Funderar lite...

Det har gått ett tag sedan jag ordnade bokbyten med hemliga bokvänner men nu fick jag en liten förfrågan här nedanför om jag tänkte ordna något nytt byte. Finns det intresse? För ett engångsbyte eller flergångsbyte? Hurdana byten? Idéer?

Jag har ju rutin på att ordna bokbyten vid det här laget, så själva planerandet är inte det som är tar tid. Det som dock stjäl energi är att få höra att någon här och var inte fullföljer sina åtaganden. Det har liksom inte gått att se på förhand, vem som inte kommer att ta bytet på allvar. Det har blivit en lika stor och obekväm överraskning varje gång det har skett. Hur kan man komma tillrätta med det?

Kommentarsfältet står öppet för tyck & tänk!

Våren är här!

Jamen, det har jag sett flera människor skriva i sina bloggar och så visar de bilder på knoppar, framtinade rabatter och gudvetallt. Någon av kvällstidningarna skrev det med världskrigsrubriker på löpet för säkert en hel vecka sedan, dessutom. Alltså är det sant.

Så här ser det ut hemma hos mig idag:

Om man ser förbi den ledsna blomman och det faktum att det är rätt dammigt där kring fönsterkarmarna, så ser man också att det fortfarande är lite snö här där jag bor. Vi ser faktiskt inte ut genom köksfönstret än. Det är grannens trädtoppar som skymtar i bakgrunden. Och idag har det vräkt ner ännu mer.

;-)

Vinnare!

För att slumpa fram vinnare i pocketlotterierna använde jag mig av slumpgeneratorn som finns här.  När jag gav varje tävlande ett nummer var, med början på 1 för den första kommentaren och så vidare i stigande ordning, blev resultatet blev så här:

Miaring har vunnit Var är Alaska av John Green eftersom hon var nummer 9 av 26. (Den tjugosjunde kommentaren kom efter stopptid och sorterades bort.)

Maria/Tekla Maräng har vunnit Nattens begär av Sherrilyn Kenyon eftersom hon var nummer 7 av 15. (Den sextonde kommentaren kom efter stopptid och sorterades bort.)

Amanda har vunnit Så värt av Martin Jern eftersom hon var nummer 8 av 11. (Den tolfte kommentaren kom efter stopptid och har sorterats bort.)

Amelie har vunnit Janis, den magnifika av Johanna Nilsson eftersom hon var nummer 10 av 17.

Alla vinnare har fått ett mejl - hoppas jag!

Stort grattis! ;-)

Bröllopsfotografen

Igår kväll såg vi Bröllopsfotografen - ännu en riktigt bra film! Det handlar om Robin, som är 29 år och fortfarande bor hemma hos sina föräldrar. Han jobbar på bruket där pappan är förman. Problemet är bara att bruket ska läggas ner och Robin är inte alldeles säker på att pappan har rätt när han säger att det enda sättet att sedan fortsätta livet, det är att fylla frysen med vilt och jobba svart så mycket man kan. Robin vill ju bli fotograf - men i byhålan i Värmland finns inte många fotografjobb att få...

När Robins syrra ska gifta sig står Robin för en hel del av planerandet kring bröllopet. Bland annat har han hyrt in tevestjärnan Johnny som ska sätta guldkant på festligheterna. Det går inte riktigt som tänkt, men för Robin har plötsligt en dörr öppnats. Frågan är om han är beredd att ta ett steg ut ur värmlandsskogarna och vart det i så fall för honom. Och ska han tappa bort sig själv på vägen..?

För den som inte har sett, kan kanske trailern vara frestande:



Här nedan diskuteras temat losers som också finns i filmen. När blir man en loser egentligen? Kjell Bergqvist sitter inne med svaret och jag håller faktiskt med honom.

Svart ros, av Nora Roberts

Det här är andra delen av tre i Roberts serie som utspelar sig vid Harpers handelsträdgård och cirklar runt de personer som bor på gården. I den här boken är det Rosalind "Roz" Harper själv som står i centrum för händelserna - tillsammans med gårdsspöket. I första boken, Blå dahlia, är det nyanställda Stella som är huvudperson.

Som förväntat är det gott om romantik i boken och en hel del övernaturligt - serverat på lättast möjliga vis. Det är trevligt och man kan inte låta bli att gilla Roz, som har en hel del skinn på näsan och ett stort hjärta. Hon står upp för sig själv, är säker på vad hon vill och trots att kärleken blommar mellan henne och författaren Mitch Carnegie ger hon inte upp sig själv och sina drömmar, utan hon pinnar på med sitt liv.

Jag gillar att den här serien utspelar sig i en så kreativ miljö som på en handelsträdgård. Det känns varmt och välkomnande - det bistra spöket till trots. Och så vill jag nu ha en egen liten handelsträdgård. Precis sådär som jag ville ha en egen liten garnaffär när jag läste Livets aviga och räta.

Det lär komma en tredje del så småningom. Trevligt! ;-)

(Bild från förlaget.)

Prinsessa

Kvällens underhållning på teven, det var inte mycket att hänga i julgranen. Perfekt läge för en dvd, alltså!

Vi har sett Prinsessa som handlar om Maja som vill bli skådespelare och Erika som vill bli dokumentärfilmare. Dessa båda möts på ett bröllop, då Erika hankar sig fram som bröllopsfilmare i väntan på genombrott. Ganska snart inser Erika att Maja är beredd att göra ganska mycket för att få sina drömmar att gå i uppfyllelse - men Erika är verkligen inte beredd på hur mycket hon själv kan tänka sig att göra för att nå sina drömmars mål.

Det är lätt att sätta skrattet i halsen då man ser Prinsessa, för det är så mycket mer än bara underhållning i den här filmen. Den ena drömmen efter den andra går i kras och den ena obehagliga sanningen efter den andra uppdagas. Människor i Majas omgivning får också ompröva en hel del av det som de trodde var sanningar och det är inte alldeles enkelt alla gånger. Lyckligtvis kommer Maja själv ut både helskinnad och lite starkare, på andra sidan det här berget av katastrofer.

Ta en titt på trailern:

Våffeldag idag...

Månntro om det blir några våfflor idag, då? ;-)

Jag skulle vilja påminna er om att det pågår fyra småtävlingar lite längre ned på bloggen - scrolla för att hitta tävlingarna. Se till att göra ett inlägg på de böcker som du vill ha chans att vinna!

Själv håller jag på att läsa Nora Roberts Svart ros, fortsättningen på Blå dahlia som jag skrev om för inte så länge sedan. Skönt avslappnande läsning!

Vyssan lull, av Carin Gerhardsen

Det här är Gerhardsens tredje kriminalroman och jag skulle vilja säga att den kvinnan blir då bara skickligare och skickligare på att knyta ihop invecklade historier så att de förefaller vara alldeles logiska. Pepparkakshuset var bra. Mamma, pappa, barn var ännu bättre och mer spännande. Och Vyssan lull är så spännande att jag sträckläste den. Eller, jag tog en paus för att sova och vara på jobbet, men jag läste övrig tid. ;-)

Boken börjar brutalt med skildringen av hur någon skär halsen av en mor och hennes två småbarn. Mamman kommer ursprungligen från Filippinerna, har varit gift med en svensk, lite äldre man - som också är far till barnen - men har efter skilsmässan bott ensam tillsammans med barnen. Det finns ingenting i hennes liv som kan kasta ljus över varför de har råkat ut för en mördare. Allt verkar helt meningslöst, men ändå kyligt och genomtänkt. Utredningen hamnar på kriminalkommissarie Sjögrens bord och tillsammans med kollegorna ska han försöka bringa klarhet i vad som har utlöst morden. Det går dock trögt att få fram ledtrådar, så poliserna kör ganska snart fast. Inte blir det bättre av att en av poliserna i gruppen, Einar Eriksson, inte kommer till jobbet.

Inom gruppen finns också olösta konflikter som ligger och pyr. Den kanske mest intressanta konflikten - eller sidospåret - handlar om Petra Westman som har listat ut att kollegan Jamal Hamad är den som har filmat henne under en våldtäkt (som inträffade i en av de tidigare böckerna). Hon vet inte hur hon ska konfrontera honom, men hon vet att hon ska skydda unga oskyldiga Jenny i receptionen från honom...

Nu när jag har läst ut boken tänker jag att mordhistorien och allt det som den involverar egentligen inte är unik; det finns säkerligen någon liknande historia berättad i någon annan kriminalroman - men jag tycker att Gerhardsen berättar historien på ett bra sätt. Man får ledtrådar i lagom dos. Man känner att något är på gång, och man får ligga steget före poliserna - men det blir inte trist förutsägbart. Man får veta en del om polisernas privatliv, men inte så att det tar överhanden. Det känns också som att alla poliserna får ta del av utrymmet i boken och det betyder att även om Sjöberg är gruppens ledare så är han inte den som är viktigast i berättelsen. Jag kan nog inte sätta fingret på exakt vad som gör den här boken så vass, men den har något särskilt. Klart läsvärt är det i alla fall!

När alla pusselbitar har lagts på plats kring trippelmordet finns det ändå saker som är olösta; sådant som berör kollegorna på polisstationer. Det betyder att det finns skäl för Gerhardsen att skriva en fjärde bok i serien, eller hur..? ;-)

(Recensionsex. och bild från förlaget.)
Första recensionsdag är angiven till 30 mars, men eftersom jag har sett boken i både bokhandeln på stan och på nätbokhandeln, så lägger jag ut mina tankar nu.

Idag är det födelsedag!

Och inte vilken födelsedag som helst - det är kaninen som fyller sju år idag. Han är dock lika ouppfostrad som alltid och ser inte ut att på något vis bli lugnare i takt med att åren går. Snarare är det så att han tar sig allt större friheter, ju äldre han blir. Kanske kan man ana en viss likhet med människan, där..? ;-)

Än har vi inte klurat ur hur man bäst firar en kanins sjuårsdag, men det kommer nog. Han fick frukost på sängen - men det får han ju jämt eftersom hela hans bur är att betrakta som en enda stor säng. Det kanske är för att få lite spänning i tillvaron som han ibland bär sin matskål till toaletten och sitter där och käkar istället?

Kanske får han sig ett äppelskrutt frampå kvällskvisten. Det är kalas, det! Eller ett par russin. Det är också kalas! ;-)

I grunden utan skuld, av Viveca Sten

Tredje kriminalromanen av Viveca Sten. Liksom de tidigare utspelar sig händelserna på Sandhamn och kriminalinspektör Thomas Andreasson och hans barndomsvän, juristen Nora Linde är huvudpersoner. Den här gången är det en ung flicka som har försvunnit på ön, och hon återfinns inte förrän flera månader senare - död. Och det är Noras barn som hittar henne, villket förklarar varför Nora än en gång blir indragen i en utredning som Thomas arbetar med.

Redan då jag läste de två första böckerna tyckte jag att Noras liv och äktenskap var väldigt intressanta att läsa om, och den känslan förstärks än mer i den här boken. Faktiskt är det så pass att jag tycker att mordhistorien stundtals känns smått onödig. Det är väldigt mycket mer spännande att läsa om Nora och hennes skruvade karl, vansinniga svärmor och allt som följer med alla turer i äktenskapet, än det är att fundera över hur brottet ska klaras upp - trots att det handlar om en ung tös som mördats.

Parallellt med de händelser som utspelar sig i nutid, finns också en berättelse om något som utspelar sig ute på ön redan i början av 1900-talet. Det är också en väldigt bra berättelse - och med risk för att säga för mycket så förstår jag att det hade varit knepigt att knyta ihop den fina (men sorgliga!) historien med Nora utan ett mordfall som länk. Här finner vi förklaringar till varför saker och ting sker, även om man kanske själv tycker att det är långsökt, det som leder fram till flickans död. Men exempel på förvirrad logik har vi sett förr! ;-)

Den stackars Thomas har gått igenom en hel del i sitt liv, men i den här boken börjar han äntligen kunna komma till ro. Han gör ett slags avslut och han ser en ljusare framtid, och det kan man mycket väl unna honom. Trots att väldigt mycket kring själva mordhistorien landar på Thomas ansvar, så är det ändå avsnitten med Nora som fängslar mig mest. Lite märkligt att han stundtals känns som en bifigur då han egentligen är en väldigt viktig person då det gäller brottets uppklarande. Det är på något vis mer action kring Nora än det är kring Thomas, trots att det faktiskt händer en hel del kring Thomas också.

Jamen, är det en bra bok då? Jag gillar ju både Thomas och Nora, så jag gillar boken. Och jag gillade verkligen berättelsen från förr! Men brottet och dess uppklarande, det kändes alltså ofta sekundärt - för mig.

(Recensionsexemplar och bild från förlaget.)

Någon sorts frid, av Camilla Grebe och Åsa Träff

För en tid sedan fick jag en förfrågan om jag ville läsa och skriva om Någon sorts frid. Efter att ha kikat lite på någon nätbokhandel tyckte jag att det såg ut att vara en intressant bok och så här efter läsningen är jag återigen väldigt nöjd med läsningen - jag har ju läst så många bra böcker sista tiden att jag nästan förväntar mig ett riktigt bottennapp när som helst bara för att det ska bli någon slags jämvikt!

I centrum för handlingen står Siri, psykolog och psykoterapeut. Hon driver praktik tillsammans med två kollegor och har en liten krets av klienter som kommer och går hos henne. Läsaren får lära känna Siris patienter genom exempelvis de samtal som äger rum och det känns som att man får en väldigt bra bild av de olika patienter som Siri har. Den första patient som läsaren stöter på är Sara, som är en liten, trasig tjej med självskadebeteende och dåligt självförtroende. Därefter kommer Charlotte, som lider av ätstörningar och håller på att lära sig strategier för att kunna handskas med detta. Sen har vi Peter, som har svåra tvångstankar om att skada sin flickvän. Alla patienter skildras - sett med mina ögon - väldigt realistiskt och det är lätt att tänka sig att både patienter och samtal verkligen kan vara så som boken visar dem.

Siri bor i ett litet hus, inte så långt från civilisationen men ganska ensligt ändå. Hon lever ensam sedan hennes man har omkommit och det ensligt belägna huset är kanske inte världens bästa ställe att bo på med tanke på att Siri är så fruktansvärt mörkrädd att hon sover med varenda lampa i hela huset tänd nätterna igenom. Vinkonsumtionen överstiger vad som kan anses vara hälsosamt och det är en detalj som visar att Siri nog inte har bearbetat sin makes död ordentligt ännu.

När en av Siris patienter hittas död strax intill Siris hem, bryter helvetet ut. Till en början förstår inte Siri vad som pågår, men för läsaren är det skrämmande tydligt att någon är efter Siri. Den ena märkliga händelsen efter den andra inträffar och till sist är faktiskt Siri nästan lika skräckslagen som mig - som bara läser men ändå känner obehaget krypa efter ryggraden och stundtals får lust att hojta till åt Siri att hon måste akta sig! Redan vid upptäckten av den döda patienten kopplas polisen in, men det dröjer ett bra tag innan människor omkring Siri förstår att hon svävar i fara och att den som vill henne illa dessutom måste vara någon som har mycket god inblick i hennes liv.

Det är verkligen läskigt. Jag är riktigt duktigt rädd flera gånger medan jag läser och det måste bero på att författarna har lyckats beskriva både händelseförlopp och miljö så levande att jag ser det klart och tydligt framför mig. Det finns dock inte en susning att man lyckas lista ut vem som ligger bakom alltihopa förrän det avslöjas av författarna. De har lagt ut villospår efter villospår och trots att man tänker rätt så landar man fel - och då tänker jag verkligen inte på det där alldeles uppenbara villospåret som får polismakten att slappna av innan det egentligen är över...

Rekommenderas! Perfekt för den som vill haka på trenden med påskekrim, så här i påsktider! ;-)

(Recensionsex, omslagsbild lånad härifrån.)

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, av Mary Ann Shaffer

För ett tag sedan kändes som att varenda människa läste och bloggade om den här boken men jag fattade aldrig vad den egentligen handlade om - och så blev jag inte så lite avskräckt av den jobbiga titeln. Dock blev det ändå så att jag sneglade på den lite då och då; på biblioteket, på någon loppis, i bokhandeln... Och så råkade jag köpa den till sist, förra helgen, då jag var på Kupan i Umeå. En hel guldpeng fick jag ge för den och det inköpet ångrar jag verkligen inte!

Det är en brevroman, där författaren Juliet Ashton i början av år 1946 till en början brevväxlar med sin förläggare angående avslutade och kommande bokprojekt. Det är lite förvirrande och konstigt och jag har lite svårt för att hålla isär vem som är vem trots att det bara handlar om tre, fyra personer. Men så dimper det plötsligt ner ett brev från en Dawsey Adams, som bor på ön Guernsey i Engelska kanalen - en liten ö som varit ockuperad av tyskarna under större delen av andra världskriget och alltså nyligen återfått kontakten med omvärlden - och då börjar jag ana en röd tråd i berättandet.

Dawsey och Juliet känner inte varandra, utan det är en ren slump som leder till att Dawsey den där första gången adresserar sitt brev till Juliet. Han nämner litteratursällskapet, vilket omedelbart väcker Juliets nyfikenhet - och så fortsätter brevväxlingen. Fler och fler ur litteratursällskapet tar kontakt brevledes med Juliet och hon besvarar alla brev samtidigt som hon blir allt mer förtjust i både människorna som skriver breven och det som de berättar om ön och litteratursällskapet. Det är när dessa människor börjar brevväxla med Juliet som det blir alldeles oemotståndligt charmigt, intressant och sorgligt, om vartannat.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap är inte som vilken bokcirkel som helst. Den uppstod hastigt och högst spontant en kväll för att en grupp öbor som var ute i olovliga ärenden skulle klara sig undan de tyska soldaternas vrede. Ingen av deltagarna hade vid tidpunkten för bildandet av sällskapet något intresse för litteratur - men för att även fortsättningsvis kunna upprätthålla skenet av ett kulturellt bildat sällskap var de tvungna att läsa igenom ungefär alla böcker som fanns att uppbringa på ön. Lätt att se det framför sig! ;-)

Eftersom hela romanen berättas genom brev som utväxlas låter det som att det inte skulle kunna hända just något; som att det skulle vara en högst stillsam liten bok utan just några intressanta händelser - men inget kunde vara mer fel! Det är en otroligt skön bok med mängder av underbara och sorgsna berättelser som kommer till liv genom de olika brevskrivarna! Jag skrattade högt flera gånger och några gånger kände jag tårarna bränna till. Den här lilla boken bjuder på en sällsam upplevelse, som jag verkligen unnar så många som möjligt att läsa.

Det är en liten fördel om man tycker om brittiska författare och inte har något emot romanikens litteratur; den här boken andas brittisk 1800-talsromantik lång väg - trots att den utspelar sig så sent som strax efter andra världskriget. Det är också en fördel om man inte har något emot att få ta del av små händelser som inträffade under andra världskriget; sådant som starkt påverkade människorna, men som kanske inte direkt slås upp stort i historieböckerna. Man får ett stycke historia på köpet och det är inte fel.

Förmodligen finns den här lilla pärlan i ett bibliotek nära dig, annars kan du säkert hitta den begagnad:

Jakten på Julia

Av en ren slump landade vi framför svt igår klockan åtta, och det var rätt bra - visade det sig. På ettan visades nämligen Jakten på Julia. Det är ett program som går ut på att finna den tjej som ska spela Julia i föreställningen Romeo & Julia, med Måns Zelmerlöw i rollen som Romeo och Morgan Alling som regissör. Här nedan ligger ett smakprov ur gårdagens program, som för övrigt var det första i serien.

(Och nä, här ligger inget klipp. Det har gått upp i rök.)

Man kan tycka att det börjar vara många program numera som går ut på att vaska fram en artist, men det här skiljer sig ändå från exempelvis Idol och Talang. Till att börja med, så är alla deltagande flickor riktigt duktiga. Alla som är med är det för att de har god talang, inte för något annat. Den första uttagningen handlade om sång, och enbart riktigt skickliga sångerskor gick vidare till en veckolång uttagning i Stockholm. Där fick de sedan träna dans; att ta koreografi och att lära in ett nummer. Samtidigt fick de också några scener ur Romeo & Julia att öva in för att kunna framföra på ett bra sätt. När det slutligen var dags för den avslutande, individuella uppvisningen inför juryn vägdes samtliga tre delar in - allt för att finna en tjej som ska kunna prestera bra i slutänden.

Inte någon gång under programmets gång visades någon sökande ur ett negativt perspektiv, utan man höll en väldigt positiv ton både direkt till de sökande och om de sökande. Konstruktiv kritik framfördes, och på ett sådant sätt att tjejerna verkligen kände vad de var duktiga på och vad de behöver arbeta mer med - i alla fall kändes det så för mig som satt i soffan!

I gårdagens program presenterades berättelsen om Romeo och Julia på ett riktigt bra sätt, så att även den som aldrig hört talas om kärleksparet kunde skaffa sig en uppfattning om vad det handlar om. Ta en titt:

(Nix, det går inte att ta en titt. Klippet är väck!)

Ett program som överträffade förväntningarna, tycker jag! Det ligger på svtplay för den som vill se det, och det är också där jag har hämtat klippen.

Vinn en pocket!

Var är Alaska av John Green har jag inte läst och inte hört talas om, men visst är omslaget lite intresseväckande..? Man undrar verkligen vad som är på gång och vad som ska hända!

Jag hittar tankar om boken på Babbelfiskens blogg, Unga BotkyrkaBibblan och Mest pocket. Jag ser att boken handlar om något "före" och "efter", att bokens Alaska inte är en stat utan en tjej och att boende på internatskola är involverat i historien. Bara det där med internatskolan borde väl vara lockande, eller hur..? ;-)

För att tävla: Jag lottar fram vinnare bland de som skrivit en kommentar med sin mejladress (byt gärna @ mot t.ex. [at] för att undvika spam). Kommentarer utan mejladress tävlar inte - gäller alla! Du får bara en lott/bok, så skriv bara en kommentar! Du måste inte ha en blogg för att kunna vara med och tävla! ;-)

Tävlingen slutar på fredag 26 mars klockan 18.00!

Tävlingen sponsras av Pocketförlaget - tack för det!

Vinn en pocket!

Nattens begär av Sherrilyn Kenyon är, för mig, en helt obekant titel av en helt obekant författare. Jag föll dock pladask för det supersnygga omslaget!

Efter att ha googlat lite på titeln och hittat en recension på Catahya förstår jag varför jag inte har läst den. Det är en bok i genren paranormal romance - en romantisk bok med många övernaturliga inslag - och det är ett område som jag är ganska dålig på. Jag har läst Twilight, det har jag ju. Och hela Sagan om Isfolket för många år sedan. Men sedan är jag sorgligt ouppdaterad.

Så, du som gillar mycket romantik förpackad i en smått magisk miljö - det här är en bok för dig! Eller för någon ung person i din närhet... ;-)

För att tävla: Jag lottar fram vinnare bland de som skrivit en kommentar med sin mejladress (byt gärna @ mot t.ex. [at] för att undvika spam). Kommentarer utan mejladress tävlar inte - gäller alla! Du får bara en lott/bok, så skriv bara en kommentar! Du måste inte ha en blogg för att kunna vara med och tävla! ;-)

Tävlingen slutar på fredag 26 mars klockan 18.00!

Tävlingen sponsras av Pocketförlaget - tack för det!

Vinn en pocket!

Den som har lust att läsa Martin Jerns bok Så värt kan nu vinna sitt eget exemplar!

Jag vet att jag har läst och tyckt om - men jag hittar inget skrivet om boken här i min egen blogg, märkligt nog. Kanske jag läste boken innan jag började blogga? Recensioner om boken har dock Svd publicerat här och Johanna L på Bokhora har tyckt till här - för den som vill läsa. Annars kan man bara tillåta sig att falla för det snygga omslaget! ;-)

För att tävla: Jag lottar fram vinnare bland de som skrivit en kommentar med sin mejladress (byt gärna @ mot t.ex. [at] för att undvika spam). Kommentarer utan mejladress tävlar inte - gäller alla! Du får bara en lott/bok, så skriv bara en kommentar! Du måste inte ha en blogg för att kunna vara med och tävla! ;-)

Tävlingen slutar på fredag 26 mars klockan 18.00!

Tävlingen sponsras av Pocketförlaget - stort tack!

Vinn en pocket!

Om du händelsevis känner dig sugen att läsa Janis, den magnifika av Johanna Nilsson har du nu chansen att vinna ditt eget exemplar!

Och om du händelsevis vill läsa på lite om själva boken finns det många som har läst och tyckt. Exempelvis har jag läst boken för ett tag sedan och skrivit om den här. Johanna L på Bokhora har skrivit här, SvD har tyckt till här och bokmamman här. Fler recensioner finns att hitta via google. Fast det går väldigt bra att tävla om boken fast man inte vill veta ett smack om vad andra tycker!

För att tävla: Jag lottar fram vinnare bland de som skrivit en kommentar med sin mejladress (byt gärna @ mot t.ex. [at] för att undvika spam). Kommentarer utan mejladress tävlar inte - gäller alla! Du får bara en lott/bok, så skriv bara en kommentar! Du måste inte ha en blogg för att kunna vara med och tävla! ;-)

Tävlingen slutar på fredag 26 mars klockan 18.00! 

Tävlingen sponsras av Pocketförlaget, vilket jag tackar för!

Boxfunderingar!

Andra säsongen av House of Elliot släpps till veckan och det är definitivt en box jag vill ha. Första säsongen var ju precis så bra som jag hade för mig att den skulle vara, så förväntningarna är högt ställda. ;-)

Criminal Minds har släppts men ligger ännu högt i pris. Jag ser verkligen fram emot att se även den här säsongen och jag vet ett par till här i hushållet som också gärna skulle vilja se den... Det blir ett inköp så snart det finns tillfälle (vilket i praktiken betyder att jag antingen ska snava över den till superbra pris eller att jag bara inte kan stå emot suget längre). ;-)

Love My Way är en av de serier som ni tipsade om när jag häromsistens efterlyste en teveserie för en kompis räkning. Jag har inte sett den, inte hört talas om den - men av beskrivningen på cdon.se att döma verkar det vara något för mig. Någon som sett och vill tycka till?

Och så Livet i Fagervik. Den har släppts men jag har inte fått "tummen ur" än. Första säsongen var ju hur bra som helst och jag räknar med att säsong två är lika bra!

(Bilder från cdon.se, klippt och klistrat av mig.)

Läs en bok - få en bok!

Det gör verkligen inte ont att få böcker till skänks, tycker jag och säkert världens alla bokmalar med mig! Några - eller många? - bokbloggare har i dagarna fått ett mejl från Pocketförlaget, angående deras satsning på ungdomspocket. Eftersom jag dels är väldigt förtjust i ungdomsböcker, dels tycker väldigt mycket om att kunna sprida både läsglädje och böcker omkring mig nappade jag på deras förslag om att "hitta på något".

Till att börja med tipsar jag om deras fanpage på Facebook. Där kan man publicera en bild på sig själv tillsammans med en av nedanstående pocketböcker. Som tack för det får man (efter att ha mejlat in sin adress) en ny pocketbok - valfri titel av de som ingår i serien. Om du redan har läst alla kan du skänka din bok till en kompis istället, som då får den via snigelpost som en överraskning från dig. (Jag känner att jag uttrycker mig otydligt. Allt som du behöver veta står på facebooksidan. Läs där!)

Följande titlar ingår i serien med släppdatum 24 mars (vi hoppas på fler titlar så småningom!):

(Bilder från Pocketförlaget, klippt och klistrat av mig.)

 Och sedan kan jag berätta att fyra av dessa titlar kommer att finnas som vinster i en blogg nära dig under helgen. Det kan bara inte bli bättre! ;-)
(Vilken blogg..? Jamen hallå! ;-) )

Döden skall du tåla, av Karin Fossum

Jag är väldigt imponerad av hur Fossum gång efter annan lyckas skildra mänskligt beteende i samband med brottslighet. I de tre senaste kriminalromanerna hon skrivit - Den onda viljan, Den som älskar något annat och Döden skall du tåla - har hon förflyttat fokus från brottet och dess upplösning i sig, till ett resonemang om varför ett brott sker. Jag skrev någon gång tidigare att hon vrider på perspektivet och det är inte så enkelt som man kan tro. Det skulle lätt kunna bli schablonartat gott mot ont, men Fossum gör det med ödmjuk insikt, fingertoppskänsla och utan att vifta med pekpinnar åt något håll.

Döden skall du tåla inleds med att läsaren får stifta bekantskap med en ung familj; mamma, pappa och en liten baby. Det är en underbar dag och familjen lever i trygghet i sin lilla by - men innan dagen är över får föräldrarna till den lilla babyn se sin dotter bada i blod och den trygghet de känt är försvunnen på ett ögonblick. Än en gång är det Fossums radarpar Sejer och Skarre som ska reda ut vad som hänt och medverka till att rättvisa skipas, och det är med stort förtroende man ser Sejer ta sig an fallet. Han är ju en genomklok man som lyssnar mer än han dömer! ;-)

Samma kväll som händelsen med babyn har inträffat får Sejer ett vykort som talar om för honom att "Helvetet börjar nu" - och även om det låter överdrivet dramatiskt visar det sig att det slutligen faktiskt blir så. I byn händer den ena märkliga saken efter den andra och många av byborna får känna att tryggheten naggas i kanten. Läsaren kan ganska snart lista ut vem som ligger bakom alla otrevliga händelser, vilket också är avsikten eftersom det då blir en läsning ur skilda perspektiv; gärningsmannens, offrens och polisens. Det innebär inte att det blir mindre spännande, snarare att den krypande obehagskänslan ökar. 

Det går faktiskt inte att berätta exakt vad som sker, men jag vill ändå tala om att de otäcka händelserna till sist kulminerar i vad som måste betecknas som en katastrof. Katastrofen blir en vändpunkt, mitt i allt det tragiska.

Slutet av boken är fasansfullt. Sejer och Skarre förstår inte vad som egentligen har skett, men det gör läsaren - och det är inte vackert. Händelserna leder tankarna till ytterligare resonemang om hämnd, om bedrägligt sken av oskuld - men där är boken slut. Inget utrymme för rättvisan eller samhället att gripa in.

Otroligt skickligt berättat!

(Recensionsexemplar från förlaget. Bild lånad härifrån.)

Frukta inte, av Anne Holt

I den här boken är det kriminologen Inger Johanne Vik som tillsammans med kriminalkommissare Yngvar Stubø försöker reda ut vad som egentligen ligger bakom mordet på en kurdisk, asylsökande pojke och mordet på en äldre, kvinnlig biskop. Det finns till en början ingenting som pekar på att dessa två fall hänger samman, men visst gör de det. Det visar sig också att dessa två mord är kopplade till ett internationellt nätverk som bygger sin agenda på en invecklad teori om siffran 19.

 Jag hade glömt bort det mesta kring både Vik och Stubø, eftersom det är så länge sedan jag läste böckerna som de tidigare har figurerat i; Det som tillhör mig, Det som aldrig sker och Presidentens val. Jag hade till exempel helt glömt bort Kristiane, Viks alldeles speciella dotter, trots att hon är så annorlunda och därför borde bita sig fast i minnet bättre. Alltså kändes det ungefär som när man stiftar bekantskap med helt nya bokpersonligheter - man försöker lägga pussel och lista ut hurdana de egentligen är och vad de vill och tänker.

Den här boken har en viss startsträcka, då det känns som att ingenting hör samman med något annat, men så småningom börjar man kunna knyta ihop berättelsen... Jag tycker att det blev riktigt spännande och intressant först då då Viks väninna Karen Winslow kom in i berättelsen. Medan jag läste kändes det som en rätt lång startsträcka, men nu när jag kikar i boken igen så ser jag att hon egentligen kom in i händelserna ganska tidigt... Dåligt tålamod! ;-)

Man skulle kunna säga att Frukta inte är en kriminalroman som egentligen handlar om att man för sin övertygelses och för sin tros skull försöker göra det rätta. Huruvida det där det rätta är något som även gagnar andra människor, det är en helt annan historia eftersom det rätta i den här berättelsen innebär att vissa människor är mer rätt än andra. Teorin om siffran 19 handlar inte om siffror, naturligtvis, utan om vem som gör rätt, är rätt - och vilka som inte alls borde få finnas till.

Man kan också säga att Holt ännu en gång har visat att hon är en mästare på att snickra ihop intressanta historier med oväntade vändningar. Skön läsning!

(Recensionsexemplar från förlaget.)

Snabbrapport

Jag har inte fastnat med fingrarna i limpistolen! Jag har bara grejat med annat. ;-)

Exempelvis håller jag på att läsa Karin Fossums Döden skall du tåla och den är spännande. Helst vill jag fortsätta att läsa men jag tror nog ändå att jag ska ta mig i kragen och göra klart det där eländesjobbet jag håller på med. En del av mig vill skjuta upp det ett tag till, men jag tror att min förnuftiga sida vinner.

Min nya kärlek

En limpistol! Varför, ack varför, har ingen talat om för mig vilket förträffligt verktyg det är!? Den limmar ju plast mot plast, så att det sitter som berget! Hur kul är inte det? Nya, oanade möjligheter öppnar sig och om det blir tyst här på bloggen en längre tid så beror det på att jag och min nya kärlek är strängt upptagna med att bekanta oss med varandra. ;-)

Och ja. Det här är ett inlägg som bara andra pysselfantaster kan se något vettigt i. Det begriper jag. ;-)

Hotfulla kommentarer...

Ja, sådana borde man förbigå med tystnad eftersom de förmodligen är ett utslag av "där vinet går in går vettet ut" eller bara ren och skär dumhet - men jag vill i alla fall tala om för signaturen Arne att din kommentar inte kommer att publiceras. Du vet, den där du föreslår att sådana som gillar Medelålders plus bör bli av med rösträtt, yttrandefrihet och liv, samt talar om vad du tycker att man ska göra med seriens skapare. Ren och skär skit, och såna kommentarer publicerar jag inte.

Min syster Jill, av Patricia Cornelius

Händelserna i den här boken utspelar sig i Australien efter andra världskriget. Jack Wheatley har suttit tre och ett halvt år i japanskt fångläger under kriget och när han kommer hem gifter han och Martha sig. Vid ett läkarbesök får Jack konstaterat att det inte är troligt att han någonsin kommer att få barn, men Jack och Martha får sex barn under de följande sju åren - och det är då barnen är i småbarnsåren som läsaren kommer in i berättelsen om familjen.

Jack plågas svårt av mardrömmar om tiden i fånglägret och får ständigt sin nattsömn förstörd. Han leker hårdhänt med sina barn, retar dem, hånar dem och är tvekar inte att uppfostra dem med hjälp av stryk. Eftersom han inte arbetar har han gott om tid att sitta på puben och när han kommer hem är han alltid berusad - men han förväntar sig att maten ska stå på bordet och att han ska behandlas som husets herre. Därför står alltid Jacks mat på värmning, redo att dukas fram på en sekund. Och därför är alltid Martha på helspänn, redo att göra precis allt det som Jack vrålande kommenderar henne att göra.

Alla barn har sitt eget sätt att handskas med verkligheten. Johnnie berättar hisnande historier om vad hans kompis har råkat ut för; den ena historien värre än den andra, men utan minsta spår av sanning i sig. May teckar på varenda liten papperslapp hon kommer över och hon skaffar sig en passion för vackra saker; läppstift, tyger, klänningar... Tvillingarna Mouse och Doors är fullt upptagna med varandra och släpper inte gärna in någon annan i deras egen värld; de pratade till exempel inte med någon annan förrän de hade fyllt fem. Christine förblir familjens baby och trots att åren går har hon inte någon som helst aning om varför de andra barnen nära nog avskyr pappans nyckfulla beteende. Hon ser pappa Jack som en hjälte och försvarar honom - men allvarligare är att hon långa stunder lever  i en drömvärld där hon ständigt är i krig eller i fara.  Jill är den som ständigt konfronterar pappan och inte går ur vägen för honom. Det är ständiga konflikter mellan Jill och pappan. Det är också Jill som alltid med sin allra gladaste röst förmår alla syskonen att leka roliga lekar utomhus, när de egentligen vill klänga på den orkeslösa och stressade mamman.

I berättelsen om Jack och hans familj framgår det klart och tydligt hur de alla far illa, men det blir aldrig någonsin något frossande i eländet. Allt framgår med all önskvärd tydlighet ändå. Det är ett solklart plus, det faktum att författaren förmedlar utan att behöva berätta exakt allt. Jag tycker bra om den här boken. Den är mörk, men det är inte enbart mörker. När boken är slut förstår läsaren att den enda som stått still och undvikit att förändras och utvecklas genom åren, det är Jack.

Den här boken kom ut på svenska redan 2004 och jag hittar ingen uppgift om att den ska ha kommit i pocket. Jag lånade min bok på biblioteket - men man kan säkert köpa den begagnad också.

På väg till stora tösen...

Idag ska jag och maken hälsa på hos stora tösen i stora staden. Vi ska gå på loppisar, äta på restaurang, drälla omkring i butiker och fika på café - och bara ha det bra! Det blir roligt!

Jag håller på att läsa en väldigt bra bok - igen. Den här heter Min syster Jill och är en berättelse om hur medlemmarna i Jills familj hanterar familjefaderns alkoholism och hans våldsamma och oberäkneliga beteende. Det är en rätt otäck berättelse, men utan den där sensationslustan (eller vad man ska kalla det?) som man ibland kan känna av i sådana här böcker. Har snart läst ut den, så då återkommer jag med lite tyck & tänk!

Grymt bra!

Igår låg Carin Gerhardsens nyaste i brevlådan och idag läste jag ut den - och konstaterar att den var riktigt bra. Hon blir bara bättre och bättre! Vyssan lull heter boken och den ges ut av Ordfront förlag. Här kan man läsa mer om man vill! Mina tankar kommer vid utgivningsdatum, den 30 mars.

Jag är rätt nöjd med min läsning senaste tiden; en hel massa bra böcker! Yes! ;-)

The Windowfarm Project

Det här klippet hittade jag på vidon.se, en sida som samlar klipp av olika slag. Många är roliga, andra är fascinerande, somliga är korkade - och vissa är oerhört seriösa och smarta, som det här:



Någon som har testat? Det är verkligen frestande, i synnerhet som det verkar vara ett projekt som är rätt självgående när det väl är igång.

Tankspridda tanten presenterar en vinnare!

Jag lottade ju ut mitt exemplar av O.P. Condor förra veckan, men jag har glömt att presentera vinnaren! Den lyckliga vinnaren är Lisse, som förutom att hon "kort och kärnfullt" förklarar varför hon vill ha boken dessutom lyckas med konststycket att bifoga sin mejladress och att tävla inom utsatt tid. Full pott! Grattis! ;-)

Att jag sedan kan överräcka vinsten direkt i handen till henne eftersom hon är av mina bokcirkelvänner, det får man väl se som en bonus..?

Total tantvarning?

Ja, eller så bara väldigt smart. ;-)

Häromdagen köpte jag en hel årgång (2009) Icakuriren på biblioteket. 20:- fick jag ge för bunten - ungefär samma summa som en tidning normalt kostar. Jag får stå ut med att alla tidningar är adresserade till biblioteket, att någon har löst korsorden och att det sitter en streckkodsetikett på framsidan. Men vad gör det? Jag ska läsa tidningarna, riva ut recept och annat kul och intressant, och sen ska tidningarna till återvinning...

Tantvarningen ligger väl egentligen i att man tycker att Icakuriren är en bra och trevlig tidning... Eller? ;-)

En pimpad klocka...

Rosa hemmet är fullt av fixade pryttlar; loppisgrejer som pimpats och fått nytt liv på de mest oväntade sätt. Det är gott om färgglädje i Rosa hemmet, och man blir väldigt inspirerad och sugen på färg när man läser bloggen!

För ett tag sedan visade Rosa hemmet en bild på en stylad klocka. Sen kom det en bild till, och ännu en och så faktiskt ytterligare en. Någonstans där efter andra bilden började jag bli sugen på att dekorera om en klocka, och nu har jag gjort det:

Jag köpte en tjugokronors ganska ful och tråkig klocka på loppis. Sen monterade jag isär den, klistrade på fullt med bokmärken på ramen, lackade lite raskt med ett varv lack, lät allting torka och monterade ihop igen. Klart! Två saker lärde jag mig, dessutom. För det första: det är mycket lättare att göra decoupage med servettmotiv än med bokmärken, för bokmärken är bra mycket bångstyrigare än servetter. För det andra: man ska inte klistra med limstift för det släpper när man drar på lacken. Visserligen torkar det fast igen, men man hinner få hjärtat i halsgropen innan det dragit ihop sig igen.

(Och nej, klockan hänger inte snett. Den ligger på köksbordet och väntar på att bli upphängd. Allt kan inte ske omedelbums! ;-) )

Ett buzzadorpaket har anlänt!

Idag hämtade jag ut ett buzzador-paket innehållande en hel massa flaskor med Dove duschcreme. Kul! Den ska vara snäll mot torr hud och det passar ju bra för mig. Hoppas att den håller vad den lovar! Jag har så klart inte hunnit testa den ännu, men den luktar gott i alla fall! ;-)

När man är Buzzador får man chansen att testa nya produkter och tycka till om dessa. Man ska även involvera sina vänner i testandet, och det är ju roligt att få dela med sig av nyheter. Vill du också bli Buzzador, värvad av mig (bloggartanten kallar jag mig som Buzzador) kan du följa den här länken och registrera dig. Det kostar ingenting och man väljer själv vilka kampanjer man vill tacka ja till att vara med på. Värt att testa! ;-)

Jobbchock!

Alltså, så märkligt det kändes att jobba helt plötsligt, efter att ha först ha legat på soffan och varit sjuk en halv evighet (jaja, två dagar) och sedan haft sportlov en hel vecka. Nu behöver jag en liten kalender för att räkna ner till påsklovet, tror jag... ;-)

Jag håller på att läsa Judaskyssen av Anne Grue, och den är riktigt bra. Här kan man läsa vad den handlar om, om man är nyfiken av sig. När jag väl har läst ut den och släppdatum närmar sig, då kommer mina tankar om boken.

Än har jag inte märkt av att det är Internationella kvinnodagen idag. Ingen tårta, inga rosor. Inte ens en löneförhöjning, vilket jag - om sanningen ska fram - önskar allra helst. Men jag fick i alla fall läsa en väldigt rivig text hos truthandfiction, som jag hittade till via Lilla O.

Alla onda ting...

Ja, hur många kan de tänkas vara..? Alla goda ting äro tre, det vet man ju. Men onda? Hur många kommer de i klump om?

1) En böteslapp ligger nog och väntar någonstans på att hitta hem till mig. Ont, om än självförvållat. ;-(

2) Snön har letat sig in på vår övervåning och orsakat fuktskador. Fort var det gjort! Till sommaren blir det golvbyte. Verkligen ont. Särskilt i börsen. ;-(

3) Det parti av taket som maken inte hade skottat av, det snörensade sig själv alldeles nyss - och mördade min torkvinda. Den ligger nu djupt begraven under tvåmetersdjup snö. Om det inte hade varit så tjockt med snö på taket, hade raset aldrig fått fart nog att kana ut så väldigt över gården... Men nu blev det så, för första gången på de tjugo år som vi har bott här. Ont, ont, ont. Ska man behöva slänga ut pengar på en torkvinda, av alla saker man kan roa sig med..? ;-(

Men bilen går bra, ungarna är friska och vi ska äta god mat till middag plus ananaspaj så snart vi bara orkar.

Frost, av Maggie Stiefvater

Den här boken landade helt överraskande i brevlådan någon gång under sportlovsveckan och vid en första titt på den blev jag inte särskilt förtjust. Baksidan avslöjar nämligen att det är en berättelse om Sam, som blir varg när hösten och kylan sätter in, och om Grace som länge varit fascinerad av vargar - ända sedan den dagen då hon var barn och en speciell varg räddade henne undan vargflockens attack. Den specielle vargen är naturligtvis Sam och de två har en alldeles unik relation. Jag fick för mig att det skulle vara en slags sämre upprepning av relationen mellan vargarna och människorna i Twilight-serien, det här - och det fick mig inte alltså inte intresserad. Men så kunde jag ändå inte låta bli att börja läsa. Omslaget är ju oerhört vackert i all sin enkelhet, och jag antar att det var det som frestade mig... ;-)

Jag ångrar inte läsningen. Det här är inte en sämre version av vargarna i Twilight; det här är en alldeles egen, och bättre, berättelse om vargar och människor. Boken berättas växelvis ur Graces och Sams perspektiv, och ganska så snart blir det väldigt dramatiskt. En tonårspojke från Graces skola försvinner och han ska ha blivit tagen av vargflocken. Män i staden bestämmer sig för att gå på jakt efter vargarna och under den jakten skadas Sam. Grace befinner sig precis i närheten eftersom hon känner att hon på något vis måste stoppa jakten - och så råkar hon dyka upp precis då Sam har blivit skjuten och då rullar historien igång på allvar...

Kärleken mellan Sam och Grace är väldigt vacker och de är båda två ense om att de inte kan leva vidare utan varandra. Sam kommer att förvandlas till varg och som om det inte räcker, så är han snart vid den tidpunkt då hans förvandling kommer att bli bestående. Grace är beredd att göra vad som helst för Sam, men är hon beredd att också bli varg..? Det är romantiskt och till skillnad från Twilight-serien, så finns här inte den underlägsna kvinnan och undertryckt sexuell spänning, utan Sam och Grace gör vad de har lust med utan att det är förbjudet. De är båda två lika galet kära och de sörjer lika djupt då de förstår att de har alla odds emot sig.

Jag tycker om att Sam är lite överraskande. Han älskar poesi och är en riktig romantiker. Samtidigt som han är så varm och kärleksfull, är han varg och förutsätts vara farlig. Författaren har också försett honom med en väldigt tragisk bakgrund, som gör honom än mer sårbar. Hans skarpa och vassa drag balanseras hela tiden mot hans mjuka och ömma sida. Rätt intressant.

Och jag skulle tippa att de som gillar Twilight-romantiken också kommer att gilla den här boken. ;-)

(Recensionsexemplar från förlaget.)

Ett Ikea-besök senare...

Jag hittade konstigt nog inte något som jag blev tvungen att köpa då vi var på Ikea. Jag blev lite förtjust i en röd pläd med vitt mönster, men så tyckte minstingen att den såg ganska så julig ut och då blev jag så tveksam att jag inte köpte den fast jag nog egentligen hade velat ha den. Minstingen själv slog på stort och handlade sig en garderob. Det blev ett riktigt fynd, eftersom den var nedsatt från 849:- till 499:-. Enda bekymret med den, det var att den var så fasansfullt tung trots att den var uppdelad på två paket. Det var en pärs att få in den i bilen, minst sagt. En vekling till minsting och en muskellös mamma - inte bra garderobslyftare precis.

Sen drällde jag omkring på Iittala Outlet medan minstingen provade alla skor i Skopunktens sortiment. Det tog en evinnerlig tid för henne att gå igenom allihopa, och det är rätt så tur att hon har så larvigt små fötter att nästan inga skor passar särskilt bra. Annars hade hon ruinerat sig på skoinköp, tror jag. ;-) Jag själv, jag behöver också skor - men det är inte så himla kul att köpa, alltså gör jag inte det. Jag går i mina tills de faller i bitar.

Inne på Iittala var det livat värre. Mumintrollet själv gled omkring och delade ut ballonger till barnen och jag hittade en riktigt snygg temugg som jag stod och vägde i handen länge och väl. Precis så stor som jag vill ha en tebalja (0,5 liter) och precis så nätt och fin att jag faktiskt orkar hålla i den också. Och så fin, särskilt den sandfärgade - och ur serien Swedish Grace, som jag tycker är en så vacker serie. Men så slog snåltarmen till och det blev inget inköp. 149:- för en enda mugg - det känns som att det är lite mycket faktiskt.

På hemvägen - några mil hemifrån - lade jag mig tillrätta bakom en långtradare. Där kunde jag ligga och såsa på, tänkte jag. Jag hade inte mer bråttom än så. Dessvärre såsade jag på så pass att jag helt tappade fokus och glömde bort att kolla hastigheten när vi körde förbi en fartkamera på sjuttiosträcka. Det blixtrade fint och jag grämer mig än. Jag är alltid så himla noga med att kolla farten just där och så den enda gång jag sitter och drönar och glömmer bort det - då är kameran igång... ;-(

Kom igen nu!

Det finns ju en bok att vinna! ;-)

Blod, av Åsa Anderberg Strollo

Ida är fjorton år och råkar hitta ett brev som egentligen tillhör hennes mamma. Brevet kommer från en man som funderar över om han kanske kan vara Idas biologiska pappa - och  plötsligt befinner sig Ida i en situation som är hur märklig som helst. Allt det som hon alltid tagit för givet är plötsligt inte så givet. Hon grubblar till exempel över om den för henne främmande mannen har rätt i sina funderingar, om hon kan ta upp saken med mamman, om pappan har någon aning om vem mannen är, om det biologiska arvet, om den man som hon alltid ansett vara sin pappa fortfarande vill veta av henne även om hon inte är hans biologiska barn egentligen... Inga lätta tankar för en fjortonåring!

Idas bästa vänner Nisa och Julia vet vad Ida har hittat och de funderar tillsammans med henne. Det är såklart skönt för Ida att inte bära hela bördan på sina egna axlar - men som vuxen läsare kan jag inte undvika att se att vännerna deltar i funderingarna med ungefär lika delar omsorg och dramatiklusta. Just det är väldigt skickligt berättat av författaren; subtilt men man känner det om man förstår att det kan finnas där.

Det känns skönt att det inte var lika illa ställt med Ida i Blod som det var med Minna i Bryta om. Ida har ett föräldrapar som tycker mycket, mycket om henne och bara vill henne väl. Att sedan föräldrarna inte säger och gör exakt så som Ida har förväntat sig eller vill, det är inte samma sak som att de odugliga föräldrar - och mot slutet av boken har Ida börjat förstå att även föräldrar är väldigt mänskliga...

Mina förväntningar inför den här boken var ganska högt ställda, men jag kan lugnt säga att jag tycker väldigt bra om den här boken också. Jag tycker om att stormen har lagt sig i slutet av boken.

Min nya header!

Ja, det var den jag micklade och fixade med igår, och det tog en stund för mig att lista ut hur jag skulle få den ursprungliga headerns ramar att försvinna - men till sist fick jag ordning på det. Jag passade på att bredda huvudkolumnen ytterligare när jag ändå var i farten.

Jag har också nappat på Bokbörsens erbjudande om att länka till dem och få provision per genomfört köp, så vill ni bidra till att jag ska få tjäna någon slant på bloggen kan ni handla era begagnade böcker via mina länkar dit... Jag testade ju för ett tag sedan en av de stora drakarnas reklam och hade den i min sidomeny ett bra tag, men det gav absolut ingenting och tog bara plats, så den fick försvinna. Att nu Bokbörsens länk ska ge stora slantar har jag ingen större förhoppning om - men känns rätt bra om jag kan leda in folk på att även söka böcker på andra hands-marknaden. Så, den här länken - med sökmotor och allt - den ligger fast längst ner på sidan för ett tag framöver, och så kommer jag att lägga den i de inlägg där jag skriver om böcker som inte är sprillans nya:





Sen vill jag också tacka för positiva kommentarer i inlägget här nedan! Kul att ni gillar headern! Jag vill passa på att tillägga att inspirationen till min nya header kommer från minstingen i familjen, som är den riktiga stjärnan på collage och sådant. Hennes blogg hittar ni här, och ska vi tala om snygga headers så ligger hennes i en klass för sig... Vi har båda två gjort våra headers i gamla, hederliga Paint - inte märkvärdigare än så!

Fixar och micklar...

Det ser kanske lite märkligt ut på bloggen stundtals idag, men det beror på att jag fixar och micklar - och det kan ta ett tag innan det ser klokt ut... ;-)

I den innersta kretsen, av Viveca Sten

Stens första kriminalroman heter I de lugnaste vatten och den här boken hänger ganska så direkt samman med den. Det är återigen kriminalinspektör Thomas Andreasson som leder utredningen kring ett mord som faktiskt äger rum exakt då startskottet för Gotland Runt går. Till sin hjälp har han naturligtvis kollegorna på stationen, men även barndomsvännen och juristen Nora som bor ute på Sandhamn.

Det är självaste ordförande för KSSS, Oscar Juliander, som mördats. Han är inte bara ordförande för det anrika segelsällskapet, utan också en mycket framgångsrik och förmögen advokat. Det måste finnas många som han har hunnit göra sig ovän med under sin karriär - men var ska man börja leta?

När sedan ytterligare en av sällskapet styrelsemedlemmar mördas, börjar det bli smått panikartat. Finns det en hotbild mot samtliga inom styrelsen? Utredningen går framåt och man kan säkerställa exempelvis vapentyp, skottvinkel och mördarens position vid båda tillfällena - men det saknas både motiv och mördare. Frustrerande!

Thomas bollar problemet med Nora och hon lovar att ta en titt på mordet ur en jurists synvinkel. Nora har dock fullt upp med sina egna problem för tillfället. Hon har ärvt ett hus och är inte överens med sin make Henrik om vad som ska göras med huset. Redan i förra boken var det en del stridigheter mellan de äkta makarna - för övrigt väldigt väl skildrat - och dessa stridigheter fortsätter i den här boken, med förnyad kraft. Henrik är väldigt mån om status och pengar, medan just detta spelar liten roll för Nora. Konflikten uppstår då Henrik vill sälja Noras ärvda hus för många miljoner, fastän Nora helst av allt vill behålla huset och bo i det. Jag måste säga att jag verkligen tycker om hur konfliktsituationen mellan Nora och Henrik skildras. Det känns väldigt realistiskt och äkta, även om det är en mycket trist situation som uppstår.

Någonstans mitt i boken tror jag förresten att jag har knäckt gåtan. Jag vet vem de kursiva partierna i boken tillhör, och jag vet vem mördaren är. Ha! Men nä. Det visste jag inte...

Viveca Stens hemsida är en väldigt informativ och trevlig sådan - väl värd ett besök. Hennes tredje bok är på gång, och den ser jag fram emot att läsa vid tillfälle!

(Jag hittade för övrigt den här boken för fem kronor på Kupan. Det kan man kalla ett klipp. ;-) )

Snörapport

Jag ser att det i bloggvärlden är populärt att visa upp sina snötäcka ägor och då vill jag såklart inte vara sämre. Här nedan ser vi hur hög snödrivan är just intill hörnet av vårt garage. Det är ett garage av ordinär höjd med standardport, för den som funderar. ;-)

Och här nedan ser vi vår lilla altan, just nu ordentligt inbäddad i snö. Mysigt värre! Eller så bara en påminnelse om att det är väldigt länge till sommaren...

Sedan kan jag också presentera vovvon, aka Snömonstret. In action:

Lite mindre in action, men fortfarande väldigt glad och skuttig! ;-)

Och ja, ungefär så här ser han ju ut egentligen...

Sen gjorde han bort sig och kunde inte sluta skälla när han skulle hjälpa till med snöskottningen, så då blev han inskickad.

Sportlovsutlottning!

För en tid sedan fick jag ett recensionsexemplar av en bok som heter O.P. Condor, skriven av Ricardo Canto Leyton. Jag har börjat läsa i den (har läst de första fyra kapitlen och har inte lämnat några spår efter mig i boken i form av hundöron och tespill) men konstaterar att jag tyvärr inte riktigt kommer överens med boken. Det är en i grunden intressant berättelse om diktaturens Chile, om hemligheter som uppdagas nu, trettio år senare - men den är berättad på ett sätt som inte helt tilltalar mig. Dock tycker jag att både boken och författaren förtjänar en andra chans, så jag har bestämt mig för att skicka boken vidare till någon som kanske är en bättre lämpad läsare. Boken deltog i Bok-SM och var en av de fem slutfinalisterna, så att boken har något att förmedla är alldeles klart.

Vill du vinna boken? Skriv ett inlägg där du kort och kärnfullt förklarar varför du vill ha boken - och glöm inte att lägga till din mejladress. Eftersom det här är ett recensionsexemplar och författaren väldigt gärna vill få boken recenserad tycker jag att det är rimligt att vinnaren dels har en blogg, dels har för avsikt att publicera några tankar om boken efter läsningen. Rättvist? Ja.

Senast den 5 mars klockan 18.00!

Sportlovets första dag!

Det är en smått märklig känsla att inte befinna sig i stugan just nu. Där har vi annars tillbringat varje sportlov sedan vi fick stugan i vår ägo - men just i år finns inte tillräckligt bra isar för att det ska bli bilväg ut. Isväg för bil kräver ungefär en halvmeter is av bra kvalitet och det finns det inte eftersom det snöade så mycket samtidigt som det blev rejält kallt i början av vintern. Man kan absolut åka skoter över isen, men det är rätt bökigt då man ska ha med sig tonåringar och hund och kanin och en hel massa kolijox för att slippa fara fram och tillbaka för att hämta eller handla sådant man glömt och behöver... Så av bekvämlighet håller vi oss hemmavid det här sportlovet.

Idag har jag rensat lite smått och stillsamt i röran i mitt arbetsrum. Alldeles för mycket ligger där i väntan på ett bättre liv någon annanstans, och det blir jag inte precis lycklig över. ;-(

Tonårstöserna ville drälla lite på Kupan, så det har vi också gjort. Det är märkligt vad roligt det kan vara att fynda bland sådant som andra inte behöver. Idag hittade jag I den innersta kretsen av Viveca Sten. Den har jag länge tänkt att läsa eftersom jag blev så förtjust i hennes första bok. Jag har faktiskt någon gång stått och petat på den i pocketstället på ICA - men nu fick jag en inbunden bok med skyddsomslag för en femma istället för en pocket för mer pengar. Tur att man är så förtvivlat velig ibland! ;-)

Spellmans arkiv, av Lisa Lutz

Den här bokens omslag sticker verkligen ut! Det var väldigt svårt att inte lägga märke till den, där den låg i högen med sisådär några hundra andra pocketböcker och skrotade på ett bord på en ganska stor loppis - och eftersom baksidestexten var rätt lockande gav jag vika för frestelsen och pungade ut med en femma för boken. Och åh, vad jag har haft roligt medan jag läste Spellmans arkiv!

Familjen Spellman är privatdetektiver; mamma Olivia Spellman, pappa Albert Spellman, mittentösen Isabel Spellman, lillasyster Rae Spellman - och den alkoholiserade spelberoende farbror Ray Spellman. Den enda som inte försörjer sig på att snoka i andra människors privatliv är storebror David Spellman, som istället är advokat. Familjen snokar inte bara i andras angelägenheter utan också i varandras. Det finns exempelvis ingen ex-pojkvän till Isabel som inte har blivit grundligt kartlagd och syskonen i familjen har många metoder för att låsa in och gömma sina personliga ägodelar för att skydda sig mot alltför närgången granskning.

När bokens händelser utspelar sig är Isabel - bokens huvudperson - tjugoåtta år och lillasyster Rae är fjorton år och försvunnen. Det är dock inte så enkelt som att vi får följa Isabel på en äventyrlig jakt efter den försvunna lillasystern. Nej, istället sitter Isabel i förhör hos polisen, misstänkt för att vara inblandad i systerns försvinnande - och för att man riktigt ska förstå hur det kunde bli så konstigt berättar Isabel hela familjens historia från början till slut. Det är den ena utvikningen efter den andra och det ena sidospåret efter det andra, men det bildar tillsammans en väldigt underhållande och intressant historia. Det som gör hela berättelsen så sanslöst rolig och udda, är att ingen av de tre syskonen är någonstans i närheten av vad man vanligtvis kallar "normal".

David är överjordiskt perfekt; han kan allt, vet allt, har toppbetyg och lever sitt liv utan att göra några som helst misstag - medan han ständigt täcker upp för Isabels alla misstag och rena dumheter. Isabel är en sådan person som inte drar sig för någonting och som gärna gör alla misstag man kan tänka sig på egen hand istället för att lyssna på andras erfarenheter. Hon säger att man skulle kunna få fram en hyfsat normal människa om man blandar henne själv och David, och skapar en genomsnittsmänniska av det som de båda har med sig.

Och Rae, hon är något alldeles extra. En oerhört skarp förhandlare som exempelvis försörjde sig på att tvätta sitt hår under ett halvår då hon var ungefär tio år gammal (ingen hårtvätt utan mutor), en gudabenådad spanare som har hållhakar på alla i familjen och inte drar sig för att utnyttja dessa för att kräva in tjänster, en envis unge som bara inte ger sig någon gång någonsin och en beräknande liten dam som kan förutse vilka drag som hennes motpart kommer att ta till, genskjuter och överlistar. Ja, och så försvinner hon helt utan spår.

Det är som sagt underhållning rätt genom hela boken, fart och fläkt och inte någon förutsägbar berättelse utan ett väldigt skuttande fram och tillbaka i tid och rum. Det där till synes planlösa skuttandet är dock inte det minsta planlöst, utan allt som berättas är av större eller mindre betydelse för berättelsen längre fram. Jag kan bara rekommendera er att läsa! Nu! ;-)

Ett litet frågetecken har jag och det gäller när nästa del kommer ut. Enligt pocketupplagans omslag finns redan nästa del färdigskriven, men jag kan inte se någon information alls på NoKs hemsida om en uppföljare. Hm. Jag skulle vilja att den fanns ute redan nu!

Handla boken begagnat, så kan jag få en slant i provision: