Virkad mus!

Äntligen! Nu är hon äntligen klar! Jag försökte fånga henne på bild för att visa upp henne i bloggen, men när hon insåg att det skulle bli fotografering skyndade hon att skyla sig med en överbliven mormorsruta.

Jag tror att hon heter Tilly, men hon pratar så förtvivlat tyst att jag knappt hör vad hon säger... Tack för mönstret och hjälp på traven, Veronica! ;-)

Igår skulle mittentösen handla sig lite kläder, och jag följde med henne. Efter andra klädbutiken var hon less och tyckte att vi A) skulle ge upp klädhandlandet för att istället ägna oss åt loppisar och B) skulle strunta i lunchen för att istället trycka i oss varsin mjukglass. Och som den eftergivna mamman jag är, så svarade jag Ja! på A och Jamen, jovisst! på B. Sen svängde vi runt på loppisar tills vi blev hungriga av för lite vettig lunch, så då kompenserade vi den bristfälliga lunchen med att smälla i oss varsin portion jordgubbar med grädde på Café Rävasten (vars innehavare inte enbart bakar bröd utan även bloggar).

På loppisrundan fyndade jag intet, men det gjorde däremot dottern. Jag fick nöja mig med att handla te (inte second hand!) och lyssna till expeditens utrop och försäkringar om hur fantastiskt lika varandra vi var, jag och dottern. Det har vi aaaaldrig hört förr... ;-)

(Om den stora tösen brukar jag få höra hur lång och snygg hon är. Inte ett ord om någon likhet. ;-) )

CSI Las Vegas

Ja, nu har vi rasslat oss igenom sjunde säsongen av CSI Las Vegas. Jag måste säga att det var en väldigt spännande säsong, med bland annat en seriemördare som då och då dök upp och lämnade efter sig miniatyrer av sin brottsplats. Jag har väl egentligen bara en invändning mot just den här säsongen och det är att det borde vara förbjudet att avsluta en säsong med en sådan grym cliffhanger som just här! ;-/

För den som vill blicka tillbaka och få avsnittet i sammandrag:



Grissom började tillverka en miniatyr av sitt eget arbetsrum, inspirerad av miniatyrmördaren. Jag är rätt miniatyrsugen själv just nu, men det beror inte så mycket på miniatyrmördaren som på några bloggar jag spanat in under de senaste dagarna. På bloggen Evas miniatyrer kan man exempelvis se The French House, en fantastiskt fin och inspirerande miniatyr i lantlig stil. Miniatyrmama har tillverkat allt möjligt sött i miniformat; till exempel leksaksbutik, café och quiltbutik. Och hos Odlingspyssel frodas kreativiteten! Där hittar man allt möjligt pysslat, inte enbart i miniformat.

Fast nä, jag ska inte gå ner mig i miniatyrträsket. Då vet jag att jag fastnar... ;-)

Marley & jag

Den raraste film jag sett på länge måste vara Marley & jag!

John och Jenny Grogan är nygifta och skribenter. De skaffar sig bra jobb, ett fint hus - med ett extra sovrum - och lever sina liv precis så som förväntas av dem. Det är Jenny som styr och ställer med kärleksfull hand, och det är hon som har en plan över när de ska göra vad i livet... Men när John inser att Jenny har en särskild baktanke med det extra sovrummet, tänker han att det är dags att ta lite egna initiativ... Istället för att bli med baby, blir de med hundvalp. ;-)

Marley är en söt hundvalp, det går inte att komma ifrån. Det går inte heller att komma ifrån att han förmodligen är världens mest ouppfostrade hund... Han äter allt löst och fast, springer dit han har lust (även om det innebär att han får släpa med sig husse eller matte i kopplets andra ände) och gör allt som faller honom in. Lyckligtvis är Marley också en väldigt snäll hund - men det hjälper inte mycket när han till och med blir utkickad från lydnadskursen..!

I takt med att Marley växer, så förändras också livet för John och Jenny. Förändringarna är på gott och ont, och trots att de båda gör bra saker om dagarna är de inte riktigt nöjda. Frågan är vad man gör då? Ska man nöja sig, eller ska man börja om igen..?

Det här är en skön film, som bjuder på många fniss. Den får mig på gott humör och jag ska se om den minst en gång innan det är dags att lämna igen den till filmbutiken! Tur att det är skräpväder... ;-)

Bilden har jag för övrigt stulit härifrån, en sida väl värd ett besök för den som är nyfiken på filmen!

Värmebölja, av Viveca Lärn

Värmebölja är den femte boken i serien om saltöborna, och den håller samma trivsamma stil som tidigare böcker i serien. Allting rullar på ungefär som vanligt därute på Saltön, och det händer både trevliga och otrevliga saker - precis som i verkliga livet...

Det härjar en pyroman på ön, och den första byggnad som brinner ner är skolan. Därefter följer fler byggnader, men bara sådana som står tomma. Alla spekulerar så klart, men ingen vet vem som är pyromanen. Mycket av det som händer i Värmebölja har att göra med pyromandåden på ett eller annat sätt. Men en sak som inte alls har med bränderna att göra är att Sara och MacFie får sin baby. Det visar sig att det inte är sådär alldeles enkelt att bli pappa vid MacFies ålder - och det är inte helt enkelt att bli mamma heller, om man är Sara. Då gör MacFies syster Gertrud entré, och det är en kvinna som inte är rädd vare sig för att säga vad hon tycker eller för att göra vad hon har lust med... Ja, och så blir det lite kärlek här och var också. ;-)

Jag gillar böckerna om Saltön mer och mer. Då jag först kom i kontakt med saltöborna tyckte jag att det var alldeles för skruvade och konstiga karaktärer för att jag skulle fastna för dem. Sedan började jag vänja mig - och till stor del berodde det på att jag såg teve-serien baserad på de första böckerna om Saltön. Eftersom jag inte hade skapat mig särskilt många egna bilder av hur människorna såg ut, var det lätt för mig att ta till mig det som serien erbjöd. För en gångs skull blev det så att bok och filmatisering samarbetade för berättelsen. Annars brukar jag ofta tycka att det blir en krock; att det som jag föreställt mig från boken blir fel i filmen...

Första säsongen av teve-serien om Saltön, den har jag sett ett par gånger. Andra säsongen (baserad på bok tre och fyra) följde jag lite sisådär, och jag kände igen lite här och lite där i böckerna när jag läste dem. Och nu vet jag att det är en tredje säsong av teve-serien på gång också. Den ska tydligen visas under våren 2010, så innan dess är det kanske bra att ha läst även den sjätte boken.

Wallander - Skulden

I Skulden kretsar handlingen kring ett försvunnet barn, en sexårig pojke som överraskande försvinner från förskolans gård under en rast. Tämligen omgående får Martinsson upp ögonen för en nyligen frisläppt pedofil som bor bara någon kilometer från förskolan, och han fokuserar sin spaning mot den här mannen trots att det inte finns några egentliga bevis för att han skulle vara inblandad i försvinnandet.

Naturligtvis kan filmen inte bli annat än spännande och obehaglig att se på; ett barns försvinnande är varje förälders värsta mardröm. Föräldrarna vid pojkens förskola blir också så upprörda och rädda som man bara kan bli om ens eget barn plötsligt befinner sig i fara - och de känner också att de har anledning att själva göra vad de kan för att se till att grannskapet är säkert och tryggt. Frågan är bara om det är den dömde pedofilen som utgör den största faran, eller om det är allra farligast där man tror att det är som tryggast..?

Filmen är klart sevärd och har man inte något vettigare för sig en regnig sommarsöndag som denna kan man gott kila iväg till uthyrningsbutiken och hyra filmen. För den som vill uppdatera sig på övriga Wallanderfilmer, finns en bra sammanställning här. ;-)

Och regnet det bara öser ner...

Det här klippet från Britain's Got Talent har en viss anknytning till regn - men roligast är ändå att se hur oense juryn blir kring kvaliteten på framträdandet. Själv tycker jag att det här är ett nummer värdigt vilken lokalrevy som helst i Sverige, men jag skulle definitivt inte klassa det som en värdig vinnare i en nationell talangtävling... ;-)



För övrigt har jag läst ut Värmebölja, sett klart säsong ett av Prison Break och Wallanderfilmen Skulden, samt till hälften hunnit montera ihop den virkade mus som jag gjort efter Veronicas mönster. Återkommer! ;-)

Summering

Dagens mest spännande: Vi ska nu börja se avsnitt 19, säsong ett, av Prison Break. Det är grymt spännande, men ändå slumrade jag till några minuter i slutet av avsnitt 18. Alltså fortsätter vi imorgon. ;-)

Dagens inköp 1: Äntligen hittade jag dammsugargrönt bomullsgarn. Den som inte har en aning om vad jag ska göra med det garnet, får hålla utkik här i bloggen. Det visar sig. ;-)

Dagens inköp 2: Jag trodde att jag hade hittat på att jag hade sett Den Perfekta Hushållspappershållaren. Jag har ju letat och letat och letat, efter att ha fått en bild i huvudet av hur en Perfekt Huhållspappershållare ser ut - och så plötsligt stod den där i en butik och jag kunde äntligen köpa den. Finemang. Det var inget hjärnspöke.

Dagens inköp 3: Ett par gröna pannlappar med vita prickar och ett tvåpack kökshanddukar i grönvitt. Perfekt. Hur alla gamla pannlappar ser ut ska vi inte tala om. Inte heller hur alla gamla, välanvända kökshanddukar ser ut. Det är för sorgligt. Jag tror att jag ska göra fler investeringar på den fronten.

Dagens slutsats: Med tanke på hur nöjd jag är över ovanstående inköp, så har jag kommit fram till att jag kan betrakta mig som en kvinna med väldigt modesta krav. Det sitter liksom inte i prislappen... (Känner ni att det luktar lite självgott skryt häromkring...?) ;-)

Dagens förhoppning: Jag trodde att jag skulle lyckas hitta ett nytt överkast till dubbelsängen. Det som vi har, det har vovven gjort sitt bästa för att smutsa ner - och vad gör man med ett överkast som är för stort för att gå in i tvättmaskinen? Man kan ju inte tvätta det för hand, precis... Hemtex hade visserligen rea på överkast till dubbelsäng - men kritvitt..? Nä. Tillåt mig småle en smula. Det är verkligen inget för en vovve som tycker att dubbelsängen är det bästa stället att ligga och gosa till sig efter en rejäl promenad!

Dagens läsning: Jomen, jag håller ju på med Viveca Lärns Värmebölja. Sen väntar ett par deckare och lite annat!

Någon som går i bröllopstankar..?

Enjoy:



Vilken underbar entré!

Ps. Det går bra att kommentera det här inlägget om man bara trycker på rubriken först! ;-)

Lite ståltråd, ett par tänger och en drös pärlor...

Det var vad jag laddade upp med innan jag parkerade mig vid köksbordet igår förmiddags. Sen krökte jag ståltråd, trädde pärlor och monterade till en slags mobil att hänga i köksfönstret. Eller mobil och mobil, det blev tre rader med pärlor och krökt ståltråd, som tillsammans bildar en mobilaktig grej. Svår som tusan att fota, men bilderna ger en aning och sen får ni väl använda fantasin... ;-)

Jag ståltrådade inte enbart igår, utan jag hann med att plåga vovven lite också. Ja, jag plågade naturligtvis inte vovven med vett och vilja, men det var nog vad han tyckte! Först fick han bada tassarna i sitt svampschampo, vilket han uthärdar med stoiskt lugn samtidigt som han utstrålar alla "tyck-synd-om-mig-signaler" som han bara har på lager. Dock vet han mycket väl att det vankas godis efteråt, så jag undrar hur mycket han plågas egentligen och hur mycket som bara är spel för gallerierna... ;-)

Sen fick han dessutom påbörja en liten kur med tass-salva; en salva som innehåller lite tjära och som dels hjälper till att hålla trampdynorna mjuka, dels ska verka avskräckande (från att slicka tassarna och ge grogrund för mer svamp). Och det var där det verkliga lidandet tog fart. Han tittade på mig som att jag hade nypt honom och sen vandrade han runt, runt, runt - och ingenstans i hela huset hittade han någonstans att lägga sig ner... Det luktade lika vämjeligt överallt... ;-)

Den favoritgodis han fick efter det att han blev insmord, den fick ligga på hallmattan i flera timmar innan han behagade äta upp den. Det kan man kalla karaktär. Eller tjurskallighet. ;-)

Och nu på morgonen, då jag smorde in tassarna - då tittade han bara på mig. Ovanför honom hängde en pratbubbla där det stod: "Men nu igen! Kom vi inte överens om att det här, det tycker jag inte om!" Lyckligtvis svär han inte, annars hade det nog varit några svordomar med också...

Mormorsrutepläden - igen!

Jag fick en förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att sälja min nyligen färdigställda mormorsrutepläd, och det kan jag gott tänka mig. Ni som har läst min blogg vet ju att jag rätt tidigt började inse att jag hade velat ha mörk (svart) bakgrund istället för vit - men vad gör man när man väl har börjat på ett projekt. Jo, man gör klart. Även om det tar ett tag! ;-)

I alla fall så snabbräknade jag lite och kom fram till att jag nog lagt ut sisådär 250-300:- på garnet. Den väger i runda slängar 670 gram, vilket motsvarar ungefär 14 nystan gånger 20:-. Pläden är ungefär 95x118 cm, snabbt mätt då jag slängde pläden över dubbelsängen och lade måttbandet ovanpå. Slätar man till och drar lite, kan man säkert plussa på en centimeter här eller där...

Det är ju rätt omöjligt att ta betalt per arbetstimme då det handlar om hantverk. Man lägger ner så mycket tid, och det går inte att räkna timme för timme - då hamnar man någonstans i klass med vad en oljemiljardär kan tänka sig att hosta upp... ;-) Så jag tänker att en summa om 500:- för ett arbete som har tagit väldigt många kvällar i anspråk, det kan inte vara för mycket - plus garnkostnaden. Och då landar jag på att jag nog vill ha 800:- för pläden.

800:- är rätt mycket pengar och betydligt mer än vad en fleecepläd kostar på Rusta eller Jysk. Å andra sidan är det trendigt med mormorsrutor nu och kan man inte virka så är det billigare att handla en färdigvirkad, än att offra tålamodet för tid och evighet... Så, finns det hugade spekulanter är ni välkomna att höra av er. Mejladressen står i högermarginalen! ;-)

En uppmaning från BBC, tydligen...

Den här listan hittade jag inne hos En annan sida, som hittat den hos Deckarhuset, som hittat den på Facebook - och ursprungligen kommer den tydligen från BBC. Jag brukar sällan iddas göra listor av det här slaget, men eftersom jag är sanslöst lättroad just nu så gör jag den här:

"BBC believes most people will have only read 6 of the 100 books here. How do your reading habits stack up? Look at the list and put an ‘x’ after those you have read."

1 Pride and Prejudice - Jane Austen X
2 The Lord of the Rings - JRR Tolkien
3 Jane Eyre - Charlotte Bronte X
4 Harry Potter series - JK Rowling X
5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee
6 The Bible (Delar av, men inte hela)
7 Wuthering Heights - Emily Bronte X
8 Nineteen Eighty Four - George Orwell X
9 His Dark Materials - Philip Pullman
10 Great Expectations - Charles Dickens

11 Little Women - Louisa M Alcott (Förmodligen!)
12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy X
13 Catch 22 - Joseph Heller
14 Complete Works of Shakespeare (Njä. Inte riktigt alla.)
15 Rebecca - Daphne Du Maurier
16 The Hobbit - JRR Tolkien
17 Birdsong - Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye - JD Salinger
19 The Time Traveler’s Wife - Audrey Niffenegger
20 Middlemarch - George Eliot X

21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell X
22 The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald
23 Bleak House - Charles Dickens
24 War and Peace - Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams
26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky X
28 Grapes of Wrath - John Steinbeck
29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll X
30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame

31 Anna Karenina - Leo Tolstoy
32 David Copperfield - Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia - CS Lewis
34 Emma - Jane Austen
35 Persuasion - Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - CS Lewis
37 The Kite Runner - Khaled Hossein
38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden
40 Winnie the Pooh - AA Milne X

41 Animal Farm - George Orwell
42 The Da Vinci Code - Dan Brown X
43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving
45 The Woman in White - Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables - LM Montgomery X
47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood X
49 Lord of the Flies - William Golding X
50 Atonement - Ian McEwan

51 Life of Pi - Yann Martel
52 Dune - Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility - Jane Austen X
55 A Suitable Boy - Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens
58 Brave New World - Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night - Mark Haddon X
60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez

61 Of Mice and Men - John Steinbeck X
62 Lolita - Vladimir Nabokov
63 The Secret History - Donna Tartt X
64 The Lovely Bones - Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas
66 On The Road - Jack Kerouac
67 Jude the Obscure - Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding X
69 Midnight’s Children - Salman Rushdie
70 Moby Dick - Herman Melville

71 Oliver Twist - Charles Dickens X
72 Dracula - Bram Stoker X
73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett X
74 Notes From A Small Island - Bill Bryson
75 Ulysses - James Joyce
76 The Inferno – Dante X (Kanske inte hela?)
77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome
78 Germinal - Emile Zola
79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray
80 Possession - AS Byatt X

81 A Christmas Carol - Charles Dickens
82 Cloud Atlas - David Mitchell
83 The Color Purple - Alice Walker
84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary - Gustave Flaubert X
86 A Fine Balance - Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web - EB White
88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom X
89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton

91 Heart of Darkness - Joseph Conrad X
92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory - Iain Banks
94 Watership Down - Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice - Nevil Shute
97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas
98 Hamlet - William Shakespeare X
99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl
100 Les Miserables - Victor Hugo

Fler än sex titlar blev det i alla fall... ;-)

Kim 145, av Anna Vikström

Det här är andra boken som handlar om Kim, en idrottande tonårstjej. Att det är andra boken och att jag inte har läst den första boken, det märks tydligt. Många saker hade varit betydligt enklare att förstå om jag hade läst den första boken om Kim - Spela falskt. Exempelvis lider Kim av panikångest och det beror på en skrämmande upplevelse; något som hände i första boken. Panikångesten får ett visst utrymme i Kim 145, och jag tycker att Vikström inte förklarar särskilt mycket om vad det egentligen handlar om då Kim får sin ångest - men det gjorde hon säkert i Spela falskt och det har ju jag missat. Som vuxen och i och med mitt arbete, har jag stött på panikångest. Det har kanske inte alla tonåringar gjort?

Boken handlar inte alls enbart om panikångest, utan det handlar lika mycket om basketlaget, träningar och läger. Det handlar också om Jack, som bor i huset intill och är väldigt irriterande eftersom han tror att han är så perfekt - och det handlar om att Kim inte kan få honom ur huvudet. Det handlar dessutom om en bil med märkliga personer i och om konstiga sammanträffanden... Och visst blir det ett mysterium som ska lösas av det där med bilen - men det hade Vikström lika gärna kunnat strunta i. Jag tror att boken hade varit bättre utan mysterium. Det blev en grej för mycket, helt krasst.

Det är en ganska tunn bok som går fort att läsa, och jag gissar att första boken är ungefär lika snabbläst. Ska man läsa om Kim, så rekommenderar jag att man börjar från början. Det vinner böckerna på, tror jag.

Paraplyväder...

Gårdagen bjöd på en halvt oplanerad flyttresa i tämligen ihållande regn. Lyckligtvis var det inte mer pinaler än vad som ryms i ett helt vanligt studentrum som skulle flyttas på, men roligare kan man ha än att flytta på pryttlar som står i samma rum som ett antal okända skadedjur invaderat. Men, nu är det gjort! ;-)

(Collaget har jag gjort här!)

Vad denna dag bjuder på har jag ännu inte klart för mig. Det lär visa sig! Och förhoppningsvis behöver jag inte något paraply idag. ;-)

Mörka skuggor i Sunderbyn, av Majvor Müller

Jag är inte så bra på att läsa böcker med lokal anknytning, men nu har jag i alla fall läst en kriminalroman som utspelar sig i vad som med vida mått mätt skulle kunna kallas för mina hemtrakter! Mörka skuggor i Sunderbyn heter alltså boken, och Sunderbyn är platsen där länssjukhuset i Norrbotten ligger. Mitt ute i ingenstans, precis på gränsen mellan de två kommuner som båda hett eftertraktade att få bygga det nya, moderna sjukhuset i just sin kommun... Där tronar sjukhuset, byggt efter många års bittra strider. Far man till Sunderbyn eller ligger man i Sunderbyn - då betyder det att man har farit till sjukhuset eller att man ligger inne på sjukan. Något annat att göra, det finns inte i Sunderbyn. Åtminstone inte med länsbefolkningens ögon sett. ;-)

Och nu har författaren Müller tagit livet av en journalist, Janne Borg, som behövde uppsöka akuten på Sunderbyns sjukhus. Han kom till sjukhuset för att få skadorna på en hand sydda och omplåstrade, men återfanns efter behandlingen mördad inom sjukhusets väggar. Borg var en karl med präktigt dåligt rykte; en riktig mansgris som ständigt hoppade över skaklarna och lät impulserna styra.. Fick han inte sin vilja fram med charm, så var han inte främmande för att ta till våld -visade det sig så småningom.

Kriminalkommissarie Junkka vid Luleåpolisen är den som ska utreda fallet tillsammans med sina kollegor, men han får också god hjälp av journalisten Hanna Storm som också råkar vara den som skjutsade Borg till sjukhuset den kvällen han hade skadat sin hand. Det visar sig att många av de människor som på ett eller annat vis berörs av mordet, är riktiga lögnare. Man ljuger om små saker och stora saker, och både Storm och Junkka får fullt sjå med att reda ut vem som talar sanning och vem som inte gör det. Inte blir det enklare då de inser att Borg även hade en del fiender genom de grävande reportage han ägnat sig åt; kan kanske en avsatt politiker vilja hämnas genom att begå mord..?

Det är en hyfsat bra deckare, det här. Dialogen flyter på riktigt bra och Müller lämnar en del åt läsarens fantasi, vilket är ett plus i kanten. Eftersom boken så tydligt utspelar sig på Sunderbyns sjukhus och Müller låter sina romanfigurer vandra omkring lite inne i Luleå centrum, känns lokalförankringen tydligt av - även det ett plus i kanten. Är du en deckarintresserad norrbottning (i exil eller bofast i länet), kan du lägga en stund på den här boken. Jag tror att du gillar den, fast den inte är lika vass som Åsa Larssons deckare.

På minuskontot måste jag dock nämna att jag blev störd över en del missar som satsradning, bortglömda anföringstecken och borttappade eller omkastade bokstäver. Det är kanske sådant man får leva med då man ger ut böcker på litet (eget) förlag?

Rosor och piller

I brist på egna rosor, har jag skummat nätet efter rosor:

Collaget gjorde jag på den här sidan!

För övrigt har jag mest legat still idag. En irriterande migränattack fick mig på fall redan innan jag klev upp ur sängen i morse. Några piller och timmar senare var jag dock på benen igen och jag har försökt att hålla igång som vanligt trots att en del av huvudvärken envisas med att ligga kvar som en dov ton i bakgrunden. Förhoppningsvis får en god natts sömn göra resten av jobbet. I natt ska jag inte hämta hem någon dotter som jobbat sjutton timmar i sträck - vilket jag gjorde förra natten. I natt ska vi alla sova. ;-)

Dagens bästa: Jag har tittat på alldeles nyfödda skäggagamsungar. De är otroligt söta och ungefär ett lillfinger långa. Om du inte vet vad en skäggagam är eller hur den ser ut, googla efter bilder! Det finns många!

Dagens näst bästa: Deckaren som jag började läsa igår har tagit sig riktigt bra. Tyck och tänk om Mörka skuggor i Sunderbyn av Majvor Müller kommer så snart jag har läst ut den!

Loppisfynd...

Nu har jag fotat somliga fynd från igår! Först ut är Picknick-byttan. Den är ful inuti, så vi håller oss till utsidan... Om man kikar på kanterna, så kan man gissa hur ful den är inuti. ;-) Men, som sagt, det spelar inte någon roll. Jag ska inte ha mat i den, och jag har bara gett några tior för den!

Sen, en bytta med lock från Höganäs. Den här gröna färgen gillar jag verkligen; den är varm och mättad, och passar bra i ett kök. Jag ser ofta delar ur den här serien på loppis, och de verkar vara mycket lite efterfrågade för de säljs för ungefär ingenting. Jag gav 15:- för den här byttan och den är helt felfri; inga naggar, ingen krackelering, ingenting.

Och så snavade jag över en pocket som jag sett på många bloggar de senaste månaderna; Livets aviga och räta. Jag gav 2:- för den, och det är ju högst överkomligt. Att betala 30:- för en inplastad Twilight känns också som ett bra fynd... Maken är den som verkligen lyssnar på ljudböcker här i huset, så det är han som ska lyssna till Bodströms debutdeckare. En femtiolapp för den.

Ja, och så har jag fäst alla trådar nu! Så här ser mormorsrutepläden ut när den är helt klar:

Sol och vår, av Viveca Lärn

Fjärde delen i serien och saltöborna, och allt rullar på... Det är inte storslaget och fantastiskt, det som händer på Saltön - mer vardagligt och verklighetsnära, fast ändå med lite twist. Och det är småputtrigt och rart, fastän det finns lite konflikter. Äh, jag har inte så mycket mer att säga egentligen. Jag ska läsa femte och sjätte boken också, men jag tror att jag ska sticka emellan med något annat!

Loppisrunda!

Idag blev det en loppisrunda. Jag svängde runt till sju olika loppisar, och gjorde några bra fynd. Till exempel hittade jag en smörbytta ur serien Picknick från Rörstrand. Den saknade lock och var ganska ful inuti - men vad gör det? Jag behöver inte ha mat i den. Jag tror att jag ska sätta en eller ett par små kaktusar i den och ställa i köksfönstret. Jag ska fota mina fynd och visa dem sen!

Gårdagens fynd var väl det som inspirerade mig till dagens runda. Igår hittade jag ju en söt form från Lidabruk (Rörstrands märke för den produktion som sålts till B&W-kedjan, om jag har förstått rätt?), och den ser ut så här:

Det som riktigt grämer mig med ovanstående form, är jag att faktiskt äger en till. Den är annorlunda i färgen och stämplad Rörstrand under, men exakt likadan i utseendet förutom detta. Jag fick den vid ett arvsskifte förra sommaren, blev så glad och använde den flitigt. Men så, rätt nyligen, lyckades jag tappa en stor glasskål rätt över formen - och så sprack den prydligt i två delar. Det grämer jag mig verkligen över! Det är förvisso bara en grej, men jag hade så gärna velat ha den hel... Jag har inte kunnat förmå mig till att kasta bort delarna ens, utan de ligger här och väntar på att något kul ska hända. Till exempel att de över en natt hittar tillbaka till varandra och läker ihop igen.

När jag och minstingen var på väg hemåt från Göteborg, stannade vi såklart till i Gränna. Det går ju inte att göra annat! Rarare liten stad är svårt att hitta... Naturligtvis gick vi in och ut ur polkagriskokerierna och naturligtvis köpte vi en del polkagrisar. Klassiska rödvita hällde jag upp i en gammal glasburk och polkagrisar med hjortronsmak fick ta plats i en Kosta-flaska. Egentligen är det ät-förbud på dem - de är ju så snygga! - men det efterlevs dåligt. ;-)

I Gränna fikade vi också, på ett väldigt trevligt café. Den stora blaffiga grejen som ligger på fatet är en polkagrismaräng och ni kan ju lista ut hur stor den var... Chokladbollen håller inte hembakt storlek (valnötsstorlek sisådär) utan är modell bigsize.

Diskbänksrealism och trådfästande...

Roligare än så har jag inte haft det idag. Eller, där ljög jag. Jag har ju fyndat också! En jättesöt ugnsform från Lidabruk för bara 40:-. Den skulle jag kanske ta och fota, så att det blir lite bilder i bloggen..? ;-)

Ja, jag fäster fortfarande trådar i min mormorsrutepläd. Det är rätt långtråkigt och så lyckades jag slarva bort nålen för en tid sedan - så det har inte gått undan precis. Men nu måste jag ju bli klar! Dessvärre är jag så himla less på pläden redan nu - och besviken över att jag var så korkad att jag virkade den i färger som jag inte riktigt trivs med - att jag inte vet vad jag ska ta mig till med den när den väl blir klar... ;-(

Gardinen som jag också började virka på för ett tag sedan, den är färdigvirkad. Den har några få trådändar som hänger och dinglar, och så funderar jag på om jag ska tvätta upp den lite innan jag bestämmer att den är klar för fotografering...

Vid sidan av virkar jag på min trädgårdsmus, den som Veronica har designat och som hon så generöst har delat med sig av beskrivningen till, för alla intresserade. Jag pillrar på med armarna ännu, fast det är nu bara några varv kvar på andra armen. Det var mycket svårare än jag trodde att virka armarna - eller så är det svårt bara för att jag virkar så hårt jag bara kan för att slippa se vadden titta ut sedan... ;-)

Dagens underhållning har varit ett avsnitt ur Prison Break och de allra sista avsnitten någonsin ur Svenska hjärtan. Svenska hjärtan är ett praktexempel på diskbänksrealism och dessutom ett bra relationsdrama! Det känns förvisso att serien är lite föråldrad, men som en representant för den tidens drama står den sig bra.

Köksbordet blev inte målat idag heller, och nu har mittentösen ockuperat garaget. Hon målar våra blombänkar vita; ett par bänkar som maken snickrade lite kvickt för några år sedan och som blev inburna, möblerade med och sedan stående några år utan att ens få färg på sig. Men nu. Nu får de vit färg! ;-)

Prison Break

Just nu håller jag och töserna på att kolla på Prison Break. Jag köpte första säsongen eftersom jag hade på känn att det skulle vara något som jag gillar - och visst är det så! Det är helt otroligt spännande och vi har sett tre avsnitt på raken nu under eftermiddagen/kvällen... Fängslande, minst sagt! (Ursäkta den riktigt kassa ordvitsen... ;-) )

Jag handlade min box i en butik där det var ett erbjudande och man fick köpa två boxar för 499:-. Det är väl ett rätt bra pris med tanke på att det är många timmar i varje box. Kanske går den att hitta ännu billigare på nätet, rentav?

Lite trädgårdsjobb...

Ja, det är väl vad jag egentligen borde ta mig för idag. Jag har en nyligen anlagd rabatt som behöver både mer jord och ett antal perenner, jag har en halvt utblommad och sönderregnad perennrabatt som behöver klippas till lite - och jag har hur mycket rabarber som helst som står och ser ledsna ut. Frågan är om jag har lust. Jag skulle vilja ha en trädgårdsmästare som håller ordning på grönskan, ungefär så här:

Fast njä, det där är ju inte min trädgård... Det är bilder från Gunnebo slott, som jag och minstingen passade på att besöka när vi var i krokarna. Fast jag skulle inte ha något emot att flytta in där! Slottsfru... Det låter tjusigt! ;-)

Istället för att pillra i rabatter kan det hända att jag svingar målarpenseln. Igår köpte jag ett gammalt bord, som ska få ny färg, nytt liv och tillsvidareanställning som köksbord i vårt kök. Jag orkar inte med att ha det gamla furubordet längre - det är ju en stilkrock med den nya köksinredningen som skulle få Simon & Tomas att gemensamt tuppa av vid första anblicken, för att därefter - så snart de har kvicknat till liv - hysta ut bord och stolar genom fönstret. Och vi har nya fönster, så det vore ju förjäkligt. Visserligen väntar jag inte besök av just dessa herrar, men man vet inte. Det kan ju finnas andra besökare som är lika känsliga. ;-)

Bilden har jag lånat från Simon & Tomas blogg (fast jag orkade inte börja läsa den) - men visst är det fel hundar? Har de inte ett par andra numera? Och har inte Tomas klippt håret?

En fröjdefull jul, av Viveca Lärn

Av någon anledning har jag inte läst hela serien om saltöborna - varför vet jag inte. Men när jag och dottern färdades där kring Göteborg förra veckan, då hade vi En fröjdefull jul med oss som cd-bok, och vad kan passa bättre att lyssna på under en bilresa kring göteborgstrakten än just Viveca Lärns böcker? Upplästa av henne själv, dessutom! Nu hann vi inte lyssna klart på En fröjdefull jul, och jag ville verkligen läsa vidare - så jag slank in på en bokhandel och lyckades hitta en dubbelpocket med både En fröjdefull jul och Sol och vår; bok nummer tre och fyra i ordningen. Till min glädje var den nedsatt till 29:-! Toppen! Av bara farten köpte jag på mig den femte och sjätte boken också... ;-)

Det är ju inte bara en historia som ryms i böckerna om saltöborna, utan varje person i böckerna bär på sin egen historia - vilket i slutänden ger en hel massa små historier som vävs samman till en fyllig berättelse.

Det är en salig blandning människor som bor där på Saltön, och allihopa har sin charm fastän somlig av dem skulle vara olidliga att umgås med i verkliga livet... Jag tycker om att läsa om hur Emily driver sitt café Sockerskorpan (fast det är ju inne i Göteborg) och hur hon har amorösa äventyr under sina lunchraster, fastän det är så omoraliskt som man bara kan tänka sig. Hon har ju sin Christer också! Och jag vill så gärna att MacFie och Sara ska få varandra, så jag läser och hoppas att de ska sluta tjura för att istället försonas. Då kan Sara får svära hur mycket hon vill, sen. Bara hon har sin MacFie. Sen vill jag väldigt gärna veta hur det går för doktorn och hans Magdalena. De är så kära, men jag förstår ju att det kommer att bli ett sorgligt slut för dem... Kommer Emily någonsin att ta sitt förnuft till fånga och unna sin pappa lite kärlek? Och Kabben! Den deppige, desperate karln... Han skulle behöva hitta på något annat än att drömma om att ta livet av sig!

Det är en ren fröjd att lyssna till Viveca Lärn då hon läser om saltöborna. Jag ser alltihop framför mig, och det känns väldigt levande. Plötsligt märker jag att hon faktiskt är en mästare på att berätta om de där små, små detaljerna - sådant som gör att det känns som att man befinner sig på plats. Lärn använder språket kreativt och det gör att berättelsen känns ännu mer intressant och angelägen. Det funkar både då Lärn läser boken och då jag läser själv.

När jag hade läst ut En fröjdefull jul var det bara att haka i direkt med Sol och vår - så där är jag nu. Någonstans en bit in i Sol och vår.

Lyran har precis skrivit ett inlägg om uppläsarens betydelse för ljudböcker. Ska författaren läsa själv eller ska man använda proffs till det, funderar hon. Läs gärna!

Bloggarkärlek, finns det?

Ja, det finns bara ett svar på den frågan.

Bloggarkärleken har dock hamnat lite i skymundan; i skuggan av att diverse kändisar har bloggat, mobbats och lagt ner - och alldeles utan tanke på att diverse vanliga människor bloggar, lyfter och lyfts, och stärker och stärks. Bloggarkärleken lever lite i det fördolda; halvt gömt bakom svarta rubriker om hur alla bloggare sluter sig samman och knäcker den som mänskligt har felat - fast det bara är en mikroskopisk del av alla bloggare som deltar när drevet går och bytet ska fällas. Bloggarkärleken smyger på försiktiga steg ut ur nätets maskor och letar sig från människa till människa i de mest skilda skepnader - men det ger inga säljande världskrigsrubriker, utan är bara värt en axelryckning.

Jag har läst hur Joshua Tree ledsnat på svarta historier om nätet och det som sker där, och hur han efterlyser berättelser om allt det positiva som kan följa med att blogga eller annars kommunicera via nätet. Och visst kan jag bidra!

Jag kan nämna hur ett antal för mig okända människor väljer att delta i mina bytespåhitt, och skickar fina paket till varandra land och rike runt - fast de inte känner varandra utan gör sitt bästa att hitta rätt grejer utifrån mer eller mindre anonyma blogginlägg. Jag gissar att somliga bytesvänner finner varandra och har kontakt även efter det att bytet är avslutat och klart. Förhoppningsvis inspirerar också bokbytena till ännu mer läsning - och det är väl en välgärning, om något... Bytespåhitten är alltså kontaktskapande, generösa och läsfrämjande. Och tänk, en gång bestämde sig en hel hoper av dessa bokbytarmänniskor att jag också skulle få en massa paket med böcker och godis - och det drällde in sådana till mig hur länge som helst! Generositet, eller hur!

Jag vet att somliga tycker att det är reklam och bister marknadsföring, men jag blir jätteglad för varje liten bok som oannonserad eller efterfrågad dimper ned i min brevlåda, alldeles gratis och bara med önskemålet: Läs! Det är ett förtroende och en gåva, fast visst kan man välja att se det på annat vis om man vill. Är man medveten om myntets olika sidor kan man välja hur man vill förhålla sig. Och somligt av det jag får, det hamnar här på bloggen och annat förbigår jag med tystnad av ett eller annat skäl. Det jag skriver och tycker om olika böcker och filmer genererar ibland en diskussion, ibland ingenting - men jag tror aldrig att någon har skällt på mig för mitt tyckandes skull. Och det är knappast unikt för just min bokblogg - så funkar det nog rent allmänt på bokbloggar. Det är en intresserad attityd, inte en fördömande.

Jag kan berätta om hur inspirerad jag blir av att läsa alla pyssel- och hantverksbloggar, och hur andras bilder kan kicka igång mig att göra något på egen hand. Gissa hur glad jag är över att människor som knåpar ihop egna mönster till och med delar med sig av dessa lite då och då! Det är inte heller någon hemlighet att jag blir jätteglad då någon berömmer det som jag själv har pillrat ihop... Jag har i dessa pyssel- och hantverksbloggar aldrig sett annat än uppmuntrande och berömmande kommentarer, tror jag.

Och till sist kan jag nämna hur jag någon gång har skrivit ett inlägg då jag känt mig nertryckt, vissen och deppig - och nästa gång jag kikat på bloggen mötts av en hoper kommentarer som allihopa har velat muntra upp. Medmänsklighet.

Visst finns det bloggarkärlek! Man kanske inte ska ta den för given, men den finns där för den som vill lyfta blicken bortom bloggargiganternas ringhörna och söka sig till oss vanliga.

I de lugnaste vatten, av Viveca Sten

Det här var ett riktigt bra köp! Jag velade en stund då jag såg att man kunde köpa Femina med en deckare som såg spännande ut - men det blev ett köp till sist. Jag menar, Femina..? Vad är det för tidning, ens? Jag har klassat in den som bilderbok för kvinnor med mycket pengar, utan att ha läst den (förutom möjligtvis någon inaktuellt nummer någon gång i något väntrum någonstans)...
- Vad sa du? Fördomsfull? Jag? Nähäääää....????

Hur som helst, Stens bok var en riktigt spännande historia som utspelas i skärgårdsmiljö. Det handlar i grova drag om att det på ön Sandhamn flyter iland en manskropp inlindad i fiskenät och en kort tid därefter hittas mannens enda kvarvarande släkting död - på samma ö, och under mystiska omständigheter. Det luktar märkligheter och mord lång väg... Polisen Thomas Andreasson får, med sin lokalkännedom, ta sig an fallet. Till sin hjälp får han barndomsvännen Nora Linde som i vuxen ålder är jurist, småbarnsmamma och gift med en ständigt seglande karl. Själva kriminalhistorien får lite förvecklingar och det svänger lite hit och dit - och det känns aldrig trist eller förutsägbart.

Rent privat händer det också saker, i personernas liv. Nora Linde hamnar i konflikt med sin make, en konflikt som känns väldigt realistisk och som skildras så väl att jag får lite småont i magen då jag läser - och konflikten får inte någon lösning innan boken tar slut, vilket väl måste innebära att det spinns vidare på den i nästa bok. Thomas Andreasson lever som singel, men det finns intresse från en kvinnlig kollega. Det hinner inte riktigt utvecklas något i den här boken, men jag tar för givet att även detta är ett sidospår som får rulla vidare i nästa bok. Jag gillar att det händer saker även privat och att det inte är upplöst och klart bara för att boken är klar. Nu vill jag verkligen läsa nästa bok - och det kommer jag att göra så snart jag bara kan.

För övrigt visade det sig att Femina var ungefär som jag trodde, men ändå lite bättre. Det hjälpte upp en hel del att det fanns några intressanta författarintervjuer i tidningen! Så, finns tidningen + boken kvar som ett paketerbjudande ute i handeln, då tycker jag att du ska nappa på det! ;-)

Vem är utan skuld, av Anna Jansson

Vem är utan skuld är en liten pocketbok som följde med Allas förra veckan. Jag har väldigt svårt att motstå tidningar de gånger det följer med en bok eller en film, så det var rätt givet att jag skulle köpa Allas (fast jag i princip aldrig annars gör det) då jag såg att tidningen var inplastad och att skälet till det var den medföljande boken... En nätt, liten bok jag aldrig läst, en tidning att ögna igenom och en sommartrött men lässugen hjärna - alla faktorer på plats. ;-)

Vem är utan skuld är en liten pusseldeckare av whodunit-karaktär, och rätt kul läsning. Det handlar om Maria Wern som är på återträff med sin gamla grundskoleklass på Gotland. Fem killar och sex tjejer är det som träffas, och de glider kvickt in i de roller som de hade under grundskoletiden - och det visar sig att det är ett dödligt beteende... En av kvinnorna lämnar sällskapet och återfinns mördad. Eftersom Maria Wern är en av de inblandade - och därmed även skulle kunna vara en misstänkt person - får hon inte medverka i utredningen när det är dags för henne att återgå i tjänst efter helgen. Hon ställs vid sidan av men får ändå veta att mördaren är en av de personer som var på återträffen. Ingen utomstående hade kunnat begå mordet. Eller ja, det blir flera mord innan det är över... ;-)

Det känns lättsamt och bra med såna här korta böcker då man är på bilresa och lite trött i huvudet! Jag tyckte bra om Vem är utan skuld, och skulle gärna se fler kortböcker av olika författare sålda tillsammans med veckotidningar. Perfekt sommargrej!

Inte ens det förflutna, av Anna Jansson

Den här boken kom ut för ett bra tag sedan och jag fattar inte hur jag har kunnat missa att Jansson hade kommit med en ny bok. Och det här är inte ens den senaste, utan det har kommit ytterligare en för bara en liten tid sedan, dessutom... Usel koll! ;-)

Då jag först läste en bok av Anna Jansson, gjorde jag det för att jag tyckte att omslaget var så otroligt snyggt. Det var helt oemotståndligt, i mina ögon - och jag gillar fortfarande omslagen. De är snygga, fantasieggande och smått oemotståndliga...

I den här boken får vi fortsätta att följa Maria Wern både privat och i tjänst, precis som vanligt. Privatlivet har ordnat upp sig och trasslat till sig - så som det gärna vill göra - men vid bokens slut får man en bra hint om att det ändå kommer att bli riktigt bra. Det känns bra, för Maria Wern är en sån där kvinna som verkligen förtjänar att det blir riktigt bra. Hon är genomklok, mänsklig och sympatisk.

Genom tjänsten har Maria Wern hamnat i en situation där hon är hotad till livet inför en rättegång där hon kallats som vittne. För att skyddas ska hon tillbringa en tid ute på Gotska Sandön, under täckmantel. Hon ska vara där som en deltagare på ett rehabiliteringsläger för långtidssjukskrivna; en slags hemmasnickrad filosofi med "tillbaka till naturen" och "överlevnad" som teman. Snedvridna regler kring sjukskrivning, rehabilitering och regelverk får sig en rejäl känga här, och jag tror att Jansson har tämligen gedigna kunskaper om sjukvården för att veta vad hon skriver om och vad hon kritiserar.

Vad ingen kunde veta på förhand är att de andra kvinnorna, de som är med på samma läger, också har märkliga hemligheter och att dessa kvinnor dessutom har en gemensam referenspunkt... Den lilla detaljen visar sig vara mycket farlig och redan första natten på ön börjar hemska saker hända. Ingenting blir bättre av att det blåser upp till storm, kvinnorna förlorar kontakten med omvärlden, elektriciteten slås ut, maten förstörs och ja, det blir ett riktigt elände. Det blir överlevnadsläger på riktigt. Ett grymt överlevnadsläger där ingen vet vem som är god och vem som är ond.

Ett tag där i början är det inte särskilt spännande - många trådar som ska introduceras - men när det väl börjar hända saker - då blir det full rulle... Mycket fängslande och mycket intressant! Nu ska jag bara vänta in att även den allra nyaste Jansson står på en hylla på biblioteket och vill föja med mig hem ett tag! ;-)

Den där bloggtidningen..?

Är det någon som har läst den? Den ser ju väldigt frestande ut på omslaget, men priset var väldigt lite frestande... 129:- för en tidning i butik, visserligen tjock - men ändå. Det ska vara en himla bra tidning för att svara upp till det priset! Om jag betalar 129:- för en tidning om bloggande vill jag verkligen att den ska lära mig sådant som jag inte redan har listat ut på egen hand. Så, frågan är alltså: Är den där bloggtidningen någonting att satsa på?

Här finns en bild som visar hur tidningen ser ut, berättar om innehållet och dessutom möjligheten att få 30:- rabatt om man vill köpa den on-line... Hm. 99:-. Är det vettigt?

Bra vibrationer!

Strax söder om Borlänge började jag känna att det liksom vibrerade i högerfoten. "Blir man så känslig av att ha gasat på en hel dag?", funderade jag väldigt tyst för mig själv och ignorerade att det även kändes som att vägen var lite småknottrig. Vid Göteborg hade de rätt knottriga vägar, inte bara småknottriga. Och dagen efter, då vi körde ned till Ullared - då var det mer som att vägen var räfflad, och jag kände vibrationer ända upp i knäet. När vi hade shoppat i Ullared och återvände mot hotellet, såg jag i ögonvrån att dottern satt och höll händerna för kinderna.
- Hur är det? frågade jag, och tänkte att hon såg smått åksjuk ut. Åksjuk blir hon lätt, så det vore inte konstigt.
- Jag måste hålla fast kinderna, annars känns det som att de skakar loss.

Då insåg jag att det inte bara var jag som inbillade mig. Bilskrället vibrerade verkligen och jag kände mig rätt säker på att det var något med däcken - obalans eller ojämt lufttryck. Dags att stanna på en mack, och den här gången gjorde jag inte bara så som gubbar jämt gör. Ja, ni vet? De går runt bilen och sparkar på däcken. Det är tänkt att den där lilla kicken ska fortplanta information om däckens kondition till gubbens hjärna - och säkert funkar det - men jag har aldrig riktigt lärt mig det där tricket. Mer än att kolla lufttrycket går inte att göra lite kvickt sådär, på en mack en söndageftermiddag, och det kollades med hjälp av den där lufttrycksmanicken och en tjänstvillig mackjobbare. (Nä, jag begriper mig inte på hur man gör. Fast jag annars är ganska smart.) Lufttrycket var helt ok. Alltså var det inte därför bilen vibrerade.

Nästa morgon uppsökte jag en märkesverkstad - det var helt olidligt att köra runt i en bil som gav en helkroppsmassage under färd. Mannen på verkstaden tog in bilen och lovade att ha den klar innan stängningsdags. I värsta fall skulle det behöva bytas drivknutar (vad nu det är) och det skulle bli en dyr historia. Halva dagen gick jag sedan och räknade på hur mycket rolighetspengar som skulle slukas upp av bilskrällsreparationer, och det var inte roligt.

När jag så kom för att lösa ut bilen, möttes jag av verkmästaren som höll ett förmaningstal om att inte lägga på regummerad skit, för däcken var det viktigaste av allt - och det kunde jag gott hälsa maken (som han förstod var skyldig till snålandet på däcken). Underförstått skulle jag också låta maken förstå att han var en oansvarig människa som släppte ut sin fru på vägarna med såna skräpdäck. Det visade sig att däcket hade tappat formen; det hade blivit värre och värre ju längre jag körde - och det hade kunnat sluta med en däckexplosion. Inte så lustigt, och särskilt inte med tanke på att vi ju färdats längs väl trafikerade vägar i hög fart...

Hur som helst, jag vidarebefordrade skället till maken och fick en bil som sedan dess har varit helt fri från vibrationer. Perfekt! Och hålet i semesterkassan blev inte så stort som befarat.

(Med oss i bagaget hem hade vi det deformerade däcket. Det ska reklameras - det är inte mer än några månader gammalt.)

Och nä, det har var verkligen inte heller bokrelaterat. Men snart! Tills vidare kan jag avslöja att jag har läst I de lugnaste vatten av Viveca Sten, Inte ens det förflutna och kortdeckaren Vem är utan skuld av Anna Jansson. Mord och blod, i parti och minut. ;-)

Och hemma...

Ja, här hemma fick jag plötsligt arbetslust. Den har varit väl kvävd i byggdammet från köket, men nu poppade den fram igen! Tack för det!

Så, idag har jag:
* Hängt upp gardiner i köket. (Nu behöver inte grannarna längre gå omkring och tro att vi har blivit laestadianer...) För en gångs skull har jag köpt nästan färdigsydda gardiner på Ikea, och dessutom följt anvisningarna på ett paket ikea-gardiner, vilket innebär att jag har fållat gardinerna med stryk-på-band och klippt av överflödigt tyg utan att ens sick-sacka först. Jag vet, det är ungefär lika sinnesrubbat som att svära i kyrkan eller att ge långfingret åt chefen - en kvinna med mitt ursprung ska sy dubbla fållar, helst för hand. Men nu har jag gjort så.

* Packat upp allt medhavt och inhandlat kolijox från bilturen till Göteborg och satt varenda pryl på rätt plats. Halleluja!

* Sorterat in alla kryddburkar i kryddskået, vars hyllplan har blivit färdigsågade och inplacerade i skåpet medan jag var bortrest.

* Tvättat tre maskiner tvätt. Det är inte precis tomt i tvättstugan ändå. Det finns mer att tvätta... Konstigt, i en familj med tre halvvuxna töser.
;-/

* Sett ett par avsnitt av Sjunde himlen. Vi är nu på femte säsongen, och det är skönt att se att konflikterna blir mer och mer kluriga. Kul är kanske ett bättre ord! Och det är arbete, minsann. Vi ser ju med engelsk text. Då kan jag väl räkna det som fortbildning!? ;-)

* Kastat bort allt gammalt äckelpäckel ur kylskåpet och handlat nytt. Varför tror familjen som är kvar hemma att det som finns i kylen är oätligt? Varför köper de mat för en måltid i sänder, utan att ens titta i kylen, äta upp det som finns eller ens försöka planera lite framåt..? Resultat: den del av familjen som kommit hem, möts av ett kylskåp som ekar tomt, förutom där det ligger gamla matrester som numera är oätliga. Och den del av familjen som hade huvudansvaret för matlagningen - den delen har dragit till stugan och sitter där i godan ro och badar bastu vid det här laget. Hmpf!

* Fått mobilen och datorn att samarbeta över Bluetooth. Jamen, kors i taket! Det kostade inte ens en svordom. Allt som krävdes var att jag inte följde instruktionen över hur skiten skulle installeras i datorn, utan hittade på lite själv. Då gick det så bra, så.

Och nu, nu ska jag ta en promenad med vovven igen. Det blir skönt!

Borås, Borås...

I Borås handlade jag ett par söta tunikor i trevliga färger på butiken Tippy - och se, där har vi en butik som verkligen inte finns här hemma! Massor av fina kläder! Kärlek vid första ögonkastet... ;-)

I Borås regnade det för övrigt en hel del, en dag då vi reste igenom... Det blev väldigt blött på mycket kort tid - och det var nog hemskans sorgligt för de stackare som hade råkat parkera sina bilar precis där allt regnvatten samlades. Lyckligtvis passerade vi bara genom staden just den här dagen. När vi återvände en annan dag för att vandra runt lite, då var det uppehållsväder... Tur det! ;-)

I Alingsås har jag bott för evinnerliga tider sedan, under knappt ett års tid. Jag mindes staden som väldigt mysig, med kullerstenar och mängder med caféer - och så ser det fortfarande ut. Kanske har det försvunnit något café, men istället har alingsåsborna fått tillgång till två fullsorterade scap-butiker. Det är lite fängslande. Så få invånare, och så två så pass stora butiker med så pass smalt sortiment... (Man måste väl ändå säga att scrap-grejer är smalt sortiment?)

Till min glädje fanns den otroligt härliga butiken Balders Hage kvar, och jag tror minsann den hade växt lite. Det var fler rum än jag kom ihåg, men lika sköna pryttlar. Mycket vill-ha-grejer, men inte så många måste-ha-saker. Det gäller att inför sig själv skilja på dessa, om man inte ska vandra därifrån väldigt fattig. För den som vill spendera pengar finns det en webshop här!

Slutsatsen? I Alingsås fikar man, inreder hemmet och scrappar. I övrigt kan det inte finnas mycket att roa sig med... Om man inte läser, förstås!

;-)

Shopping...

Jamen, ni vet hur det är. Man tror att man ska hitta så mycket roliga saker att handla med sig hem, men när man går där och strosar i främmande städer och botaniserar, så upptäcker man att det mesta är sig likt... Vi har handlat anmärkningsvärt lite på vår resa, jag och min tös.

I Ullared trodde jag att jag skulle få handla massor med roliga kläder för nästan inga pengar alls, men inte blev det så. Fast jag beredd att stångas med vagnen och armbåga mig fram, precis som jag minsann vet att man kan behöva göra i Ullared - men det var ju inte längre så livat inne på Gekås... För drygt tjugo år sedan var det slagsmål inne i affären och långa köer utanför, men nu var det mycket mer civilserat. Men vansinnigt mycket folk. Folk överallt! ;-)

Billiga behåar (faktiskt för nästan inga pengar alls), billiga sockar (typ, nästan gratis) och ännu billigare trosor (kan det vara möjligt?) - det handlade jag, tillsammans med lite småplock. Men jag hittade inga kläder som jag ens ville prova, och hur spännande var det? Tösen hittade lite roligheter, till exempel köpte hon sig en fjärde sån där hårfixningsmaskin som ger tjusiga lockar, några filmer och lite annat smått och gott - och det var ju kul. Allra bästa stället var dock motormuseet. Där var det svalt och skönt, nästan inget folk alls och man fick sitta ner i lugn och ro och fika till riktigt humana priser.

Inne i Göteborg snavade vi över en butik snarlik Lush, fast den här hette Fresh. Vi fick oss till livs historien om hur Lush har snott butikskonceptet av Fresh - men hur mycket sanning det var i den historien, det är jag tveksam till... En snabb titt på respektive hemsida avslöjar i alla fall vilket av företagen som verkar gå bäst i dagsläget. ;-)

I stadskärnan finns också en del tjusiga heminredningsbutiker, och utanför en butik hittade vi precis en sån fågelbur som mittentösen har önskat sig i evinnerliga tider. En snabb titt på prislappen avslöjade att hon får fortsätta att önska sig en precis sån fågelbur ett tag till. Det var saftigt, eller hur!? (För den som inte ser: fyrsiffrigt...) ;-)

Allra bäst tycker jag kanske om miljön i Haga (på Haga?). Jag minns den tiden då Haga var fullt med husockupanter och det sjöd av uppror och kreativitet där bland husen, och visst var det spontant och charmigt - men där rymdes nog också en hel del tragik. Nutidens Haga är förvisso kommersiellt charmigt, lite välordnat kaotiskt med kullerstenar och välnötta möbler i caféet på hörnet -fast också väldigt trevligt. Lite synd bara att det är väl mycket Fina Gatan över prisnivån i många av butikerna där.

En biltur till Göteborg

En resa från ena änden av Sverige till andra änden kräver ett antal övernattningar, och hur gör man då om man vill bo bekvämt men inte betala en spänn mer än absolut nödvändigt..? Ja, jag har inget hundraprocentigt framgångsrecept där, men efter att ha kikat på nätet och jämfört priser kom jag ganska snabbt fram till att det billigaste alternativet skulle vara att boka boende på Ibis hotell. De kör en kampanj just nu, som de kallar för Kuddkriget, vilket innebär att man kan boka dubbelrum över nätet för 199:-/natt om man har tur. Annars får man nypa ett rum för 299:-, 399:- eller 499:-; priser som också får anses vara låga med tanke på att det handlar om hotellboende med eget rum, inklusive egen toa och dusch. Vi kom fram till att Ibis hotell i Lerum ser exakt likadant ut som Ibis hotell i Örebro, både invändigt och utvändigt. Frukosten i Lerum var ett tragiskt skämt jämfört med vad som serverades på Ibis hotell i Sundsvall och frukosten i Örebro var ett ljummet mellanting. Rummen i Sundsvall var bra mycket större och bra mycket trevligare än på andra Ibis hotell, men också sanslöst lyhörda. Att parkera bilen för övernattning i Lerum och i Örebro var ungefär lika enkelt som att parkera bilen hemma på gården, medan övernattningen i Sundsvall krävde lite tålamod för att hitta en parkeringsplats mitt inne i stadskärnan.

(Bilderna har jag lånat från resp. hotells hemsida.)

Vi tillbringade också en natt på ett Scandic-hotell i Falun, vilket innebar snäppet högre trivselnivå än på Ibis-hotellen - men också ett högre pris per rum och natt.

Och det var dagens hotell-recension. Återkommer! ;-)

Hemma igen!

Bloggtystnaden beror på en bilresa tur och retur Göteborg - men nu är jag hemma igen. Lite mer om resan och om de böcker som jag har läst kommer under helgen. Om jag får datorn att kommunicera med min mobil via Bluetooth blir det bilder också, men det undret har vi inte sett ännu! ;-)

Frestelser...

Så här såg marängerna ut, de där jag bakade häromsistens och lämnade ett snabbt recept till... Såg ut, ja - de är slut nu. Sorgligt tomt blev det efter dem! ;-)


Hela fatet med fikabröd såg för övrigt ut så här:




Chokladdrömmar, maränger, mandelbiscotti och chokladbollar. Tårtan blev inte förevigad innan den blev uppäten... ;-)

Och man kan väl lite lätt säga att kvaliteten på det här inlägget speglar det mått av ansträngning som man orkar med efter många dagars värmebölja...

Skuggat byte, av Janet Evanovich

Det här är tolfte delen i Evanovich serie om prisjägaren Stephanie Plum, och den är minst lika rolig som de övriga i serien. Jag begriper inte vad det är som gör att jag tycker att de är så roliga, men något är det som får mig att fnittra högt medan jag läser. Det är dråpligt, rakt på sak, pinsamt och stundtals nästan buskis-aktigt, och det är kul hela tiden. Språket gör verkligen sitt till, med alla oväntade liknelser och rappa repliker.

Huvudpersonen i serien är som sagt Stephanie Plum, som jobbar som prisjägare med varierande resultat. Hennes kärleksliv utgör en hel del av böckernas handling även om man aldrig får veta exakt vad som händer mellan henne och de två män som hon slits mellan; Morelli och Ranger. Om Morelli säger Stephanie "Utvändigt är Morelli fortfarande en farligt lockande hårding. Men under glasyren är han numera den sexige killen med brödrosten. Tänk hur det kan bli ändå." Ranger beskrivs så här: "Han är säkerhetsexpert och prisjägare, och han kommer och går som en rökslinga. Ranger är mjölkchoklad utvändigt: en läcker, lockande, förbjuden frestelse. Vad som finns inuti vet ingen."

Stephanies närmaste kollega på prisjägarbyrån är Lula, "en obeskrivligt yppig svart donna". Vare sig Lula eller Stephanie är särskilt skickliga prisjägare, vilket till stor del beror på att de är lite väl lättskrämda av sig. De besitter båda två stor insikt i sina tillkortakommanden, vilket man med lätthet utläser av replikskiften som följande:

"Vad har du för plan?" undrade Lula. "Ska vi bara dundra in där som ett parprisjägarvärstingar och sparka skiten ur han?"
Jag gav henne en blick. "Har vi nånsin gjort så?"
"Nån gång ska väl vara den första."
"Vi skulle bara göra oss till åtlöje. Vi är ju helt inkompetenta."
"Ord och inga visor", sa Lula. "Helt inkompetenta är vi väl inte.
Snarare åttio procent inkompetenta ungefär. Minns du när du brottade ner det där flottinsmorda fettot? Där gjorde du ju bra ifrån dig."

I Skuggat byte har borgensbyrån som vanligt problem med ekonomin och måste därför få fatt på alla förrymda brottslingar kvickt som attan. Chefen är borta på andra uppdrag och de anställda får själva hitta lösningar - inklusive intervjua de som söker sig till det utannonserade jobbet som prisjägare till byrån. Hur det kan komma sig att personalstyrkan ska utökas fastän ekonomin är vissen handlar om något slags baklängesresonemang om att de prisjägare som redan är anställda inte får fatt i alla rymlingar snabbt nog... I alla fall, det räcker inte med de bekymmer som redan finns kring Stephanie - utan plötsligt dyker det upp en kvinna som säger sig vara Rangers hustru, och hon är inte det minsta rädd för att vifta med pistolen framför nosen på Stephanie. Hon skjuter hellre än snackar, kan man säga. Hon skjuter dessutom mer än gärna mot Stephanie, eftersom hon tror att Stephanie har lagt rabarber på hennes Ranger.

Så småningom visar det sig att kvinnan ändå var ett ganska litet problem. Det finns någon annan därute, som är ute efter Stephanie... Han är spritt språngande galen och trots att denna mystiska mans närvaro innebär att Ranger till och med sover i Stephanies säng för att beskydda henne, innebär det inte att Stephanie kan koppla av. Det blir en himla kalabalik, en hel massa skjutande och så någon explosion innan allt är över.

Och jo, mormor Mazur hinner med att gå på bisättning och försöker i vanlig ordning ta sig en titt under locket på kistan... ;-)