Loppislördag med få fynd

Idag har jag varit på storloppis. En halvtimmeslång (!) kö in till själva loppisen, många försäljare, oändligt mycket pryttlar och ändå inte så många saker som jag ville bära hem. Jag hittade ett inbundet exemplar av Anna Janssons Först när givaren är död för 30:-. Hyfsat bra pris och tillräckligt bra för mig som inte har läst boken.  ;-)

Matchstick Men som dvd fick jag också med mig hem i utbyte mot en guldpeng. Jag har sett den förr, men när jag häromhelgen fick för mig att vi skulle se den tillsammans, jag och tjejerna, var filmen - som jag har haft på vhs - omöjlig att hitta igen här hemma. Offerlamm till feng shui-gudarna, förmodligen. Ja, hur som helst: vi såg den ikväll, och den var fortfarande rätt bra men fortfarande oerhört långsam.



Sen var det mest ögongodis. ;-)

Himlen börjar här, av Jandy Nelson

När jag ändå snokade rätt på Gilla böckers hemsida, för att be om ett exemplar av Här ligger jag och blöder, tog jag mig en titt på förlagets övriga utgivning och hittade Himlen börjar här som verkade lite intressant.

Boken handlar om sjuttonåriga Lennie som alldeles nyligen och helt oväntat har förlorat sin äldre syster Bailey. Systrarna har i princip alltid bott hos sin mormor, ända sedan mamman lämnade dem där med förklaringen att hon inte orkade med föräldraskapet längre. Minnena efter mamman är vaga, och systrarna har alltid haft gemensamma fantasier om var mamman är och vad hon gör. Fantasierna har oftast handlat om mammans äventyrliga liv och hur hon flackar från plats till plats utan att kunna stanna kvar någonstans. När Lennie så småningom börjar röra i systerns saker inser hon att Bailey har letat systematiskt och intensivt efter systern i flera månaders tid, utan att tala om det för henne. Sorgen och saknaden blir ännu tyngre att bära, när Lennie förstår att Bailey höll på att skapa en ny tillvaro för sig och pojkvännen Toby.

Mitt i allt elände möter Lennie Joe, en nyinflyttad kille som vänder upp och ner på Lennies liv. Det slår gnistor mellan Lennie och Joe, och om det inte vore för det irrationella, destruktiva som Lennie dras med i, i sin djupa sorg efter systern - ja, då vore kärleken fulländad. I stället blir det ytterligheter och desperation som präglar tillvaron, och det är så intensivt att man nästan kan ta på känslorna som boken förmedlar.

Genom hela boken finns handskrivna små dikter eller tankar, som det är alldeles uppenbart att Lennie har skrivit i sitt sorgearbete. Intill varje text finns en notering om var texten är upphittad, men inte förrän boken är nästan slut får man veta hur det kan komma sig att de här lapparna alls finns kvar. Jag tar mig friheten att lägga in en dikt, bara för att ge ett smakprov:

Någon från Baileys dramagrupp
skrek bravo i slutet av begravningsceremonin
och alla reste sig och
började klappa
Jag kommer ihåg att jag tänkte
att taket skulle blåsa bort
av åskan från våra händer
att sorgen var ett rum fyllt av
hungrigt, desperat ljus
Vi klappade för nitton år
i en värld med Bailey
och slutade inte fastän solen gick ner,
månen steg upp och alla människor
strömmade in i vårt hus
med mat och våldsam förtvivlan
Vi slutade inte klappa förrän i gryningen
när vi stängde dörren
efter Toby
som gick sin sorgsna väg ensam
Jag vet att vi måste ha gått därifrån,
tvättat oss, sovit och ätit,
men jag minns det som att vi stod där i veckor,
mormor, morbror Big och jag
och stirrade på den stängda dörren
med ingenting i våra händer
mer än luft.

(På ett notpapper i blåsten på Main Street.)

Jag tycker om att Lennies familj och vänner är kreativa människor. De ägnar sig åt musik, de skriver, spelar teater... De läser, och Lennies exemplar av Svindlande höjder är fullt av anteckningar i marginalen, hundöron och skavanker som visar att boken har lästs om och om igen. Genom sin berg- och dalbaneliknande kärlekshistoria med Joe refererar hon ofta till kärlekspar i litteraturen och jämför med dem. Jag tycker om alltihop det där!

Jag tycker också om hur Lennie när hon jämför sig med systern, går från att tänka på sig själv som den lilla ponnyn som travar efter den ståtliga tävlingshästen till att tänka att hon själv också är en tävlingshäst med fina talanger och ett alldeles eget värde.

Man skulle kunna säga att det är en förutsägbar historia eftersom slutet är lyckligt - men det struntar jag i. Det är en bok att leva sig igenom och det måste få finnas lyckliga slut även om allting har varit nattsvart!

Läs boken! ;-)

(Bok och bild från förlaget.)

Lila onsdag med Valpen

Idag har jag burit lila. Såklart. Det gick inte att göra något annat. Jag har sett det här klippet:



Och så har jag sett uppropet om att låta den 27 oktober bli en dag då man bär lila för att visa sitt stöd för HBT-personer. Lila, alltså. Självklart.

Valpen tränas för fullt för att bli en glad liten vovve som inte hälsar på sina medmänniskor med att skälla ut dem. Det är inte fullt så enkelt som det låter. Han har en grov basröst, den lilla rackaren - och han har en tendens att skälla på folk som vill hälsa på honom. Här hemma har vi tränat bort det genom att vi har gett besökare instruktioner om att ignorera honom då de kliver in genom ytterdörren. Det har funkat finemang! Valpen vet att det inte är någon idé att ge besökarna någon uppmärksamhet, för de är ju så ointresserade av honom. Det är knivigare på bortaplan! Men vi (jamen, det är klart att vi hjälps åt även om det är mittentösens hund) ligger i hårdträning och besöker olika ställen, för att få många tillfällen att lära Valpen att det alltid är bättre att hålla tyst än att skälla.

Idag snabbtränade vi inne i djurbutiken. Det gick bra. Ett endaste ynka vovv till en man som uttryckte sin beundran över Valpen skönhet. Sen kissade Valpen på en bur och tackade för uppmärksamheten. Jag torkade upp pölen medan jag helt lögnaktigt försäkrade djurbutiksexpediten att jag inte skämdes ett enda dugg. Hon tröstade mig genom att ge mig en eloge för att jag alls hade talat om att Valpen hade pinkat en skvätt. "Du skulle bara veta hur många som bara smiter!", sa hon. Att man har samvete..! Det är väl bara att bita i det sura äpplet, erkänna och torka upp! Värre än så blir det ju inte.

Och hur går det, alla pocketbytare? Har ni svarat på frågorna, som finns här och här? Om inte, se till att göra det! Det är ganska obligatoriskt, kan man säga... ;-)

För lite hallelujah moments...

Det har mest bara varit jobb, jobb, jobb och alldeles för lite hallelujah moments på sistone. Det märks på många sätt, men exempelvis märkte jag det i morse när jag insåg att jag hade glömt börsen hemma och var utan lunchpengar. Egentligen glömde jag börsen redan igår kväll, i den andra bilen - och det förklarar kanske varför jag inte fick med mig den i morse heller.

Sen visade det sig när jag körde hem utan att plocka med mig Vovven. Det blev en extra mil på vägen hem när jag kom ihåg honom och fick vända om, men nu är han hemma, belåten, och lyckligtvis inte medveten om att han blev bortglömd.

Det är väldigt mycket tungandat också, och jag är så trött om nätterna (kanske inte så konstigt) att jag inte orkar kliva upp för att medicinera. Sen får jag puffa på som en annan galning om dagarna och blir inte så lite skackelhänt, irriterande nog. Men nu ska jag göra en rejäl insats inför natten, så kanske den onda cirkeln bryts... ;-)

Och traven med jobb minskar inte. Förhoppningsvis gör den det så småningom.

Så. Alldeles för lite hallelujah moments. Då får mästaren själv träda in och bjussa på lite Hallelujah:



Färdiggnällt för idag. Over and out.

Partners!

Pocket & Påhitt har en liten twist, nämligen den att man blir tilldelad en bytesvän som man skickar ett brev till och tar emot ett brev från. Annars brukar det vara så att man vet vem man ska skicka till, men inte vem man får från.

När jag parade ihop bytesvänner kikade jag på flera saker. Jag ville skapa helt nya par, alltså par som inte tidigare haft med varandra att göra via mina byten. Jag försökte hitta någon slags gemensam nämnare; kanske i typ av blogg, yrke, ålder, boksmak eller liknande - något ytligt. Och jag ville försöka hitta personligheter som antingen matchar varandra med många likheter eller som är olika varandra... Hur jag har lyckats? Det har jag inte en susning om! Jag tror att paren är helt nya och jag tror att det finns någon gemensam nämnare överallt. Och så hoppas jag att alla par antingen finner varandra tack vare alla likheter och därför har lätt att pricka rätt eller antar utmaningen att förgylla livet för någon som är väldigt olik en själv...

Så här parade jag ihop deltagarna:

Matildas läshörna med Addes bokblogg
Min hylla med Lycka kan vara en ton som klingar i vardagen
Lilla Anna läser/Lilla Anna pysslar med Ellisons blogg
enligt O med Toffsan
En och annan bok / En översättares stickliv med Ulliga, gulliga saker
Mormormu med Tekla Maräng
Kerstins krumelurer med Alla saker
Malins hörna med Världen enligt Audrey Fenn
Moa på Textappeal med Alices och Lyras bokhylla
Camillas blogg med Fröken S på Massor av ord
Life is like a box of chocolates med Jag är...
Addikoko med Hannas hörna
Och dagarna går... med the week never starts around here
Boksnoken med Ett hem utan böcker
Ango med Deliquate
Barnboksbloggen med Helenas hem
What you Readin med Boktokig
Samtidigt hos Helena med Hyllan
Bokstunder med Boktimmen
Mitt liv, i text och bild med Ejmis
Om böcker som jag hunnit läsa med Hellre barfota än boklös
En full bokhylla är en rikedom med Min bokblogg
Tidningsida med Cinnamon books

Så, vad tror ni? Nu måste ni plocka upp bloggarna sida vid sida och ge mig en kommentar om hur ni tror att de kommer att finna varandra! ;-)

PS! Kom ihåg att somliga bloggare finns på två ställen - det är inte konsekvent länkat så här ovan. Men i tidigare publicerad deltagarlista finns alla bloggar med!

Bokcirkelträff!

Nyss hemkommen från bokcirkelträff - en väldigt givande sådan! Vi träffades ute i obygden (jaja, vi bor i obygden allihopa, men värst ute i obygden var vi idag) en akademisk kvart efter utsatt tid. Värdinnan hade kokat en suveränt god fisksoppa som jag gissar att vi allihopa kommer att servera varianter på hemmavid inom den närmaste framtiden. Pollykaka till efterrätt - gott! ;-)

Till den här gången hade vi läst Dödssynden eller To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Den som har läst min blogg en tid och dessutom har minnet med sig, vet att jag har läst den för ett tag sedan och skrivit om boken här. Lagom till vårt beslut att läsa boken släpptes en nyutgåva i pocket, och det var ju vältajmat!

Vi pratade en hel del om bokens struktur; att man efter att ha läst baksidestexten kanske förväntar sig mer action än vad som verkligen blir av - men att det kanhända är ett tidstypiskt drag i boken. Vi jämförde med svenska deckare från sextiotalet och hur stillsamma de är jämfört med dagens topplistedeckare som ju ofta är actionfyllda från pärm till pärm. Lite smått oeniga var vi kring det där med tempot i boken. Jag tyckte mycket om att det gick sakta; att händelseförloppet fick ta sin tid och det kändes som att boken växte i kvalitet ju längre man läste. Någon annan blev frustrerad över att inte blev mer än det blev; hon kände sig lite snuvad på konfekten och hade gärna sett en rejäl urladdning i boken.

Vi pratade också om pappan i boken; advokaten Atticus, och jag nämnde min fundering kring den där kommentaren som finns i boken om att han ska ha brister i sitt sätt att vara far och vari de där bristerna i så fall finns. Ett sätt att tänka kring den saken skulle kunna vara att han faktiskt utsätter sina barn för farligheter i och med att han agerar så som han gör då han får uppdraget att försvara den svarte mannen som står anklagad för våldtäkt på en vit kvinna. Han hade kunnat välja att inte engagera sig i rättegången på det sätt som han engagerar sig, och då hade barnen inte hamnat i skottgluggen för hatet. Fast, hade han inte engagerat sig så som han gjorde, då hade han inte varit sann mot sig själv och det hade varit ohållbart. Det fanns inget val, när det kommer till kritan.

Jag minns att jag såg alltihopa framför mig då jag läste boken, och det tycker jag är ett exempel på lyckad gestaltning. Jag såg Scout ränna omkring på sina pinniga ben med knotiga knän, lite oskuldsfullt uppnosig och med en självklar känsla för rätt och fel. Sydstatstypiska trähus med verandor, skuggande träd, dammiga grusvägar och ett äventyr som väntar bakom varje vägkrök. Ja, ni vet... ;-)

En bokcirkelkollegas pappa hade nämnt att han sett filmen och att den var bra. Filmen? Jomenvisst! Den finns på dvd under namnet Skuggan över södern, inspelad 1962 med Gregory Peck som Atticus. Hm... Någon som har sett den och har en uppfattning om den håller än idag..?

Boken håller absolut än idag, och har du inte läst den tycker jag att du ska göra det. Det är en klassiker; en sådan som man läser och minns med glädje.

Här ligger jag och blöder, av Jenny Jägerfeld

Den här boken har jag sett kommentarer om lite här och var bland bokbloggare den senaste tiden, och man kan säkert ta det som ett exempel på hur bokbloggare bara följer strömmen och är gruppkramare - men jag blev i alla fall så pass nyfiken att jag hörde av mig till förlaget för att höra efter om jag kunde få ett exemplar. Det fick jag, och nu har jag läst boken.

Boken handlar om Maja, som bor mestadels hos sin pappa men varannan helg hos sin mamma. Maja är sisådär sexton år, har stålhätteskor, svarta kläder, punkig frisyr och ett självskadebeteende. När Maja råkar såga av sig sin vänstra tumspets under en skulpturlektion antyder alla i omgivningen att det kanske inte var en olyckshändelse, och Den Stora Oron över Majas välbefinnande drar igång på alla fronter. Lyckligtvis - för Maja - ska Maja själv iväg till mamman över helgen och det innebär lite lugn och ro från alla omsorger.

När Maja anländer per tåg till mammans stad, blir hon inte mött på perrongen av mamman. Det blir hon alltid annars. Maja väntar ett tag och tar sig sedan till mammans hem för egen maskin. Där finns heller ingen mamma. I hemmet ser det inte ut som det brukar och intuitivt begriper Maja att något är galet. Mamman fungerar med exakt regelbundenhet och det är alldeles för många avvikande detaljer för att Maja ska kunna tro att mamman bara är ute en liten stund. Redan här undrar jag om mamman vet om hur mycket Asperger hennes beteende verkar som och det visar sig så småningom att hon inte hade en aning.

Eftersom Maja är den som hon är och har den relation som hon har till sin pappa, ringer hon inte till pappan för att få hjälp. Hon använder sig av sina egna kanaler; kollar pappans mejl, kollar pappans facebook, kollar mammans mobil... Hon snokar, så som hon är van att snoka för att få reda på något. Hon blir inte mycket klokare, men hon hamnar till sist på ett mycket surrealistiskt party inne i grannens villa - och det visar sig vara en slags öppning till problemets lösning även om det verkligen inte ger något just då.

Jag tycker väldigt mycket om hur författaren låter mig lära känna Maja utan att skriva ut allting. Det finns mycket mellan raderna och jag tycker om att se en helhetsbild av Maja sakta växa fram genom boken. Jag gillar att perspektivet vrids en aning så att det visar sig att det, i alla fall den här gången, inte var Maja som hade gjort något eller var den som var skyldig till något. Man förstår att det brukar vara Maja, annars.

En annan sak som jag tycker om, är vänskapen mellan Maja och Enzo. Den känns alldeles rätt, och den skildras med de nyanser som krävs för att man ska begripa hur mycket rätt och hur viktig den är. Och den förvandlas inte till en kärleksrelation. Det är inte den sortens vänskap.

Det finns ännu fler saker som jag gillar. Jag tycker om språket i boken. Det är inte tillrättalagt eller förenklat på något vis. Om det är så att Justin Case säger att han heter så som någon slags flirt till Justin Case, då gillar jag det också. Och är det så att det eldas majbrasa vid Vinterviken som en liten hälsning till Vinterviken, då gillar jag det lika mycket.

Äh. Jag gillar boken. Läs! ;-)

(Bild och bok från förlaget.)

Pocket & Påhitt-deltagare har fått partners!

Alldeles nyss har jag skickat ut mejl till alla Pocket & Påhitt-deltagare. I mejlet finns uppgifter om vem som man ska byta brev med. När jag parade ihop alla anmälda försökte jag hitta en passande partner till varje blogg, och jag hoppas att det på många håll kan finnas mer eller mindre uppenbara gemensamma nämnare. Somliga av dessa gemensamma nämnare är rena likheter men ändå tydliga olikheter... Så, bekanta er! ;-)

Och för att göra det en liten aning lättare för bokvännen, ser jag gärna att alla deltagare besvarar samma frågor som "prasslarna" ska besvara:

* Vilken genre eller författare gillar du bäst?
* Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
* Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?
* Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?
* Annat litterärt, värt att veta..?

* Vad äter du för godis?
* Naturgodis - ätbart eller inte..?
* Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?

* Hobby?
* Favoritfilm?
* Favoritmusik?
* Stjärntecken? Favoritfärg?
* Samlar du på något?

Och så uppmanar jag alla att kika igenom regelverket ännu en vända, för att friska upp minnet kring vilka förutsättningar som gäller för bytet! ;-)

Lite feeling... ;-)

Idag till lunch: Risgrynsgröt, kanel och socker - och med mjölk. (Ja, jag vet. Ont i magen!) Färdigkokt "helgskinka" från Ica som jag inte kunde låta bli att griljera juligt...
Lunchefterrätt: Satsumas.
Krafs att pillra i sig efter middagen: Juleskum. Julmust. Och det står en burk pepparkakor i skåpet.

Det har också landat ännu ett julmagasin i butikerna: Juljournalen, som verkar vara ett påhitt från Hemmets Journal. Frestande. ;-)

Annat, avsett för intresseklubben:

* Mina tonårstöser skämdes bara lite för mig idag, på bokhandeln, då jag ogenerat mobilfotade alla intressanta pocketböcker jag kunde hitta. Det är bokcirkel imorgon... ;-)

* Jag har handlat många par nya strumpbyxor idag. Det beror på att jag en dag, här i veckan, var tvungen att göra en sån där galen morgon som mest liknade en karikatyr på stressad morgon, då jag drog på mig strumpbyxa efter strumpbyxa bara för att konstatera att varendaste en var oanvändbar. Och så gick jag till jobbet i leggings till kjolen med strumpor ovanpå och såg ut som om jag hade långkalsonger och sockar på mig, och jag hade inte ens förstånd att skämmas över det. Snart ser jag ut som en äkta baglady men har jag tur kanske någon tror att det är ett uttryck för min kreativitet.

;-)

Bokbytesfrågor för prasslare!

För att underlätta för hemliga bokvännen tycker jag att du ska göra ett inlägg i din blogg där du sammanfattar din boksmak, nämner något om din smak angående karameller, snacks, kaffe och te, samt ger en fin hint om vilken slags överraskning du skulle uppskatta!

* Vilken genre eller författare gillar du bäst?
* Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
* Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?
* Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?
* Annat litterärt, värt att veta..?

* Vad äter du för godis?
* Naturgodis - ätbart eller inte..?
* Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?

* Hobby?
* Favoritfilm?
* Favoritmusik?
* Stjärntecken? Favoritfärg?
* Samlar du på något?

Och: Läs regelverket en gång till, så att du kommer ihåg förutsättningarna! ;-)

24 mejl är skickade!

Det betyder att alla Pocket & Prassel-deltagare nu kan börja snoka rätt på allt som bara går att snoka rätt på om den bokvän man har fått!
Jag ser gärna att alla deltagare lämnar en trevlig men anonym hälsning hos sin bokvän! Anonym för att förbli hemlig till dess att bytet är avslutat - då avslöjar man sig. Många uppskattar gissningsleken som uppstår, och jag har märkt att den där gissningsleken har avancerat så att många försöker lämna mer eller mindre kryptiska ledtrådar i sina brev för att leda sin bokvän på rätt väg (eller villovägar...)!

Alltså är det dags att se över sina kommentarsinställningar så att man tillåter anonyma kommentarer en tid framöver! ;-)

Jag är på gång med frågor att besvara för att hjälpa den hemliga bokvännen på traven! Kommer snart!

Pocket & Påhitt-deltagare

Alla deltagare i Pocket & Påhitt, utan någon som helst ordning:

Boktimmen
enligt O
Tidningsida
Addikoko
Matildas läshörna
Tekla Maräng
Cinnamon Books
Och dagarna går...
Addes bokblogg
Vikariens vardagliga vedermödor, som även finns här: Toffsans texter
~~ejmis~~
Min bokblogg
What You Readin?, som även finns här: Miss E's blogg
Life is like a box of chocolates
Angos bok- och filmblogg, som även finns här: Angos dagar
Bokhyllan, som även finns här: Deliquate
En full bokhylla är en rikedom
Kerstins krumelurer
the week never starts around here
Hyllan
Världen enligt Audrey Fenn
En och annan bok, som även finns här: En översättares stickliv
Mormormu
Hannas hörna
Lilla Anna pysslar, som även finns här: Lilla Anna läser
Alices och Lyras bokhylla (Två skribenter som deltar som en person. ;-) )
Boktokig
Ellisons blogg
Hellre barfota än boklös
Alla saker, som även finns här: Smaskens
Ett hem utan böcker
Massor av ord, skribenten Fröken S
Malins hörna
Om böcker som jag hunnit läsa
Helenas hem
Jag är...
Mitt liv, i text och bild
Textappeal, skribenten Moa
En stund på jorden, som även finns här: Lycka kan vara en ton som klingar i vardagen
Boksnoken
Bokstunder, som även finns här: Foton och livet
Ulliga, gulliga saker
Barnboksbloggen
Samtidigt hos Helena
Camillas blogg (Camilla! Det här är din blogg, eller hur? Kolla mejlen!) Kollat och klart!
Min hylla

Kolla att länkarna funkar! Om du inte finns med här ovan, trots att du har fått ett bekräftande mejl - hör av dig omgående!

Jag har gjort en preliminär matchning... Senast den 24 får alla veta hur paren ser ut! Det är inte så lite nervöst! ;-)

Pocket & Prassel-deltagare

Det här är de som har anmält sig till Pocket & Prassel 4.0!

Uppbokad
Tekla Maräng
Boklusens bokblogg
Mina böcker
Librarybeth
...med näsan i en bok...
Tankar om text
Min bokblogg
Charliefraes som numera har flyttat hit: Cramer cramar om Kultur
Sida efter sida som även finns här: Mat, bak och allt som hör till kök
Saras perspektiv
Massor av ord, skribenten Bibblo K
Rookie Mom
Cajsas faster
Jag är...
Batmamma
Absolute Brownie - Den frusna jordgubben
Stickalite
Zachan - The writer of my own life
Vickes boklåda
Barnboksbloggen
Eli läser och skriver
Min hylla
Camillas blogg  (Hallå Camilla! Visst är det här din blogg??? Kolla din mejl!) Kollat och klart!

Av listan här ovan kan inte utläsas vem som ska skicka till vem, utan av en ren slump råkar bloggarna stå i den ordning som anmälningarna har kommit in. ;-)

Kolla att alla länkar funkar - det brukar alltid vara något fel någonstans och det missar jag jämt. Och är det så att du har fått ett mejl som bekräftar att du är med, fast din blogg inte finns här ovan - hör av dig omgående via mejl!

Så, varsågod och börja surfa runt!

Många deltagare!

Nu när anmälningstiden har löpt ut summerar jag antalet bokbytare och kommer fram till att det är många som vill byta böcker, prassel och överraskningar! 23 stycken är med i Pocket & Prassel 4.0, och 46 stycken som är med i Pocket & Påhitt. Himla kul!

För ovanlighetens skull tänker jag den här gången publicera en lista på alla deltagande bloggar innan varje person får veta vem som blir byteskompis (påhitts-bytet) eller vem som man ska skicka till (prassel-bytet). Det har varit många anmälningsmejl att hantera, somliga ska vara med i två byten och somliga har inte riktigt vetat vilket byte de har anmält sig till. Så, för att undvika trassel blir det en förhandskik så snart jag hinner lägga ut länklistan! (Men det är jobb, jobb, jobb mest hela dygnet just nu, så den kommer när den kommer...) Hittills har det aldrig trasslat, men det måste ju vara så att oddsen för att det ska bli förhandstrassel ökar för varje byte jag arrangerar. Rent matematiskt slumpmässetänkt, alltså. Eller hur?

Stay tuned. ;-)

Sista dagen för anmälan!

Idag löper anmälningstiden ut för Pocket & Prassel 4.0 och Pocket & Påhitt. Regelverk finns i högermarginalen!

Om du har anmält dig men ännu inte fått något bekräftande mejl tillbaka, då är det bäst att du mejlar igen.

Valpliv

Valpen har varit på utställning igen. Hemmavid beter han sig lite hursomhelst - han kallas inte DNA-mixen för ingenting - men när han kommer in i en utställningsring vet han plötsligt precis hur en stilig hund ska bete sig. Så, han låter sig bli klämd på, springer sitt allra finaste och har tid att stå still (även om han gärna vill bestämma själv åt vilket håll han ska stå och det såklart betyder att han ställer sig med rumpan åt det håll som alla andra hundar har nosen). Helt imponerande! Nu senast kom han hem med tre rosetter i bagaget; Bir-valp, Hp och Bis-tvåa. Fint som snus. Och så här trött är man efteråt:

Bedårande rart, eller hur? ;-)

Kungens födelsedag, av Hans Koppel

Det har hunnit gå ett bra tag sedan jag fick den här boken och den har hela tiden hamnat längre och längre ned i högen med böcker att läsa. Den ser rätt oansenlig ut, ju! Omslaget är sådär snyggt och rent att det blir tråkigt, nästan. Men igår började jag äntligen läsa boken! ;-)

Efter en lite trevande start via toalettbestyr på äldreboendet och sunkiga hemmafilmer på youtube, landar läsaren i en anti-privatbilism-demonstration som ett gäng ungdomar råkar genomföra mitt framför kungens bil. Det är där som händelserna på allvar börjar ta fart och människorna i boken börjar få lite skarpare konturer. Boken känns nätt, fokuserad och koncentrerad, så ganska snart börjar jag kunna se hur både människor och händelser hör ihop - och det blir allt bättre ju längre in i boken jag kommer, tycker jag. På sätt och vis känns det som att man får kika in i några människors liv och upptäcka att de har mer gemensamt än vad de ens vet om själva. Intressant!

En sak som jag alltid har svårt för, det är när det saknas anföringstecken - och det gör det i den här boken. Varför skriver man inte ut anföringstecken? Kan inte någon förnuftig människa klara ut den saken åt mig?

På bokens baksida står det att det här är en bok om människor som vill vara mer än de är, fast det är inte hela sanningen. Det är också en bok på temat "Ingen människa är en ö", tycker jag.

En bok att gilla! ;-)

(Rec.ex från förlaget.)

Julmagasin..?

Det är väl en liten aning sinnesrubbat, men när jag såg Allers Julmagasin igår i den lokala butiken var det väldigt nära att den slank ned bland det övriga jag skulle handla. När jag strax därefter också fick syn på 101 Idéer i julskepnad besinnade jag mig en aning och det blev inga inköp. Det är ju inte jul än. Faktiskt inte! Fast så pass väl känner jag mig själv att jag begriper att det bara är en tidsfråga innan jag har råkat köpa dem... ;-)

Det händer nu, av Sofia Nordin

Det här är berättelsen om hur Stella plötsligt inser att hon inte vill vara bästa vän med Sigrid. Hon vill vara mycket mer än så! Det är inte helt enkelt. Hur vågar man tala om för någon - vem som helst - att man vill vara mer än bara vän, till att börja med? Och hur vågar man tala om för sin bästa kompis, av samma kön, att man vill vara mer än bara vän..? Det borde vara lika enkelt, kan man tycka - men det är ju inte det. Då handlar det inte längre enbart om vad vännen ska tycka; då måste man kanske också övervinna kompisars, syskons och föräldrars fördomar...

Hur kärlekshistorien utvecklas mellan Stella och Sigrid, det är en historia som jag tycker är väldigt trovärdig. Det känns äkta och jag tror på kärlekshistorien som helhet. Tjejerna känns vardagliga och vanliga; det som de går igenom tillsammans ger dramatik så att det räcker.

Jag tycker att det är realistiskt att kompisarna reagerar med översvallande glädje och uppvisar engagemang i "regnbågsfrågor", samtidigt som somliga av dem inte kan låta bli att nästan ifrågasätta sexualiteten genom att sitta lite för nära och vara lite för öppna. Jag tror att det är realistiskt att tänka sig att en mamma reagerar tvärt emot hur hon själv trodde att hon skulle reagera; med avståndstagande och förnekande - men att förmågan till försoning och förbättring också finns där.

Det som jag inte riktigt gillar med den här boken, eller det som känns lite udda - det är mejlväxlingen mellan 84-åriga Agnes och Stella. Jag fattar såklart poängen med den; att föra fram det där med att vare sig självsäkerheten eller kärleken är beroende av ålder och att ge ett annat perspektiv på saken. Men jag tycker inte att mejlen känns äkta. Inte den detaljen att Agnes är 84 och nykär, utan snarare hur mejlen är skrivna. Mer precis än så kan jag inte vara.

Så, sammantaget: en bok att gilla. ;-)

(Rec.ex. och bild från förlaget.)

Ja, se det snöar...

Snön faller. Eller nä. Den faller inte. Den yr omkring och dansar vilda danser innan den till sist lägger sig på marken. Det är ett skådespel som väcker lite vinterlängtan. ;-)

Men jag lovar inte att jag tycker att det är lika kul om ett tag, när det är dags att ta sig till jobbet. ;-)

En mörk onsdagkväll...

sitter jag och funderar, men jag vet inte om jag blir vidare klok. Till exempel grubblar jag över viktiga saker som:

* varför Norton fortfarande tycker att jag behöver uppdatera prenumerationen när det är fjorton dagar sedan pengarna drogs från mitt konto... Hur lång tid kan ett företag av den storleksordningen behöva ha på sig för att bokföra en inbetalning, månntro?

* om det kanske var meningen att jag skulle låta bli att jobba hemma imorgon förmiddag, eftersom jag glömde min kalender med alla viktiga uppgifter på jobbet... Inträffar precis den dag då jag verkligen behöver göra undan en massa jobbigt jobb och jag har min långa lediga förmiddag. Slumpens skördar! Men har man inte faktaunderlag kan man inte precis sitta och hitta på, eller hur?

* om det finns något samband mellan att barnen växer upp och slutar dra hem huvudlöss, mollusker, springmask och allehanda förkylningsbaciller, och det faktum att man skaffar hundar och dessa fyrfotingar turas om att kräkas på köksgolvet, drabbas av noskvalster och behöver avmaskningsmedel... Är det så att den sammanlagda snuskfaktorn i ett hushåll ska ligga konstant..?

* om jag kanske skulle ta och koka en balja te nu och äta ett par goda kakor medan det fortfarande finns kakor kvar... Eller. Det är inte mycket att fundera över. Te och kakor, och till det en snutt ur boken Det händer NU. Så får det bli. ;-)

Skulle du kunna äta din katt, av Jeremy Stangroom

Den här nätta lilla boken, full av etiska dilemman, fick jag av mittentösen då jag fyllde år för inte så länge sedan. Hon hade lagt märke till att jag hade lite svårt att slita mig från den, då jag en gång råkade på den i bokhandeln... ;-)

Boken är indelad i olika avsnitt; Moraliska dödlägen, Ansvar och rättigheter, Brott och straff, samt Samhälle och politik. Inom varje avsnitt ryms ett antal etiska dilemman som verkligen kräver att läsaren kan vrida och vända på en frågeställning för att kunna tänka igenom den ur olika prespektiv. Därefter kan man gå till bokens andra halva, som innehåller utförliga resonemang kring varje dilemma. Man får insikt i hur man kan resonera sig igenom problemet och dessutom kan man lätt bedöma sitt eget svar via en "moralbarometer". Moralbarometern säger inte huruvida man har ett "bra" eller "dåligt" svar, utan den säger snarare "Om du tycker att....", följt av "...är det troligt att du anser att...".

Det här är en perfekt bok för den som vill dra upp ett riktigt udda samtalsämne vid någon slags sammankomst! Det är också en riktigt bra bok för den som vill öva upp sin förmåga att tänka bortom sitt första, spontana resonemang. Jag har läst den i ett svep, men jag tror att den kommer ännu bättre till sin rätt om man portionerar ut ett dilemma här och ett dilemma där. ;-)

Anmälningarna droppar in...

Fram till nu har vi drygt femton Pocket & Påhitt-deltagare, och ungefär hälften så många Pocket & Prassel-deltagare. Kul! ;-)

Alla som hittills har anmält sig har vid det här laget fått ett bekräftande mejl.

Varmt välkommen med din anmälan, du som är aktiv bloggare och gillar att läsa! ;-)

Anmälan till pocketbyte är öppen!

Observera att det blir två olika byten!

Pocket & Prassel 4.0 är ett engångsbyte, med bestämda regler för exakt vad som ska skickas. Allt för att undvika besvikelser! Det kan vara bytet för dig som inte har varit med tidigare och är osäker på hur det kan tänkas vara att ha en hemlig bokvän! Lagom storlek för brev i Pocket & Prassel 4.0 är en grön M-påse.

Pocket & Påhitt är ett lite friare byte, tänkt för den lite mer rutinerade bokbytaren - och med den trevliga detaljen att du byter med en person som jag parar ihop dig med. Du vet att det handlar om att glädja någon annan och du har förmågan att sätta dig in i vad någon annan skulle gilla. Du hittar på innehåll till en grön L-påse!

;-)

Pocket & Påhitt

Pocket & Påhitt är ett engångsbyte där du blir tilldelad en bytesvän - du skickar till samma person som du kommer att få brev från.


För att kunna vara med i bytet ska du:
* Ha din postadress i Sverige
* Driva en aktiv blogg (= bloggen ska ha varit igång minst fyra månader och ha en inläggsfrekvens på i snitt två inlägg per vecka)

Dessa datum gäller:
* Anmälan senast 20 oktober till enbokomdagen[at]hotmail[dot]com. Namn, adress och bloggens adress, tack!
* Du får veta vem du skickar till senast den 24 oktober
* Ditt brev ska skickas senast 7 november

I ditt brev, som är en grön förfrankerad påse från posten i storlek L, ska finnas:
* En pocketbok som du tror att din bokvän kommer att tycka om. Boken får vara begagnad, men den ska vara i snyggt skick. Inga te- eller kaffefläckar, inga brutna ryggar, skadade omslag eller liknande.
* Något ätbart; karameller, snacks, te, kaffe - som du tror att din bokvän kommer att gilla. 
* Trevliga överraskningar, kanske i form av fler pocketböcker, en begagnad men bra film på dvd, egentillverkade trevligheter som passar mottagaren, något som mottagaren är intresserad av. Du hittar på innehållet, och ditt syfte är att mottagaren ska bli glad.
Det brev som du skickar ska vara välfyllt!

Vett och etikett:
* Du hälsar på i din bokväns blogg och lämnar ett eller flera livstecken ifrån dig.
* Du tackar för ditt mottagna brev i din blogg, så snart du bara kan.
* Du hanterar namn- och adressuppgifter till din bokvän med diskretion. Var rädd om varandras anonymitet!

Om du har varit med på byten förr: Skriv då vem du har haft som bokvän (fått från och skickat till) - då är chansen större att du får en ny bekantskap den här omgången! ;-)

Man behöver inte driva en bokblogg för att få vara med - alla aktiva bloggare är lika välkomna!

Frågor? ;-)

PS! Som deltagare får man vara beredd att göra ett inlägg om tycke och smak vad gäller böcker och annat relevant - allt för att underlätta för bokvännen!
Välkommen med din anmälan!

Pocket & Prassel 4.0

Denna version av Pocket & Prassel är ett engångsbyte där du inte vet vem som kommer att skicka brev till dig.

För att kunna vara med i bytet ska du:
* Ha din postadress i Sverige
* Driva en aktiv blogg (= bloggen ska ha varit igång minst fyra månader och ha en inläggsfrekvens på i snitt två inlägg per vecka)

Dessa datum gäller:
* Anmälan senast 20 oktober till enbokomdagen[at]hotmail[dot]com. Namn, adress och bloggens adress, tack!
* Du får veta vem du skickar till senast den 24 oktober
* Ditt brev ska skickas senast 7 november

I ditt brev ska finnas:
* En pocketbok som du tror att din bokvän kommer att tycka om. Boken får vara begagnad, men den ska vara i snyggt skick. Inga te- eller kaffefläckar, inga brutna ryggar, skadade omslag eller liknande.
* Något ätbart; karameller, snacks, te, kaffe - som du tror att din bokvän kommer att gilla. Vettig mängd är sammanlagt 300 gram.
* En trevlig överraskning.
Använd gärna postens gröna förfrankerade påse i storlek M; det bör ge lagom utrymme för innehållet.

Vett och etikett:
* Du hälsar på i din bokväns blogg och lämnar ett eller flera livstecken ifrån dig.
* Du tackar för ditt mottagna brev i din blogg, så snart du bara kan.
* Du hanterar namn- och adressuppgifter till din bokvän med diskretion. Var rädd om varandras anonymitet!

Om du har varit med på byten förr: Skriv då vem du har haft som bokvän (fått från och skickat till) - då är chansen större att du får en ny bekantskap den här omgången! ;-)

Man behöver inte driva en bokblogg för att få vara med - alla aktiva bloggare är lika välkomna!

Frågor? ;-)

PS! Som deltagare får man vara beredd att göra ett inlägg om tycke och smak vad gäller böcker och annat relevant - allt för att underlätta för bokvännen!
Välkommen med din anmälan!

Mickel med designen

Som ni säkert ser, håller jag på och micklar lite med bloggens utseende. Säkerligen kommer jag att trixa lite till innan jag är nöjd, så var beredd på att det kan se ut lite si och så här på bloggen under dagen! ;-)

På vift en lördag!

Idag ska jag färdas till en stad som jag vet har en grymt bra garnbutik, en väldigt bra klädaffär, en smockfull tidningsbutik och lite andra trevligheter. Om jag har turen på min sida kommer jag hem med lite nya kläder, några nya garnnystan (jo, jag har faktiskt gjort slut på några ur lagret - då jag virkade den blommiga filten), och kanske lite annat kul. Har jag extremt mycket tur råkar jag hitta någon butik som säljer lapptäckestyger. Eller alldeles perfekta temuggar. Man kan aldrig så noga veta! ;-)

När jag kommer hem kanske jag kan sätta mig ner för att snickra ihop regler för pocketbyten (de finns egentligen färdig-uttänkta i skallen, de ska bara skrivas ner) och om jag känner mig väldigt kreativ kanske jag också svingar ett trollspö över bloggen för att ge den lite ny design. Det kan verkligen vara på tiden!

Håll en liten tumme för att jag inte ska komma hem alldeles fyndlös! ;-)

En liten hattaffär på hörnet, av Marita Conlon-McKenna

På omslaget till den här boken står det så här: "Det här är nog den gulligaste bok jag har läst på många år", och det säger en del om hurdan läsning den här boken bjuder på. Det är rart! ;-)

Eftersom jag rätt nyligen har läst några böcker om garnbutiker - Livets aviga och räta och böckerna  om butiken Nystanet på Blossom Street (den första och den andra) - vill jag gärna jämföra dessa fyra böcker med varandra. Det går inte att komma ifrån att upplägget i böckerna är förvillande lika! I centrum för handlingen står en liten butik, föga förvånande. I Livets aviga och räta är det mor och dotter som driver butiken Walker & Daughter tillsammans, medan hattaffären drivs av Ellie Matthews sedan hennes mor, affärens grundare och mångåriga innehavare, har gått bort. Jag minns inte riktigt om det fanns någon koppling mor-dotter i böckerna om Nystanet, men det kanske någon annan gör?

I butiken Walker & Daughter möts kvinnor som inte sedan tidigare känner varandra och det som förenar dessa kvinnor trots ålder, livssituation etc är just intresset för att sticka. På samma vis är det med kvinnorna som möts i butiken Nystanet. De stickar och delar med sig av livets sorger och glädjeämnen.

Hattaffären samlar inte kvinnor på samma vis, men via hattaffären och dess energiska innehavare får butiksägarna i området möjlighet att prata sig samman då Det Stora Fastighetsbolaget vill köpa upp deras butiker för att knacka ner dem och bygga stora gallerior med mer moderna butiker. Alltså fungerar butiken i viss mån som en slags samlingspunkt för områdets butiksinnehavare som tillsammans står enade för att möta hotet utifrån. I garnbutikerna finns inte samma hot utifrån, men det som de stickande kvinnorna har gemensamt är hur de mer eller mindre uttalat hjälper varandra i vardagslivet.

I hattaffären möts alltså inte kunder som får en relation sinsemellan, men Ellie Matthews får någon slags relation till många av sina kunder - och dessa människor och relationer får läsaren följa en bit på vägen. Jag gillar det, lika mycket som jag gillar hur kunderna i garnbutikerna kommer varandra nära.

Jag gillar den kreativa miljön även i hattaffären, precis som jag har tyckt om att garnbutiksböckerna utspelar sig i kreativa miljöer. Det är oemotståndligt rart. Och jag tyckte så mycket om de där garnbutikerna att jag ville driva egen garnbutik efter att ha läst böckerna. Nu känner jag att jag kanske också skulle vilja ha en liten hattateljé. Inte för att jag någonsin har ägt en hatt eller känt mig som en hattmänniska, utan för att det skulle innebära dagar fyllda av kreativt arbete. ;-)

När man läser den här boken ska man ta den för vad den är: en snäll bok om vardagliga bekymmer och glädjeämnen. En skön bok att koppla av med, särskilt om man får sitta i favoritfåtöljen med en balja gott te.

Pocketbyte?

Är det förresten läge för något slags pocketbyte nu? Känner ni för att skicka gröna påsar kors och tvärs över landet..? ;-)

Snälla bokbloggare?

Jag vet inte hur många gånger jag har snavat över diskussioner kring bokbloggares snällhet och vad den kan bero på. Alltså, snällhet som definieras "tycker om så gott som alla böcker hon läser".

Nu råkade jag snava över ytterligare en sådan diskussion, inne hos TidningsIda. Hon skriver sitt inlägg med anledning av en bekants fundering: Tycker du att alla böcker du läser är bra, eller är du bara snäll?

Jag skriver också väldigt ofta positivt om böcker. Det gör jag av flera skäl. Det första skälet är att jag väljer att läsa böcker som jag tror att jag kommer att gilla. Varför i hela friden ska jag slösa tid på att läsa sådant som jag redan på förhand är antingen negativt inställd till, eller skeptisk till?

Eftersom jag alltid, alltid har läst, så har jag hunnit läsa en hel del. Jag har läst för mitt höga nöjes skull så länge jag kan minnas! Jag har också läst litteraturvetenskap och några kortare kurser kring litteratur - och även om det också var väldigt roligt, har jag därigenom haft anledning att läsa med "andra glasögon på". Det betyder rent krasst att jag tycker att jag har läst så pass mycket att jag oftast kan gissa mig till om jag gillar eller inte redan på förhand.

Sen tycker jag inte så himla mycket om att såga och klanka ner, även om jag har förstått att somliga tycker att några rejäla sågningar behövs för att ge bloggen trovärdighet. Men det är inte därför jag bloggar; för att svara upp mot några självutnämnda bloggtrovärdighetsexperters tyckande. Jag bloggar ju för att minnas vad jag har läst och vad jag tänkte och tyckte kring det. Gillar jag inte, så skriver jag det. Men jag skriver inte hur elakt som helst. Jag kan raljera lite, peka lite på vad jag tycker är brister - men även om det kanske skulle kunna vara kul att fundera ut riktigt slagfärdiga sågningar så finns det ingen annan poäng med att göra det. Alltså försöker jag låta bli att vara alltför vass då jag skriver att jag ogillar.

Man kan diskutera huruvida en bok är kvalitetslitteratur eller skräplitteratur, om man vill, och man kan såga eller hylla utifrån det perspektivet. Det är onekligen så att det finns vissa faktorer som gör att somliga böcker blir klassiker och fortsätter att leva långt efter det att författaren har gått ur tiden. Men det är onekligen också så att vissa böcker hamnar i händerna på en vid precis rätt tillfälle, och andra böcker hamnar i ens händer då de inte kommer till sin rätt. Även det kan vara värt att fundera över, då man tänker till om en bok. Jag tycker för övrigt att man gärna kan läsa allt man blir intresserad av - i mån av tid; oavsett om någon skulle klassa det som skräplitteratur, populärlitteratur eller nobelprisklass.

Och diskussionen kan fortsätta i all evinnerlighet. ;-)

My cup of tea

Häromdagen läste jag om te inne hos Boktokig och blev genast inspirerad att göra ett eget inlägg kring te. Sedan insåg jag att jag förmodligen är alldeles för tråkig tedrickare för att ha särskilt mycket intressant att säga, men eftersom jag bara inte kan låta bli att yttra mig så blir det ändå ett inlägg i debatten. ;-)

Förr om åren var jag rätt petig med vilket slags te jag drack, men med tiden har jag blivit allt mer släpphänt med mina teer. De teer som jag växlar mellan är egentligen de som syns på bilden nedan, plus Willys Söderte (som jag inte hittade någon bra bild på):

Bilderna på de olika teförpackningarna är hämtade från respektive teimportörs (knappast tetillverkare, va?) hemsida.

 Som synes: svart, svart, svart och svart. Med smak. Och så häller jag i skamlöst mycket socker. (Men jag röker inte och dricker inte sprit!) ;-)

Någon gång har jag kostat på mig Söderte från Stockholms Tea Centre - ett väldigt gott te, men lite dyrt. 39:- för ett hekto. Kanske inte riktigt försvarbart att pimpla jämt..?

Något som jag däremot fortfarande är rätt petig med, det är mina temuggar. De måste rymma sisådär en halv liter och får inte vara tjocka och klumpiga. Jag avskyr muggar som är så tjocka och klumpiga att de väger bly när de är fulla med te. Det måste vara ett öra som det går att ta ett stadigt tag om; jag måste få in flera fingrar eftersom mina händer numera inte orkar hålla saker och ting lika lätt och ledigt som förr. Mina favoritmuggar har några år på nacken och är inhandlade på Indiska - men de är numera nästan färdiga att kasseras. Det har gått flisor både här och där, efter flitigt användande.

För ett tag sedan hittade jag en ny favoritmodell; Swedish Grace, i storleken 0,5 liter. Perfekt! Men sorgligt dyr. Än har jag bara en, men jag ska utöka! ;-)

Så. Det var tankar om te. Intresseklubben kan nu plocka upp anteckningsböckerna och föra in sina noteringar. ;-)

Virvlande höstlöv...

Det blåser rejält ute och höstlöven virvlar glatt omkring. Jag tänker åter igen att jag verkligen måste köpa mig en ny höstjacka - den jag har, den har gjort sitt och numera släpper den igenom all blåst istället för att stänga den ute. Valpen bekymrar sig inte om såna petitesser. Han jagar löv och äter upp dem. Vovven blänger bistert och tycker att man ska sluta med vad-man-nu-gör som får hans svans att vifta, fastän han inte alls viftar på den. ;-)

Redan idag hann jag handla mera sytråd och nu har jag kviltat ungefär halva täcket. Det tar en evinnerlig tid, men det gör inte så mycket eftersom det är rätt meditativt att sitta och sy snirkliga sömmar. Jag planerar för nästa täcke, men har ju faktiskt en hel del kvar på rosentäcket ännu! ;-)

Igår kväll började jag läsa En liten hattaffär på hörnet, som jag hittade i pocketupplaga för tre kronor på återvinningsmarknaden. Väldigt mysigt och rart är det, i den lilla hattaffären på hörnet, och jag var tvungen att läsa säkert en halvtimme i morse, innan jag for till jobbet. Ungefär sådan där skön stämning som det är i garnbutiken Nystanet på Blossom Street och Walker & Daughter på Manhattan, ni vet... Jag kommer förmodligen vilja ha en hattaffär när jag har läst ut den här boken, men det är väl smällar man får ta. ;-)

Äntligen en dejt med symaskinen!

Efter att ha fått vänta en hel vecka med att fortsätta kviltandet av det stora rosentäcket, har jag idag haft en stund över och då satte jag mig såklart vid maskinen. Vad jag inte hade räknat med, var att maskinen skulle vara på lite tjurigt humör och pröva mitt tålamod ordentligt. Visserligen var det lite SBS-problematik (ja, ni vet: Skit Bakom Spakarna), men det var också rent jäkelskap från den lilla maskinen. Maken kallades in som materialjusterare eftersom mitt nåläventyr förra helgen hade lämnat spår i en täckbricka, vilket gjorde att matningen inte alls fungerade. Till sist enades vi dock om hur samarbetet skulle flyta, maskinen och jag, och nu har jag bara en liten paus innan jag ska gå upp till syrummet igen och göra slut på min sista snutt svart sytråd. Sen vete gudarna hur länge det tar innan jag har hunnit handla ny tråd och kan fortsätta sy...

Roligt värre var det häromdagen, då det damp ner en tygvinst i brevlådan. Jag hade tävlat hos Anna och det visade sig att jag vann ett charm-pack med tyger. Hur vinsten ser ut, kan man se här! Det är Rose garden Tea for Two av Northcott som jag har vunnit. Väldigt söta tyger som jag tycker mycket om! Fast nu börjar jag fundera över hur man gör med såna här charm-pack. Det är ju rätt små tygbitar. Jag brukar alltid tvätta mina tyger innan jag börjar sy, men hur fixar man det med såna små sötsaker? Kan man lägga dem i en tvättpåse kanske, och så köra dem på 40 grader i vanlig ordning? Jag vill inte riskera att de ska remsa upp sig! Fast om jag syr med dem otvättade kommer jag garanterat att blanda dem med något tvättat och så krymper det helt olika och ser för eländigt ut...

Och från det ena textila till det tredje, så har jag glömt bort att visa det ATC som jag fick av Miaring för ett tag sedan. Det har funnit sin plats som bokmärke och eftersom jag har tyckt bra om alla böcker som jag hittills har använt det i, måste det nästan vara välsignat med någon slags magisk kraft. ;-) Kolla, vad fint det är:

Någon gång i livet måste jag testa att göra egna ATC. Ska bara tänka lite först! ;-)

Den som vakar i mörkret, av Helene Tursten

En man vakar i mörkret. Han håller kvinnorna under uppsikt och så länge de inte bryter mot reglerna går de säkra. När de syndar dödar han dem. Ja, det är handlingen i så få ord som möjligt! ;-)

I vanlig ordning finns Irene Huss mitt i händelsernas centrum. Den här gången är hon inte enbart utredande kriminalinspektör, hon drabbas också personligen av märkliga händelser. Någon flyttar om trädgårdsmöblerna i hennes trädgård, någon river upp blommor och kastar omkring dem, någon har lämnat fotspår i marken under ett fönster... Det är som om någon rör sig i mörkret, kring hennes hus. Läskigt!

I utredningen kring vem som trakasserar Irene Huss finner polisen en hatfylld blogg, riktad mot polisen i allmänhet och Huss i synnerhet. Det är ett intressant ämne i sig. Som bekant får vem som helst starta en blogg, och många tycks tro att det också är fritt fram att skriva vad som helst i sina bloggar. Den fiktiva hatbloggen mot Huss innehåller grundlösa anklagelser mot henne, och i kommentarsfältet får bloggägaren allt stöd som behövs för att kunna fortsätta göda sitt hat mot Huss. Det är skrämmande verklighetstroget - vem har inte stött på något liknande på någon blogg någon gång? Lite då och då snavar man över blogginlägg som pekar ut någon som skyldig till någonting - ibland småsaker, ibland rejäla anklagelser - men i dessa inlägg finns sällan eller aldrig någon nyanserad tanke om den aktuella händelsen. Och i kommentarsfältet skrivs vad som helst. Precis vad som helst. 

De mord som begåtts i boken handlar som sagt om en mördare som har hållit sina offer under uppsikt. Beteendet får en av de kvinnliga poliserna att presentera en teori som går ut på att förövaren förmodligen är en stalker. Märkligt nog verkar de övriga i utredningsgruppen ha högst vaga föreställningar om vad en stalker är och hur stalking fungerar - men så illa hoppas jag att det inte är ute i verkligheten! Allt som polisen Sara presenterar för sina kollegor i utredningsgruppen känns välbekant och logiskt, men det kanske beror på att jag läser fler deckare och ser fler kriminalserier än de poliser som Tursten har placerat i utredningsgruppen... ;-) Jag tror för övrigt att stalking är ett växande problem, i synnerhet med tanke på alla de nya fiffigheter som finns tillgängliga; applikationer som - på nätet - visar var man befinner sig IRL, och applikationer som kan spåra var någon befinner sig.

I mordutredningens spår strösslar Tursten med en del smaskiga karameller. Relation mellan underhuggare och chef; är det okej eller är det inte - och ska man smyga med relationen eller spela med öppna kort? Och kollegor som avslöjas som vänsterprasslare mitt i högaktuell mordutredning; hur hanterar man det..? Jag kan inte låta bli att tycka att det är småkul med dessa sidospår!

En fråga som förblev obesvarad - ursäkta spoilervarningen! - är den om Huss växande mage. För många bullar eller en liten bulle i ugnen? Jag vet ju åt vilket håll mina tankar går, men det hade varit roligt att få misstanken bekräftad... ;-)

Vad jag verkligen inte tycker om, är att slutet kommer så abrupt. Det tar bara slut, helt tvärt. Jag känner inte att jag har fått någon vidare förståelse för varför den här mannen var tvungen att mörda flera kvinnor. Jomenvisst, han var en ensling som hade knepiga uppväxtförhållanden och förmodligen väldigt märklig syn på omvärlden - men ändå. Ett resonemang kring hur han egentligen tänkte hade suttit bra.

(Bok och bild från förlaget.)

Tidig morgon...

Alla andra sover. Eller, nästan. Vovven steg upp tillsammans med mig, men enbart för att lägga sig tillrätta i en fåtölj och fortsätta sova. Och jag hör att Valpen tassar runt lite inne i sitt rum, så snart har han nog väckt sin matte också. ;-)

Uppe på övervåningen ligger mitt mastodonttäcke och väntar på att bli färdigkviltat. Det har fått ligga nästan en hel vecka nu; först i väntan på nya symaskinsnålar (men nu har jag köpt ett 10-pack!), sen i väntan på att sömmerskan ska få en stund över. Kanske, kanske har jag ett par timmar över idag!? Det ser ljust ut! ;-)

Förmodligen ligger husets sjuttonåring även idag i soffan och slumrar i feberdimmor medan vi andra tassar runtomkring henne och mumlar besvärjelser för att hålla bacillerna på avstånd. Kanske var det inte så lyckat att jag manglade ner mig bakom hennes rygg, där i soffan, igår kväll och sov mig igenom Idol? Men hon var så varm och jag var så frusen!

Valpen har lagt sig till med en vana som vi andra håller på att skratta ihjäl oss åt, varje gång han sätter igång. Han rullar sig på saker som luktar gott. Alltså, saker som i hans förvirrade valpvärld luktar gott... En mosad kackerlacka har han rullat sig på och för det blev han kallad "Snuskhund!". Men extra goda hundgodisar, de bär han till hallmattan, lägger ner och sen siktar han noga innan han kastar sig över dem - med ryggen först och så ligger han där och rullar en stund. Upp igen, kolla var godisen är, och så rullas det lite till... Så gör han några gånger, innan han till sist slukar godisarna. ;-) På bilden här nedan visar han hur stilig han egentligen är och hur fint han kan stå:

Han är vid det här laget nästan dubbelt så tung som Vovven - det saknas ett ynka kilo. Vovven blir inte så glad när de leker, och Valpen lyckas hamna ovanpå honom i någon slags ojämlik brottningsmatch. Då morrar han och visar tänderna åt Valpen en bra stund efteråt... ;-)

För övrigt har jag börjat läsa Helene Turstens nyaste, Den som vakar i mörkret, och visserligen har jag inte hunnit läsa så många sidor - men hittills är den bra! Läskig!