Farsan

När mittentösen fyllde år häromsistens fick hon en liten trave presenter från släkten, bland annat Farsan på dvd. Eftersom ingen i familjen sett filmen blev det samling framför teven för någon kväll sedan. ;-)



Filmen handlar såklart om farsan, som lever ensam men som längtar mycket efter ett kommande barnbarn. Sonen ska bli pappa men vad farsan inte vet är att barnet som ska komma är ett adoptivbarn. Farsan snackar mycket om manlighet, föra släktet vidare och såna där saker - och sonen vågar därför inte bekänna hur det ligger till; att han inte kan få biologiska barn. Istället fejkas det med fuskgravidmage och sonen tänker att det får liksom ge sig när barnet väl har kommit... Väldigt mycket skämtsamt på ytan, men sorg, längtan och rädslor om man skrapar lite.

Filmen handlar också om cykelverkstaden där farsan jobbar. Den ena jobbarkompisen har en hund som är väldigt gammal och skraltig - men det finns verkligen inte en chans att hunden ska få somna in. Husse behöver sin kompis så mycket att han inte står ut med att ta itu med saken. Istället försöker han på olika sätt kringgå det oundvikliga. Även här väldigt skämtsamt på ytan, men så sorgligt när man skrapar lite...

Det handlar också om chefen på cykelverkstaden, så klart. Han är chef på jobbet, men hemma gör han som frun vill och undrar vad det är för fel på honom, som inte är så macho som till exempel grannen. Farsan är en bra kompis att prata med, men när farsan jobbar på att härda mjukischefen är det inte mycket som går rätt. Återigen: väldigt mycket humor på ytan - men strax därunder en dos ångest, längtan och identitetskris.

SvD har sågat filmen med hänvisning till att Fares en gång för mycket har använt sig av medelålders gubbe med kalaskula och "skojig utländsk brytning", att Torkel Peterson en gång för mycket har fått genomlida en manlighetskris, att dialogen är späckad med "lustigheter för imbecilla" och att stekta fårpungkulor inte är roligt alls.

Äh. Det kan väl hända att somligt är väldigt förutsägbart och att det levereras lustigheter på löpande band - men det är en film som man kan skratta gott åt för att sedan tänka lite tankar kring. Om man ids. ;-)

Sista skickardag!

Idag är sista dagen att skicka brevet om du är med i Sommarskönt bokbyte!
Skynda, skynda! ;-)

Vi avvaktar lite med att avslöja vem som har skickat till vem! Låt alla få en chans att gissa först...

;-)

House of Eliott och UFO:n

Jag upptäckte att vårt bibliotek har House of Eliott, alla tre säsonger! Väldigt optimistiskt lånade jag hem både säsong 2 och 3, men när lånetiden gick ut idag hade jag bara hunnit se säsong 2. Alltså fick jag låna om säsong 3, men för en tjuga gör jag det gärna! Heja biblioteket, som tar så liten slant för att hyra teveserier en vecka! ;-)

Bland mina garner fanns ett par UFO:n. Ett UFO avslutade jag i morse framför teven; det handlade bara om att fästa en massa trådar i ett par stickade vantar. Måste ha stickat av rester, så många skarvar som det var i de vantarna! Jag fattar precis varför jag bara trätt en nål i första tråden och sedan lämnat vantarna åt sitt öde... Kanske jag väntade på att Askungens kompisar skulle kila förbi och fixa det hela? ;-)

Det andra UFO:t är en mössa i flera färger; en långmössa. Den var väl halvklar eller så, och den tänkte jag sticka klar till tredje säsongen om modehuset i London...

Full rulle - men inget blir gjort

Valpen skaffade sig ännu ett tilltalsnamn i morse. "The Valp from Hell" muttrade Valpens matte om honom efter att han hade kört ett helt dagsprogram av aktiviteter, äventyr och jäkelskap redan innan klockan sju på morgonen.

Nu ligger raringen och sover under min stol. Han har den senaste timmen promenerat till andra änden av vår gata tillsammans med mig och Vovven, passerat farliga cyklister som måste morras åt, lekt i lekhagen en liten stund, ägnat sig åt oidentifierbar gnagning under min säng, gnagning av makens jobbarjacka i hallen, tillverkning av mystisk fläck på hallmattan, utvältning av två vattenskålar i köket (med tillhörande torkäventyr), jagning av osynliga spöken längs med köksgolvet, nedbrottning av några gosedjur, diskussion med Vovven huruvida det ska lekas eller inte, tagit sig en kisse-sväng ute och käkat lite gräs. Och nu har han alltså en vilopaus.

Det går liksom inte att göra något annat än att titta efter vad Valpen håller på med när man är solo med honom. Vovven är visserligen också hemma, men han vill helst ligga på en sval plats och sova. Inte röja runt eller uppfostra Valpen. Så: full rulle - men inget blir gjort. ;-)

Halsband!

Nu när jag håller på och flyttar om alla mina pysselsaker hittar jag somligt som jag har glömt av att jag hade. Jag snavade till exempel över en liten korg med halsband som jag gjort i ordning, men sedan inte sålt - vilket ju var tanken med att tillverka dem...  Jag gör ett försök här på bloggen! ;-)

Först ut, ett karamelligt halsband i rosa, turkost och vitt. Små silverglittrande pärlor är regelbundet insprängda längs med hela halsbandet. Bland pärlorna finns bland annat ett par rosa silverfolierade sötnosar och ett par turkosa cateye. Ca 137 cm långt, att vira runt halsen som man behagar.

Ett halsband med transparent bas och rosa pärlor som blickfång. Även här några silverfolierade skönheter, flera mjukt oregelbundna pärlor som skiftar i olika nyanser av rosa... Ca 139 cm långt.

Mera rosa! Med små, ljust rosa pärlor som bas och större pärlor i olika rosa nyanser är det här en dröm i rosa... Bland pärlorna finns runda, flata snäckskalsliknande pärlor, mjukt oregelbunda pärlor som skiftar i vitt-rosa och söta silverfolierade pärlor i rosa. Ca 136 cm långt.

Ett halsband i pärlemorskimrande vitt och milda blå nyanser.  Bland pärlorna finns krackelerade transparenta, ljusblå silverfolierade, vita cateye... Ca 143 cm långt. (SÅLT!)

Med delvis silverskimrande, delvis transparent bas och med en mängd silverfolierade turkosa pärlor... I var ände ett rejält hjärta i silverfolierad, skönt turkos färg. Ca 136 cm långt.

I vitt och orange - fast jag vill helst kalla färgen för apelsin... Det är så mycket mer träffande beskrivning i just det här fallet! ;-) I ena änden en vriden, silverfolierad pärla och i andra änden en oregelbundet formad millefiori. I halsbandet finns även några mindre, flata millefiori, samt exempelvis orange och vita cateye. Ca 136 cm långt. 

Alla halsband här ovan är gjorda med tanke på sommaren, solbrun hud och glada färger. Om du klickar på bilderna så visas de i större format. Varje halsband kostar 130:- styck inklusive frakt. (Ja, det är lite rea. Jag hade ju glömt bort halsbanden! ;-) ) Vill du handla ett halsband så går det bra att mejla mig. Mejladressen hittar du i högermarginalen!

Dagarna går

... och jag polemasar. Emellanåt sorterar jag garner och ger mig själv första pris i smarthet, som packar in mina garner i alldeles klara plastpåsar. Dels slipper jag oroa mig för att elaka små pälsängrar eller andra otäckingar ska hitta till dem, dels förvandlas fluffigt otympliga garnhärvor till tunna små paket i plastpåsarna, bara man tömt luften ur dem. Finurligt, värre! ;-)

Sen tänker jag att jag nog har garnköpsförbud för resten av livet. ;-(

Och så ser jag på Valpen och Vovven som jobbar på hur man umgås. Valpen är fortfarande väldigt valpig, så klart - och Vovven är fortfarande väldigt tålmodig med den där krabaten som larvar omkring och bara vill leka jämt.

Kaninen är lite grann satt på undantag just nu, eftersom det finns dåligt med tid och möjlighet att släppa loss honom att skutta runt på nedervåningen som han vanligtvis får göra (det har att göra med en valp som tycker att han äger huset och ännu inte lärt sig att kaninen kan göra saker med en som gör ont). Häromdagen fick han i alla fall komma sig ut i valphagen för att lufta sig och då passade han på att posa ordentligt:

Sen testade han agilitytunneln också. Jag vet inte om den fick godkänt. ;-)

Och jag läser. Men inte mycket. Och sakta går det. ;-)

Lite midsommarkoma, eller nåt...

Det är inte precis så att vi har haft ett storslaget midsommarfirande med allt det där som traditionsenligt hör till och att vi därför inte hunnit med att internäta så mycket som vanligt. Det är snarare så att vi har halvt latat ihjäl oss ett par dagar. ;-)

Jag har inte haft någon läslust egentligen. Jag harvar på med Ett perfekt offer av Sophie Hannah, men det går överjordiskt trögt. Idag lade jag den åt sidan för att istället plocka upp ett loppisfynd från förra sommaren; Visions of Sugar Plums av Janet Evanovich. Det kändes mer rätt för min övertrötta hjärna! ;-)

Sextonåringen har bestämt oss för att vi ska köra c/o Segemyhr-maraton. Det är faktiskt roligt. Kan vara ett allvarligt pensionärsvarningstecken, kanske.

Valpen håller oss igång. Han sover gott om nätterna, men vaknar redan vid fem-snåret om morgnarna och vill dra igång lite lekar.

Först provar han med sin matte. Hon vill inte. Hon vill sova, men vacklar upp och lägger sig i soffan och är tråkigt.

Sen provar han med kaninen. Kaninen vill inte heller. Han står höjd över allt fjant, som att leka med en fånig valp. (Han är ju kungen i huset, tror han.)

Sen krafsar Valpen på vår sovrumsdörr och vill ha igång Vovven. Vovven vill inte. Han vill ha lugn och ro om morgnarna. Valpen envisas. Vovven ignorerar. Valpen envisas mera. Vovven morrar lite åt honom. Valpen tänker att Vovven nog bara skojar lite, så han frågar igen. Vovven säger ifrån med lite mera morr och tar ett tag om Valpens nos. Valpen tänker att Vovven nog inte har fattat hur kul det är att leka, så han frågar ytterligare en gång. Vovven tänker att det var en osedvanligt trögfattad liten valp det där, så han morrar, håller fast om nosen och brottar omkull Valpen. Valpen säger att han fattar. Vovven går iväg. Valpen travar efter Vovven en god stund, i hopp om att han ska ändra sig. Och det gör han. Bara han har fått vakna till i lugn och ro. ;-)

Och så sover Valpen på alla ställen som tänkas kan här i huset. Till exempel vid matskålarna, så att man inte missar om det skulle serveras käk:

Idag har vi kalasat lite också. Ingen orkade göra middag efteråt, så vi bestämde oss för att äta paj, tårta och glass till middag. Rationellt och bra. ;-)

Lapptäckstyger...

Lapptäckstygerna är de enda tygerna som går att trava upp så att det ser riktigt fint och inspirerande ut:

Bakom tygtraven ligger två dåliga lapptäckssamveten och blänger på mig. Det ena täcket ska bara få sig fyllning och bakstycke, medan det andra inte är lika långt gånget. Jag måste ta mig i kragen och avsluta dem innan sommaren är över.

Dagens valpstudie

När man kommer hem från jobbet och är trött, då kan man knosa ner sig mellan matskålarna och väggen. För säkerhets skull kan man lägga nosen i Vovvens matskål och sova - då lär man inte missa om det är käk på gång!

Om sanningen ska fram så är det dock så att man sover bättre om inte folk bränner av en blixt i nyllet på en. Sorry, Valpen! ;-)

Nördbokhyllor

Jag har sorterat in mina nördböcker i en av bokhyllorna som står i mitt nya arbetsrum. Så här ser det ut:

På den översta hyllan är det engelska för hela slanten. På mittenhyllan håller sig svenskan. Längst ner har jag stuvat in lite mytologi, litteraturhistoria, en miniflora, en lyriksamling, biblar och några lexikon. Och just nu när jag skriver så kommer jag ihåg att den där pocketserien med litteraturens historia i många delar - vad den nu heter - fortfarande ligger nerpackad i en låda. Översta hyllplanet är ännu tomt, så det är ingen fara. Eller så får de bo i den pocketbokhylla som är på gång.

I en annan bokhylla har jag samlat mina pysselböcker:

Alla hyllplan bågnar. I verkligheten ser det inte lika illa ut som på bild, lyckligtvis - men jag fattar inte vad det är för klant som designat de här enkla bokhyllorna (som påminner om Billy men som kommer från någon annan kedja). Det går inte att vända på hyllplanen, utan det är en bestämd sida som ska vara nedåt. Det är nämligen hål för hyllans fästanordning på undersidan. Den som har hittat på det, har inte begripit att man med jämna mellanrum vill vända på hyllplanen. Eller så vill de med jämna mellanrum få sälja en ny bokhylla. ;-)

Och så har jag lite svårt att skiljas från mina renskrivna, fina anteckningar, lite kursmaterial och sånt där, från mitt pluggande... Det är dock inte alltför ofta jag går tillbaka och tittar igenom något... Väl insorterat i mappar, med etiketter på framsidan:

Mittentösen har också en nördbokhylla. Böckerna om djur och natur har hon garanterat läst från pärm till pärm. Wahlströms röda ryggar, Peggy-serien, läste hon för eviga tider sedan. Jag har prackat på henne lite Torey Hayden och några ungdomsböcker, men de enda som jag säkert vet att hon har läst är Katarina von Bredows böcker. Det här är en tös som inte slösar sin tid på att läsa, när man kan se film, sköta djur eller gräva lite någonstans... ;-)

Film, ja... Det här är mittentösens filmsamling:

Hon är väldigt mycket för mord & blod. ;-) Och Simpsons - i alla fall förr. Numera är det nog lite si och så. Charles Dickens samlade har hon också hittat... En salig blandning! ;-)

Om man klickar på bilderna får man upp dem i större format. Ännu större format blir det om man sedan klickar en gång till. Titelgranskning! ;-)

Dagens gärning

Idag har jag tagit tag i saker och ting, vilket väl egentligen innebär något så enkelt som att jag har börjat plocka in mina pinaler i mitt nya arbetsrum. Det kommer nog ta flera dagar till, mest för att jag har bestämt mig för att jag ska ha in grejerna på ett bra sätt - inte köra "lite provisoriskt" och "bara ett tag" och "fixar sen". Jag vet ju att det som jag gör som provisorium brukar bli permanent. Och inte bra. ;-)

Är det förresten någon som vet vilken slags plastpåsar man ska köpa om man vill ha väldigt glasklara plastpåsar? Jag tänkte packa mitt garnlager i 2- eller 3-literspåsar, men vill inte ha de där som skiftar i blått eller de där som är liksom mjölkiga - utan just klara plastpåsar. Något märke?

Och så har jag sett sextonåringen baka bullar än en gång, och den här gången helt på egen hand. Dessa sålde hon sedan kvickt som attan och fick en fin dagsförtjänst. Smart unge som skapar sig ett sommarjobb då hon drog en nitlott i kommunens lotteri och inte heller fick någon anställning någon annanstans (trots ett otal besök på olika tänkbara arbetsplatser). ;-)

Familjens andra töser har också arbetat; samma ställen som i fjol och de är båda lika nöjda. Det är en evinnerlig lycka att ungdomarna har jobb över sommaren!

För Valpen går det bara bra. Han har den sista tiden ätit upp en tidning för mig (lyckligtvis en som jag gott kan leva utan!), hittat ett väldigt dammigt ställe (som dessvärre verkar vara under min säng - fast jag brukar dra in dammsugaren dit någon gång omsänder för att skrämma dammråttorna därifrån!), provsovit Vovvens bädd och faktiskt enbart pinkat utomhus trots att han är överförtjust i vatten och gärna dricker varje gång han passerar någon vattenskål. Om dagarna är han på jobbet med sin matte och arbetar för fulla muggar - därav det skenbara lugnet! ;-)

Sommarskönt bokbyte

Det här angår de som är med i Sommarskönt bokbyte:

* Har du inte varit till din bokväns blogg och lämnat en anonym hälsning än, så är det hög tid nu. Fixa bums!

* Har du inte skrivit inlägg om bokbytesfrågorna så gör du det nu! Annars blir det knivigt för din hemliga vän! 

(Har du inte fått kommentar från din hemliga bokvän? Kolla att det går att kommentera anonymt!)

Seså! Chop-chop! ;-)

Huller om buller eller i turordning?

Ja, det är frågan? Ska man läsa en författares böcker huller om buller, eller ska man ta dem i turordning?

När jag bestämmer mig för att läsa en bok av en författare som är tidigare okänd för mig, då kollar jag ofta om det finns tidigare böcker av författaren och om dessa i så fall hänger ihop med den som jag har tänkt läsa. Jag tar Lilla hjärtat som exempel, eftersom det är min läsning och mina tankar kring den boken som gett upphov till dessa funderingar. Enligt förlagets hemsida såg det ut att vara den enda bok av författaren som översatts till svenska. Då finns det två möjligheter; antingen är det verkligen författarens debutbok eller så har förlaget valt att hoppa över tidigare produktion. Innan jag hade läst boken, kommer det ytterligare en bok av samma författare, Ett perfekt offer. En bok som har klassats som "psykologisk thriller" av förlaget, precis som den första. Jamen, då finns det två möjligheter igen; antingen finns delar av persongalleriet från första boken även i den här boken, eller så är det alldeles nya personer i boken. Är det så att författaren har valt att låta somliga personer fortsätta sin livsresa i den här nya boken då vill jag läsa böckerna i turordning för att det känns mest logiskt för mig. Det finns dock en tydlig gräns för hur mycket jag ids rota kring dessa saker innan jag börjar läsa. Det är inte värre än att jag får hacka i mig att jag måste läsa lite i oordning innan jag hamnar i rätt ordning!

Man kan föra resonemanget att om det är deckare det är frågan om, och man gärna vill följa polisens/privatdetektivens/journalistens (eller vem det nu är som är återkommande figur) privatliv, så är det inte längre deckargåtan som är det primära. Faktum är att väldigt många nutida kriminalromaner som ingår i en serie har ett fast persongalleri och att dessa personer lever liv utanför själva "deckandet". Förutsatt att författaren har lyckats med detta persongalleri, tycker jag att det skänker kriminalromanen något extra; det tillför mer än det stör. Såvitt jag vet, finns det ingen regel som säger att man måste läsa kriminalromaner för att man primärt vill ha deckargåtan och dess lösning. Jag tycker att man får läsa kriminalromaner med levande, återkommande persongalleri för att man vill ha både och. Och jo, då känns det mest logiskt att läsa i turordning.

Sett över tid är det här med återkommande personer i deckare något som har förändrats. Ta klassiska Agatha Christie som exempel. Miss Marple och Hercule Poirot figurerar i åtskilliga böcker vardera, men det händer inte just något kring deras privatliv som gör att man vill följa deras utveckling och läsa böckerna i ordning. Dessa figurer är tämligen statiska - på samma vis som den oändliga floden av Kittyböcker kräver en statisk Kitty - och det utgör egentligen en rejäl bit av skillnaden om man jämför gamla tiders pusseldeckare med de moderna kriminalromanerna. Att jämföra persongalleriets funktion i den klassiska pusseldeckaren med persongalleriets funktion i den moderna kriminalromanen är klurigt, eftersom det rör sig om två till ytan rätt lika berättarstrukturer (deckare som deckare, ungefär) - men när man dyker upptäcker man skillnader.

Ett exempel på böcker där de återkommande figurernas privatliv är mer intressant än själva deckargåtan, det är Viveca Stens böcker som utspelar sig på Sandhamn. Jag är väldigt intresserad av hur det ska gå med personerna, medan det där med deckargåtan inte riktigt har fallit helt på plats - men det kanske gör det, om man ger författaren en chans att utvecklas och att bygga på det som redan fungerar bra? Lite tålamod och lite överseende med brister, det kan man kanske kan behöva ibland som läsare.

En annan aspekt på detta med ett återkommande persongalleri är att det då ofta förekommer hänvisningar bakåt i tid; man nämner den gången man löste det fallet och man påminner varandra om tidigare bedrifter eller misslyckanden. I värsta fall blir dessa detaljer sådant som förstör spänningen då man läser deckare med "fasta personer" i oordning. Riktiga klavertramp är kanske sällsynta (?) men det kan faktiskt förta en del av nöjet att få för mycket sagt om handlingen i andra böcker, i förväg.

Men om det då är så att det visar sig vara helt fristående böcker, både gällande handling och persongalleri, hur gör jag då? Ja, jag vill nog ändå gärna läsa dem i ordning, fast då av andra skäl och det känns mindre angeläget.

En sak som gör att det är trevligt att läsa en författares böcker i ordningsföljd är att man kan se en utveckling eller en förändring hos författaren. Man kan följa en författare från ung, hetsig och allvetande till något äldre, lugnare och kanske ödmjukare. Man kan se hur någon utvecklas språkligt eller vad gäller förmågan att strukturera sin berättelse. Det tycker jag är rätt roligt, även om det kan diskuteras i oändlighet vilken roll författarens privatliv spelar för en boks innehåll. Man får helt enkelt respektera att det för somliga spelar stor roll och att det för andra inte spelar just någon roll.

En annan sak är att somliga författare gillar att låta sina personer hälsa på i andra personers böcker. Tänk exempelvis på Per Nilsson, som ju allt som oftast låter sina personer skymta fram i andra böcker. Det är roligt att då ha läst någotsånär i ordning eftersom personerna som besöker andras böcker då är så som de är i slutet av den egna boken. Den eventuella utveckling de genomgår är redan klar då de hälsar på i andras böcker.

Det blev smått evighetslångt, det här inlägget, och jag vet inte ens om jag är riktigt klar ännu. Skälet till att jag skriver inlägget är en fundering från Den luttrade bibliotekarien om varför jag tycker att man i regel ska läsa böcker i ordning. Mina tankar svällde ut från ett kort kommentarssvar till en halv bok, särskilt efter att ha läste det här inlägget också. ;-)

Bara en grej till som anknyter till den luttrade bibliotekariens inlägg på den egna bloggen: Det är verkligen förvirrande med somliga titlar och omslag! Jag har skrivit om det här och här, till exempel.

En regnig söndag...

Vad gör man då? Jo, följande:

* Jag har tillsammans med mittentösen sett en drös avsnitt ur tredje säsongens Criminal Minds.

* Jag har introducerat sextonåringen i bullbakandets ädla konst. Hon är duktig på att baka men just bullar har hon aldrig gjort förr. Nu är frysen full! ;-)

* Jag har haft sovande söt valp i knäet en lång stund.

* Jag har svurit åt söt liten valp som har tuggat hål i mina walkingskor.

* Jag har räddat makens cardigan från söt liten valps vassa tänder.

* Jag har ungefär trehundrafemtioelva gånger repeterat för Valpen att vi inte biter i människor, möbler och husets fasta inredning.

* Vovven har talat klarspråk med Valpen och meddelat att han inte tycker om den där leken som går ut på att Valpen hänger i Vovvens rikliga päls.

* Vovven har övat "när jag säger nej så menar jag faktiskt NEJ" med Valpen, men Valpen är rätt trögfattad, faktiskt.

* Valpen har rullat runt i kullerbyttor på hallmattan medan han bitit sig själv i svansen.

* Valpen har jagat Vovven, benet, bollen, pipmojäng ett och pipmojäng två, nalle ett och nalle två, utforskat Vovvens bädd, kört fast sig bakom soffan och fått pipa sig ut baklänges, gått ut och kissat femton gånger, slickat rent köksgolvet, ätit valpföda, ätit upp ett löv, ätit ett par maskrosor, ätit lite halm från kaninens bur, bajsat, bajsat och bajsat, gnagt ett hål i hallmattan, provtuggat på köksstolarna, sovit, sovit och sovit, snarkat, pipit och muttrat över livets orättvisor. Sen provade valpen ännu en sovställning:

* Tänkt flera gånger att det skulle vara himla gott med lite godis.

Det är märkligt vad ett par fyrfota vänner kan dominera ens vakna tid. ;-)

Lilla hjärtat, av Sophie Hannah

Den här boken damp oväntat ned i min brevlåda någon gång förra sommaren. Jag började läsa, men kom av mig och så tappade jag bort handlingen så pass att det inte var någon idé att fortsätta. Men så kom det plötsligt en till bok av samma författare hem till mig, och den påminde mig om den här första. Och som regel är det bra att läsa böcker i den ordning som författaren har skrivit dem; alltså ville jag läsa Lilla hjärtat innan jag skulle börja med den nya.

Lilla hjärtat är en psykologisk thriller, enligt omslaget. Det hade lika gärna kunnat stå kriminalroman, för det handlar om ett brott - om ett spädbarn som har försvunnit. Eller, egentligen handlar det om en utredning som ska visa om ett spädbarn verkligen har försvunnit, som barnets mor säger - eller om spädbarnet är i trygghet i sitt hem, som barnets far säger. Man kan tycka att det är lite märkligt att ett gift och sammanboende föräldrapar inte kan enas om det är rätt barn som ligger i barnsängen, men det är faktiskt inte så konstigt. Ett två veckor gammalt spädbarn kan vara förvillande likt ett annat två veckor gammalt spädbarn, om bara de yttre förutsättningarna är rätt; samma hudfärg, samma hårfärg, barnets kläder, avsaknaden av specifika kännetecken som exempelvis födelsemärken eller "storkbett"... Och vem ska man tro på? Modern, som säger att det är fel barn - eller faderns, som säger att det är rätt barn..?

Boken är uppbyggd på ett rätt udda sätt. Vartannat kapitel är daterat med utgångspunkt från den kväll då barnet ska ha försvunnit och vartannat kapitel är daterat med utgångspunkt från det polisarbete som startar en vecka senare, då fadern kommer till polisstationen för att anmäla sin hustru och sin dotter försvunna. Det är alltså en riktigt märklig cirkus som drar igång och det är omöjligt för mig som läsare att avgöra vem i härvan som ljuger och vem som är trovärdig. Allt eftersom historien rullar på dras fler och fler faktorer in i utredningsarbetet och det blir allt mer bakgrundsmaterial att tänka på - och det innebär att det är rätt knepigt att i förväg se hur det hela ska kunna redas ut. Den som vill ha fler detaljer kan läsa här, där förlaget presenterar handlingen.

Med facit i hand säger jag att det här är en rätt bra bok. Jag hade kanske velat ha fler hintar som pekar på hur upplösningen skulle komma att bli, men samtidigt kanske det är så att en mer uppmärksam och misstänksam läsare har fått tillräckligt många ledtrådar för att klura ut det hela. Hur som helst; ett annorlunda sätt att strukturera en berättelse och en tillräckligt skruvad berättelse för att den ska kännas ny och intressant. Kul! ;-)

(Rec.ex och bild från förlaget.)

De bortglömda barnen, av Kathy Harrison

Den här boken låg i bunten med böcker som stora tösen släpade hem från biblioteket häromdagen. När jag började läsa var jag inte alls säker på vad som väntade; det kunde vara BOATS av allra värsta slag, en läsvärd, saklig berättelse eller vad som helst... Men baksidestexten kändes seriöst formulerad och det gjorde mig både nyfiken och positivt inställd.

När jag hade läst en bit in i boken var jag helt uppslukad av det som jag läste. Jag fängslades av det som Harrison berättar om sina egna och familjens erfarenheter av att ta emot barn för tillfälliga eller längre placeringar. Familjen Harrison bor i USA och det är alltså det amerikanska systemet kring omhändertagande av barn som läsaren får en inblick i. Det finns brister i systemet (som i alla system), och på några ställen i boken diskuterar Harrison systemets svagheter och styrkor. Diskussionen kring detta system tar dock inte överhand och det känns bra eftersom det faktiskt är de rent mänskliga aspekterna kring en fosterfamiljs vardag som jag är intresserad av.

Harrison berättar om några av de barn som placerats hos familjen för en längre tid. Det är barn som har blivit utsatta för sexuella övergrepp av sina föräldrar eller deras bekanta, det är barn som misshandlats, lämnats ensamma, inte fått mat, inte blivit omskötta... Det är barn till psykiskt sjuka, instabila människor som har fullt sjå med att ta hand om sig själva - och det är barn som själva har fysiska, psykiska och neuropsykiatriska handikapp. Barn som kräver mycket, mycket mer än andra barn antingen på grund av vad de har gått igenom eller på grund av de grundförutsättningar de har haft sedan födseln. Harrison berättar om hur kämpigt det är att ta hand om dessa barn som kommer med så hemska erfarenheter, men hon berättar också om hur varje barn som kommer till hennes hem också tar en bit av hennes hjärta.

Självfallet är det sorgsen läsning, men det blir aldrig det där frossandet i hemska detaljer som jag tycker så illa om. Harrison för fram sitt budskap och sina åsikter utan att någonsin berätta i detalj om hemska saker. Hon är ändå tillräckligt tydlig för att man alldeles utmärkt ska förstå situationerna som hon beskriver. Hon är också väldigt mänsklig i sina resonemang, och det går inte att ta miste på vilket engagemang hon har i sitt arbete som mamma till alla dessa barn som har kommit till familjen på olika vis, med varierande förutsättningar och för olika lång tid.

Om man tycker om Torey Hayden och hennes insiktsfulla berättelser om barn som far illa, tror jag att man kan tycka om även den här boken.

Bokbytesfrågor

Alla som är med i Sommarskönt bokbyte ska göra sitt bästa för att underlätta för den hemliga bokvännen - men man kan gå till väga på olika sätt. Jag vill att varje deltagande blogg publicerar:

* Ett inlägg som handlar om böcker och läsning. Berätta om det finns någon lista tillgänglig över vad du har läst, berätta om favoritgenre och hatgenre, informera tydligt hur du ställer dig till andrahandsböcker och skriv lite om vad du mest av allt är sugen på att läsa just nu. Ge en hint (eller var väldigt klar och tydlig!) över vilka böcker som du redan äger och alltså inte skulle bli så överlycklig av att få ytterligare ett ex av. Våga tala om vilken typ av böcker som du kanske skulle kunna tänka dig att läsa om du bara fick en knuff i rätt riktning... Kanske kan du också berätta om vad du har för ambitioner med ditt läsande? Är det rent nöje eller vill du lära dig något på köpet? Ska det vara vilsamt eller tankeväckande? Ja, resonera lite kring böcker och läsning - allt i syfte att förenkla för din hemliga bokvän! Länka till dina egna inlägg om så behövs!

* Ett inlägg som handlar om vad du skulle tycka vore trevligt att få i ett sommarpaket från en okänd vän. Tala tydligt om vad du har för allergier, om det är allergier som är relevanta i sammanhanget. Berätta vad du gillar att äta och dricka - kanske framförallt sådant som faller inom ramen för snacks, godis, kryddor, te, kaffe och liknande (som går att lägga i ett brev)... Samlar du på något? Har du en favoritfärg? Vad gör du på fritiden (förutom att läsa böcker... ;-) )? Vilken slags filmer ser du? Kort sagt: Vad är du för en filur och vad gillar du, förutom böcker? ;-)

Och så två små kom-i-håg: Respektera din bokväns integritet! Läs regelverket en vända till!

;-)

Alla bokbytande bloggar!

Här kommer en lista över alla deltagare, i slarvig alfabetisk ordning:

Audrey Fenn
Addikoko
a fraction of the web
Alice’s och Lyra’s bokhylla
Anna ser dej
Angos bok- och filmblogg
Alla saker som även finns här: Smaskens
Andasin som även finns här: Läst & sett
Bokhunger
Boktokig
Barnboksbloggen 
Booklovin'
Bibbis Bryderier
Bävern Recenserar
Cinnamon
Vardagsliv med Cosmopolitan
Diagnos: jävligt förbannad
Ett riktigt brev
En aning om yoga
Fru E:s böcker
Helenas Hem
Ida som även finns här: Igår…ida…imorgon
Kerstins krumelurer
Miss E's blogg som även finns här: What You Readin?
Mitt liv, mina val
Mitt liv, i text och bild
Malins hörna
***Matildas läshörna***
Maritas bibliotek som även finns här: Maritas blogg
"och dagarna går..."
Oprahbloggen
Snitsatstickat
Summerdreams
Samtidigt hos Helena
Tankar om text
The week never starts around here
Tekla Marängs Livsnjutarblogg
Vickes boklåda
Vardagskarusellen
Västmanländska i Skåne

Nu är det bara att börja surfa runt och utforska alla deltagande bloggar! Mycket nöje! Hojta till i kommentarsfältet om någon länk inte funkar eller om jag har missuppfattat något bloggnamn! ;-)

40 mejl är skickade!

Det betyder att alla som ska vara med i bokbytet har fått mejl nu. Har du inte fått något mejl med adressuppgifter till din bokvän fastän du fått ett tidigare mejl som bekräftar att du är med - hör av dig omedelbums!

Alla deltagare förväntas nu besöka sin bokväns blogg för att lämna ett litet livstecken. Glöm inte bort att förbli anonyma - och glöm inte bort att justera inställningarna så att din blogg tillåter anonyma kommentarer under den tid bokbytet varar!

Jag ska nu sätta ihop en länklista till alla deltagande bloggar och dessutom slänga ut lite frågor som alla deltagare ska svara på i syfte att underlätta för den hemliga bokvännen. Återkommer! ;-)

Saker som aldrig händer, av Johanna Lindbäck

Det här är en berättelse om saker som aldrig händer, fast som ändå händer. Huvudpersonen Andreas har precis flyttat till sin pappa för att bo hos honom. Mamman, som han har bott hos ända sedan skilsmässan för många år sedan, fick ett jobb i Stockholm och bestämde sig för att flytta dit. Redan det är en sån där grej som inte händer, men som ändå hände; att mamman flyttar hundra mil söderut och att Andreas ska flytta tillbaka till det hus som han inte bott i under så många år. Hur ska det gå? Han har ju blivit nästan vuxen!

Och en liten parentes: Alldeles händelsevis utspelar sig boken i en stad som jag har bott i bra länge, och det är roligt att känna igen miljön. Det är inte alltför ofta jag läser böcker som utspelar sig i trakter som jag känner till bra! ;-)

Andreas går sista året i gymnasiet och det gör flickvännen Hanna också. De har varit tillsammans närmare ett år, men plötsligt känns Hanna annorlunda. Hon beter sig annorlunda, dessutom. Det går inte riktigt att sätta fingret på vad exakt som är fel, men det visar sig bero på att hon har gjort en sån där sak som aldrig ska hända. Och ändå hände det. Hur gör man då? Och hur hanterar man att ens kompisgäng har vetat saker som man själv hade velat veta - och ingen har sagt något..? Hur tacklar man det sveket?

Granne med Andreas bor Erik. Han har alltid bott där och förr om åren var Andreas och Erik riktigt bra kompisar - men med skilsmässan och flytten gled de isär och när de nu möts igen vet de till en början inte var de har varandra. Det visar sig att de fortfarande går bra ihop och att vänskapen kan återupptas utan alltför större bekymmer. Men så småningom inträffar en sån där grej som inte ska hända. Hur gör man då?

Hur hanterar man såna där grejer som aldrig händer, men som ändå händer? Ska man bara strunta i att det hände och gå vidare? Eller ska man prata ut om saken, för att sedan gå vidare? Eller ska man prata ut om saken och bryta kontakten? Hur ska man ta sig ur jobbiga saker utan att känna sig som en förlorare? Tricksigt värre! Lindbäck tar upp det där med hur man kan hantera saker som inträffar, och hon gör det bra. Hon visar trovärdigt hur samtalet mellan tonårsgrabbar kan gå till; vad som kan bli sagt och vad som får vara underförstått eller läsas av mellan raderna. Hon låter den nästan vuxna Andreas lida rejält, känna av hur djupt sveket sårade - men hon låter honom också ta sig ur det hela.

Än en gång har Lindbäck hanterat sådana där alldeles vanliga trassligheter som inträffar i livet och visat vilken betydelse de faktiskt kan ha. Jag gillar den här boken!

(Bild och rec.ex. från förlaget.)

Solig sommarmorgon...

Och här är det bara skönt. Varmt ute och trevligt värre. ;-)

Ett klipp på ett gäng grabbar som tar sig an Bad Romance, kan det vara något? Jag såg klippet första gången hos Västmanländskan och sedan dess har jag tittat på det flera gånger... Det är faktiskt kul och de gör det så bra, grabbarna! Kolla:



Annars knallar det. Valpen är lika energisk fortfarande, men Vovven har börjat säga ifrån när han blir less på det eviga lekandet. Det bekymrar inte Valpen just något. Han ger Vovven en paus på en halv minut, sen försöker han dra igång en lek igen! ;-)

Biblioteksbesök

Jag har den senaste tiden noga aktat mig för att slinka in på något bibliotek, väl medveten om att det ligger en liten hög med olästa böcker här hemma. Det finns ju gränser för hur mycket man kan tro sig själv om, men nu är det ju sommar och oceaner av tid ligger framför mig... Så idag kunde jag inte låta bli att göra stora tösen sällskap till biblioteket inne i stan. Som täckmantel använde jag "ska bara kolla om de har någon bra film"-tricket, och det vara ingen som blev misstänksam. Inte ens jag själv. ;-)

Jag lyckades begränsa mig till en ynka liten bok och eftersom det är en fackbok med ett ämne som landar inom min profession - När pojkar läser och skriver av Gunilla Molloy - kan det knappt ens räknas. Faktiskt var det så mager skörd att jag känner mig manad att rätt snart besöka byabiblioteket. Man måste ju kolla av lite, så att de håller stilen. Eller hur? ;-)

Jag nämnde inte att stora tösen lastade på sig en hel hög med intressanta titlar, va? Kan ju hända att jag råkar läsa lite ur den där bunten... ;-)

Annars håller jag på med Johanna Lindbäcks senaste, Saker som aldrig händer. Det är extra roligt att den utspelar sig alldeles nästgårds, i trakter som jag känner till rätt bra.

Valpen och Vovven!

Nu har vi hunnit föra över lite bilder på Valpen och Vovven! De är så fina att man smälter bara man ser på dem!

Valpen är jätteförtjust i Vovven och vill helst att de ska leka hela tiden, men eftersom Vovven är en stillsam herre är han inte alltför imponerad av Valpens övertalningsförsök... Allt som oftast ignorerar han bara inbjudningarna att busa, eller så går han undan - men någon gång ställer han upp på att röja runt och bara springa som en galning... ;-)

Valpen gillar att bära runt på saker. Han bär på alla leksaker han hittar, han bär på skor, han drar i filtar och mattor... När han är ute passar han på att äta lite gräs och maskrosblommor. Ett rejält bett tog han sig i ett bordsben sent igår kväll, men det får han ju inte egentligen... Han ska hålla sig till tugg-grejer, men det är en överenskommelse som han har lite svårt för att komma ihåg när klibehovet blir för stort! ;-)

Vi är väl alla överens om att foppatofflor är rätt bekväma, fastän de inte kan sägas vara snygga... Valpen har dock en viss passion för foppatofflor och bär gärna runt på alla som han hittar. När foppatofflorna räddades till utsidan av lekhagen demonstrerade Valpen sitt missnöje genom att bita tag och skaka i gallret. Han vet vad han vill! ;-)

Själv tänker jag att det är en evig tur att jag har gått på sommarlov nu! Vem har tid att jobba med en valp i huset? ;-)

En suveränt skitsöt liten valp...

landade hemma hos oss igår kväll, efter att ha färdats närmare 100 mil i bil från uppfödaren. Han hade sovit i bilen och laddat upp ordentligt, så när han väl var framme härjade han runt så att vi allihopa satt bara satt och tittade på honom, helt imponerade över hur mycket energi det kan rymmas i en liten valp.

Nu har han snart bott här ett helt dygn och han har inte kissat inne en endaste gång utan gjort allt sånt utomhus. Han har lärt sig att husets kanin är smått aggressiv och bäst att undvika, att vuxna vovven inte blir imponerad av bjäbbiga valpar utan föredrar när de beter sig lite mer coolt, att man kan sova precis där orken tar slut och att det finns flera uppsättningar matskålar att gå och skramla i då man tycker att det serverats för lite käk.

Funderade ett ögonblick på att ringa in till jobbet och anmäla mig sjuk i Svår valpförälskelse imorse, men besinnade mig. ;-)

Och så tror jag att jag kommer att kalla hundarna för Valpen och Vovven i fortsättningen, så att man kan hålla rätt på vem som är vem. Bilder kommer för övrigt! 

Önskeboxar just nu!

Somliga har inte ens kommit ut ännu, men man kan väl ändå få önska sig..? ;-)

William & Mary gick på teve för flera år sedan; en skön brittisk berättelse om barnmorskan Mary som mötte begravningsentreprenören William och så uppstod kärlek - och vardagskrångel. Jag tänker fortfarande på den ibland, och minns hur väldigt vardagsnära men ändå romantisk den var.

Ge mig en dag till, av Mitch Albom

Jag tyckte jättemycket om både Tisdagarna med Morrie och Fem personer du möter i himlen; böcker som jag läste då de kom för flera år sedan. Alltså var jag rätt välvilligt inställd då jag började läsa den här boken, men dessvärre dalade mitt intresse rätt så kvickt. I och för sig är det ett rätt intressant ämne; vad man skulle göra om man fick en dag till med någon som man älskar - någon som inte längre lever. Men det blev bara för mycket.

Huvudpersonen i boken heter Charley och när boken börjar är han på väg tillbaka till sin hemstad för att ta livet av sig. Han har precis fått veta att hans vuxna dotter har gift sig utan att han var bjuden till bröllopet, han har blivit lämnad av sin hustru, han har inte längre någon chans att bli något stort inom baseball och han känner att allt är på väg att gå åt skogen - så han har inget alls kvar att leva för, tycker han. På sin färd till hemstaden krockar han med en lastbil, flyger ur sin bil och landar i skogen. Medtagen och omtöcknad börjar han promenera till sin hemstad för att slutföra det som han har tänkt sig att göra - men redan här är han förmodligen på gränsen mellan liv och död, och egentligen går han nog inte alls iväg någonstans utan han ligger där han ligger, utkastad ur bilen.

Väl framme i hemstaden letar han upp sitt barndomshem. Där träffar han helt oväntat sin mamma som varit död i åtta år men som stökar runt i huset som om ingenting har hänt, och hon tar honom med på en rundtur hos olika människor som han behöver möta innan han fattar sitt beslut - leva eller dö. Han tänker också igenom situationer då mamman har stått upp för honom, situationer då han inte har stått upp för sin mamma, och försöker komma till ett avslut med sin mamma trots att det ju är åtta år för sent. Charley får svar på frågor kring mammans och pappans förhållande, saker som han länge har försökt att förstå och på sätt och får han också insikt i varför han själv har handlat som han har gjort, valt det som han har valt.

Man skulle kunna säga att den här bokens budskap går i linje med de två böcker som jag tidigare har läst av Albom och som sagt, budskapet i sig är väl inget att ha invändningar emot - men jag tycker att Ge mig en dag till skriver läsaren på näsan lite för mycket. Det finns liksom inte utrymme för egna funderingar eller tillfälle att stanna upp och tänka till, utan det bara rullar på. Rätt ytligt berättat, dessvärre.

(Bild från förlaget.)

Studentdags!

Idag har vi firat mittentösens student och det har varit fantastiskt roligt!

Något osportsligt började studenterna smygskråla "För vi ska ta studenten..." när de satt sig tillrätta i bänkarna i kyrkan, och det var lite oväntat eftersom ceremonin inte alls hade börjat - och jag fick bråttom att studera kyrkans arkitektur och tänka på allt utom att det var examensdags i kyrkan för att jag visste ju att en av de där skrålande ungarna var min, och den ljusnande framtid är hennes och allt det där, och man kan ju inte börja böla innan studentfestligheterna ens har börjat... Eller hur!? Sen var det lugnt och jag var förberedd på att jag skulle bli lika sentimental som alltid vid avslutningar.

Eller, det var lugnt ända till dess att stipendieutdelningen började. Då blev jag väldigt rörd igen, eftersom min vitklädda studentska blev uppropad för att ta emot tre stipendier! Bästa närvaro (av programmets elever), bästa betyg (av programmets elever) och bästa projektarbete. Föräldrastoltheten svällde nästan över, och jag har inte riktigt fattat än hur duktigt hon har jobbat de här tre åren!

Sedan blev det flakåkning för studenterna, mottagning hemmavid för närmaste släkten och nu har vi precis slagit oss till ro efter dagens strapatser. Nästan. Studentskan själv håller på med det sista i sitt nya rum för i helgen kommer den lilla valpen hem. Längtan! ;-)

Sommaren jag blev vacker, av Jenny Han

Jag hade inte särskilt högt ställda förväntningar då jag började läsa den här boken. Jag hade inte läst något om boken, inte bläddrat i den, inte läst om den hos förlaget... Jag tog den mest bara för att den låg högt upp i högen av olästa böcker och jag behövde något att läsa mitt i natten då hostan höll mig vaken. Och det visade sig vara ett bra val!

Isabel, kallad Belly, är bokens huvudperson och hon ska tillbringa sommaren på samma sätt som hon alltid gjort. Hon ska bo tillsammans med sin mamma och äldre bror Steven i mammans barndomsväns sommarhus. Mammans barndomsvän heter Susannah och även hon har två barn; Conrad och Jeremiah som är några år äldre än Belly. Somrarna i huset vid stranden har alltid varit viktiga för Belly men redan när de anländer till huset på sommarens första dag märker hon att saker och ting kommer att bli annorlunda. 

När Belly hälsar på Conrad och Jeremiah den där första dagen märker hon att de helt oväntat ser på henne med intresse, som om de tittade på en snygg tjej - inte som den där extra lillasystern som alltid har hängt dem i hasorna. Om det bara vore det som vore grejen med boken, det där att det plötsligt blev lite tonårskärleks mellan Belly och någon av hennes barndomskompisar, då skulle det här ha varit vilken dussinberättelse som helst. Men det är inte så enkelt som att Belly väljer en av grabbarna och så blir det en sommarkärleksberättelse. Långt ifrån.

Genom boken ges hela tiden tillbakablickar till sommaren då Belly var tretton år, nio år, elva år, och så vidare. Det ger en bakgrundshistoria som förklarar och ger förutsättningar för vad som pågår den här sommaren då allt som alltid varit plötsligt ska förändras. Visst blir det en kärleksberättelse, men kanske inte på ett sådant där problemfritt sommarromantiskt sätt. Det trasslar och har sig, och det allra bästa är att man som läsare hela tiden är med på vad som ska hända; vad som måste hända - eftersom man känner Belly så väl och vet så mycket om vad som försiggår i de båda familjerna. Och kärleksberättelsen är inte det centrala, utan mer en del av en helhet kring det där att acceptera förändringen, att acceptera vuxenlivet.

Att bli nästan vuxen innebär inte bara att få uppleva en sommarförälskelse, utan det innebär också att man får en inblick i ett vuxenliv som inte enbart innebär sommarlycka, utan också sorg och uppbrott. Det finns saker som gör ont att hantera, men som man måste ta itu med och acceptera. Belly blir inte bara vacker den här sommaren - hon kliver också in i de vuxnas värld och även hon känns som en förvirrad besökare så är det den världen hon måste lära sig att bo i.

Jag gillar verkligen den här boken!

(Rec.ex. och bild från förlaget.)

Självförtroende! - nytt försök

Jamen, vad mer finns att säga:

[Här låg en gång en filmsnutt.]

Ja, det som finns att säga är tydligen: Filmen är bortplockad från youtube. Jag begriper inte riktigt vad som inträffat då det står "Brott mot användarvillkoren" - jag trodde att det var en mamma som filmat sin dotter och sedan lagt ut det, men kanske var det inte så enkelt? Kanske var det någon annans dotter; någon som inte ville ha sitt barn på youtube? Eller vad kan annars ligga bakom den där förklarande frasen?

Nytt försök
Och nu fanns det åter utlagt på youtube:

Anmälningar droppar in...

I skrivande stund är det 23 glada bokbytare som står på min lista. Kul!

Jag har som bekant inget krav på att man ska ha en bokblogg för att vara med - men som ni ser i "regelverket" tycker jag att man ska ha en aktiv blogg. Det gör det hela roligare för alla deltagare, som ju surfar runt och läser lite här och lite där under bytets gång. De som inte är så aktiva med sin blogg nu, kan alltid öka på sin inläggstakt lite för att sedan återkomma till ett kommande byte. Man kan dock alltid fråga sig vad en "aktiv blogg" innebär, och det är svårt att dra en exakt gräns. Kommentar?

Sommarlovet närmar sig...

och det går alldeles galet fort. Just nu skulle det behövas en nödbroms, tycker jag. Någon har stulit dagar av mig! ;-)

Studentskan har hittat sig en klänning och ett par passande skor, äntligen. Igår, faktiskt. Det är klänningsdag på fredag, så det var på håret. Nu ska vi bara se till att hon fastnar på några kort också, den där dagen då hon kommer att vara så tjusig! ;-)

Jag har läst ut två böcker medan jag har gått på sparlåga. Den ena är Lilla hjärtat av Sophie Hannah, en bok som jag fick för evinnerliga tider sedan men som jag tappade bort mig i då jag hade läst nästan halvvägs och så hittade jag inte tillbaka igen - förrän nu. Den andra är Sommaren jag blev vacker av Jenny Han. Den är sprillans ny och riktigt bra.
Inlägg om böckerna kommer! ;-)

Idag fick jag ett tävlingstips i en kommentar. Det är Bokhunger som lottar ut en bok som passar för alla i lågstadieåldern. Boken ser riktigt fin ut, så passa på att besöka hennes blogg och tävla om Frökens nya klass.

Sommarskönt bokbyte!

Ett engångsbyte för den som tycker om att läsa och vill skicka ett par pocket till en person - samtidigt som man tar emot ett par pocket från en hemlig och helt annan person än den som man skickar till.


Grundförutsättningar:
* Alla som har en aktiv blogg och postadress i Sverige kan vara med. Aktiv blogg = en blogg där det publicerats inlägg hyfsat regelbundet under en tid.
* Vi använder postens gröna förfrankerade påsar, storlek L. Påsen ska vara välfylld då den postas.
* Du får inte ha misskött dig i ett tidigare byte.

I påsen ska du plocka ner:
* En pocketbok som du valt ut för att du själv tycker väldigt mycket om boken. Boken ska vara i skick som ny om den inte är sprillans ny. Hundöron, uppbrutna ryggar, fläckar, skrynkliga blad och klotter - glöm det.
* En pocketbok som du valt ut för att du tror att mottagaren kommer att gilla boken. Boken ska vara i skick som ny om den inte är sprillans ny. Hundöron, uppbrutna ryggar, fläckar, skrynkliga blad och klotter - glöm det.
* Något alldeles väldigt somrigt och trevligt!
* Ett brev, i vilket du förklarar din tanke med valet av dessa två böcker och den där somriga saken. Inget komplicerat, bara någon rad! (Sen får du fylla på med hur mycket du vill i det där brevet.)
* Fyllnadsmaterial för att påsen ska bli ordentligt full. Till exempel karameller, penna, te, anteckningsblock, kaffe, eller vad du nu kan hitta på som passar din kassa, inte spräcker påsen och som - viktigt! - glädjer din mottagare.

Tider att hålla reda på:
* Anmälan stängs den 15 juni. Du anmäler dig via mejl till mig: enbokomdagen[at]hotmail[punkt]com. I anmälan ska följande finnas: ditt namn, din adress, ditt bloggnamn + bloggadress (länk!). Om du har deltagit i något av mina byten tidigare: lägg till vem du har skickat till de senaste två gångerna!
* Du får mejl om vem du ska skicka till senast den 18 juni. Då besöker du din mottagares blogg för att berätta att du existerar. Underteckna med "Hemliga bokvännen" eller liknande och glöm för all del inte att kommentera anonymt...
* Du ska skicka din gröna påse senast den 30 juni. Då du har fått din påse berättar du det i din blogg. Tacka ordentligt för det som du har fått och lägg lite extra vikt vid att presentera böckerna - det här projektet är ju också ett stort boktipsande!

Detaljer:
* Det namn och de adressuppgifter som du får tillgång till via bytet hanterar du med försiktighet. Respektera din bokväns integritet.
* Du behöver göra två special-inlägg på din blogg med anledning av bytet. Ett inlägg där du berättar om dig själv och böckerna i ditt liv, och ett inlägg där du hjälper din bokvän att hitta rätt sorts fyllnadsmaterial till din påse. Mer info kommer, så glöm inte bort att läsa den här bloggen då och då!

Varmt välkommen med din anmälan!

Är man för sjuk för att jobba...

så är man för sjuk för att blogga, brukar jag vanligtvis tycka - men nu känns det som att jag har varit hemma från jobbet alldeles oherrans länge för att kunna låta bli att krafsa ner lite text här i bloggen, och eftersom det faktiskt kliar hemskt mycket i skrivarfingrarna kommer jag inte att kunna låta bli att göra ett par inlägg till idag, tror jag. Och nu är jag nog faktiskt snart piggelin igen.

;-)

Fånge i hundpalatset, av Martina Haag

Jag har skrattat mycket åt Martina Haags tidigare kåserisamlingar - Hemma hos Martina och Martina-koden - och jag tycker också att det är som kåsör eller krönikör som Haag gör sig allra bäst. Hon har som bekant skrivit ett par romaner också. Underbar och älskad av alla tyckte jag var något så när hyfsad, medan I en annan del av Bromma kändes som ett förargligt bottennapp.

Haags kåserier, betraktelser och krönikor brukar jag dessutom tycka bäst om då jag får lyssna på dem. Det känns som att det blir rätt rytm och tonfall över allting, då Haag själv läser. Den här gången är jag lite kluven till det jag hör. Många av texterna är bra och roliga, och det finns en underhållande twist eller slutpoäng precis som jag förväntar mig. Men några gånger känns det som att jag inte riktigt hänger med; jag fattar inte att texten är slut förrän nästa text kommer igång. Jag missar något där på slutet, känns det som.

Som jag nämnde tidigare lade sextonåringen beslag på den här cd-boken innan jag ens hade hunnit börja lyssna på den. Boken försvann upp till hennes rum och så kom hon då och då fnittrande och bara måste få berätta något roligt som hon hade hört, medan jag tvingade henne att hålla tyst för att hon inte skulle få förstöra överraskningseffekten för mig... Enligt sextonåringen är hela boken bra rakt igenom och Martina Haag är alltid rolig. ;-)

Det som jag gillar är det där vardagliga som skruvas till lite grann, precis så att man inte vet om man ska tro på det eller inte. Så att det börjar gnaga lite; kan det verkligen ha hänt...? Och jo. Det har tydligen hänt. Så nu vet jag att jag verkligen inte ska ge mig i kast med att äta ett kilo kött på restaurang för att få en ful t-shirt som minne och att jag inte ska förvara proteinberikat jakthundsfoder där råttor kan komma åt det. Jag ska aldrig heller få för mig att vaxa benen en halvtimme innan jag ska gå på bröllop och jag ska vara riktigt uppmärksam då jag tankar vår dieselbil. Man lär sig något nytt varje dag. ;-)

(Rec.ex. och bild från förlaget.)

Nästan ute ur feberdimmorna konstaterar jag...

* att jag inte skulle ha gått till jobbet i torsdags. Det var korkat, eftersom jag var febrig och eländig redan då. Jag fick bittert ångra det.

* att det går en hel del på teve om dagarna. Jag har tittat på en massa fastigheter som är till salu - dessvärre ligger de alla i Storbritannien och kostar way too much - men jag skulle ha kunnat flytta redan i morgon dag till ett av de där ställena. Jag har också sett reklam för något försäkringsbolag som kommer och sjunger för en, då man har kört i diket. Det känns tröstande och jag skulle gärna se att det inträffade i verkligheten om jag någon gång skulle braka ner i diket när jag kör bil. Kanske skulle jag lättare acceptera det där med att lägga en hel massa tusenlappar på att laga skadad bil då?

* att det var hur bra som helst att just en fjortonårig sångtalang vann Talang 2010 igår. Hon kändes väldigt äkta och verkar besitta en drivkraft som få.

* att det är väldigt trevligt att vovven inte propsar på att få gå ut hela tiden när matte ligger däckad i soffan. Insiktsfull och förstående liten vän, som nöjer sig med färre promenader en sådan dag.

* att bloggägaren här snart är tillbaka med full styrka. Snart. ;-)

Dagens!

Dagens snorigaste: Jag. Det är liksom igenkorkat från nästippen till slutet av hjärnan någonstans. Och feber på det. Riktigt dålig tajming! ;-(

Dagens läsning: Nämen, det har inte hunnits med. Men kanske hinner jag en hel sida i min bok innan jag slocknar. Om jag har tur! ;-)

Dagens teve: Två avsnitt Criminal Minds, lite smått dimmiga. Fortfarande som nytt, dock! ;-)

Dagens sötaste: Vovven som ligger under fåtöljen och skäller i sömnen. Hans skall i sömnen låter som valpbjäbb. Helt oemotståndligt. Man bara stannar upp och lyssnar!

Dagens flitigaste: Maken målar huset. Väldigt ambitiöst! Och snyggt blir det. Jag målar inte - jag är hejaklacksledare.

Dagens muskler: Tillhör mittentösen, som bar upp resten av mitt kolijox från arbetsrummet till mitt nya rum - och som dessutom har burit sina egna pinaler utan att knota.

Dagens mest kreativa: Minsta tösen köpte en klänning på second hand någon gång under dagen. Då jag kom hem från jobbet hade hon redan hunnit sy om den. Raskt! ;-)

Dagens överraskning: Kommer imorgon, för stora tösen. Det är då hon inser att hon flyttat hem över sommaren, men inte kommer fram till sitt rum för allt - händelsevis mina pryttlar - som står i vägen! (Men det finns en solsäng i förrådet och den går säkert bra att sova på, till dess att det är fri väg igen!)

Dåligt minne har sina fördelar

Jag kan känna att det faktiskt finns en uppenbar fördel med att ha så risigt minne som jag har. Nu håller jag och mittentösen på att kolla igenom Criminal Minds igen, för vilken gång i ordningen minns jag inte - men det är inte bara andra gången vi ser serien utan kanske snarare fjärde gången, eller så. Hur som helst; det jag vill komma fram till är att jag inte minns vad som ska hända i de olika avsnitten, trots att jag ju borde veta eftersom jag garanterat har sett det förr. Men det gör jag alltså inte - och hur bra är inte det!? Det känns rentav rätt ekonomiskt! Fast det hindrar inte att jag ändå kommer att vilja köpa boxen med fjärde säsongen (som jag i vanlig ordning inte har sett då den gick på teve)... Den är bara för dyr ännu.