lördag 31 oktober 2009

Lite oplanerad bloggstiltje...

Trots att det är lov och ledigt, så har jag ändå inte bloggat på flera dagar! Kors i taket! ;-)

Jag har gått på maxdos Ipren nästan en vecka nu, och insåg häromdagen att jag hade feber - trots alla piller. Det bådar inte gott, men det förklarar kanske varför jag somnar hela tiden..? Ipren-intaget kommer sig av att jag tror att jag har någon slags inflammation i höft och knä - och det första vårdcentralen säger då man hör av sig dit (oavsett vad man har för krämpor, faktiskt), det är just maxdos Ipren en vecka. Så jag tänkte att det är lika bra att först knapra tabletter, sedan ringa... Något hopp om att värkeländet ska ge med sig, det har jag ju inte! ;-/

Nåväl, det blev ett litet sidospår! Annars har jag läst ut Fatta eld, trots att den inte fanns med i bokhögen här nedan - men jag hade fått med mig ett ex från skolan och det gick inte att låta bli att snabbläsa den. Och så har jag avslutat Tonår av Katerina Janouch, som jag hade halvläst sedan tidigare. De ska få varsitt inlägg! ;-)

Sen har jag stickat som en galning. (Jo, det går att somna sittandes i en fåtölj med en stickning i händerna. Inga problem!) Ett par vantar till sextonåringen. Och så blev det garn över, som skulle räcka till något litet, litet. Det blev ett par babysockar. Eller kanske rentav ett par docksockar - jag har inte längre något begrepp om hur pyttiga fötter småbarn har... Sen impulsköpte jag tre nystan härligt garn och började sticka en långhalsduk som sextonåringen hävdar är till henne, och den halsduken stickar jag på åttans stickor så den är snart klar. En tredjedel kvar! Ska jag visa bilder, månntro? ;-)

Vi har sett klart Prison Break, och det var ju för sorgligt slut! Vi såg filmen också, The Final Break och den var bra, men man ska ju så klart ha sett serien för att ha behållning av den.

Just idag ser vi Wallander - Prästen, och den är också bra. Jag gillar ju Wallander, men för den som inte orkar med honom är det naturligtvis inget. Han är lite sotis i den här filmen och det är väldigt underhållande! ;-)

Nu har mörkret fallit och jag antar att vi kan förvänta oss några spökiga besök här under kvällen när det är Halloween. Det var några "Bus eller Godis"-varelser här igår kväll, men jag har ingen aning om vad det var för barn. Jag känner knappt igen barnen här omkring utan konstiga masker - mina egna tjejer är ju så mycket äldre och därför har man liksom inte något skäl att hålla rätt på vem som är vem eller vem som hör hemma var - så med lite utstyrsel blir de helt främmande för mig.

Åter till stickningen! ;-)

onsdag 28 oktober 2009

En liten bokhög...

Det här är bokhögen med färska böcker, som ligger och väntar. Jag har en rejäl trave sedan tidigare så egentligen finns inget skäl att öka på mängden olästa böcker. Men somliga böcker verkar så frestande och andra bara ramlar över en... ;-)



Uppifrån och ner ser vi:

* Annika Saxegaard - Ta hand om Ingrid. Den som har följt den här bloggen en tid har nog kunnat lista ut att jag har en liten passion för Wahlströms röda ryggar... Just den här titeln har jag inte stött på förr och jag har ingen aning om det är en bra bok, men jag gillade både titel och omslag så när den låg i en loppislåda för en femma var jag bara tvungen att göra ett litet inköp.

* Kim Olin - Checka in. Tredje delen i en lättläst serie, ett rec.ex från förlaget. Jag har gillat de två andra men inte kommit mig för att läsa den här ännu.

* Johan Holm - Solitude - den svagaste länken. Rec.ex. från förlaget. Jag är lite skeptisk till boken innan jag ens har läst den, och det beror väldigt mycket på att förlagets första bok kändes som en sådan flopp. Ligger rätt långt ner på priolistan just nu, om jag ska vara helt ärlig.

* Denise Rudberg - Matilde. Det stod sex sprillans nya exemplar av Matilde i en hylla på Kupan i grannstaden. Två kronor stycket. Det var ju som klippt och skuret för bokcirkeln som jag är med i - så inte kunde jag låta bli dessa. Lyckligtvis tyckte de övriga deltagarna att det var en kul idé att bara pracka på dem en bok helt överraskande!

* Släktet - ett icke efterfrågat rec.ex, som först fick mig att sucka - omslaget är verkligen inte frestande - men då jag sedan läste en väldigt positiv recension någonstans vände det och jag vill verkligen läsa boken. Kul med överraskningspaket!

* O.P. Cóndor - Ricardo Canto Leyton. Fick ett erbjudande av författaren att läsa boken och eftersom jag försöker variera mig i genrer (även om jag är rätt dålig på det!) ville jag ge den ett försök. Den ser intressant ut och jag tror att jag kommer att lära mig en hel del genom att läsa boken, så jag ska ta mig an den då jag känner att jag har hjärnan med mig! ;-)

* Kärlekens bok - Kathleen McGowan. Ett överraskningsexemplar från förlaget. Ser ut att vara andra delen i en serie, men det gör förmodligen ingenting. Väldigt frestande omslag.

* Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay - Kristina Hultman. Kom med posten häromdagen, ännu en överraskning. Omslaget är fantastiskt vackert och jag vill nog helst börja med den här boken av alla de som ligger i högen... ;-)

* Lilla hjärtat - Sophie Hannah. Ett överraskande rec.ex till, som kom i somras. Jag började läsa, men något kom emellan och så avbröt jag. Men det var en bra början och jag vill nog börja om från början för att läsa hela boken i ett svep, utan att komma av mig!

Är det någon som har läst något ur högen och vill säga något om boken?

Djävulens märke, av Magnus Nordin

Det här är en riktigt skrämmande berättelse, det kan man inte förneka. Till Katarina Östra - en högstadieskola i Stockholm - kommer en dag söta, blonda, smarta vikarien Malin Lärka. Hon ska arbeta med klass 9c, som har rykte om sig att vara riktigt besvärliga att ha att göra med. Det avskräcker inte Malin. Hon sluter raskt en pakt med klassen om att de ska satsa sin själ i skolarbetet - så ska hon se till att de går ut med riktigt fina betyg. Vad klassen inte anar, är att vad de verkligen satsar är så mycket mer än vad de tror att de satsar...

Ella, en tjej i klassen, är inte den enda som inte köper Malins snack om hur allt ska bli så bra. Men det visar sig snart att död och elände blir följden av att inte tro på Malin - medan de som följer henne och tror på henne, når sådan lycka och framgång att de knappt kan tro att det är sant. Till sist står Ella ensam kvar, som den som misstror Malin - och den kamp som följer visar sig ha sitt ursprung i medeltidens häxjakt... Ja, Malin själv visar sig vara något annat än bara en vanlig vikarie.

I boken finns alltså en kamp mellan gott (Ella) och ont (Malin), fast det är inte så självklart att den onda sidan är allt igenom ond. Vissa frågeställningar väcks. Kan man säga att ändamålen helgar medlen, om det är så att man måste göra vissa onda saker för att nå goda saker för andra..? Och kan man plötsligt glida över från den goda sidan till den onda - av ren välvilja eller utan att det var vad man tänkte..? Och ska man sätta vad som är bäst för den stora massan framför vad som känns rätt för en själv..?

Det är en tjock bok, det här. Nästan 500 sidor. Vissa berättartekniska grepp gör att det här inte är en bok för den som är helt ovan att läsa. Jag skulle kunna tänka mig att de som älskar Twilight kommer att tycka om den här boken. De som gillar fantasy och övernaturliga saker, likaså - fast det är inte klockren fantasy, det här. Dock är det en liten flirt med fantasy. ;-)

tisdag 27 oktober 2009

Koll på klockan, nä...

Ni missade väl inte att ställa om klockan i söndags? Det gjorde jag.

Jag hade kommit överens med artonåringen om att vi skulle börja se Prison Break klockan sju på morgonen. Ja, på morgonen - vi är båda två väldigt morgonpigga av oss, så för oss är det fullt normalt att se mord & blod tidigt på helgmorgnarna. Så, jag vaknade i vanlig ordning vid fem-snåret och polemasade ett bra tag. Drack te, satt vid datorn, klappade på vovven... Sen väckte jag tösen vid sju, som överenskommet, och vi följde med spänning Scofield och Burrows öden och äventyr en bra stund. Men inte var klockan sju då vi började titta, nä... Och jag klev alltså upp vid fyra. ;-)

Och igår vaknade jag fyra, igen. Sen gick jag hem från jobbet en hel timme för tidigt. Ingen hade ställt om klockan på väggen i arbetsrummet, ingen hade ställt om klockan på min mobil - så jag var helt säker på att det var dags att gå hem. Inte förrän jag var hemma och råkade slänga ett öga på vår klocka insåg jag att jag var hemma en timme för tidigt... Ooops! Fast jag kan nog betrakta den där timmen som helt ok, den är med råge intjänad ändå, så dåligt samvete känner jag inte. Tur det! ;-)

Imorse vaknade jag också vid fyrasnåret. Undrar hur länge det tar innan jag är tillbaka på normal klocktid, egentligen?

söndag 25 oktober 2009

Hemlös - med egna ord

För ett tag sedan köpte jag den här boken på loppis för två kronor, och jag måste säga att det var en hel del läsvärt i den. De allra flesta texterna kommer ur tidningen Situation Stockholm, sorterade under de olika årtal som de ursprungligen har publicerats. Det är dikter, krönikor, dagboksinlägg, minnesord och debattinlägg. Somligt är skrivet i vrede, annat i sorg - men det som texterna har gemensamt är att de verkligen för fram ett budskap. Sammanfattningsvis handlar det egentligen om att gatans folk är lika mycket värda som oss andra, vi som har ett hem och en trygghet i vårt boende.

Det som jag inte riktigt var beredd på, var att väldigt många av texterna avslöjar en hög grad av insikt och politisk medvetenhet. Somliga av skribenterna har verkligen stenkoll på vilken politiker som lovar vad, och hur löftena följs upp. Andra skribenter håller sig mer till att berätta om egna upplevelser; nyligen upplevda eller från barndomsåren. Men det finns inte mycket av tyck-synd-om-mig i texterna. Det är inte alls så, när man tänker efter. Det är högre nivå.

Längst bak i boken finns en förteckning (namn, bild, kortkort personlig info) över de skribenter som medverkat i boken, och det tyckte jag om eftersom många namn därmed också fick ett ansikte. Det blev personligt, helt enkelt.

En del kändisar har bidragit med texter till den här boken, och jag antar att det kan handla om att de skulle ge lite draghjälp åt försäljningen. Till nästa bok - jag förutsätter att det blir en till så småningom - tycker jag inte att det behövs. Skribenterna i Hemlös - med egna ord kan faktiskt stå på egna ben.

Efter att ha läst den här boken så är jag fast besluten om att jag ska bli duktigare på att köpa Situation Stockholm, de gånger jag besöker Hufvudstaden. Jag har varit lite skrajsen för att närma mig försäljarna, men nu känner jag en helt annan drivkraft att verkligen gå fram och köpa tidningen. Och ja - det kanske hade varit smartare att köpa boken som ny pocket i butiken, eftersom det då går en slant till Situation Stockholm, men det tänkte jag inte på när boken låg framför mig för nästan inga pengar alls på loppisen.

Och regnet det bara öser ner...

Och man blir så less! Bara svart, svart, svart eller grått, grått, grått... ;-(

Lyckligtvis regnade det inte igår då jag var på en stor loppis, i sällskap med sextonåringen och artonåringen. Sextonåringen skaffade sig ett supersnyggt fickur för en tjuga jämnt (bild finns här!) och artonåringen handlade på sig lite Grön Anna som hon samlar på och ännu en fantastiskt snygg, västtysk golvurna från sjuttiotalet som hon också samlar på (ja, det känns då sjuttiotal, men det kan ju vara femtiotal lika gärna - vi är inte precis proffs på det där). Själv köpte jag en liten trave flickböcker med röda ryggar (såna som jag samlar på!) och ett armband som jag nog ska bygga om lite grann. Armbandet är tvåradigt med supersnygga strass-stenar - men det finns också en del blekta snäckskalspärlor som inte ser så fräscha ut där, därav ombyggnadsplanerna. Bild kommer så projektet är klart! ;-)

I fredags var jag på bokcirkelträff med bästa bokcirkeln, och det var så trevligt, ! Värdinnan bjöd på supergod älgstek med klyftpotatis, ugnsrostade grönsaker och en suveränt god rödvinssås till det, och så surrade vi oss hesa under kvällens lopp. För ovanlighetens skull hade jag inte läst kvällens bok, Karamellskorna, men det var kul att höra de andras tankar kring boken i alla fall. Jag ska läsa boken, det har bara inte varit läge.

Och varje ledig stund som vi har tillsammans, jag och artonåringen, ser vi Prison Break. Nu har vi fått en felfri box, och det är vansinnigt spännande. Det "värsta" är väl att vi med den här takten närmar oss slutet fortare än kvickt, och det innebär att det ska handlas någon ny box. ;-)

fredag 23 oktober 2009

En bok om dagen?

Hm. Med tanke på att min blogg heter just En bok om dagen, var jag bara tvungen att klicka mig vidare från inlägget "En bok om dagen..." hos En annan sida. En kvinna som har bestämt sig för att läsa en bok om dagen - vad sägs om det?

Read All Day heter Nina Sankovitchs hemsida, där hon redogör för tanken bakom sitt projekt. Hon vill - under det här året - läsa en bok om dagen, högst en bok av en och samma författare, sprida sitt läsande till olika genrer, samt växelvis läsa kortare noveller och romaner på upp till 400 sidor. Ett tungt vägande skäl till varför hon gör det här, är att hennes älskade, läsande syster gick bort för några år sedan. Nu är hon lika gammal som systern var vid tidpunkten för dödsfallet och hon känner att det här är ett sätt att gå vidare i sorgearbetet samtidigt som hon hedrar sin systers minne.

Jag måste erkänna att jag känner mig lite tveksam till hur mycket behållning man får av sin läsning om man har ett så pass högt ställt mål som en bok om dagen. Jag läser rätt mycket, tycker jag själv - och ofta känner jag att jag har svårt att minnas om jag har läst en viss bok och vad den i så fall handlade om. Det gäller ju framförallt böcker som ingår i serier eller som har ett innehåll liknande många andra böcker; populärlitteratur, rätt och slätt.

Somliga böcker biter sig fast för att de är så annorlunda. Andra böcker griper tag i en för att innehållet berör så väldigt. Några berättelser kan man inte sluta fundera över, för att de är så märkliga. Ja, ni vet. Det finns böcker man minns och böcker man glömmer i ungefär samma stund man slår igen pärmarna. Men gemensamt för de där böckerna som man minns; de där som biter sig tag, griper tag i en och snurrar runt i huvudet - det är väl ändå att de behöver lite tid. Man är liksom inte redo för en ny, förrän man har fått smälta läsupplevelsen...

Jag vet att många bokbloggare ställer upp mål om att läsa si och så många böcker per år, men jag är inte så förtjust i det. Jag skulle förmodligen känna press och stress över min läsning då (för jag skulle nog börja betrakta det som en slags tävling), och det är det sista jag vill.

Hur resonerar ni andra, kring detta?

onsdag 21 oktober 2009

En minikonsert

Mitt i arbetsveckan fick vi glädjen att njuta av en minikonsert. Det är alltid lika fascinerande att se hur frimodigt ungdomar ställer sig på scenen för att spela och sjunga inför publik! Bland annat fanns där en tös som spelade gitarr och sjöng Desperado helt solo, med en härlig röst. Här nedan får vi se och höra The Eagles, men det smäller ju nästan lika högt - eller hur? ;-)



Känner ni hur man liksom kastas tillbaka till den tiden man själv kunde räkna in sig i ungdomarnas skara..? Det är något med dessa gamla godingar, som får mig att se världen i ett nostalgiskt skimmer. Eller så är det något med min egen ålder. ;-/

Bak på bak på bak...

Eller hur man nu ska säga..? I alla fall bakade jag mest hela dagen igår, känns det som. Jag hade lovat sextonåringen att baka mandelbiskvier, såna små som man har i nyponsoppa. De man köper i butik är inte mjölkfria, så det är därför hon ville ha hembakta. Jag testade det här receptet och det funkade bara bra. Lättbakat!

Av bara farten blev det sedan en långpanna med vad vi här hemma kallar för "dagiskaka", men som vanliga människor brukar kalla lite allt möjligt, exempelvis "kärleksmums". Min sextonåring har en gång publicerat receptet i sin gamla blogg; här!

Sen blev jag plötsligt sugen på pepparkaksbiscotti och bestämde mig för att göra en omgång sådana. Receptet har jag ursprungligen hämtat ur Vinterns söta, och tagit mig friheten att publicera på min egen nedlagda blogg; här. Boken Vinterns söta - och för den delen alla böcker som systrarna har gett ut - står högt upp på min önskelista. Det är väldigt vackra böcker med fina recept, som jag väldigt gärna vill äga.

Ja, och så blev det eftermiddag och sextonåringen kom hem tillsammans med en kompis och meddelade att de skulle baka... Så då tog de över köket och förvandlade det till ett muffinsbageri, och nu står det en hel hylla full med tjusigt pyntade muffins i kylskåpet.

Jag tror vi äter kakor av alla de slag till middag idag! ;-)

tisdag 20 oktober 2009

Norstedts Album - red. Bokhora

Det Album som tjejerna på Bokhora har skrivit, det har redan varit föremål för en hel del diskussion. Om man vill uppdatera sig på diskussionen, kan man exempelvis börja med att läsa artikeln Känslorna mot kritiken i DN, för att sedan klicka sig vidare till kommentarer och blogginlägg. I huvudsak ligger artikelns fokus på invändningar mot skrifter som Album och Vi Läser, därför att dessa inte är kritiska i första hand utan mer inriktade på läsglädje och passion för böcker.

Album är för övrigt något svår att tycka till om. Tyngdpunkten ligger på att förmedla läslust och allt det positiva med läsning (finns det något negativt???), och det går bara inte att tycka att det är galet. Jag är väldigt mycket för läslust och att sprida läsglädje, alltså tycker jag att tanken med Bokhoras Album är alldeles strålande.

Jag läser Bokhoras blogg tämligen regelbundet och är alltså hyfsat väl insatt i hur de fem skriver om böcker, och det gör att jag väl känner igen mig när jag läser Album. Det känns ungefär som att läsa Bokhoras blogg, fast med lite längre inlägg och med rätt många illustrationer. Formatet på Album gör att jag har svårt att klassa det som en bok fast jag tycker inte heller att det ser ut som en regelrätt tidskrift. Det känns visserligen som en slags seriealbum eller tidskrift, mer än en bok - tur det, eftersom förlaget själv menar att det är en tidskrift. Jag hoppas att priset ligger någonstans i den nivån också så att många känner att de har råd att köpa Album. Man ska inte förvänta sig att få läsa en bok då man sätter sig att läsa Album, för då blir man besviken - tror jag. Riktigt så fylligt är det inte. Men gillar man Bokhora, så gillar man förmodligen även Album.

Flera bokbloggare har uttryckt funderingar över hur kommande Album ska se ut, och det funderar även jag över. Såvitt jag vet har inte Norstedts publicerat eller presenterat någon slags plan, angående konceptet - men om jag har fel, rätta mig gärna!

(Gåva från förlaget.)

Pockettävling

I helgen fyllde Kerstins krumelurer två år, och det firas genom en utlottning av pocketböcker. Man kan vinna Änglalik eller Saknad. Ta chansen! ;-)

måndag 19 oktober 2009

Snöflingor och film!

I skrivande stund faller nu årets första flingor utanför mitt fönster och det kan man inte tycka är annat än mysigt. Vad man tycker sen, när snön bara ligger i drivor och är irriterande genom sin blotta existens - det är en helt annan sak... Snö som ligger i ett tunt täcke och inte ställer till besvär, det tycker jag om. ;-)

Omröstningen här till höger är avslutad, och visst är det så att jag helt har glömt bort den där beskrivningen på Tilda-ängeln - den som lockade så pass att jag köpte tidningen bara för att få den... Hm. Jag känner mig dock inte så lite smickrad över att ingen menade att jag hade varit för lat för att tillverka någon ängel! Samtidigt känner jag att det krasar lite i själen över att inte en endaste en trodde att jag i smyg hade tillverkat flera änglar... ;-) Men frågan är nu om det någonsin kommer att tillverkas någon Tilda-ängel här i huset?

För övrigt så pinnar jag på med att - tillsammans med mittentösen - titta på Sjunde himlen, säsong sex som jag fick då jag fyllde år. Vi har nu hunnit fram till det avsnitt då Matt rusat iväg och gift sig, men trots dramatiken är det väldigt behändigt och avkopplande. Sjunde himlen utspelar sig i en sockersöt värld som känns väldigt vilsam att besöka då och då!

Sämre går det med Prison Break - fjärde säsongen, som jag också fick då jag fyllde år. Det visade sig vara fel på andra skivan i boxen, så maken körde till videobutiken och bytte box. Även i den boxen var det fel på just andra skivan, och då vi fick nästa box kollad redan i butiken insåg vi att det var fel på ja, just det: andra skivan. Fanns alltså goda skäl att misstänka att samtliga boxar skulle innehålla en felaktig andra skiva. Just nu antar jag att butiken väntar på att få in nya, felfria boxar - de skulle ringa när boxarna landat - och till dess får också vi vackert vänta. Men sedan, då blir det action med Prison Break.


I vanlig ordning ligger jag en säsong efter med Desperate Housewives. Femte säsongen har just kommit ut på dvd, och det kliar ordentligt i fingrarna... Jag vill gärna lägga rabarber på en box, men kanske ska jag vänta till dess att vi har sett klart mina födelsedagsboxar.

Alldeles nyligen har också Skönheten och Odjuret kommit ut på dvd. Det är evinnerliga tider sedan den serien gick på teve, och jag funderar på hur den har åldrats. Jag minns att jag var väldigt fascinerad över det underjordiska lilla samhället - men frågan är om jag skulle tycka att det var lika kul att se serien idag. Är det någon som minns serien? Och är det rentav någon som har sett den på nytt?

söndag 18 oktober 2009

Letarlördag

Ja, egentligen var det väl shoppinglördag som stod på programmet, men det var väl ungefär där loppisarna tog slut och butikerna stod på parad och väntade på oss, som jag började inse att det skulle bli en mycket tuffare dag än vad jag hade räknat med... Jag skulle leta tyg, hitta lite fint garn till en sjal, handla mig någon tunika och så fynda en hel massa på loppis. Och som kommentar till det skulle det kunna räcka med ett enda "Ha!", och så var allt sagt.

Först mina loppisfynd! Jag handlade en jättesnygg, röd glasskål på första stället. Ett fynd. ;-)andra stället: ingenting, fast jag letade och letade. ;-(tredje stället: en rad pocketböcker för 2:- styck, sprillans nya - inte ens lästa. ;-) fjärde stället: Ett överkast (25:-) och en pocketbok (2:-). Överkastet ska den fattiga studentskan få sig, för det råkade vara precis ett sånt som hon hade tänkt sig att handla. ;-)

Alla de fina tyger som jag skulle handla hem och sy fina grejer och grunkor av - de existerade inte. Tyglös for jag hem igen - fast jag letade och letade. ;-(

Alla de fina garner som jag skulle handla för att sticka en sjal av, de förökade sig plötsligt med bananflugornas hastighet och innan jag visste ordet av, så hade jag fått sån beslutsångest att jag inte kunde handla något sjalgarn. Vilken färg skulle jag välja..? Rött? Petrol? Turkos? Grått? Grönt? Jag letade inte ens. De bara anföll mig och förlamade mig. Det slutade med att jag köpte garn till ännu ett par vantar till sextonåringen. Helt oplanerat. ;-) och ;-(

Alla tunikor lyste med sin frånvaro. Jag vet ju precis vad jag vill ha och jag letade systematiskt. Ska det vara så himla svårt att ha såna i butikerna, då? ;-(

De hade julmust på Ica Maxi och sextonåringen, som har osedvanligt god syn, hävdade att det stod våra namn på två av flaskorna. Så igår var det julmustpremiär. Kanske ovanligt tidigt men inte ett smack fel. Det satt bra! ;-)

Dagens middag: Hämtmat från restaurangen som lätt har stans bästa kinamat. ;-)

Summering: 6 stycken ;-) och 4 stycken ;-(. Tur det!

En av böckerna jag köpte heter Hemlös. Den innehåller en rad texter som ursprungligen skrivits för tidningen Situation Stockholm och jag är redan, efter bara ett kapitel, mycket nöjd över boken. Återkommer då jag läst hela boken!

På spaning efter den tid som flytt, Marcel Proust

Häromdagen låg den här boken i brevlådan; ett recensionexemplar från Agerings bokförlag. Jag blev glatt överraskad av att någon har kommit på tanken att återberätta Proust i tecknad form, som en serie.

Jag har stiftat bekantskap med Proust tidigare, då jag läste litteraturhistoria på universitetet, men jag kan inte säga att jag är stormförtjust i hans sätt att skriva. Det är långa, vindlande meningar och man färdas dels mellan olika händelser, dels i tid - och det är lätt att tappa bort sig och börja tänka på annat. Jag vet att vi skulle läsa första delen av På spaning efter den tid som flytt, men jag minns inte riktigt om jag läste ut hela boken. Det kan faktiskt ha varit så att vi inte ens skulle läsa hela första delen, utan bara en del av första delen - och var det så, då har jag inte läst mer än så heller. Det säger en hel del om trögheten i berättelsen...

Egentligen är det en storslagen berättelse, med ett fantastiskt språk - det förstår jag eftersom vi ändå pratade mycket om boken under den där litteraturvetarkursen - men det blir för mycket. Jag orkar inte med det. Jag tappar tråden och intresset och blir vare sig lyckligare eller klokare av läsningen. Så när jag såg seriealbumet, då blev jag intresserad eftersom jag tänkte att berättelsen skulle bli mer lättillgänglig. Scenen med madeleinekakan skildras riktigt bra, exempelvis.



Det är fortfarande långa, invecklade meningar, men helt naturligt har en hel del av det som inte direkt driver handlingen framåt fått skalas av - och då blir det ju mindre textmassa. Det är färre bokstäver som ska läsas av och färre sidor som man ska igenom, och bara det känns som en lättnad. Teckningarna hjälper till, i den mening att de gör det enklare att färdas i tid och rum tillsammas med författaren. Det blir en konkretisering, vilket underlättar. Men blev boken verkligen mer lättillgänglig; en bok för alla och envar? Jag tror att om man har ett genuint intresse för klassiker och verkligen vill läsa alla de stora författarna, då tror jag att det här kan vara en genväg till Proust, till romanen i det skick vi vanligtvis ser den. Men jag skulle inte vilja lägga den här i händerna på en ovan läsare och säga att det går lika bra att läsa den här som Tintin - för det gör det inte. Fullt så enkel blev inte berättelsen. Entusiastiska och ambitiösa bokslukande gymnasieelever - det kan tänkas vara en målgrupp. Kanske också de äldre, som läst och älskat klassiker men som inte längre orkar med romanens textmassa.

(Bilderna har jag lånat från förlagets hemsida.)

lördag 17 oktober 2009

Jag - som en rad boktitlar

Den här roligheten har Magix på Bokbabbel hittat på! Det går ut på att beskriva sig själv med hjälp av titlar ur den egna bokhyllan. För säkerhets skull kanske jag ska tillägga att jag inte har ägnat bokens innehåll en tanke då jag valt titel; jag har enbart letat efter titlar.



Är du man eller kvinna? En kvinnas väg

Beskriv dig själv! En alldeles egen skapelse

Hur mår du? Mogen för skrubben

Beskriv stället du bor på! Där mitt hjärta finns

Vart skulle du vilja resa? Sol och vår

Beskriv din bästa vän! Någon vid din sida

Vilken är din favoritfärg? Regnbågen har bara åtta färger

Hurdant väder är det just nu? Midvinter (Jamen okej då. Kanske lite överdrivet!)

Vilken är din favoritårstid? Majmåne

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? I huvudet på en gammal hagga

Vad betyder livet för dig? Dolda rikedomar

Hurdant är ditt parförhållande? Jag sökte dig och fann mitt hjärta

Vad är du rädd för? Död zon

Dagens aforism! Av fröjd vill hjärtat gråta

Vilket råd skulle du vilja ge? Att välja glädje

Hur skulle du vilja dö? Tre sekunder

Ditt motto! Hjärtat får inga rynkor

fredag 16 oktober 2009

Fallen flicka, av Christina Wahldén

Jag brukar gilla vad Wahldén skriver, och det gör jag även den här gången. Visst kan det ibland bli så att Wahldén skriver lite för tillrättalagt, lite för korrekt; som att det måste förenklas bara för att säkert få fram budskapet. Men samtidigt är det onekligen så att det, i Wahldéns böcker, alltid finns viktiga saker att fundera över och att diskutera - och då kan jag köpa den där tillrättalagda storyn i alla fall.

I Fallen flicka möter vi Rona, som lever i en stor familj med rötterna i Afghanistan. Rona har mamma (som är gravid), pappa, systrar och bröder - och det är hon som tar ansvar för sina yngre syskon. Det är också hon som lagar mat hemma och sköter hushållet. Någon egen tid har Rona inte, om man bortser från en timmes läxläsning i biblioteket som hennes lärare har schemalagt för henne efter skolan varje dag. Bästa vännen heter Halima och går i samma klass.

Utan att säga alltför mycket, känner Halima och Rona att de delar ungefär samma erfarenheter kring att vara flicka och att höra till den kultur där heder är ett begrepp som värderas högt. De har begränsad frihet och de vet vad som förväntas av dem, men de tillåter sig båda två att drömma och att önska sig ett annat liv, en annan framtid. Rona tillåter sig att önska sig en framtid som läkare och Halima vill bli advokat.

Boken börjar med att man får veta att Rona står på en balkong och att någon hotar henne. Hon får sin långa fläta avkapad med kniv, ser den segla ner mot marken och känner räcket skära in i ryggen. Det är ett intresseväckande grepp, och det går naturligtvis inte att låta bli att undra om hon störtade mot marken och hur det i så fall gick med henne... Därefter börjar historien om vad som hände innan allt det där. Och så rullas hela historien upp, fram till det bittra slutet.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är så små saker som Rona gör sig skyldig till. Hon har så små anspråk på ett eget liv, egen tid, egna drömmar... Att det ska sluta som det gör, det är en tragedi. Jag kan inte heller låta bli att tycka att det känns angeläget att många fler får en inblick i hur det svårt det kan vara att gå emot det som familjen och släkten förväntar sig. Att det är så enkelt att ta för givet att man har rätt till sitt egna liv och sin frihet, fast det är så många ungdomar som inte alls har den rätten.

torsdag 15 oktober 2009

Knivsegg, av Robert Swindells

Under de senaste åren har jag läst flera bra, lättlästa böcker av Swindells och det här är ännu en i raden. Precis som titeln antyder och omslagsbilden berättar, handlar Knivsegg om knivar och unga, arga män.

I Knivsegg får läsaren följa Sam. Han går i en skola där han är ganska långt ner i rangordning. De som regerar på skolan tillhör Cecil Trues gäng, Hajarna. Det är allmänt känt att Hajarna bär kniv och att de inte drar sig för att använda sina knivar. Sam och hans bästa vän Tim ägnar en hel del tid åt att dels undvika Hajarna, dels fundera över hur de ska kunna klättra på rangordningslistan. När Tim kommer över en kniv och börjar bära omkring på den, har de halva lösningen. Resten av lösningen kommer då Sam gör en skoluppgift i ämnet Medborgarskap, vilken går ut på att hjälpa åldringar med sådant som de inte längre kan göra på egen hand. Sam råkar nämligen stöta på en smal dolk - en mycket vass, smidig kniv - längst ner i en låda i ett uthus hos den gamle man som han hjälper. Ingen skulle någonsin märka om han tog kniven med sig...

Problemet uppstår då Sam inte känner sig nöjd med vetskapen om att han också har tillgång till en kniv. Han vill använda den. Han vill briljera med den. Han vill att kniven ska skaffa honom all den status som han inte klarar av att nå på egen hand. Snart upptäcker han att kniven försätter honom i svårare situationer än vad han annars skulle ha hamnat i - och den upptäckten får honom inte enbart att känna sig ännu mer rädd. Det blir snarare så att han slits mellan sin rädsla och den känsla av makt som kniven ger honom...

Jag tycker att boken känns realistisk och att handlingen är lätt att ta till sig. På slutet tycker jag att det går lite kvickt undan. Sam har lärt sig sin läxa - men problemet med översittargänget finns egentligen kvar. Trots det, klart läsvärt!

(Rec.ex från Argasso förlag)

onsdag 14 oktober 2009

Julmagasin!

Igår köpte jag Allers julmagasin - igen. Jag köpte julmagasinet förra året också, mest för att jag ville ha mönstret till en Tilda-ängel som fanns där. Tror ni att jag har sytt någon ängel? Jag lägger ut en undersökning här i spalten så får ni rösta innan jag avslöjar svaret! ;-)

Jag har inte hunnit titta särskilt mycket i årets upplaga, men jag har hunnit se att det är väldigt mycket shabby chic och lantligt över bilderna. Mitt första intryck var att det inte var så värst mycket nyheter, men det kanske jag får ta tillbaka då jag har gått igenom tidningen lite mer ordentligt.

För övrigt gick gårdagskvällen i förnedringens och lathetens tecken. Sextonåringen dammade av det gamla Kalaha-spelet och spöade både maken och mig ett par omgångar var med förnedrande stor marginal. Artonåringen vet att det inte är lönt att spela mot den lilla strategen, så hon var smart nog att inte ställa upp på någon omgång. Sedan halvsov jag framför ena halvan "Äntligen hemma" och helsov framför andra halvan.

Sista skickardag!

Idag är sista dagen att skicka brev till den bokvän man har, om man är med i Pocket & Prassel 3.0 eller Pocket & Pyssel, eftersom det är den fjortonde idag. Ni som ännu inte har fixat brev med innehåll har dagens uppgift klar för er, alltså! ;-)

Och ni som har fått brev - var så snäll och blogga om det tämligen omedelbums! Det är vad ni har lovat att göra då ni gick med, och det besparar er hemliga bokvän mycket undran över om brevet kom fram som det skulle.

Jag ser att somliga av er inte skriver ut vilka böcker ni har fått i brevet, och det skulle vara riktigt toppenbra om ni kunde göra det! En tanke med projektet är ju att sprida lite lästips, och det faller ju om inga titlar avslöjas. Man måste absolut inte ha någon kamera för att kunna lägga in en bild, men om man får titeln går det enkelt att kolla upp boken hos någon nätbokhandel. Det känns dessutom mest trevligt mot den som har skickat brevet om man skriver ut titlarna, för den personen har ju lagt ner lite tid på att få till ett bra paket...

På sina håll har det dykt upp tema-paket även denna runda, och det är otroligt kreativt! Ett tema-paket kan handla om vad som helst, egentligen. Det kan fokusera på bokens färg, bokens titel, var handlingen utspelar sig... Och så lägger man till "prassel" för att matcha detta. Just i skrivande stund minns jag inte var jag har sett tema-paket, men den som vet får gärna tipsa i kommentarsfältet!

måndag 12 oktober 2009

Livets aviga och räta, av Kate Jacobs

Jag har verkligen njutit av den här boken, det måste jag säga med en gång! Vilken otroligt inspirerande bok!

I centrum för handligen återfinns garnbutiken Walker & Daughter, belägen på Manhattan. Butiken ägs och drivs av Georgia Walker, ensamstående mamma till tonårstösen Dakota. I butiken möts allehanda människor -företrädesvis kvinnor - och det är i dessa möten och de relationer som uppstår, som Jacobs har hämtat den berättelse hon förmedlar. Det känns högst vardagligt och realistiskt, i alla fall för mig som känner att jag lätt kan relatera till den här kreativa världen!

Det tar ett litet tag innan man har fått ordning på de människor som vistas i butiken; vem de är, vad de gör där (alla stickar inte!) och så naturligtvis hur de har det. Alla människor har ju sina bekymmer, större eller mindre, och på något vis ska alla dessa bekymmer bearbetas genom bokens händelseförlopp. Somligt går väldigt lätt att ta till sig, annat känns lite mer främmande. Men jag skulle vilja påstå att persongalleriet i den här boken är så pass varierat att de allra flesta läsare borde finna någon att sympatisera med och känna igen sig i.

Jag tycker mycket om både Georgia och hennes dotter. Det är härligt att läsa om hur företagsam Dakota är, och det är inte svårt att lista ut varifrån hon har fått sitt "driv". Men när Dakota envisas med att hon vill veta mer om sitt ursprung och de båda reser till Georgias älskade farmor, får jag en hemsk känsla av att det kommer att leda till död och sorg. Jag försöker trycka undan känslan, men det visar sig att jag hade rätt i mina föraningar. På sätt och vis kan jag tycka att just den händelsen bara blev för sorglig, men det är ju så det är i livet. Det är avigt och det är rätt.

Om du händelsevis inte har läst den här boken ännu så tycker jag att du ska göra det. Jag har sett att det finns en uppföljare, ännu så länge enbart på engelska men den kanske översätts så småningom. Mitt exemplar av Livets aviga och räta köpte jag på loppis för hela två kronor i somras. Vilket fynd! ;-)

söndag 11 oktober 2009

Dårhus, av Ally Kennen

Det här är - så vitt jag vet - Ally Kennens tredje bok och jag gillar den här lika mycket som jag har tyckt om de andra! Nu känns det som att jag tydligt börjar se Kennens tankegång och det är ett stort plus!

I Dårhus får vi följa Lexi Juby, som tvingas flytta till sin mamma och styvfar. Lexi är före detta flickvän till Chas, som är huvudperson i Kennens andra bok, Brevvännen. Lexis bror heter Devlin och måste vara den person som högg fingret av Chas just i början av Brevvännen - trots att jag i mitt skriveri om boken kallar honom Devil. Chas, i sin tur, är lillebror till Stephen som är huvudperson i första boken, Odjuret. Det är alltså en skön samling ungdomar som Kennen har med sig i sina böcker, och alla badar de i en pool av eländes elände...

Skälet till att Lexi tvingas flytta till sin mamma (som hon inte har haft vidare god kontakt med efter det att mamman lämnade familjen då Lexi var två år), är att något har hänt med Lexis pappa som gör att han inte kan ta hand om henne under en period - och om jag skrev rakt ut vad som har hänt förstör jag nöjet för er som ska läsa boken, så det gör jag inte. Men flytten är inte frivillig och Lexi är inte så lite arg på sin mamma, sin pappa och sin styvfar. Det får man klart för sig tidigt i boken.

Mamman har en liten ögonsten, en hund vid namn Tyson. En kväll lämnar mamman hunden i Lexis vård och eftersom Lexi inte är särskilt bekymrad över hundens väl och ve, släpper hon ut den för att låta den rasta sig själv - och naturligtvis rymmer den sin väg. Förmodligen har den rymt iväg till den närbelägna skogen och Lexi blir tvungen att försöka hitta hunden. Men väl i skogen visar det sig att hon inte är ensam...

På baksidan av boken står det så här: "När de stängde det gamla dårhuset i skogen trodde de att alla hade gett sig av. De hade fel." När man har läst baksidestexten och hunnit så här långt i boken, då börjar man ana vad som gömmer sig ute i skogen. Och jo, det är skrämmande!

Det är dock inte tanken på vad som gömmer sig i skogen som nödvändigtvis är det mest skrämmande i den här boken - även om Kennen beskriver miljön så att man blir mörkrädd - utan till exempel blotta tanken på vad styvfadern kan vara kapabel till. Eller tanken på vad som har hänt den döda kvinna som blev funnen i skogen. Eller spekulationer om varför en särskild ung man är så vansinnigt rädd, fastän han har en hel flock beskyddare... Och det är kanske inte skrämmande att läsa om hur svårt Lexi och hennes mamma har det, men det är hemskt sorgligt.

Jag imponeras över Kennens förmåga att beskriva dysfunktionella familjer och relationer. I Odjuret tyckte jag att man fick somliga förklaringar lite för sent i boken, men jag känner mig mer nöjd med hur saker och ting växer fram i Dårhus. Det är en konst att beskriva en verklighet som är svartare än de flesta andras, utan att det lägger sig ett täcke av hopplöshet över alltihopa och utan att man använder sig av eländet som en ursäkt. I Kennens böcker tycker jag att eländet utnyttjas som en förklaring till somligt av händelseförloppet - ingen ursäkt - och det finns en tanke om att det går att ta sig ur eländet även om det kräver en hel del. Klart läsvärt!

(Recensionsexemplar från förlaget.)

lördag 10 oktober 2009

Surfning till alla pocketbytare

Det är så roligt att se uppfinningsrikedomen hos alla Pocket & Prassel- och Pocket & Pyssel-deltagare! Man blir glad! Surfa runt du också - adresserna till alla deltagare finns här till höger, i marginalen!

Sen kan jag avslöja att jag på en blogg - minns tyvärr inte vilken - fått lära mig att det faktiskt står i lagen att om man handlar godsaker till sin bokvän, så får man också köpa till sig själv! Det hade jag ingen aning om, men det kan ju vara bra att veta! Särskilt för alla som är med, kanske! ;-)

fredag 9 oktober 2009

Mammas pojkar

Nu finns en svensk version av programmet Momma's Boys som jag skrev lite om tidigare i år. Det är fortfarande ett oerhört fascinerande program, det där - och kanske är det ännu mer fascinerande när det är svenskar som deltar. Jag menar, amerikaner kan man ju vänta sig vad som helst av (inga fördomar här inte!)...

Jag kallade det för dokusåpa förut när jag skrev om programmet, men det är nog egentligen en korsning mellan dokusåpa och tävling. Hur som helst är det lika intressant att studera som exempelvis Top Model och Expedition Robinson. Det går liksom inte att komma ifrån att det händer något med människor som hamnar i en ny grupp och dessutom står under kamerabevakning. Av någon märklig anledning verkar många tappa all vett och sans, och passerar utan bekymmer allehanda gränser som finns i det normala vardagslivet. Varför greppar man annars tag om en främmande människa och slänger henne i en pool med den usla ursäkten "Ser de inte till att roa sig själva, så får man väl hjälpa dem att roa sig!"..?

Jag funderar fortfarande på varför man som tjej väljer att vara med i ett sådant här program. Är det för att man alldeles på allvar tror att man kan vinna Den Rätte? Eller är det för att man vill synas en stund; få sina femton minuters berömmelse? Eller?

Och varför vill man vara med, som kille? Tror man att det är helt omöjligt att hitta en tjej ute i verkligheten, på egen hand? Eller tänker man att det kanske ökar ens attraktionskraft; att ha varit med i ett program där man blir hett trånad efter? Eller?

Tror man, som kille, att produktionsbolaget har lagt ner krut på att hitta tjejer som passar både de egna kraven (eller önskemålen) och mammans - eller har man någon tanke om att bolaget i bakgrunden förmodligen har gjort just exakt tvärtom, nämligen försökt att hitta tjejer som verkligen ligger utanför mammas önskemål men innanför killens drömgräns..? Och menar man, som tjej, att man ska bli glad och lycklig om det är så att man råkar svara upp mot någons krav och se till att man blir lite förälskad - bara för att det är vad som då förväntas av en?

Aftonbladet hade en liten enkät på sin sida om programmet, om vad man tyckte. Ett av alternativen var något i stil med att det är som en bilolycka, jag bara måste se. Om jag vore en sådan som lystet tittar på bilolyckor, då skulle jag nog pricka i där. Eller, det här är kanske min sorts bilolycka, som jag bara måste se? ;-)

Boktips i Go'kväll...

Ja, jag tror i alla fall att det var Go'kväll som jag zappade mig fram till lite tidigare under kvällen. Där satt en man och en kvinna och presenterade böcker (jag kan inte riktigt minnas vad kvinnan heter fast jag har på känn att jag borde göra det), och bland annat talade hon väldigt väl om Joyce Carol Oates nyaste bok. Älskade syster heter den, och i den har Oates tydligen låtit fantasin spinna kring mordet på en sexårig skönhetsdrottning. En sexåring som föds in i en dysfunktionell familj, med en mor och far som omväxlande struntar i sina barn och omväxlande kväver dem med alla sina högt ställda krav... Det lät intressant och jag blev väldigt sugen på att läsa den.

Jag brukar gilla Oates och har två olästa ståendes i hyllan; böcker som jag fått för evigheter sedan av en annan bokbloggare och verkligen velat läsa länge men inte kommit mig för. Kanske jag borde börja med de två istället och låta den här senaste komma i pocket..? Fast om den plötsligt står i en hylla på biblioteket och ropar mitt namn... Då vet jag inte om jag kan låta bli att bära hem den. ;-)

torsdag 8 oktober 2009

Ja, nu är jag äldre och klokare

Och det känns bara bra. I födelsedagspresent fick jag världens bästa mugg att ha på jobbet - det visste sextonåringen att jag behövde fast jag inte ens visste det själv. Sen hade artonåringen begripit att jag gärna ville se sjätte säsongen av Sjunde himlen - men det hade jag ju inte heller koll på förrän jag öppnade paketet och mindes att den boxen hade jag ju gått och väntat på! Och maken hade förstått att jag allt bra gärna ville ha fjärde och sista säsongen av Prison Break och filmen dessutom (som nog heter något i stil med The Final Break) - och visst ville jag det! Tänk, vad det är bra med såna som vet vad man vill ha, när man inte själv har koll på livet!

Att sedan sextonåringen lade sig med svininfluensan just igår, och jag nu är inne på tredje dagens massiva huvudvärk - det är sådant som man liksom får bortse ifrån. Men det är sånt som orsakar bloggstilleståndet. Igår när jag kom hem från jobbet med den där överjäkliga huvudvärken och frossa, då lade jag mig bara bakom den fyrtiogradiga ungen, drog hennes täcke över oss båda och lät henne värma mig. Det tog flera timmar. Idag känns det fortfarande som att jag är överkörd av tåget - men jag har ju ingen feber eller något sådär rejält att liksom ta på. Och det är väl därför jag tycker att jag inte är sjuk på riktigt eller har samvete att sjukanmäla mig.

Nu ska jag lägga mig bakom hennes rygg igen och dra några timmerstockar till någon gammal säsong av Top Model. (Tror jag att det är.)

tisdag 6 oktober 2009

Bokbloggartävling!

Jag ser att Litteraturpalatset anordnar en tävling för bokbloggare. Det går helt enkelt ut på att skriva ett riktigt bra blogginlägg som på något vis handlar om böcker. Här finns inlägget som handlar om själva tävlingen. Själv har jag lite att säga för tillfället, men ni andra: Skriv! ;-)

Idag är jag förlorad bland garnhärvor, kritiker och bloggare

Ja, jag läser Livets aviga och räta, fortfarande. Och jag gillar den bara mer och mer! Det är så illa att jag, när maken undrade vad jag önskar mig till min födelsedag som infaller precis här i dagarna, bara kunde komma på att det skulle vara trevligt med lite garn. Jag kan inte komma på vad mer jag skulle kunna behöva här i livet. Snälla barn har jag ju redan. Och livet är som på julafton varenda gång jag hittar ett tjockt brev i brevlådan som innehåller ett recensionsex, oavsett om det är önskat eller en överraskning. Men garn. Ja, tack. Och kanske lite karameller. ;-)

Jag har också småläst en hel del i Norstedts Album, som Bokhororna har skrivit. Det landade ett exemplar i min brevlåda - tack för det, Norstedts - eftersom jag inte kunde gå på minglet där Album skulle presenteras för allmänheten. Debatten har tagit fart lite varstans på nätet, kanske främst med anledning av Boklördags artikel där man funderar på om hundra procents läsglädje är rimligt.

Många vill gärna ställa kritiker och bloggare mot varandra, men det känns som att man då har missat själva poängen med bloggande. Att vara bokbloggare handlar om att man har full frihet att tycka vad man vill. Man är inte bakbunden av något förlag eller någon uppdragsgivare. Man kan publicera reklam på sin blogg för att tjäna några kronor, eller man kan strunta i det. Man får vara hur kritisk man vill till något man har läst och man får vara hur överdrivet överlycklig som helst över att ha läst något bra. Man kanske har ryggsäcken full med litteraturvetenskapliga poäng eller man kanske bär på sin passion, endast. Man känner sig fri att blanda sin dos litteratur hur som helst, fast somliga kanske inte skulle kalla allt man läser ens för litteratur.

Fast det kanske är därför vissa missar poängen med bloggare. Man vill inte släppa loss läsglädjen hur som helst? För hur skulle det då sluta?

söndag 4 oktober 2009

Sömnig söndag

Igår var jag och maken och hälsade på hos stora tösen i hennes studentlya i Stora Studentstaden. Det är alltid lika kul att fara ner till henne och hälsa på - och inte gör det något att hon alltid är pigg på att drälla runt på olika loppisar och gå på stan när man kommer... ;-) Vi avverkade 6 loppisar, taggade till tusen, men gjorde inga fynd. Snopet, men så är det ju ibland!

Maken var inte lika lycklig över att vi aldrig ledsnade på att rota runt bland skrot (ja, han sade det inte rent ut - men jag tror att just tanken "rota runt bland skrot" flög genom hans huvud mer än en gång igår). Inte förrän vi började vandra runt i stadens gallerior och butiker började han få tillbaka livslusten. Det kan ha att göra med att vi bröt loppisrundan och inledde stadsattacken med restaurangbesök och helstekt fläskfilé... Och det kan ha att göra med att vi faktiskt hade ärende till gubbdagis, där han känner sig som hemma. ;-)

Riktigt livad blev maken då han fick syn på dessa två lampor i vår jakt på Den Perfekta Kökslampan.


Den ryabeklädda lampan såg han som väldigt praktisk eftersom jag då skulle kunna uppfylla två önskningar i en, nämligen den att jag vill ha en grön ryamatta att lägga på golvet i vardagsrummet och en lampa över köksbordet. Dessvärre tyckte jag att de där två inte riktigt kom till sin rätt i just den här kombinationen, så det blev inget köp.

Den vita lampan med galler runtom fick honom att utbrista:
"Åh! Den här! Då kan vi köpa en kanariefågel också!", och det var verkligen oförställd glädje i rösten. Inte visste jag att han var så angelägen om att ytterligare utöka husets djurbestånd! ;-)

Och idag har jag mest suttit i fåtöljen och känt mig som en klump tuggummi, medan jag växelvis läst i Livets aviga och räta och önskat mig en garnbutik, och sett på Grey's Anatomy och virkat på mina rutor.

fredag 2 oktober 2009

Tillbaka på Blossom Street, av Debbie Macomber

Den här boken handlar om Lydia Hoffman som är inne på sitt andra år som garnbutiksägare på Blossom Street. I garnbutiken samlas några kvinnor (som inte känner varandra sedan tidigare) för att gå stickkurs hos Lydia. Denna samling kvinnor består av den pensionerade Elise, nyskilda Bethanne och tonåringen Courtney. Växelvis, genom bokens olika kapitel, får man följa dessa kvinnor och hur deras livssituation utvecklas. Det här är den andra boken i en serie och jag har förstått att den första boken är uppbyggd på ett liknande vis - en samling kvinnor som lär känna varandra genom Lydias garnbutik och samtidigt förändrar sina liv på ett eller annat vis.

Tillbaka på Blossom Street är utgiven på Harlequin förlag, och bara det är väl ett faktum som gör att många aldrig överhuvudtaget skulle ta i den här boken med tång - men så illa är det faktiskt inte. Om man ser till intrigen är det ungefär likvärdigt med vad de flesta "tantförfattare" som Binchy, Pilcher, Trollope och gänget producerar. Börjar man jämföra språkliga finesser och berättarteknik är ovan nämnda författare generellt sett ett strå vassare än det som jag ser i den här boken - fast inte är det en markant skillnad.

Jag skulle säga att Tillbaka på Blossom Street är en stillsam, småmysig berättelse om några kvinnor som allihopa - på olika vis - tar tag i sin livssituation och bestämmer sig för att förlita sig på sin inre styrka. Duger gott att sitta i fåtöljen och slurpa te och äta kakor till. Och nu vill jag ha en egen garnbutik. Inte blir det bättre av att jag igår också började läsa Livets aviga och räta och inser att det är en bok på samma tema och med mycket likt innehåll! ;-)