lördag 18 september 2010

Synvilla, av Karin Berg Johansson

Det är inte lätt att vara sexton år. Det är alldeles särskilt inte lätt att vara sexton år om man bär på sorger och bedrövelser som knappt ens vuxna människor orkar bära. Samuel är en sådan som bär på alldeles för mycket. Men han vet hur han han ska ordna upp allting. Han har en plan. Han tänker följa med på klassresan, men det kommer att bli det allra sista som han någonsin gör.

Klassresan går till Gotland och med på resan är hela klassen plus ett par lärare och ett par föräldrar. I klassen finns hela uppsättningen av elevtyper; från de där som står högst på rangordningen och så i fallande skala ner till de där som inte ens syns, som Samuel. Inom klassen finns - som i alla klasser - olika slags grupperingar. I den här klassen har vi till exempel Emelie och Lukas som klassens drottning och kung; ett kärlekspar som är så självskrivet att de knappt ens vet om varför de är ihop. Att Samuel är hemligt förälskad i Emelie är förvisso en väldigt förutsägbar och typisk klyscha, men det går an ändå.

Allt eftersom klassresans dagar rullar på, berättar författaren historien om vad som har hänt Samuel och hur han tänker kring det som han planerar att göra. Det är ett effektivt sätt att skruva upp spänningen och jag vill verkligen läsa vidare för att få veta hur det egentligen ska sluta och hur det ska gå för de elever som står i centrum för handlingen tillsammans med Samuel.

På bokens baksida står det så här: "Det här är resan när de ska göra allt som deras föräldrar är oroliga för att de ska göra. Sista grejen de ska göra innan de skingras." Somligt som man tror ska inträffa när ett gäng alldeles för osäkra tonåringar iscensätter det som de inbillar sig måste inträffa under en klassresa, det inträffar också. Men det inträffar också en serie händelser som vrider på det förutsägbara en aning och när klassen åker hem utan en av klasskamraterna har frö till insikt såtts.

Spännande läsning med ett bra driv framåt i den intressanta berättelsen! ;-)

(Bild och rec.ex. från förlaget.)

4 kommentarer:

  1. En av årets allra starkaste ungdomsromaner!
    (Varför skriver inte fler författare om skolresor, som rymmer så mycket dramatik? Bjarne Reuter gör det ju i den fantastiska "7 A", men annars kommer jag inte på någon.)

    Berättarperspektivet är så genialt i "Synvilla".
    Dels den suicidale tonåringens, dels en medföljande mammas. (Mamman till den flicka som Samuel är förälskad i.

    En strålande debut! Den här boken kommer att följa med på alla mina "bokprat" och föreläsningar för gymansieelever och deras lärare.

    lena kjersén edman

    SvaraRadera
  2. Jo, jag kommer på en till; Klassresan av Moni Nilsson-Brännström. Den är också bra, vill jag minnas.

    Klassresor är faktiskt en perfekt "kuliss" eller skådeplats för ungdomsböcker. Jag har inte tänkt närmare på det förrän du nu säger det!

    SvaraRadera
  3. Och så finns det en ungdomsroman från Finland: Skogen som Gud glömde av Annika Luther. Den har några år på nacken men är läsvärd.

    SvaraRadera
  4. Jag har precis läst ut den och den är bra!

    SvaraRadera