mönster och att de gärna låter kärleken stå för den dramaturgiska spänningen - fastän hon skriver också att de ligger på högre litterär nivå. Men vad är det för galet med det, egentligen? Att kärleken fungerar som drivkraft, på gott och ont, det har människor berättat om i evinnerliga tider.

Om jag tolkar Olsson rätt, så vill hon kunna hitta ungdomsböcker som inte är centrerade kring den romantiska sagan. Visst finns det såna. Hon nämner själv fantasy som ett exempel. Där är personerna i berättelsen fullt upptagna med att bekämpa det onda eller att rädda världen på ett eller annat vis - och det är ju lite mer seriösa problem än rosa fluff-problem. Hon ser också gärna att huvudpersonen också når något slags katharsis. De här poppar upp i mitt huvud ganska omgående: Hitta Felix (Kristina Sjögren), Stämplad (Catherine Atkins), Hungerspelen (Suzanne Collins), Den utvalde (Lois Lowry), Lägerhästarnas natt (Erik Eriksson), Tröja nummer tio (Hans Erik Engqvist), Ally Kennens böcker, många av Peter Pohls böcker, Emma Valls böcker om Svala. Det är inte säkert att alla dessa böcker till hundra procent svarar mot kraven om romantikfritt och katharsis för huvudpersonen, men hyfsat bra. Det finns säkert fler. Man kanske får söka lite mer aktivt, bara - inte rycka de böcker som står framme i butiken, uppskyltade som bästsäljare... Men då är vi tillbaka till frågan om vilka slags böcker som säljer mest. Det landar i våra egna knän, så att säga... ;-)

Vad tycker ni?

Hakuna Matata!

Den är för skön, Lejonkungen! ;-)

PS! Varför knasar sig blogger och struntar i att visa kommentarsfunktionen??? Nu börjar jag bli lite småtjurig över att det blir så!

PS2! Man behöver tydligen bara gnälla lite, så fixar allt sig. ;-)

Ewert Grens ska börja blogga!

Ja, ni vet den där kriminalkommissarien som deckarduon Roslund & Hellström brukar berätta om... Här kan man läsa mer!

Om bara ett par dagar kommer Tre sekunder ut! Jag har läst den i förväg och publicerar mitt tyck & tänk den tjugonde. Om jag inte minns fel så har jag redan talat om att den är mycket spännande... ;-)

Avslöjandets tid!

Ja, det är ju jag som är lite sen i starten här... Men eftersom den femtonde har passerats och alla brev som postats i tid borde vara framme idag som senast, är det alldeles fritt fram att avslöja vem man är nu!

Och den som inte begriper vem som får avslöja sig för vem, kan ta en titt här! Märkvärdigare än så var det inte! ;-)

Vilken dag som helst nu, tänker jag lägga ut anmälan och regler kring påhittet Sommarpåse Lyx. Någon som har några synpunkter? Så här funkade Julklappspåse Large, vilket ger en god hint om vad som är på gång... Den stora frågan är väl egentligen om man ska köra anonymt (som under de senaste bytena) eller om man ska veta i förväg vem som skickar till vem..?

Janis den magnifika, av Johanna Nilsson

Janis har ett uppdrag. Hon ska skriva en rapport från friheten. Det har hon lovat sin allra bästa vän Emelie. Egentligen skulle Emelie och Janis tillsammans upptäcka världen och friheten, och hitta det ultimata - men om det av någon anledning blev så att de inte kunde göra det tillsammans, då skulle de göra det var och en för sig, och sedan rapportera.

Emelie finns inte längre, då boken börjar. Hon tog livet av sig själv och sju andra människor, och nu håller Janis nästan på att tappa fotfästet. För att komma tillrätta med livet och sig själv, drar hon iväg i sin brorsas bil med tanken att göra det där som hon och Emelie hade tänkt göra tillsammans. Och jag, jag gillar och ogillar.

Det som jag gillar är att Janis är halvt galen och sunt beslutsam i ett. Hon vägrar att bli ett offer. Det som jag ogillar är att man inte får vidare mycket förklaringar till varför allting händer i boken. Dels saknar jag förklaringar till vad som egentligen utlöste händelsen då Emelie tog sitt liv, dels saknar jag lite tydligare förklaringar till alla de människor som Janis möter på sin roadtrip. Jag är inte alls säker på vad alla människor har för funktion; varför Janis möter just dessa personer och vad det är hon lär sig av alla. Visst, somliga möten förstår jag så klart - men jag begriper inte alls vad författaren vill visa med andra möten.

Det går undan i boken; det är action från sida ett. Det som händer är så osannolikt att det förmodligen är alldeles sannolikt att det kan bli så här vansinnigt. Men det är verkligen en resa, där Janis växer.

Helgen rullar på...

Och jag pysslar med följande:

* Jag har just slutat svära över datorn. Det tog X antal timmar, en ominstallation av Vista, lite uppgraderingar och en stor portion tålamod. Nu har vi Paint igen, men det går fortfarande inte att lägga till nya favoriter i Explorer. Det kommer jag bli halvt galen på, men inte just nu.

* Jag har börjat läsa en deckare av Ramona Fransson, Iskall hämnd, som har legat och väntat ända sedan i december.

* Jag har pillrat ihop ett rosa armband till mig, nu på morgonkröken, medan datorn roade sig på egen hand. Alla som känner för det kan rita kors i taket. ;-)

* Jag och minstingen hjälps åt med att fixa hennes tiokronors klänningsfynd. Det kräver lite tänk, men det blir nog bra! Så här ser klänningen ut i original.

Och så har jag blivit nominerad till månadens blogg på en sida som heter Enbart. Gå dit och rösta på mig, så får jag 150:- att skänka till valfri hjälporganisation. Man får rösta en gång om dagen. Cancerfonden är den organisation som kommer att få min prispeng, om jag vinner.

Ha!

Jag har köpt en ny mobil! Min gamla hann inte ens dö åldersdöden innan jag skred till verket! Det är inte helt likt mig... ;-)

Jag har tryckt på alla knappar och kollat på alla menyer (fattat ungefär hälften, i runda slängar), provringt med den och provfotograferat med den - och jag har pillrat över bilden från mobilen till datorn, dessutom! Kolla bara:


Det var det somrigaste motivet jag kunde hitta ute på gården i all hast. Det är något slags blomster (som ju varenda människa kan se alldeles själv); en perenn som jag skottade ner i min perennrabatt i fjol somras - men vad den heter, det vet jag inte.

Hur som helst, telefonen är billigast möjliga - men så mycket lull-lull man får för en femhundring nuförtiden! Så pass bra kamera, surfport, mp3-spelare... Jag som inte hade förväntat mig att få mer än vad jag egentligen behöver; en telefon som man kan ringa och sms:a med. Nu kommer jag ju kunna surfa från min halvt öde ö, då jag är i stugan! Det blir kul!

Den som är mer nyfiken på själva telefonen hittar lite fakta här!

Åh, vad jag vill vinna...

Mikaelas alldeles egna bok! Hon firar 1000 unika besökare på sin blogg och lottar ut ett exemplar av en bok som hon själv har skrivit och publicerat på Vulkan. Den är jag verkligen nyfiken på!

En alldeles vanlig skruttig onsdag...

Dagens besvikelse: Min mobiltelefon sjunger på sista versen och idag skulle jag köpa mig en ny. Jag vet precis vilken jag vill ha, och jag tittade på den i butiken igår. Säljaren försäkrade mig om att den fanns i lager - och så gick jag hem för att sova på saken. Tillbaka idag, bara för att få veta (av en annan säljare) att den har varit slut i flera dagar, men att det kommer fler på fredag. Det tycker jag är skruttigt. Jag ville ju ha en ny mobil idag, inte på fredag...

Dagens lurendrejeri: Jag vaknade upp till strålande solsken. Lagom till dess att jag duschat och klätt mig för dagens första hundpromenad hade solen gått i moln och en kall snålblåst dragit in. Inte schysst!

Dagens snyggaste: Måste vara armbandet som jag micklade ihop till minstingen. Det blev somrigt snyggt; en länk med berlocker av pärlor i vårgrönt och glasklart.

Dagens impulsköp I: En klänning. Hoppsan! När fick jag för mig att vilja ha klänning senast, jag bara undrar..? Från Mingel. Ett riktigt tantmärke, eller hur? Men den här klänningen ville verkligen följa med mig hem. Och är det så att en klänning förälskar sig i mig, då kan jag bara inte tacka nej. En somrigt rutig klänning med slantfickor framtill och allt man kan önska! Tänka sig... ;-)

Dagens impulsköp II: Ännu en klänning av något slag. Ärmlös rackare, i röd-rosa-orange-gult väldigt rart mönster - från Only. Där brukar ju mina tonårstöser hitta sina kläder... Och när köpte jag något från Only senast..? Det kan jag inte ens minnas. Men hallå; den hängde där och var nedsatt med trettio procent och det enda jag behöver göra nu är att hitta ett par toppar som passar till... Tiny little problem. ;-)

Dagens mest komplicerade: Att det ska vara så svårt att få betala en reparation som verkstaden har utfört på bilen? Jag stod och viftade med pengarna, men killarna bakom disken visste inte hur de skulle bära sig åt för att ta emot pengarna - för bilen var ju inte klar ännu och utan en färdigreparerad bil kunde de inte ta betalt, trots att det rörde sig om ett fast, tidigare överenskommet pris... Ja, jösses. Det slutade med att jag prackade på en kille bakom disken mina (nästan) sju tusenlappar och så fick han skriva på baksidan av sitt visitkort att han hade tagit emot pengarna - och så lovade vi högtidligt att det inte skulle bli något knas från något håll. Och nu är bilen färdigrepad, utplockad och allt är finemang.
(Jag är glad att jag inte hade ärende till byggbutiken också idag, för det hade tärt väldeliga på mitt tålamod. Där ser de inte kvinnor, helt enkelt.)

Dagens tevetittande: Ett par avsnitt ur Sjunde himlen. Det är för rart, så vi kan knappt slita oss - mittentösen och jag.

Dagen läsning: Nämen? Ingen läsning? Hm. ;-)

101 idéer!

Den här tidningen såg jag på bloggen Ellas inspiration för någon dag sedan och bestämde mig omedelbart för att köpa den så snart som möjligt. Idag stod den och hojtade på mig då jag passerade Pressbyrån, så det är klart att jag köpte den - och jag har hunnit snabbkika ett varv i den också. Väldigt inspirerande! Många fina bilder som verkligen lockar fram skaparlusten!

PS.
Jag såg att Sofie också har hunnit lägga vantarna på ett exemplar! ;-)

Ett grönt brev!

Ett knubbigt grönt brev låg på köksbordet då jag kom hem idag, och min första tanke var nog ungefär "Men förbaskade posten, ska det vara så svårt att skilja på vem som ska få brev och vem som har skickat brev!" - för igår skickade jag iväg ett precis likadant brev till Sofie... Men så klev jag närmare och insåg att det var adresserat till mig! Och hur nyfiken blir man inte då?

Det visade sig vara en present från svartanova; en sådan där alldeles oväntad present som bara lyser upp hela dagen och gör att man går omkring och känner sig speciell... Fantastiskt!

Jag har hunnit med att dricka två stora muggar te redan; det var jättegott! Jag känner inte igen att jag har druckit just den här sortens te tidigare, men det var verkligen ett te i min smak! Karamellerna är supergoda - för jo, jag har hunnit smaka ett par stycken, fast det inte ens är lördag... Mittentösen och minstingen har också fått sig ett par var, men nu tänker jag snåla på dem så att de räcker läääääänge... ;-) Kryddblandningen är även det en nyhet för mig, och jag grubblar som bäst på vad den kan tänkas passa till. Det är persilja, dragon, vitlök och vitpeppar. Något förslag?

Och boken... Ja, den har jag inte läst! Men jag ser fram emot att göra det! Titeln lovar gott... ;-)

Tack, snälla svartanova för presenten! Jag uppskattar verkligen din omtanke! (Och jag hoppas att du har hunnit se att du har fått mejl!)

Hon heter Beatrice, av Bo R. Holmberg och Björn Nordin

Den här boken är lik Eddie Bolander & jag, i den mening att även denna bok är uppbyggd av korta textstycken och bilder. På omslaget står det att det här är Holmbergs andra serieroman, och jag funderar lite på hur vanligt det är med serieromaner. Jag har nog inte läst någon annan än den här och så naturligtvis Eddie Bolander & jag - men det kanske finns hur många som helst?

Jag tycker väldigt mycket om att text och bild ligger så nära varandra innehållsmässigt. De förstärker varandra och bär berättelsen vidare. Lyckat.

Jag tycker inte lika mycket om vad som händer i del II; att killen som berättar alltihopa får i uppdrag av sin lärare att skriva om och skriva sanningen. Det stör mig. Det stör berättelsen, tycker jag. Det nya slutet, som kommer i del II, det har jag ingenting emot för det är realistiskt och allt man kan önska - men jag hade velat få alltihopa i en enda berättelse.

Man kan bli lite lurad av att det är så mycket bilder, och tänka att det är en mycket lättläst bok för mycket unga personer. Riktigt så enkel är inte den här berättelsen. En hel del av innhållet passar lite äldre ungdomar. En person med ganska liten läsvana kan också behöva hjälp med att få ordning på vad som händer där i del II, tror jag.

Den vidunderliga kärlekens historia, av Carl-Johan Vallgren

Det här är den bok som vi läste senast i min bokcirkel. Jag minns inte exakt varför valet föll på just den här boken, men jag tror att det hängde ihop med att Vallgren ju är aktuell med en ny roman och vi ville läsa den här innan vi funderar på att ta oss an den nya, trots att de väl egentligen inte alls hänger ihop. Något ditåt...

Den vidunderliga kärlekens historia är berättelsen om dvärgen Hercule Barfuss, hans kärlekshistoria med Henriette Vogel och vad kärleken leder till.

Förutom att Barfuss är dvärg, är han också född med en mycket omfattande läpp- och gomspalt, hans tunga är kluven, hyn är spräcklig som en ödlas, han har knölar över hela kroppen, han är luden, han saknar armar, han saknar ytteröron och har missbildade inneröron - vilket ju innebär att han är döv - och förutom alla dessa synliga särdrag har han också ett antal inre missbildningar. Rent krasst beskrivs han i boken som ett monster; ett vidunder. Något som också skiljer honom från de flesta andra människor är att han har fått förmågan att läsa tankar. Han kan också "plantera" tankar hos andra människor och på så sätt styra deras handlingar. Barfuss råkar, på grund av sitt utseende, in i flera livshotande situationer och han har inte precis ett enkelt och smärtfritt liv.

Redan vid födseln knyts ett särskilt band mellan Barfuss och Henriette Vogel. De föds på samma glädjehus 1813 i Königsberg, är varandras motpoler, varandras tvillingsjälar - och så småningom blir de också ett älskande par. Mycket är emot paret, inte minst de män som är ute efter att ta livet av Barfuss, och kärlekshistorien får ett tragiskt slut. Barfuss kan dock inte släppa tankarna på sin älskade Henriette, och beslutar sig för att hämnas henne.

Det är svårt att berätta om boken utan att berätta för mycket! En sak som jag tänkte på då jag läste boken, är att drivkraften i berättelsen inte egentligen är den goda kärleken, utan viljan att hämnas. Det är kärlekens allra mörkaste sida som styr Barfuss, vilket känns smått deprimerande - det oerhört vackra språket till trots. Jag hade önskat lite mer utrymme för de ljusare sidorna av kärleken!

En annan sak som slog mig, var att den mustiga berättelsen kändes rätt lik Rabelais Gargantua. Jag tänkte rätt mycket på den medan jag läste. När jag nu slog upp boken för att kolla igenom Gargantua lite kvickt, inser jag att själva språket inte är särskilt likt egentligen. Inte heller är Vallgrens berättelse lika humoristisk som Gargantua - men det är något med beskrivningarna av människor och miljö som får mina tankar att vandra åt det hållet... Knepigt.

Den vidunderliga kärlekens historia är inte en helt enkel berättelse att följa. Den inramas av ett brev och ett postskriptum som gör gällande att det här är en sann nedtecknad berättelse om Barfuss, och att den här berättelsen ska förvaltas av en släkting - med samma slags gåva som Barfuss... Berättelsen löper sedan inte exakt spikrakt från A till Ö, utan det blir lite sidospår och tillbakablickar emellanåt. Språket är som sagt oerhört vackert, men det är också ordrikt. Lätt att tappa bort sig i den vindlande meningsbyggnaden! Jag hade nog gett mig själv för lite tid att läsa den här boken (eller så var jag inte i rätt sinnesstämning), för jag tyckte stundtals att det blev lite för mycket av det goda. Och då skummade jag och hoppade lite... Men: det här är en sån där bok som är kul att ha läst. Det är kanske för mycket sagt att kalla det för ett mästerverk (som man gör på omslaget), men det är absolut en väl genomtänkt och ordentligt bearbetad roman med mycket känsla och fängslande intrig.

Vad är detta?

Den här vansinnigt söta nålen fick jag också med mig hem från delningen av dödsboet i helgen. Den är tillverkad i silver, tror jag. Sirligt och vackert graverad - med monogram på ett ställe, fast det syns inte på bilden. Skruven nära den där kroken som ser ut som en virknål, går att skruva på, och man kan nog byta nål nertill (fast jag hittade inga andra lösa nålar som såg ut att höra till). Längst upp (eller ner?) är det en gängad liten bit. Men vad är det för slags nål? Är det helt enkelt en lyxig sorts virknål - men vad har man då gängorna till?


En hel bunt nycklar låg och skrotade i en låda. Vi har en hel del såna här nycklar ute i stugan, eftersom det där är så gamla lås överallt. Men de här nycklarna har inga lås. Hemskt fina är de dock!

Klock-lycka!

Jag har haft lyckan att få ärva två alldeles fantastiskt tjusiga klockor! Det är en äldre släkting som har byggt klockorna - och inte enbart dessa klockor. Klockor var nog hans stora passion.

Den översta bilden visar en sådan klocka som ska stå på en hylla, skänk eller så. Då jag tog fotot glömde jag bort att vi hade tagit bort pendeln tillfälligtvis, så genom glaset ska man också se en pendel. Just nu står klockan på en lådbyrå inne i sovrummet, men den ska få flytta ut till köket så småningom.

Klockan på bilden här nedan blev jag omedelbart förälskad i, då jag såg den hänga i tvättstugan (av alla ställen!) i det hem som vi försökte tömma på bohag under helgen. Lyckligtvis fanns det klockor så att det räckte åt alla som ville ha - och det blev dessutom över - så jag fick ta med mig den här tjusiga klockan. Den hänger nu på väggen i vardagsrummet här hemma. Den slår, till och med! Vackra slag i exakt rätt ton! Det kunde inte bli bättre. (Bilden visar en kyligt blå ton på väggen. Det är det inte, egentligen!)

När jag ändå håller på att visa hemmet i små portioner, kan jag också visa vad som finns strax till höger om väggklockan. Där står en skänk i björk som vi fått av makens föräldrar (de rymmer den inte längre). Ovanpå står en väldigt vacker spegel, som också har hamnat hos mig genom arv. På spegeln står min mormors gamla sockerskål (med en liten kanin i), en loppisfyndad miniglaskupa med minirosor och en ljuslykta. Just intill står en glaskupa, med lite större rosor i - även det arvegods (som bara jag ville ha!). Sen har vi en helt vanlig lampa där, inte så mycket att orda om... Och så till höger står en urgammal radio, som min man har haft sedan han var liten pojke.

Lördagens loppisfynd

Flera gånger har vi nämnt Karamellskorna av Joanne Harris i min bokcirkel; sagt att vi skulle vilja läsa just den boken. Men den har inte kommit i pocket ännu, så det har skjutits på framtiden. Frågan är om jag kommer läsa den i förväg nu när jag har lagt vantarna på ett så fint exemplar..? En guldpeng betalade jag för boken i inbundet skick, med skyddsomslag. Som hittat.


Den här boken, Sommarsquash Tokolosh, har jag aldrig hört talas om. Inte heller har jag hört talas om författaren Rachel Zadok. Men kan man låta bli att köpa en bok med ett så roligt omslag, om man får den för bara en femma..? Nä. Just det. ;-)

Länge, länge letade jag efter Sämst i klassen av Ester Ringnér-Lundgren innan jag hittade den på nätet för en tid sedan. Då slog jag såklart till, snabbt som ögat, och så var den min. I lördags sprang jag på ännu ett exemplar - och det var i betydligt bättre skick än det ex som jag handlade över nätet, så det är klart att jag ville ha boken. Strax intill låg Tur i oturen av samma författare och då höll jag på att göra ett jämfotaskutt av glädje, för den boken hade jag gett upp hoppet om att någonsin hitta. Men så låg den där - och båda böckerna bytte ägare för en tjuga. Yes!

Jag har aldrig fastnat för Sex and the city (fast jag har gjort tappra försök), men jag vet en viss annan person i min omedelbara närhet som verkligen gillar serien. Den här filmen tror jag inte att hon äger, fast jag vet att hon har sett den. Skulle du vilja utöka filmbeståndet lite, stortösen? ;-) Jag har inte betalat den summa som står på prislappen, utan betydligt mindre - men det behöver ju inte du bekymra dig om... ;-)

Jag hittade en del annat skrot också, men det ska jag bespara er! ;-)

Syndabock, av Joanna Kenrick

Den här boken handlar om Mark och Shaleem som är bästa kompisar. En dag exploderar en bomb i Londons tunnelbanesystem, och Adam, en klasskamrat till Mark och Shaleem, får veta att hans pappa har blivit skadad. En muslimsk grupp tar på sig ansvaret för terrordådet, vilket omedelbart leder till att även Shaleem - som är muslim - också får ta på sig ansvaret. Shaleem har naturligtvis inget med bombdådet att göra, men den absoluta majoriteten av eleverna i skolan gör ingen skillnad på muslimska terroristgrupper och muslimska klasskamrater. Mark kommer att tvingas välja sida.

Boken erbjuder inget slut eller någon lösning på konflikten, utan är upplagd som en traditionell dilemmasaga där läsaren själv får fundera sig fram till rimliga lösningar efter att fått klart för sig hur förutsättningarna är. Hela boken är ett perfekt upplägg till en diskussion i klassen om skuld, ansvar, lojalitet och vänskap.

Syndabock är utgiven av Argasso förlag och av dem klassad som extra lättläst, lämplig från tolv år och uppåt. Jag fick boken som recensionsexemplar.

Risk, av Alison Prince

Den här lilla boken kom som recensionsexemplar, och jag läste den en dag medan jag åt lunch - tjockare än så är den inte. Argasso förlag klassar den här boken som extra lättläst och menar att den är lämplig från tolv år och uppåt, och det känns rimligt. Boken handlar om Deb, som är sexton år och gillar bilar. Pappan omkom i en bilolycka för många år sedan. Han var bilmekaniker och det skulle Deb också gärna bli, men hon tror inte att hon har förmåga till det.

En dag får hon åka med en av traktens riktigt coola killar, Mick, och det väcker på allvar hennes lust för motorcyklar och fartvindar. Hon skaffar sig hjälm och bestämmer sig för att spara ihop till allt annat som också behövs för att kunna vara med i det spännande motorcykelgänget. Mamman protesterar men det hjälper inte.

En kväll, då Deb har blivit bjuden på party av Mick, spårar allting ur - på gott och ont. Hon får klart för sig att Mick inte är något att ha, samtidigt som nya möjligheter visar sig. Man kan kanske tycka att de där nya möjligheterna kommer lite väl enkelt, men ibland är det faktiskt så enkelt. Det måste inte bli stor kalabalik för att någon ska vika av på en ny stig i livet.

Loppisdags!

Idag ska jag gå på loppis. Jag får sällskap av mina fina tjejer; mittentösen och minstingen. De är världen bästa loppissällskap! Medan jag är på loppis, kan ni roa er med att möblera i Gnuffishuset. Det är kreativa Susanne, Under solen, som har gjort sidan. Vilket pillrande, eller hur!?

Igår kväll var jag på bokcirkel och det var - som vanligt - hur roligt som helst. Tiden bara flög iväg och vi hann diskutera en hel del kring allt möjligt spännande innan någon råkade slänga ett öga på klockan och vi insåg att det var dags att börja avrunda. Vi hade läst Den vidunderliga kärlekens historia, och några kommentarer om den boken kommer snart!

Det blir en bra helg, det här! Det enda som fattas nu, är att det slutar regna... ;-)

CSI, alltså...

I måndags kväll lade vi en beställning hos cdon.com. I onsdags kom det bamsiga brevet. Snabba ryck, minsann! Det uppskattar jag väldigt hos cdon; att de är så snabba.

Ja, och så till CSI. Alltså. Vad i hela friden är det med de där teknikerna? Varför måste de klava omkring i mörkret på varenda brottsplats? De envisas med att stövla runt med ficklampor inomhus i mörklagda hus, istället för att tända taklamporna... Har de alltid varit så osmarta, eller har det hänt något till de senare säsongerna??? Jag kan inte minnas att de alltid tidigare har famlat i mörkret så som de nu gör!

Förutom sjätte säsongen av CSI Las Vegas (mittentösens köp) handlade jag andra säsongen av Sjunde himlen. Supersnäll, med moralkaka i varje avsnitt. Perfekt. Och lilltösen köpte fjärde säsongen av Svensson, Svensson. Nu har vi att titta på ett tag! ;-)

Sista chansen, av Marta Söderberg

Det här är en ungdomsbok som jag är lite kluven till. Rent språkligt och berättarmässigt sett är den här boken inte speciell på något vis. Historien berättas rakt på utan några krusiduller, i korta avsnitt som behandlar en episod åt gången. Någon förklarande tillbakablick här och var. Språket och det berättartekniska känns som enkelheten själv.

Ändå griper den här berättelsen tag i mig, och jag känner så med den stackars fjortonåriga flickan Jacky som sitter inspärrad på en sluten avdelning för "ungdomar som har hamnat snett". Hon mår så dåligt och hon vet inte vad hon ska göra av sin ångest. Som så många andra unga människor har hon därför lagt sig till med ett självdestruktivt leverne, vilket alltså till sist resulterar i placeringen på den här slutna avdelningen.

Berättelsen som sådan känns realistisk, är lätt att ta till sig. Söderberg frossar inte i detaljer då något hemskt inträffar, utan lämnar mycket åt läsarens fantasi - och det uppskattar jag. Berättelsen och händelseförloppet ligger ändå så nära verkliga livet; det är lätt att se skeendet framför sig.

Jag vet att somliga töser faktiskt har det ungefär så här - och på något vis fångar Söderberg det riktigt bra i Sista chansen. Och det blir jag förtjust över!

1966!

Bokmania har hittat på en rolighet! Året jag föddes som litteraturår - en utmaning... Svårt att motstå! ;-)

Jag är född 1966 och det här hände det året:

* Nelly Sachs och Samuel Agnon får dela på nobelpriset i litteratur. Jag har inte läst någon av dem. Jag har inte ens hört talas om dem! Bedrövligt.

* Författaren Alexandra Coelho Ahndoril föddes. Henne har jag inte heller hört talas om.

* Birgitta Trotzig, som jag åtminstone har hört talas om, men skamligt nog inte läst något av, fick Gustaf Fröding-stipendiet.

* Barnens dag i Bullerbyn, av Astrid Lindgren, gavs ut. Den boken har jag inte bara hört talas om, jag har faktiskt - som barn - läst mitt exemplar så flitigt att det är väldigt nött vid det här laget. Men jag har kvar boken ändå, så klart. Nya hyss av Emil i Lönneberga kom också ut, men den har jag inte läst lika flitigt.

* Maj Sjöwall och Per Wahlöö gav ut Mannen som gick upp i rök. Den har jag också läst, men det är så många år sedan att jag inte alls kan minnas vad den handlade om. Men jag måste ha tyckt om böckerna, för jag läste alla i ett svep - det minns jag.

* Octopussy (en novellsamling) av Ian Fleming publicerades... Jamen, vem har inte sett Bond? Läst däremot... Det har då inte jag gjort!

För den som inte orkar googla ihjäl sig för att hitta fakta om sitt födelseår: sök på Wikipedia. Där finns "Litteraturåret 1966", till exempel. Så, alla eventuella faktafel som finns här ovan tillskriver jag, utan att skämmas, Wikipedia. ;-)

Till sist måste jag också visa de två böcker ur Lotta-serien av Merri Vik (Ester Ringnér-Lundgren) som kom ut år 1966:

Skärgårdsdoktorn!

Ni minns väl teve-serien Skärgårdsdoktorn med Samuel Fröler som läkaren Johan Steen, pappa till Vilma (spelad av Ebba Hultqvist)? Och gamla doktorn Axel Hultman, svärfar till nya doktor Steen - som lämnade sin fru i Afrika..? Och syster Berit, och hennes brorsa - vad han nu hette, som var så sanslöst rolig..? Ja, hur som helst, en härlig serie med många sköna karaktärer, det är Skärgårdsdoktorn! Via Bok&Film hittade jag till en artikel i DN som avslöjar att den serien nu ska bli långfilm - med samma skådespelare som förr! Hur roligt blir inte det!? ;-)

För den som behöver friska upp minnet - en liten snabbtitt:

Sveriges bästa deckarförfattare?

Ja, vem kan det tänkas vara? Sveriges allra bästa deckarförfattare? Vet du vem du tycker är bäst, kan du nominera honom eller henne inne hos deckarklubben Cosy Crime som just nu drar igång en omröstning. Exakt här hittar du allt om omröstningen!

Det är möjligt att nominera författare till och med den 25 maj. Därefter blir det omröstning - och så presenteras en vinnare den 27 juni. Spännande, värre! ;-)

Och just nu läser jag...

Den vidunderliga kärlekens historia, av Carl-Johan Vallgren - och jag vet att det är evinnerliga tider sedan den boken kom ut och att alla förmodligen redan har sagt allt som går att säga om den, men jag känner att jag bara måste säga det som säkert alla andra också har sagt: Det här är en fängslande berättelse! Nu är jag inte mer än halvvägs ungefär, men det som jag har läst så här långt, det har jag tyckt riktigt bra om. På fredag har vi bokklubb, och då ska vi prata om just den här boken så det är bäst att jag hinner läsa klart... Annars får jag skämmas! ;-)

Idag smet jag in till biblioteket en liten sväng också, och därifrån plockade jag med mig Sofia Åkermans För att överleva - om självskadebeteende och den ser jag fram emot att läsa. Som många säkert redan vet är det Åkerman som har skrivit den självbiografiska boken Zebraflickan. Det här är dock inte ännu en självbiografisk bok, utan jag får en känsla av att Åkerman här tar ett kliv framåt (eller hur man nu ska uttrycka det) i och med att hon i den här boken lyfter blicken från det självbiografiska till att även involvera andra människors erfarenheter och viss fakta som finns om självskadebeteende. På baksidan står att "boken är skriven ur ett personligt perspektiv där patienterfarenheter, teori och praktiska råd varvas med varandra". Det låter mycket intressant, eller hur?

Och när jag var på biblioteket blev jag påmind om att jag har Blå dahlia av Nora Roberts liggande här hemma. Den lånade jag före påsk, men sen blev den liggande - förmodligen på grund av mina feberdimmor... Men den står ganska snart på tur nu!

Pärlor, pärlor, pärlor...

Ja, nu ligger pärlorna framme! Tre armband till mig själv har jag gjort, och så här ser de ut:

Inte särskilt avancerade - men rätt trevliga ändå, tycker jag.

Idag svängde jag förbi en av stadens loppisar, och kunde plötsligt inte motstå dessa två svarvade träburkar med lock. Jag ska måla dem i någon vit nyans, pillra dit ett par ros-motiv och så slipa dem lite shabby-chic, hade jag tänkt. Sen ska de få bo ute i stugan, kanske i något fönster. Där blir de perfekta!

Vinnaren är...

Ja, nu har tävlingstiden gått ut för utlottningen av ett superhemligt Pocket & Trix-paket! Dragningen gick till på löjligt enkelt vis. Jag hojtade till min minsta tös, att hon skulle säga ett nummer mellan 1 och 42. Hon svarade, ganska ordagrant: "Va? Varför det? Jamen, typ 29!" och så kom hon travandes för att få veta vad jag pysslade med. I släptåg hade hon sina båda systrar, som alltså fungerar som helt oberoende vittnen. ;-)

Och plats 29 i kommentarsbåset visade sig tillhöra Sofie. Grattis!

Ett superhemligt Pocket & Trix-paket kommer på posten, men jag måste få sisådär en vecka på mig för att snickra ihop innehållet. Det ska bli spännande!

Lördag!

Dagen bjuder på strålande solsken precis som i går. I tvättmaskinen snurrar en omgång lakan som ska få hänga ute och torka (det var för övrigt utetorkpremiär här i huset i går, för den här säsongen). Jag har klivit upp okristligt tidigt; jag vaknade, kände mig pigg, klev upp och insåg att klockan inte ens var halv sex. Lyckligtvis hade tidningen hunnit komma! ;-)

Den som vill vara med i utlottningen av ett superhemligt Pocket & Trix-paket kan vara det här!

The Clique - Inne till varje pris

Häromdagen tittade jag och tjejerna på en film som heter The Clique - Inne till varje pris. En typisk tonårsfilm, tänkte jag när jag tittade på omslaget och lite kvickt läste vad den skulle handla om. Och visst var det en typisk tonårsfilm med en handling som stark påminner om sådant som vi har sett förr...

The Clique är skolans innegäng. De klär sig som vilka toppmodeller som helst i tjänst (man har väl sett Top Model!), är välsminkade och välfriserade, har pengar i överflöd, beter sig tvättäkta divor - och är tolv år. Helt osannolikt dåligt... Vem tänkte till här? Det finns tydligen en serie böcker som ligger till grund för den här filmen (böcker som jag inte har läst, sett eller hört talas om), och där är personerna tolv år. Det hade varit bättre att frångå det där och (med minimala förändringar i handlingen i övrigt) låta personerna vara sisådär femton, sexton år i filmen... Det hade passat betydligt bättre!

Filmen börjar med att innegängets ledare, Massie, får långväga besök; pappans gamle vän med familj ska tillfälligtvis bo hos dem. I familjen finns naturligtvis en jämngammal tös, Claire, som ser fullständigt normal ut och som så klart inte platsar i The Clique. Massie gör sitt absolut bästa för att få den nyinflyttade tösen att känna sig udda, utanför och ovälkommen, och till sin hjälp har hon sina bästa vänner i innegänget. De bjuder på en uppvisning i hur man på bästa sätt knäcker en nykomling, och jag blir rätt irriterad bara av att titta på. De är otroligt elaka!

Vad The Clique inte räknar med är att Claire är mer envis än någon annan som de har stött på. Hon är inte bara envis, utan hon har också en talang för att ge igen med samma mynt. Alltså nästlar hon sig in i innegänget, kickar ut Massie, och härskar genom att söndra. Det som kanske kan vara intressant med den här filmen är att Claire visar att hon också kan vara elak, samtidigt som tjejerna i inneklicken veknar lite; visar lite mjuka sidor och därtill sina svagheter. Det ser man inte så ofta. Många gånger är de onda enbart onda, och de goda inget annat än goda. Punkt.

Är det då värt att hyra filmen? Ja, om man vet vad man ger sig in på. Man ska inte förvänta sig storverk. Man ska förvänta sig en tonårsfilm på temat tillhörighet; och om vänskap och svek i det sammanhanget. Den som vill kika lite, kan göra det här:

Textremsan på svenska bjuder för övrigt på några höjdarmissar, så om man vill kan man ta tillfället i akt för att prata översättning och språkriktighet med sin tonåring. ;-)

 

Uppdaterat: Det här inlägget skrev för flera år sedan och fortfarande är det ett inlägg som ständigt ligger i topp över visade inlägg. Varför? Du som har klickat dig hit, vad är det du har sökt??? Fann du vad du sökte? Använder du texten som ett skolarbete - fastän du rimligtvis borde veta att det är att betrakta som stöld? Berätta, är du snäll! ;-)

Darling Jim, av Christian Mørk

Det här är en ganska annorlunda bok. Det första som gör den annorlunda är att den är uppbyggd på så sätt att författaren berättar "i lager"; en ramberättelse som rymmer en berättelse. Här räcker det dock inte med det. Boken börjar med kapitlet "Vad Desmond såg", och det fungerar som en slags introduktion till vad som komma skall. Därefter följer "Det obeställbara brevet", som ger början till ramberättelsen om brevbäraren Niall och som talar om hur han finner en dagbok... Utan att berätta för mycket, får man sedan läsa själva dagboken (som inte bara är en dagbok utan också förmedlaren av en betydelsebärande saga), och därefter ännu en dagbok. Är ni med på vad jag menar med en berättelse som berättas "i lager" ..? ;-)

Det andra som gör den här boken annorlunda är att den är lite knepig att kategorisera. Boken innehåller mord och frågan om vem som har begått morden - och på det viset finns det en del kriminalroman i boken. Men boken innehåller också en del fantastiska element - så den flirtar lite med fantasy utan att för den skull vara klockren fantasy. Och så finns det en hel del av romanens klassiska ingredienser där; kärlek, hat, svek och svartsjuka, sex som drivkraft och förlåtelse som smörjmedel... Intressant. Jag får en känsla av att författaren kan ha haft ambitionen att skapa ett slags litterärt allkonstverk. Det är inte direkt blandningen av lyrik, epik och dramatik utan i så fall mer ett episkt allkonstverk över (mer eller mindre synliga) gränser för olika genrer. Är det tanken, så måste jag säga att Mørk har lyckats.

Det här är en bok som kräver en hyfsat fokuserad läsare. Man kan inte slöläsa och förvänta sig ett händelseförlopp som löper från A till Ö enligt en dramaturgisk kurva - då blir man besviken. Man måste vara beredd på lite vad som helst, och därtill vara lite modig som läsare, om man ska tycka om det här. Jag tycker faktiskt att boken är rätt bra. Om jag hade varit mer förtjust i just den här berättartekniken och dessutom gillat fantastiska berättelser och sagor mer - då hade jag varit överlycklig. Nu är jag mest bara imponerad över en skicklig berättare. ;-)

Födelsedagsblommor!

Titta här, vilken fin grattishälsning bloggen fick av Maneki Neko:


Tack för den fina bilden! ;-)