måndagen den 31:e maj 2010

Begravt i glömska, av Nora Roberts


Den här boken skickade jag efter via ett erbjudande från Ldb och det skulle vara enkelt för mig att säga att jag har läst den bara för att den var gratis - men så billigt tänker jag inte låta mig komma undan! Jag har hunnit raljerat en del kring innehållet i den här boken och då fokuserat på det explosionsartade sexet som huvudpersonerna så småningom skulle komma att ägna sig åt. Stjärnfallsframkallande sex i all ära, men boken innehåller även lite annat.

Till att börja med: huvudpersonen Cilla. Hon är fortfarande ung men ändå tillräckligt gammal för att ha lagt sin skådespelarkarriär bakom sig - en barnskådespelarkarriär som hon egentligen aldrig var intresserad av. Nu har hon tänkt sig att på allvar ge sig in i byggbranschen. Först ska hon rusta upp sin mormors hus, ett hus som hon köpt av sin mamma. Mamman har inte satt sin fot i huset på många, många år och stället är förfallet då renoveringen påbörjas. Men Cilla har gett sig den på att hon ska få huset i skick och att hon ska bosätta sig där. I samband med renoveringen hittar hon gamla brev som mormoderna skrev innan hon dog. Brevens innehåll avslöjar att mormodern var gravid - men med vem?

Mitt emot Cillas hus, på andra sidan vägen, bor Ford. Han är tecknare och skapar serieromaner med magiska äventyr. När han för första gången får syn på Cilla kan han inte motstå impulsen att genast teckna av henne. Han ger hennes tecknade karaktär superkrafter och beslutar sig omedelbart för att hon ska stå modell för kvinnan i hans nästa serieroman. Och ganska snart visar det sig att han vill ha mycket mer av Cilla än bara lite modellande...

Och så spinner historien vidare med Cilla och Ford, och deras spirande (eller, smått explosiva) kärlekssaga. Allt kan dock inte vara frid och fröjd, och det är det inte heller. I kulisserna finns någon som vill Cilla illa; någon som skickar henne skadade dockor, vandaliserar hennes hem och slår ned Cillas besökande vän. Det är väldigt troligt att dessa händelser har något att göra med mormoderns död och det barn som aldrig fick födas. Cilla hamnar i skottgluggen...

Som om det inte vore nog med att någon högst mänsklig, illasinnad varelse rör sig kring huset, blandar sig också Cillas döda mormor i händelserna och för långa samtal med Cilla om olika saker. Den döda mormodern och hennes samtal med Cilla är bokens övernaturliga inslag; något sådant vill Roberts gärna ha med i den här typen av berättelser. Jag är inte så förtjust i dessa inslag - det första kommer så pass överraskande att jag är tvungen att läsa lite fram och tillbaka ett par extra varv innan jag får klart för mig att jag har rätt då jag tänker att det är ett samtal som faktiskt inte kan äga rum, egentligen.

När sedan slutet av boken närmar sig lägger sig alla pusselbitar fint på plats. Man får veta hur det går med Cilla och Ford (ja, hur kan det tänkas gå?), hur det var med mormoderns graviditet och dödsfall, och man får klart för sig hur det stod till med attackerna på Cilla. Inga lösa trådar och slutet gott, allting gott. ;-)

söndagen den 30:e maj 2010

Bokrensning!

Jag har rensat en ut en hel del böcker och tänkte höra efter om någon kanhända vill handla någon liten bok av mig för någon liten summa + frakt! I så fall, hör av dig via mejl: enbokomdagen[at]hotmail.com.

Wahlströms, inköpta på loppis, i hyfsat skick:
Heja Lotta - Merri Vik (namnad förstaupplaga)
Se dig för Lotta - Merri Vik (namnad förstaupplaga)
Hejda dig Lotta - Merri Vik (ej namnad förstaupplaga)
Ett hjärta åt Kri - Ester Ringnér-Lundgren (namnad förstaupplaga)
Vilken fullträff Lotta - Merri Vik (ej namnad, sjätte upplagan)
Vilken fullträff Lotta - Merri Vik (namnad, nionde upplagan)
Trollskeppet - Ester Ringnér-Lundgren (ej namnad förstaupplaga)
Festligt Lotta - Merri Vik (namnad förstaupplaga, klotter på en av "reklamsidorna")
Någon att tycka om - Ester Ringnér-Lundgren (namnad förstaupplaga)
Kaja och de nio elefanterna - Ester Ringnér-Lundgren (namnad förstaupplaga, klotter på en av "reklamsidorna")
En ros åt Lotta - Merri Vik (namnad förstaupplaga)
Sakta i backarna Nickan - Lotta Vik (namnad förstaupplaga)
Du är kär Nickan - Lotta Vik (namnad andraupplaga)
Får jag lov Nickan - Lotta Vik (namnad andraupplaga)
Vi två Nickan - Lotta Vik (namnad förstaupplaga)

Kitty och smuggelmysteriet - Carolyn Keene (namnad)
Kitty och nyckelmysteriet - Carolyn Keene (namnad, klotter på namnmärkningssidan)
Kitty och den försvunna galjonsbilden - Carolyn Keene (namnad)
Kitty och ekot i grottan - Carolyn Keene (namnad)
Mysteriet silvertrumpeten (Vi 3 deckarna) - Sid Roland (ej namnad förstaupplaga)
Okej Jolly - Ingrid Bredberg (namnad förstaupplaga)
Vilken blåsning Jolly - Ingrid Bredberg (namnad förstaupplaga)
Camilla får upp ett spår, del 1 - Ester Ringnér-Lundgren (fickpocket)
Kaja och spökbåten - Ester Ringnér-Lundgren (fickpocket)
Tvillingarna - Sweet Valley (då de är 12 år) - Francine Pascal - följande nummer:
 5, 6, 7, 8, 9, 9, 10, 11, 16, 21,  29, 30, 31, 32, 34, 35, 38, 39,40, 41, 44, 50, 56, 57, 58.
Tvillingarna - Sweet Valley High - Francine Pascal - följande nummer:
6, 10. 25, 37, 40.

Fortfarande loppisfynd:
Tvillingmysteriet - Sivar Ahlrud (namnad, bok nummer 1, utgiven på Hörsta förlag, förstaupplaga)
Harry Potter och fången från Azkaban - J.K. Rowling (ej namnad)

Gammelgammel böcker, mjuka pärmar och oregelbundet skurna sidor:
Raskens, del I och del II - Vilhelm Moberg (1951)
Singoalla - Viktor Rydberg (1937)

Det är mycket nu... - uppdaterat

Som om det inte räckte med allt det där gamla vanliga har vi ju en student i huset i år, igen. Den här studentskan har, som tidigare nämnts, väldigt sjå med att hitta klänning. Igår gjorde vi ytterligare ett försök att hitta en studentstilig outfit - och eftersom tiden går med en väldig fart så här precis inför examen var det rätt nödvändigt att verkligen fixa det där inköpet. Men hur gick det, då? Ja, jag kan säga att studentskan handlade! Det blev en hundbädd, en agilitytunnel, tuggben och en hundfilt.

Vi hade stundtals sällskap av Modemedveten Lillasyster igår, under studentklänningsletandet. Ibland drev hon iväg på egna äventyr och fastnade i provhytter här och var, men hon var någonstans i närheten i alla fall. Efter att studentskan hade provat några vita klänningar i trendiga butiken, några andra i tjusiga butiken - och dessutom fastnat inuti en och behövt hjälp med att ta sig loss - var hon redan less. I nästa butik lastade hon på sig alla vita klänningar hon hittade, sen plockade hon upp telefonen och ringde lillasyster med ordern: Kom och prova klänningar! Lillasyster dök ganska snart upp, smått förvirrad och undrade vad hon skulle prova för klänningar - varpå studentskan räcker fram sin bunt och menar att hon kan testa dem Om någon skulle se bra ut, så skulle sen studentskan själv prova den också... Bra strategi, tyckte jag som verkligen förstår provrumsmotståndet. Dessvärre tyckte inte lillasyster det, utan studentskan fick vackert prova sina klänningar själv.

Hur det blir med studentkläder står fortfarande skrivet i stjärnorna. Jag såg för övrigt stjärnor en stund igår, efter det att studentskan drämt ett stöldlarm i skallen på mig då jag skrattade en gång för mycket. Idag ser jag bara vanligt tråkigt damm överallt. ;-)


Vi byter rum också, jag och studentskan. Hon har bott uppepå, i ett nätt rum med snedtak. Jag har haft mitt arbetsrum på bottenplan, i ett lite större rum - med gott om plats för ett rejält arbetsbord, familjens datorplats, några bokhyllor av Billy-liknande slag, ett par stora byråer och en väggfast garderob. Det blir väldigt spännande det här! ;-)

Det finns en god chans att jag kanske läser ut min Nora Roberts när som helst nu. Det hade kunnat inträffa redan igår kväll, men plötsligt gled ögonen igen då jag låg i sängen och läste, och jag befann mig i en märklig dröm där alla provade klänningar.

Högst ostrukturerat inlägg, men som sagt: Det är mycket nu. ;-)

Uppdatering: Jag glömde nämna att jag även försökte muta studentskan. "Köper du en klänning så bjussar jag på en mjukglass!", sade jag. "Aldrig säger du så när jag ska handla kläder", muttrade lillasystern. ;-)

torsdagen den 27:e maj 2010

Och så måste jag bara få berätta...

att Cilla och Ford äntligen har hoppat i säng,  i Begravt i glömska av Roberts. Det tog lite drygt 230 sidor med en spänning som inte särskilt subtilt har byggts upp och som till sist kulminerade i en smärre explosion. Högst intressant blev det då jag försökte se det hela framför mig, men jag gav upp rätt tidigt - faktiskt redan "...när hans tunga trängde in under bomullstyget och hon stönade av njutning hittade han mer." Vi pratar om linnet här, inte några underbyxor. Han har redan hittat brösten, och jag får liksom inte riktigt till det. Vad i hela friden hittade han mer??? Ett tredje bröst? Naveln? Nyckelbenet?

Jag har läst till ganska exakt mitt i boken och jag tar för givet att det inte är färdigsexat ännu. Det blir skoj att se hur kommande övningar i sänghalmen ska omnämnas. Premiären tog tre sidor att skildra och då räknar jag inte med reprisomgångarna. ;-)

Och nädå, jag har inte tappat intresset för själva deckargåtan i boken! Det är bara det att den tillfälligtvis förbleknar i regnet av gnistor från sängkammaren... Högst förståeligt, eller hur!?

Av ren nyfikenhet googlade jag lite på titeln för att se om någon annan har läst boken och skrivit om den på nätet - och visst hittade jag någon som hade tyckt till. På Tidningen Kulturen hittade jag en essä med rubriken Ford Ford. Hallå Ford. och det var rätt kul läsning. Ta en titt.

onsdagen den 26:e maj 2010

Dagens tips

Det är riktigt roligt att läsa Hyfs&Stil på dn.se. Någon funderar över vad som är "god sed" vad gäller användandet av motordrivna manicker i villaområden. Någon annan vill dra den där om offentlig amning ett varv till. Någon funderar verkligen på om man kan be om ett kokt ägg, om man inte gillar maten på en bjudning. Verkligen! Heta debatter i kommentarsfältet den senaste månaden har det varit då frågan om hundar på kollektivtrafik har diskuterats - och då någon tyckte till om vad lärare ska bära för klädsel. Så, dagens tips: Om du vill underhållas en liten smula - läs Hyfs&Stil-bloggen.

Själv ska jag harva mig igenom ytterligare en bit i min Roberts. Fast jag lider inte. ;-)

tisdagen den 25:e maj 2010

Loppisfynd, stickor & sömnad

Idag har jag haft en ledig dag och egentligen hade jag tänkt mig att ta igen någon natts utebliven sömn, men så blev det inte. ;-)

Jag besökte Kupan och hittade en hel massa delar ur Rörstrands serie Tuna. Sedan tidigare har jag en nätt liten ungsform i min ägo - arvegods - och såklart ville jag ha någon fler del när nu tillfälle bjöds! Två riktigt fina ungsformar hittade jag:


Det fanns fler delar; assietter, flata tallrikar, djupa tallrikar, och ännu någon ugnsform. Vi sitter dock inte i sjön vad gäller porslin, så jag hoppade över ännu fler inköp... ;-) 

 Senare under dagen började jag sortera stickor för att lista ut hur jag smartast skulle kunna förvara alla mina stickor. Jag har samlat på mig rätt många under åren... Ett skäl till detta är att jag har stickat väldigt mycket  då jag var ung och rask i fingrarna. Dåligt minne hade jag dessvärre redan då, så jag köpte ofta på mig någon storlek som jag redan hade. Ett annat skäl till varför jag har så rejäl sticksamling är att jag har fått en del stickor i samband med arvsskiften. Allra kärast är min mommos stickor:


Dock använde hon även sina stickor till allt möjligt annat också, så det fanns en bunt udda och krokiga stickor också... De krokiga vet jag inte vad jag ska göra av, men de udda, raka - som finns på bilden här intill - de fick flytta in i den nya stickförvaringen tillsammans med sina kompisar.


I mina gömmor hittade jag ett perfekt tyg för att sy ett stickfodral! Tunt, fint bomullstyg som jag vek dubbelt och sydde ett matchande tyg på. Och så smala stickfickor där man skjuter in stickorna... Enkelt:


Klicka på bilden för att se i större format! Till vänster finns några fler fickor - i fall jag får för mig att jag behöver fler stickor... ;-) Den där tygbiten som ser skrynklig och överflödig ut, den viker jag som ett lock över stickorna - och sen är det bara att rulla ihop. Då blir fodralet i ungefär samma storlek som ett hoprullat lakan:


Nu ska jag bara klura ut hur jag ska förvara mina strumpstickor och virknålar... Tips?

Och så läser jag vidare i Nora Roberts bok. Än har de inte hoppat i säng, men det slår gnistor. ;-)

söndagen den 23:e maj 2010

Söndagstankar

Något som inte går att begripa: Hur kunde jag få 8 rätt av 10 Expressens webtest där man ska skilja budgetplagg från lyxplagg? Jag, som inte handlar kläder annat än då de jag har håller på att falla i molekyler. Högst märkligt! ;-)

Planer som inte hanns med: Jag tänkte skotta ner lite perenner i den halvan av perennrabatten som inte har fått sig några plantor ännu. Det får bli en annan dag. Och jag är tacksam för att perenner är duktig på att föröka sig själva! ;-)

En erfarenhet att komma ihåg och dessutom dra lärdom av: Låt aldrig mer sextonåringen lägga rabarber på recensionsexemplar i form av cd-bok förrän du själv har lyssnat; i synnerhet inte Martina Haags. Det resulterar bara i att sextonåringen går runt och fnittrar och försöker få berätta om alla roligheter som hon har hört. Det är irriterande och psykiskt påfrestande. Spoilervarning på hela ungen. Gah! ;-)

Knäckande insikt: Spinkiga artonårstöser orkar bära minst tre gånger så tungt som mamman orkar ta på sina veka armar. Verkligen knäckande. I alla fall har hon förstått det där med att såna som är superstarka måste också vara supersnälla. Tur för mig, det! ;-)

Dagens läsning: Lite Nora Roberts. Det artar sig bra. Redan vid sisådär tjugo lästa sidor är det avslöjat vilken karl som fantiserar om att få se den kvinnliga huvudpersonen naken. Robert i ett nötskal. Men åh, vad behändig läsning just nu! ;-)

lördagen den 22:e maj 2010

Loppsifynd!

Egentligen vet jag inte om det är något fynd; första säsongen av Medium i en box - men jag hoppas! Jag har sett några avsnitt, men sedan blev det sådär som det alltid blir när jag ska se en serie på teve... Antingen glömmer jag bort att jag vill se och så missar jag vartannat avsnitt sisådär. Eller så somnar jag mitt i. Hopplöst! Hur som helst tyckte jag att jag kunde lägga ut femtio kronor på boxen. De ligger på 199:- på cdon.com just nu, så rätt bra pris var det.

Det är länge sedan jag köpte mig någon box, så jag måste nog kolla in vad det finns för nyheter... Synd bara att det är så tragiskt mycket månad kvar så här i slutet av pengarna! ;-)

Lördag igen!

Tänk, vad det går snabbt den här tiden på året!

Häromdagen hade jag lite beslutsångest över vad jag skulle läsa. Sedan dess har jag läst två av de lättlästa som låg och väntade - snabbt gjort (och tankar finns i inlägg här nedanför). Nu har jag precis fått hem en bok som jag beställt gratis via det här erbjudandet. Jag valde Nora Roberts Begravt i glömska och började alltså på den igår kväll. Det fanns flera fina titlar att välja på!

Sen har jag också laddat makens mp3 med Martina Haags nyaste, så den ska jag ha som sällskap då jag stavar framöver. Tanken var att cd-boken skulle ha fått roa oss på bilresan ner till södra Sverige, men posten lyckades slarva bort det exemplar som först skickades. Fy skäms, posten!

Efter att ha stuvat om en del i helgplanerna så känns det som om allt har landat på plats och allt som är tänkt ska nog hinnas med. Hinns det inte, så hinns det inte. Dagens höjdpunkt hoppas jag blir loppisbesöket! Det är rätt länge sedan jag lyckades göra några riktigt fina fynd, så idag är förväntningarna på topp.

I natt drömde jag förresten om att Ester Ringnér Lundgrens författarskap uppmärksammades i något sammanhang. Där lyftes särskilt fram det faktum att hon har skrivit böcker under en hittills okänd pseudonym; en hel serie röda ryggar som jag alltså alltid har gått förbi utan att ägna särskild uppmärksamhet - jag, som verkligen gillar alla hennes övriga böcker. Jag kände riktigt hur jag såg fram emot ytterligare böcker att få njuta av en liten stund, samtidigt som jag oroades över att inte hitta alla titlar i den "nyupptäckta" serien... Ja, vad säger man..? Vilken dröm! ;-)

Hemligheter, av Alison Prince

Lättlästa Hemligheter handlar om sextonåriga Kerry som bor på en liten ö utanför Skottland tillsammans med mamma och pappa. Familjen har ett litet hus på tomten som de hyr ut till turister. En dag anländer Paul och hans mamma till ön, för att bo i stugan en vecka framåt. Kerry och Paul finner varandra och allt skulle ha kunnat vara hur perfekt som helst, om det inte vore så att en hemlighet avslöjas under veckan. En hemlighet som Kerry och hennes föräldrar länge försökt dölja för omgivningen - nämligen att Kerrys mamma är alkoholist.

Som vuxen gissar jag rätt omgående att det är just mammans alkoholism som är hemligheten, men jag är inte så säker på att en person i yngre tonåren med liten förmåga att läsa mellan raderna skulle knäcka gåtan så lätt - och det är ju den målgruppen som boken vänder sig till. Det ges rätt dåligt med ledtrådar. Mamman sover mycket, blir oförklarligt irriterad, låter Kerry sköta städningen av stugan, det har handlats för mycket pengar på byns enda stormarknad och det förekommer ett glas konjak som bot mot huvudvärk. Det pekar inte så givet mot just alkoholproblem, i synnerhet som vi i Sverige inte handlar alkohol (med många procent!) på stormarknader.

Den spirande kärleken mellan Kerry och Paul skildras helt ok, men det är ju inte den berättelsen som är huvudsaken i den här boken. Det räcker liksom inte till för att kompensera.

Jag kommer att testa boken på någon av "mina" tonåringar, men jag är inte så förtjust i den. Kanhända att andra är det?

(Bild och rec.ex från förlaget.)

fredagen den 21:e maj 2010

Smärtsamt vackert

Den spelas på radio om och om igen. Mannen som sjunger har en sådan skönt avslappnad stämma att det tog ett tag innan jag lyssnade ordentligt på texten - men det är rent smärtsamt sorgligt och dessutom vackert. Ren poesi.



Vad tycker ni?

torsdagen den 20:e maj 2010

Spelet, av Bali Rai

Vid det här laget har Bali Rai skrivit en hel radda böcker, både vanliga ungdomsböcker och mer lättlästa böcker. Spelet är en av de lättlästa böckerna och jag blev rätt förtjust i den.

I Spelet möter vi Harjinder, kallad Harj, som tillhör de där grabbarna som allt bra gärna skulle vilja ha en tjej men som är lite för feg för att våga kliva fram i rampljuset, visa sin personlighet och ta för sig. Han hade förmodligen blivit kvar där inne i skuggorna och fått längta och drömma i all evighet - om det inte hade slumpat sig så att Neeta, en av skolans allra coolaste tjejer, plötsligt en dag ville att han skulle följa med henne på fest en kväll något senare under veckan. Självklart vill Harj det och självklart vill han följa med henne hem redan samma dag, bara för att hänga lite.

Sedan slumpar det sig så att Harj bara dagen efter första dejten med Neeta får ännu en chans att dejta en tjej... Han träffar Kelly, en tjej från grannskapet, inne i ett shoppingcenter. De känner varandra sedan förr, men går sedan något år tillbaka på olika skolor och umgås alltså inte dagligen. Och så inträffar då det där som skulle komma att leda Harj rätt in i en trasslig härva av lögner. Kelly vill att de ska träffas igen och Harj kan bara inte låta tacka nej! Hur skulle han kunna det?

Och så blir det trassligare och trassligare; Harj försöker hålla igång en dubbeldejtarcirkus utan att avslöjas... Det är rätt roligt och man tycker lite synd om Harj fastän det inte alls finns något tvivel om att han får skylla sig själv. Det är ju lite typiskt de lättlästa böckerna, att de väldigt ofta har ett moraliskt dilemma - och det är lika typiskt att det liksom inte går att halka in på fel slutsats. Exempelvis att det skulle vara okej att smyga runt med två olika flickvänner... Ja, till sist går det naturligtvis åt skogen - fast på ett sånt sätt att Harj begriper exakt vad pappan menar då han säger att livet går ut på att man ska lära sig saker...

Jag tror att både killar och tjejer kan ha rätt bra behållning av den här boken och eftersom den är lite tjockare än många andra lättlästa ungdomsböcker med sina 119 sidor kan den också vara lite grann av en dörröppnare till de "vanliga" ungdomsböckenas värld. Rekommenderas!

(Bild och rec.ex. från förlaget.)

onsdagen den 19:e maj 2010

Läslös, eller Mellan två böcker...

Jamen, vad ska jag läsa nu? Jag har läst ut Live to win (och skriver om den när vi har bokcirklat), och har en liten driva med böcker som ligger och väntar. Vill jag läsa kriminalroman? Romantiskt? Ungdomsbok? Lättläst? Om jag bara hugger en innan jag går till sängs, då blir det nog en lättläst. Fast jag har en kriminalroman som har fått vänta ett bra tag - det kanske är mest rättvist att ta den? Hm.

tisdagen den 18:e maj 2010

Hachiko - A Dog's Tale

Berättelsen om Hachiko och hans husse måste vara den sorgligaste filmen som jag sett på bra länge - men samtidigt också den som allra vackrast skildrar trofasthet, kärlek och lojalitet.

Richard Gere spelar Parker Wilson som en dag hittar en liten hundvalp på "sin" tågstation. Eftersom ingen ägare syns till tar han med sig valpen hem. Under några dagars tid letar Wilson aktivt efter en ny ägare till valpen men det går inget vidare. Under tiden blir valpen och Wilson allt mer förtjusta i varandra, och när en eventuell ägare så småningom hör av sig är det Wilsons hustru som bestämmer att valpen redan har ett hem... Sedan blir det lycka, lycka, lycka och hunden - som vid det här laget sedan länge har lystrat till namet Hachi - möter husse varje dag vid tågstationen där de en dag fann varandra. Till sist kommer det en dag då husse inte kommer med tåget, men Hachi ger inte upp sin väntan. Troget finns han där, varje dag i många års tid. Det är lika sorgligt och hjärteknipande som det är lyckligt där i början, och alldeles oemotståndligt - även om det finns en hel del i filmen som bara lämnas åt sitt öde utan förklaringar. Fast det kanske har att göra med att det är en hunds berättelse.



När filmen tog slut och jag rörde på mig i fåtöljen kröp min vovve fram från den plats där han har legat (under min fåtölj, som i en liten koja) och jag måste genast plocka upp honom för att krama om honom lite extra. Kärlek. ;-)

måndagen den 17:e maj 2010

Jamen, såhär är det!

* Valpen tänker bli en sådan som presenteras på denna sida. Klicka på bildgalleriet för en drös bilder att kika på! ;-)

* När vi kom hem från vår roadtrip hade stationära datorns nätverkskort i all stillhet packat ihop. Efter lite felsökning och logiskt tänkande kom jag fram till att ett nätverkskort via usb borde kunna lösa problemet  - och si, det gjorde det! Halleluja! Den hänger alltså med ett tag till. ;-)

* Igår kväll såg vi Wallander-filmen Arvet. Den var bra. Jag orkar faktiskt inte lägga ut texten mer än så, men om man brukar gilla Wallander kan man gärna se till att kolla på den här. Brukar man inte gilla Wallander finns inget revolutionerande i filmen som kan bidra till någon slags omvändelse; det är same, same och inte ens lite different. Eller, lite different var det i och med att aspiranterna äntligen gjorde slag i saken och hoppade i säng. Den som är nyfiken kan tjuvkika här (fast man får faktiskt inte se aspiranterna in action):



* Jag läser och läser i Andreas Carlssons Live to win, och det är väl i och för sig intressant - men det är väldigt mycket namedropping. Det är bokcirkelbok så jag kommer inte att skriva om boken förrän vi har cirklat!

* Och jo. Det är väldigt mycket swenglish i det här inlägget. Jag begriper inte vad det beror på men jag tror nog att jag kan strama upp det hela lite. Än är jag inte riktigt på den här nivån i alla fall.

söndagen den 16:e maj 2010

Saba - sanningar och lögner, av Simonette Schwartz

Det här är en lättläst bok från LL-förlaget. Enligt förlagets "nivå-märkning" befinner sig den här boken på nivå 2 - lättare. Det betyder, enligt förlaget, att "handlingen är enkel och väl disponerad, ord och uttryck är välkända, meningarna korta" och det tycker jag stämmer bra in på Saba.

Saba är en sextonårig tjej som bor i någon förort till Stockholm tillsammans med mamma, pappa och ett par yngre bröder. I periferin finns en äldre bror, som sitter i fängelse för misshandel. Föräldrarna har afrikanskt ursprung och precis när boken börjar ska pappan åka till Eritrea för ett långt besök där. Saba blir kvar hemma med mamman och småbröderna - och ett tungt ansvar vilar på Sabas axlar eftersom mamman lider av en depression och behöver Sabas hjälp för att allting hemma ska fungera. Skolan hamnar på undantag trots att Saba vet hur viktigt det är att sköta skolan. Saba har bytt skola; från förorten till en skola i innerstaden - med någon slags baktanke om att det är bättre studiemiljö i den nya skolan.

I den nya skolan pågår just nu något märkligt. Någon har tagit sig in i skolans datasystem och kommit åt dokument om eleverna. Där finns information om hemförhållanden, diagnoser och liknande - och den där informationen sprids nu via mejl. En obehaglig känsla sprider sig i skolan och många spekulerar i vem som kan vara skyldig till dataintrånget. Förmodligen Goran, kommer somliga fram till - han är ju det svarta fåret med en hel del på sitt samvete.

Saba har inte många vänner i den nya skolan, men den blyge Loke visar tydligt att han vill lära känna henne bättre och bjuder med Saba hem till sig. Väl hemma hos Loke upptäcker Saba två saker. En liten detalj, som hon inte förstår vidden av förrän en tid efteråt. En annan detalj, som får henne att förstå vad hennes pappa egentligen sysslar med.

Boken om Saba innhåller - som titeln avslöjar - både sanningar och lögner, och det är en historia som är lätt att följa med i både innehållsmässigt och språkligt. För elever som inte har det alltför lätt med läsningen tror jag att den här boken kan passa rätt bra, helt i linje med förlagets avsikt. Det som inte känns helt okej är mammans situation; man får för sig att det vänder från en dag till en annan, och det är lite för enkelt. Det som känns bra är att Saba har en vilja att klara sig bra genom skolan, trots att hon har en del att kämpa sig igenom för att det ska lyckas.

(Bild och recensionsex. från förlaget.)

lördagen den 15:e maj 2010

Roadtrip

Jag och mittentösen har varit på roadtrip genom minst halva Sverige de senaste dagarna. Det har varit roligt, svettigt och intressant.

Första dagen körde vi åttio mil. Vid Höga kusten-bron stannade vi för en liten paus. Det var inte utsikten som hägrade även om den föralldel var vacker, utan det var några bullar som vi hade köpt en timme tidigare. Bamsiga! Rätt goda också, men det är rätt dumt att det som är allra godast befinner sig längst in i bullen. Man måste liksom igenom yttervarven innan man kommer till det godaste.


Dagen efter körde vi de resterande tjugo milen fram till föremålet för vår resa. Han bodde någonstans ute mitt ute i skogen, där hitta.se tror att inga gatuadresser finns och man får köra på ren magkänsla och kanske lite valpdoft. Vi hittade i alla fall fram till sötnosen! Tur det. Han bor tillsammans med alla sina kullsyskon, sin duktiga hundmamma, tre andra vuxna hundar, ett litet gäng katter och så naturligtvis uppfödaren själv. När man hittar sin drömhund över nätet är det ju lite osäkert huruvida allt är så bra i verkligheten som det ser ut att vara - men det här var verkligen en fullträff.


När man äntligen får träffa den där valpen som man längtar så mycket efter, då vill man knappt sluta gosa med honom. På bilden här nedan syns mittentösen med det långa, röda håret och den söta valpen som äter upp hennes kläder. Den rätta valpen klättrade bums upp i mittentösens knä och förblev där. Jag passade på att gosa lite med alla valpar som kom i närheten. ;-)


Den som kan gissa valpens ras är skicklig! Någon som vill ge det ett försök? De som redan vet får inte gissa! På bilden här nedan har valpen sällskap av ett kullsyskon. Det är bara små valpar som kommer undan med att ligga och snosa varandra i baken på det här viset. ;-)


Vi har sovit på hotell och ätit hotellfrukost. Lyxigt! På det ena hotellet hade vi till och med husdjur på rummet. Den är lite dammig och man kan lätt få för sig att den inte blir ordentligt omskött, men den lever i alla fall (till skillnad från alla överkörda grävlingar som vi sett efter vägkanterna).


Så, huvuduppdraget är slutfört. Vi har träffat valp, klappat valp och fått svar på några funderingar. 

Dock har vi fortfarande kvar mission impossible, nämligen att hitta studentklänning till någon som tillbringat de senaste tre åren i stålhätteklädda skor och arbetsbyxor modell Snickers. Allt är för kortkort, för rosettigt, för gulligt, för genomskinligt, för mycket mormorsgardin, för urringat... Kampen går vidare. ;-)

tisdagen den 11:e maj 2010

Så går en dag...

Dagens dyraste: Apoteksbesöket kostade mig sisådär 950:-. Min astmagrej kostar drygt 600:- och räcker en månad. Det skulle bli vansinnigt dyrt i längden om inte rabattstegen fanns! Jag är tacksam över att den existerar.

Dagens överraskning: Vädret bestämde sig för att strunta i prognosen och gick från mulet med hotande regn, till solsken. Kul. Mer sånt, vädret!

Dagens ivrigaste: Vovven som försöker övertyga mig om att han faktiskt är pinknödig igen. En halvtimme efter senaste rundan. Den gubben gick inte! Men jag vet att pudeltösen lite längre bort löper. ;-)

Och så funderar jag över vad jag ska läsa nu. Jag har ett litet berg av böcker som ligger och väntar, så det är inte bokbrist det är frågan om. Det är frågan om att jag ska vela klart! ;-)

Och flytten av rummet... Jamen, vi kan väl säga att det ligger till sig lite. Förskönande omskrivning. ;-)

Flickan med glasfötter, av Ali Shaw

Den här boken har ett av de vackraste omslag jag någonsin sett, tror jag! Det allra bästa är att omslaget speglar innehållet så väl; Flickan med glasfötter är en skör, smärtsamt vacker saga som utspelar sig i en säregen natur.

Flickan med glasfötter är en ung kvinna vid namn Ida MacLaird och hon kommer till den nordligt belägna skärgården St. Hauda's Land för att finna bot för sin märkliga sjukdom; den att hon förglasas. Hon tror att skälet till förglasningen finns någonstans i skärgården och att en man vid namn Henry Fuwa är den som kan hjälpa henne. I sitt letande möter Ida ganska snart Midas Crook, en ung enstöring som efter att ha mött Ida slits mellan sin vana att hålla sitt känsloliv noga instängt och sin önskan att lära känna Ida närmare.

Det bor inte särskilt många människor på de udda öarna, och de som bor där verkar allesammans på något sätt känna till varandra sedan tidigare eller ha någon sedan länge förträngd relation. Alltså är det så att alla egentligen vet vem Henry Fuwa är, men det är inte många som hittar vägen till hans stuga - men Midas Crook gör det. Fuwa har valt att dra sig tillbaka för att leva i samklang med naturen, vilket förklarar varför han bor så ensligt och svårtillgängligt som han gör. Han lever i närheten av ett kärr med en förglasad, begravd man, han har en ladugård fylld med malvingade tjurar i miniformat, han vet hur det kommer sig att det finns fler alldeles kritvita djur på öarna än vad det finns någon annanstans och han har accepterat att det finns saker som inte går att förklara. Naturen på St. Hauda's Land är som hämtad ur en saga - och det är den ju förvisso, men ändå inte. Det är verklighetens trista sumpmarker, kärr, vindpinade träd, paddor och måsar; och det är fablernas underbara värld - sida vid sida. Alldeles fantastiskt.

Förglasningen av Ida är obönhörlig. Förloppet fortskrider fortare än någon kunde föreställa sig och att acceptera av vad som kommer att ske är nödvändigt. Jag tänker mig Idas förglasning som en slags omskrivning eller en vacker fantasyversion av en dödlig sjukdom, och det är sorgligt. Medan Ida förglasas tvingas Midas ta sig ur sin lilla kokong. Det är en själslig utveckling under sorgens mantel och därmed en liten tröst också.

Medan jag läser funderar jag över varför Midas har fått just namnet Midas. Jag tänker på kung Midas som förvandlade allt som han rörde vid till guld - men enstöringen Midas är inte den som är skälet till Idas förglasning. Han sörjer hennes förvandling och han dras in i förloppet då Ida och han förälskar sig i varandra - men han bär ingen skuld. Jag får ingen ordning på kopplingen, om det ens finns en koppling. Fast jag blir inte kvitt den där gnagande tanken som säger att valet av namn inte är en slump.

Jag har läst lite åt gången i den här boken, men historien vinner på att bli läst mer i ett svep - inbillar jag mig. Det skulle nog ge bättre möjlighet att sjunka in i boken och förflyttas ut till de kylslagna öarna och svepas med av händelseförloppet... Något för sommarens lata dagar!

(Recensionsexemplar och bild från förlaget.)

söndagen den 9:e maj 2010

Nostalgitripp med dagsnoteringar

I kväll var det inte mycket att se på teve, tyckte vi - så vi gjorde en djupdykning i filmarkivet här hemma och fiskade upp gamla, goda Kopps! En helt fantastisk historia som man halvt skrattar ihjäl sig av... Skön nostalgitripp i och med att vi dessutom tittade på en gammal inspelning på vhs. ;-)

Dagens läsning: Ett par kapitel ur Flickan med glasfötter. Jag fattar inte varför det går så sakta framåt - det är ju en bra bok! Det måste vara vårsolen som segar ner mitt lästempo.

Dagens sötaste: Apelsinsaft kokad av essens. Gott! ;-)

Dagens ömmaste: Måste vara min cykelbak. Nej, jag har inte plockat fram cykeln förrän nu. Och strängt taget har jag inte ens plockat fram min cykel än. Jag tjuvcyklar på sextonåringens. Men hon kör ju moped, så hon märker ingenting. ;-)

Dagens jobbigaste: Jag har påbörjat min flytt av arbetsrum, från nedervåningen till övervåningen. Fy fasen, vad mycket det blir att flytta på. Det värsta är att jag inte kan rensa ut just något - jag har rensat för något år sedan och det som jag nu har, det är sådant som jag vill ha kvar. Eftersom jag är periodare vad gäller pyssel - i den mening att jag pysslar med olika saker i perioder - har jag material som kan ligga månader (eller år, faktiskt) i väntan på nästa tillfälle. Ta till exempel broderigarner; jag har inte broderat på flera år, men jag vill inte göra mig av med mina broderigarner. Jag vet ju att jag kommer att använda dem igen - frågan är bara när!

Dagens godaste: Premiärgrillning! Maken är husets grillskötare. ;-)

Dagens nedräkning: Vi väntar alla på mittentösens valp. Dagar räknas! ;-)

Dystopi-utmaning

Visst låter det som en utmaning, att sätta sig bekvämt tillrätta på sin solstol ute i solskenet, sippa lite på ett glas iskall saft och fördjupa sig i en dystopi. Kontrasternas kontraster, på något vis... Men, det är vad Lyran vill att vi gör i sommar! Hon vill att vi läser dystopier eller post-apokalyptisk litteratur så mycket vi bara orkar. ;-)

Till vår hjälp har hon på sin blogg publicerat en lista över böcker som faller in under begreppen:

* 1984 - George Orwell
* Du sköna nya värld - Aldous Huxley
* Vägen - Cormac McCarthy
* Never let me go - Kazuo Ishiguro
* Oryx och Crake - Margaret Atwood
* Kallocain - Karin Boye
* Processen - Franz Kafka
* Blindheten - José Saramago
* Väggen - Marlen Haushofer
* Fahrenheit 451 - Ray Bradbury
* Tjänarinnans berättelse - Margaret Atwood
* Hungerspelen - Suzanne Collins
* I morgon när kriget kom (romanserie) - John Marsden
* På stranden - Nevil Shute
* Toffs bok : med kommentarer av Muham Bentson - Kalle Dixelius
* Flugornas herre - William Golding
* Camp Concentration - Thomas M Disch
* Fugue for a Darkening Island - Cristopher Priest
* Honmänniskan - Joanna Russ
* The Stepford Wives - Ira Levin
* Gullivers resor - Jonathan Swift
* I de sista tingens land - Paul Auster
* W eller minnet av barndomen - Georges Perec
* Aniara - Harry Martinson
* The Illustrated Man - Ray Bradbury
* Enhet - Ninni Holmqvist

Jag har grönfärgat de som jag har läst. Som synes är det inte så många - men de som jag har läst har jag tyckt bra om. Aniara, Processen och Kallocain är böcker som jag har läst utdrag ur och har ett hyfsat begrepp om handlingen i, men jag har inte läst böckerna i sin helhet. Kanske dags att göra det..?

fredagen den 7:e maj 2010

Lilla stjärna, av John Ajvide Lindqvist

I Lilla stjärna är det lite svårt att dra gränsen mellan vad som är saga och sanning. Mellan vad som faktiskt skulle kunna hända och vad som verkligen inte skulle kunna hända.

Kan till exempel en man hitta en baby nergrävd i marken, inlindad i en plastpåse? Ja, det kan väl inträffa - men det är definitivt inte något som händer varje dag. Kan man tänka sig att mannen som hittar babyn tar hem henne; bestämmer sig för att behålla barnet, bara sådär? Ja, det kan man väl - om upphittaren inte tillhör det skikt av samhället som tycker att man bör göra något annat. Kan man tänka sig att mannens hustru går med på att dölja barnet för världen? Ja, om det är så att mannen har tillräckligt mycket makt över kvinnan, då är det kanske inte ett otänkbart scenario. Och skulle det där med att dölja ett barn för omvärlden kunna tänkas gå att genomföra, rent praktiskt? Ja, om det där märkliga paret inte har något umgänge, om man planerar sina inköp, om man bara vill tillräckligt mycket... Skulle man kunna tänka sig att den där flickan hade en talang som gick utöver det vanliga? Ja, varför inte - man vet ju inte vad som göms i hennes genetiska arv.

En hel massa om, och under förutsättning att - men jo, det skulle kunna gå. Fast ändå inte. Naturligtvis inte. Och då är vi bara i början av boken, och vansinnet har bara börjat. Lägg till en vuxen son, till det där märkliga paret; en son som drivs av avskyn till sin far och inte drar sig för någonting men som konstigt nog känner broderskärlek till tösen. Och blanda så småningom in Den Andra Flickan, som inte heller har haft ett guldkantat liv. Låt de båda töserna mötas och låt deras märkliga personligheter finna varandra - men glöm inte att relationer mellan flickor stundtals är allt annat än smärtfria och att i alla fall den ena flickan har en verklighetsuppfattning som liknar något som först har passerat ett kalejdoskop.

Men hur hemskt kan det bli, egentligen? Ja, faktiskt kan det bli ganska hemskt. Fundera en stund över hur en tämligen annorlunda flicka skulle göra, om hon en dag skulle vilja ta reda på hur det står till med de två vuxna i hennes närhet. Ta med i beräkningen att flickan har fått veta att hon måste gömmas undan de onda vuxna. Förutsätt att flickan har fått veta att alla vuxna är onda utom just de två som skyddar henne. De har bara kärlek i huvudet. Hur kan man ta reda på om det är sant, rent konkret - att de bara har kärlek i sina huvuden? Om man är en alldeles annorlunda tös, som inte riktigt har klart för sig hur allt i världen eller människan fungerar..? Jag lovar att det som man gör för att få visshet - det är ganska hemskt.

Och så utspelar sig alltihop mitt i det där alldeles vanliga Sverige, med allsång på Skansen, trista betongförorter och svampplockning. Läskigt. Minst sagt!

(Bild och bok från förlaget. Första rec.dag är egentligen den 18 maj, men eftersom jag ser att boken finns att köpa i t.ex. nätbokhandlar redan nu lägger jag ut mina tankar redan nu.)

torsdagen den 6:e maj 2010

En bra sak, en dålig sak och en bok

* Vovven väntade med att kräkas till dess att vi hade hunnit ut genom ytterdörren och promenerat en bit bort. Tack för det! Det är så pyssligt att städa hundkräk från mattan.

* Jag var tvungen att börja dagen med att begå mord i badrummet. Spindelmord. Det förklarar varför himlen öppnade sig över mig då jag körde hemåt efter jobbet.

* Jag läser Flickan med glasfötterna. Det är en säregen historia, med ett ovanligt vackert omslag. Jag har bara läst små stunder åt gången vilket inte gör boken rättvisa. Jag måste ta mig en lång lässtund för att riktigt få försvinna in i berättelsen!

tisdagen den 4:e maj 2010

Bara bra saker!

* Maken har lagat gröna bilen. Nu låter den inte som värsta raggaråket längre, vilket jag verkligen uppskattar. Jag är dessutom verkligen förtjust i att han lyckades fixa den för bara ett par tusenlappar jämfört med de sex, åtta som det hade kostat att lämna in den. Tummen upp för händig make! ;-)

* Mittentösens hundköp närmar sig med stormsteg. Det som återstår är väl ungefär ett personligt besök, veterinärbesiktning och att vovven ska få växa sig stor nog att flytta ifrån sin mamma. Sen har vi plötsligt två vovvar i huset, vi som aldrig hade tänkt tanken att ha hund. Och jag längtar nästan lika mycket som den blivande "hundmamman".

* Vi ska ganska så snart åka på valp-resa, jag och mittentösen. Det blir himla många timmar i bil, men vi får härda ut. Det är ändå väldigt värt tolv timmars bilresa enkel väg för att få klappa lite på den söta valpen, bekanta sig med valpens mamma lite och titta efter hur de bor nu.

* Jag ska få nytt rum. Mittentösen behöver bo på nedre plan med sin nya bästa kompis och då får jag helt enkelt byta rum med henne. Jag får ett mindre rum, men jag får snedtak och lite högre mysfaktor. Och så får jag rensa lite i flytten. ;-)

* Telia har hittat på en kontantcheck för sms. 5000 sms per månad i ett år, för 500:- totalt. Där räddades minsta tösens telefonekonomi! Bra deal!

* Och datorn går bra. Jag är fortfarande så kär i min knädator!

Fast det finns ett par minus-grejer också, om jag tänker efter (man ska inte försitta en chans att få klaga lite!):

* Mitt hundbitna finger läker inte ihop riktigt som det ska, tror jag. Det verkar vara en sena som ligger lite slappt eller fel inuti fingret, men det är nog inget att göra något åt.

* Vi har fortfarande ingen pli på vårt hembiträde. Det är sandigt och dammigt kring golven, fönstren är ännu oputsade och när rengjordes spisen sist? För att inte tala om toaletten. Sunk! Det är som ingen ordning någonstans, faktiskt.

* Och de gigantiska snödrivorna från i vintras ligger fortfarande och ser bekväma ut på gräsmattan. Vem, säger bara vem, har gett dem lov till det?

söndagen den 2:e maj 2010

Det vårsköna bokbytet...

Det verkar som att de allra flesta paket har kommit fram till sina mottagare, och det är toppen. Jag har som tidigare nämnts kikat runt lite och det är verkligen roligt att se kreativiteten blomstra! Man har hittat på hur mycket roligt som helst, har jag sett... ;-)

Om det är någon som inte har fått sitt paket går det väldigt bra att höra av sig via mejl. Då kan jag höra mig för om varför det dröjer och så dyker paketet förhoppningsvis upp tämligen omgående!

Några tankar eller tips inför kommande bytesomgång..? Kommentarsfältet står öppet! ;-)

Det är så logiskt alla fattar utom du, av Lisa Bjärbo

Alla fattar att Johan gillar Ester, utom Ester. Ester är nämligen fullt upptagen med att vara kär i hårdrockaren Adam; en helt hopplös förälskelse som kommer att leda till ingenting. Det fattar alla, utom Ester. Det låter som att Ester är lite korkad eftersom hon fattar så lite, nästan - men det är hon inte. Hon är lika smart som alla andra, utom just då det handlar om killar. Johan är less på Esters killar och han är less på att lyssna till hennes prat om andra killar. Det Johan inte vet är hur han ska få Ester att få upp ögonen för honom istället...

Johan och Ester har varit kompisar ända sedan de började på lekis och deras föräldrar bestämde att de skulle hålla varandra sällskap efter skolan - hemma hos varandra - istället för att gå till fritids. Det betyder att de känner varandra så bra man bara kan känna någon; de har sett varandras bra och dåliga sidor, utan undantag. Och för Johans del, så har det alltså resulterat i kärlek. Han är så kär i Ester att han står ut med vad som helst för att få vara nära henne och ibland känner han att han egentligen står ut med för mycket.

Man kan ju redan från början lista ut hur det hela ska sluta, men det gör ingenting. Kärlekshistoriens kärna finns i så många berättelser, men det spelar inte någon större roll. Det är ändå väldigt kul läsning eftersom författaren har satt så personlig prägel på berättelsen. Jag gillar språket; det är helt rätt för boken och det känns som att det är väldigt mycket Lisa Bjärbo, att döma av hur språket ser ut på hennes blogg Onekligen. Jag gillar humorn, som också känns väldigt mycket som Bjärbo - fortfarande att döma av bloggen. 

Jag gillar att Johan och Ester är jämlika, trots att de är olika personligheter. Det är ingen av dem som har övertaget från början till slut, egentligen. Det är ju en liten obalans i maktförhållandet då Johan är olyckligt kär, men det rättar till sig då han får lite mer jävlaranamma i sig och slutar vara så medgörlig. Jag gillar att de båda två har alldeles vanliga liv; att de har närvarande föräldrar (förvisso med lite vuxentrassel men de finns där) och att Ester och Johan redan från början är väl hemmastadda hos varandra.

Och så gillar jag att det mot slutet av berättelsen visar sig att både Johan och Ester har lärt sig saker om sig själva. De har växt en aning genom bokens händelser, och de är en liten aning klokare och modigare och självsäkrare än när boken börjar.

Känslan i Det är så logiskt alla fattar utom du, är ganska så mycket lik känslan som man finner i Johanna Lindbäcks böcker. Gillar man Lindbäck, så tror jag att man gillar Bjärbos bok. Riktigt fina böcker av riktigt bra författare!

(Bild och recensionsexemplar från förlaget.)

lördagen den 1:e maj 2010

Emmy Moréns dubbla liv, av Barbara Voors


Eftersom jag aldrig tidigare har läst något av Voors tog jag mig an den här lilla boken med ungefär inga förväntningar alls. Omslaget känns rätt fartfyllt med pigga färger och diagonal text, så jag tänkte mig att det skulle vara en ganska hektisk handling också - men det var det ju inte. Det är rätt stillsamt och vardagligt genom hela boken, som för övrigt är en modern brevroman.

Det är en ung Emmy Morén som mejlväxlar med en något äldre Emmy Morén; två kvinnor som aldrig mötts. Den unga Emmy och den äldre Emmy har ett gemensamt intresse i drama och teater, och det är kanske det som gör att de känner igen sig i varandra trots åldersskillnaden. Sexton år och tjugonio år; det är väl egentligen inte så många år som skiljer - men det känns ändå att det i dessa mejl är en ung kvinna med ett tonårsperspektiv som möter en vuxen kvinna med ett vuxet perspektiv.  Det handlar egentligen lika mycket om båda Emmy, men det är den yngre Emmy som driver på händelseförloppet och redan från början läser jag med tanken att unga Emmy är den viktigaste personen fast det inte egentligen är så givet. När man börjar fundera över vem som har mest utbyte av mejlväxlingen är inte svaret glasklart. Det är helt enkelt inte den vuxna Emmy som är klokast alla gånger. Det är ett ömsesidigt givande och tagande, och det känns bra.

Jag gillar att den unga Emmy växer en hel del genom boken. Hon är rätt så tillbakadragen och olycklig till en början; har inte så många vänner, är inte så självsäker och saknar sin mamma en hel del. Mamman har flyttat till Göteborg medan Emmy bor kvar i Stockholm tillsammans med pappan och storasystern. Den unga Emmy kan inte förstå varför mamman bara valde bort henne, medan den äldre Emmy kan se det hela ur en annan synvinkel. När unga Emmy börjar inse att det är hon själv och ingen annan som kan förändra saker och ting, då börjar det röra på sig!

Det finns ett par detaljer i boken som jag inte gillar och den ena detaljen handlar om att mejlen egentligen har olika utseende. Jag tycker att det gärna hade fått vara så även i boken ; en grafisk markering om vem som skriver vad. Jag gillar sånt. Den andra detaljen är olyckan. Jag gillar inte den. Det kändes inte rätt, alls.

Sammantaget måste jag dock säga att det är en trivsam liten bok, det här. Vardaglig dramatik räcker bra! ;-)

(Bild och recensionsexemplar från förlaget.)