Street, av Eva Susso

Street är den första delen i serien om Dansfabriken, och det är här vi lär känna Melina, Marko, Rafael och Terese som alla älskar dans och helst skulle lägga all sin vakna tid på att dansa. Till en början är det - fullt naturligt - lite trevande med många personer att hålla rätt på, men det tar sig och de olika personerna blir allt mer levande och därför också allt lättare att följa.

Melina föräldrar är skilda. Pappan har sina rötter i Ghana och Melina är medveten om att hennes pappa snart kommer att vilja flytta tillbaka dit - men själv vill hon inte ge upp dansen och det som hon har i Sverige, för ett helt annat slags liv i Afrika.

Rafael bor hos farmor i Stockholm för att få möjlighet att dansa. Han har rätt nyligen flyttat till stan, och har fram till nu bott någon annanstans i Sverige tillsammans med mamman. Rafaels pappa bor också i Stockholm, men är alkoholist och har aldrig fungerat som pappa för Rafael.

Markos föräldrar kommer från Finland och har så klart tagit med sig en del av sin kultur till Sverige. Därför är Marko uppvuxen med den finska tangon och det är en förklaring till varför han tycker om dans så mycket. Tillsammans med pappan och brorsan dansar han tango varje söndag eftermiddag med en stor samling andra tangofrälsta - men det som Marko gillar allra bäst är nog ändå tjejer...

Terese bor inte i Bredäng där de andra i gänget bor, utan i Ålsten i villa, med hemhjälp till och med. Terese har dansat balett i många år, och har först nyligen bestämt sig för att satsa på street istället - mot sina föräldrars vilja. De vill gärna att Terese fortsätter med alla de aktiviteter som de har valt åt henne, för hennes bästa. Man kan lugnt säga att Terese är den av de fyra som har det allra bäst ställt, ekonomiskt sett.

Man skulle kunna säga att det är väldigt politiskt korrekt att plocka ihop just den här samlingen ungdomar - med deras respektive bakgrund - men jag tycker ändå att det känns rätt så realistiskt. De är förvisso så olika som man kan tänka sig vid en ytlig granskning, men de har också ett gemensamt intresse som de brinner för. Därför känns det vettigt att tänka sig att de skulle kunna växa ihop som ett gäng. Redan i den här första boken är det tydligt att vänskapen de fyra emellan är lika viktig som dansen.

Jag tyckte bra om den här boken, men jag tror att kommande delar - Break och Funk - blir ännu bättre. Då finns alla möjligheter i världen att riktigt fokusera på vad som händer i gruppen och i de olika personernas liv; det utrymme som nu behövdes för att presentera personerna kan istället läggas på att fördjupa handlingen lite grann.

För den som är intresserad har Eva Susso en egen hemsida här.

(Recensionsex. och bild från förlaget.)