Gott nytt år!

Den lilla Valpen är den enda som verkligen tycker att det är kul att vara utomhus fastän det är dryga tjugo minusgrader. Vi andra vill helst stanna i soffan och göra ingenting... ;-)

Återkommer så småningom med lite tankar över året som gått! ;-)

Röd lilja, av Nora Roberts

Alldeles precis rätt i tid fick jag ett meddelande från biblioteket om att den här boken låg och väntade på att bli hemplockad av mig; precis dagen innan jullovet. Det kunde inte ha passat bättre! En lagom trött hjärna som vill koppla av med lite romantik - och så får man en Roberts kastad på sig... ;-)

Det här är tredje delen i en trilogi som handlar om kvinnorna på en handelsträdgård i Memphis. I första delen, Blå dahlia, får läsaren följa Stella då hon anländer till handelsträdgården för att börja arbeta där. I andra delen, Svart ros, fokuserar handlingen på handelsträdgårdens ägare Roz. Både Roz och Stella möter kärleken i sina respektive delar av trilogin och det kommer därför inte som någon större överraskning att även Hayley, även hon anställd på handelsträdgården, möter sitt livs kärlek då det är hennes tur att stå i centrum för en hel roman...

Roz äger inte enbart handelsträdgården, utan även en stor släktgård - och eftersom det här är en av Roberts trilogier med övernaturligt stänk, finns också ett tillhörande gårdsspöke. Detta spöke har i de två tidigare böckerna visat sig vara mycket mån om småbarn, högst skeptiskt inställd till förälskade karlar och smått aggressiv mot kvinnor som visar sig ha ett sexliv. I den här boken är spöket väldigt involverad; hon lägger sig i Hayleys kärleksliv högst bokstavligen och hon kryper in i Hayleys hjärna med sina illvilliga tankar. Det är verkligen stormigt och det flyger pinaler till höger och vänster när spöket är som argast. Hayleys kärleksliv retar upp spöket till oanad ilska och det är rätt underhållande.

I de två första delarna av trilogin har man försökt nysta lite i vem spöket egentligen är och varför hon beter sig som hon gör, och man har väl kommit fram till somliga saker även om inte allt är glasklart. Alla pusselbitar faller självklart på plats i Röd lilja, under stor dramatik - och det blir ett lyckligt slut. Något annat är för övrigt inte möjligt. 

Och nej. Det är inte nobelprisklass det här heller. Det är bara underhållning! ;-)

Helt insnöad och uppslukad...

Eller, insnöad är kanske att ta i. Mer instängd av en massiv kyla. Typ. Den verkar dock ha lugnat ned sig något eftersom det gått från -27 till endast -17 nu under kvällen. Om inte temperaturen är tillbaka vid närmare trettio minus redan under morgondagen tänker jag ta mig ut för att handla nödvändigheter; en drös tyger och nyårsmat.

Och uppslukad av min stick, det är jag. Jag stickar på ett par grönmelerade sockar som jag påbörjade för flera månader sedan (under en konferens med jobbet), lade undan i en liten väska och glömde bort. Men nu närmar de sig slutet - trots att jag stickade fel på hälarna igår och fick repa upp hur mycket som helst...

Mitt sällskap idag har mestadels varit Grey's Anatomy säsong sex, och jag har idag vräkt i mig fyra avsnitt. Tillsammans med de fyra första som jag såg häromdagen har jag alltså tryckt i mig åtta avsnitt totalt redan. Men vad gör man? Det är ju helt oemotståndligt! I all synnerhet som jag har lyckats se halva sjunde säsongen och verkligen har en hel del luckor att fylla igen... Ett litet klipp med söta missar fanns utlagt på youtube:



Och jag funderade i morse allvarligt på om inte Vovven skulle behöva få lära sig att pinka inne, i en alldeles vanlig, hederlig toastol - just för dagar som denna. Men han envisas med att få knalla ut och rita sitt namn i varje snödriva, trots att det också innebär att han får hoppa på tre ben emellanåt...  För övrigt hittade Vovven en plåt med pepparkakor idag, en plåt med kristyrmålade pepparkakor som stod lite bortglömd på ett ställe där vare sig Valpen eller Vovven normalt sett rörs. En av kakorna hade på mystiskt vis blivit lite blöt i Vovvens närhet, så den fick han äta upp... Det tror jag inte att han led av, den lille spanaren. ;-)

Rätt så kylslaget...

så jag sitter inne och stickar medan jag kollar teveserier på löpande band. Först på CSI Las Vegas, sedan lite Mia & Klara och till sist lite Grey's Anatomy. Jag byter skiva efter sällskap... ;-) Det funkar bra. Vad som inte funkar bra, är att jag inte har någon koll på hur jag stickar. Jag har ju stickat hur mycket fel som helst, så nu fick jag riva upp allt som jag hade stickat idag. Det var inte kul alls!

I min säng ligger Röd lilja och är till hälften utläst. Jag kanske borde byta projekt. Läsa istället för att sticka. Eller så borde jag ta mig några skorpor och några Rocky Road... Jag har säkert lite energibrist.

Glöm mig inte, av Anne Cassidy

I den här boken är ett barns försvinnande den katalysator som sätter igång alltihopa. Det handlar om Stella, som bor i närheten av barnet som försvinner, och det handlar om Stellas mamma - som är den huvudmisstänkte i fallet. Mamman säger sig ha alibi men Stella vet att mammans tidsuppgifter inte stämmer. Men skulle mamman röva bort ett litet barn? Det låter helt befängt! Ganska snart får Stella klart för sig att det inte är så konstigt att mamman är misstänkt. För tjugo år sedan försvann ett litet barn som mamman hade ansvar för; ett barn som aldrig återfanns...

Egentligen handlar det om hur lite olika händelser är svarta eller vita, och hur mycket man måste tillåta världen att gå i gråskalor. Det handlar om hur lätt det är att ta på sig ansvaret för något som man inte är ensam skyldig till, och det handlar om hur omöjligt det är att backa då man en gång har sagt vad som skulle vara sanningen. Och så handlar det om den där katastrofalt svåra och nästan förbjudna frågan om ett barns biologiska familj alltid är den bästa familjen. Slutligen handlar det också om det verkligen är så självklart att man ska göra det rätta; om det rätta alltid är ett självskrivet, bra val.

Bokens kapitel växlar mellan nutid - i Epping - och dåtid - i Little Madden - vilket innebär att man får följa Stellas upplevelser kring det försvunna barnet men också att man får följa mamman som ung, då det första barnet försvann. Redan innan man får klart för sig att det verkligen är något galet med det första barnets försvinnande känner man det så tydligt. Det gör boken spännande, men inte nagelbitarspännande. Snarare är det en krypande, irriterande känsla; man hör alla larmklockor ringa men man kan inte genast se en tydlig orsak till varför larmet går...

Jag har läst två böcker tidigare av Cassidy; Besatt och En andra chans. Skulle jag jämföra dem med varandra så skulle jag säga att Glöm mig inte och En andra chans har en del beröringspunkter i både stil och innehåll och att de dessutom är snäppet bättre än Besatt.

Jag lånade boken på biblioteket. För den som vill läsa om boken eller författaren är förlagets bokpresentationssida en bra startpunkt.

Juldagarna...

har gått och nu väntar mellandagar, nyår och lite annat innan det blir dags att jobba igen. Skönt! Man får vila upp sig ordentligt. Eller, vila upp sig och vila upp sig. Jag kommer att få jobba hårt för att hinna med att sy allt det som jag har tänkt, läsa allt som jag tänkt och dessutom titta på alla boxar som landat i hemmet! Kärt besvär, lyckligtvis! ;-)

Valpen, Vovven och Kaninen har också firat jul. Valpens första jul fick han överleva utan någon julgran att välta omkull och trassla in sig i. Han har haft fullt sjå ändå, kan man säga..! Lägg märke till den effektiva tungföringen vid paketöppnandet:

Vovven är lite mer stillsam då han öppnar sina paket. Han pillrar försiktigt i pappret och väntar på att det ska flytta på sig, hellre än att han drar iväg det... Inte bästa strategin kanske, men han fick så småningom hjälp av Valpen. Annars hade pappret suttit kvar än...

Den galna Kaninen är egentligen bäst på att öppna paket. Han sliter hämningslöst i paketet till dess att pappret är sönderrivet och sedan går han loss på godsakerna som finns inuti. Här får han sig en godbit av mittentösen, som är den som alltid köper julklapp till Kaninen.

Och nej. Han äter inte liggandes på rygg, fastklämd mellan nittonåringens ben. Han sträcker sig uppåt, sittande mellan nämnda nittonårings ben. Det är mig en gåta varför blogger vill vända en rättvänd bild åt galet håll!

Vi har inte fått besök av andra tomtar än dessa stackare. Riktigt fina små tomtar som fick bo i en loppisfyndad röd glasskål. Det var dock inte så många som överlevde julaftonen...

De bamsestora musseformarna gav riktigt fina mussefigurer! Eftersom figurerna är så stora, kavlade jag degen rejält tjock så att de skulle hålla ihop. Sen ritade jag med kristyr. Först tyckte jag att kristyren blev på tok för klumpig, men när jag nu har tittat på figurerna ett tag så känns det rätt med grovt tecknad kristyr...

Och så julens alla filmer och boxar - eller, ett urval av dessa - om jag ska vara ärlig. Det blev faktiskt några fler också. Mittentösen har fått CSI-boxarna, men även Eclipse och Robin Hood. Jag har fått Brothers & Sisters och Grey's Anatomy. Maken har fått Snabba Cash och en hel bunt Beck-filmer. Sjuttonåringen har fått de avbildade Mia & Klara och av en slump fick även stora tösen samma filmer.

God jul!

Här gör vi det allra sista julstöket, sedan hoppas jag att julfriden lägger sig som en lätt, mjuk filt över hemmet! I morse bakade jag mjuka kakor; en alldeles vanlig tigerkaka och så en vetekaka som vanligtvis smaksätts med kardemumma. Dock visade det sig att kardemummaburken var sorgligt tom, så jag slängde i lite kanel, nejlika och ingefära istället och nu hoppas jag att jag har råkat uppfinna en ny slags mjuk pepparkaka...

Häromdagen bakade jag och sjuttonåringen pepparkakor. Här kommer lite bilder från baket:

Muminpepparkakor! Runda, snälla och därför extra goda!

Vanligtvis brukar jag kunna drämma plåten i bänken och sen skjutsa av alla pepparkakor i ett svep, men inte den här gången. Det funkade bara inte. Kakorna fick svischa av plåten en efter en. Det går, det med - men det är inte lika coolt!

Pepparkaksfötter. Ja, det måste man också ha. Och hjärtan. Det finns fler buntar, som gömmer pusselbitar, kaniner, granar, änglar och lite annat... Jag är lite less på gubbar och gummor, faktiskt. ;-)

Och så kom jag just ihåg att jag ska rita med kristyr på jättestora mussepigg-pepparkakor också! Bäst att sätta igång! ;-)

God jul, allihopa!

Fyll min julklappssäck! ;-) - uppdat.

EnligtO tigger julklappar hejvilt och jag vill inte vara blygare! Så, fyll min säck bara! Känn inga begränsningar! Det kostar ingenting och det bidrar inte till miljöförstöringen... Och så kan du också tigga julklappar på din blogg! Nätets låtsasvärld är fantastisk! ;-)





Leave christmas gifts

Uppdaterat:
Vilka roliga julklappar ni har hittat på! Tack för alla era fantasifulla gåvor! ;-)

Bokpyssel!

 Bokbabbel vill hemskt gärna ha såna här julgranskulor och det vill jag också, fast jag vill ha dem året om - kanske hängandes i ett fönster... Jag tänker mig att jag nog kan pillra ihop någon sådan på egen hand, men för den som är väldigt opysslig av sig finns de att köpa via Etsy.

Vixxtoria förfasar sig inte så lite över tilltaget att klippa sönder böcker och länkar till en rad bloggar som visar konstverk tillverkade av böcker. Jag klickar glatt på sidorna för att se om det finns något man kan härma inspireras av... Det är nog pumlorna som frestar mest!

Jag har faktiskt också ägnat mig åt bokslaktning. Det tyckte jag var rätt kul, men på en annan plats på nätet förfasades man över att jag dels ägnade mig åt att förstöra en del av vårt kulturarv, dels underminerade hela kvinnosaksrörelsen genom att förslösa min tid på pyssel. Det var ord och inga visor, vill jag lova!

Och dessa fantastiska väskor, som också finns på Etsy - hos fler säljare än enbart denna! Jag är fortfarande vansinnigt sugen på en, men jag har inte orkat filura ut en egen variant!

Have yourself a merry little Christmas...

Idag behövs lite stämningsfull julmusik, eller hur? Som av en händelse, vackra Have yourself a merry little Christmas:



Suddigt och rackligt, men sången är fin!

Och nu är det julledigt! ;-) 

I julklappssäcken?

Förvisso har jag fler olästa böcker än jag behöver, men det är ändå inte något fullgott skäl att sluta önska sig böcker. Eller hur? Så, tre dagar före jul känner jag att det verkligen inte skulle göra ont om någon av dessa böcker hittade ner i husets julklappssäck:

Batras bok har jag bläddrat i flera gånger men först nu begripit att jag faktiskt vill ha. Böcker om lappar och quiltning är väldigt inspirerande och de som jag har, de bläddrar jag ofta igenom i jakt på inspiration. Nostalgiböckerna; den gamla och den nya, om godis och glass - vilka godingar! Och Hjorts & Rosenfeldts bok såg jag en hyllning till, i någon blogg. Den tror jag att jag gillar!

Ska jag önska vidare, så gärna pyssliga pryttlar i parti och minut. Det är inte varje dag jag använder min skärmaskin (som jag fått av brorsan) eller min lamineringsmaskin (som jag fått av maken), men jag är så väldigt glad varenda gång jag använder mina udda pysselprylar! ;-) 

Feeling...

Först nu börjar jag känna av den där riktiga julkänslan, trots att jag faktiskt har gjort en del julstökande. Fönstret i köket är julfixat sedan länge - men julgruppen som vi köpte i helgen gjorde en hel del. Innan helgen hade jag en liten ljusgrupp där; julig och fin men ändå inte alls alldeles rätt. Julgruppen är rätt! Så här ser det ut rakt framifrån:

Ängeln som står till vänster på fönsterbrädan och den tjocka snögubben som står precis bakom adventsljusstaken har jag fått av mamma. Kära, kära prylar. Den lilla kören av vinterbarn som står framför julgruppen köpte jag en gång till min mormor, men sedan ett par år har barnen fått sjunga hos mig om jularna. Ängeln med röd klänning har jag sytt själv, med hjälp av syfröken på min förra skola. Första åren fick den stå framme jämt, men nu får hon finna sig i att vara julängel.

Blomstret till höger i bild har maken lyckats hålla liv i drygt en månad nu och han är inte så lite stolt. Jag kan ärligt säga att plantan hade varit död vid det här laget om ansvaret hade vilat på mina axlar... Det är ett blomster som är tämligen krävande.

Lite snett ovanifrån ser man att jag har fyllt sådana där halva glaskulor i adventsstaken. Det gnistrar som is och är faktiskt riktigt snyggt. Den sjuarmade staken i fönstret har jag loppisfyndat förra julen. Jag tror att jag gav hela trettio spänn för den... På den här bilden ser man också att det gömmer sig en amaryllis i julgruppen; en amaryllis som ser ut att bli helt vansinnigt snygg när den en gång slår ut.

Och som om det inte vore nog med julfeeling i fönstret, så har jag en burk nybakade mandelbiscotti gömd i skafferiet, två burkar Rocky Road väl gömda i kylen, en ask knäck inte så väl gömd i kylen och en plåt Bounty som inte lär bli chokladdoppade förrän i morgon eftermiddag. Dessa godsaker bidrar, de gör det! ;-)

Brottet

Jag tyckte väldigt mycket om Mordkommissionen då den gick på teve för flera år sedan. Jag tyckte väldigt bra om Mordkommissionen då vi såg den på dvd förra sommaren också! Eftersom jag är begåvad med kort minne kändes varje mordfall som nytt - jag kom inte alls ihåg något om hur varje brott löstes, trots att jag vet att jag har sett alla avsnitt... Och Anna Pihl! Det var också en bra serie! Jag tror att det är danskan som gör det. Det är ett särskilt schvung i danska, det går inte att komma ifrån.

Brottet, då? Jamen,det är ju också en riktigt bra serie! Dansk. ;-)

Jag köpte första säsongen på dvd alldeles nyligen och nu har vi sett klart den tjugo timmar långa serien. Tjugo timmar - och avsnitt - som fokuserar på ett enda brott. Det är rätt ovanligt. Jag tror inte att jag har sett något liknande, faktiskt. Man skulle lätt kunna tycka att det är som upplagt för att man ska ledsna, men det gör man ju inte. Spåren leder åt olika håll, polisen famlar lite i blindo men litar till sin instinkt och så reder det hela ut sig till sist. Eller, det reder ut sig så mycket som möjligt. Jag tycker fortfarande att det finns en öppning för att en av de som förklarats som icke misstänkt faktiskt kan ha haft fingrarna i syltburken.

Allra roligast var kanske att jag efter ungefär tio timmar sade rätt så ordagrant så här:
- Om man ska gå efter principen The Least Likely Suspect, då är det han som är skyldig.
Och jo. Det var han.

Nu funderar jag mest på om jag kanske får Brottet, säsong två, i julklapp. Eller om man får vänta till mellandagarna och köpa den alldeles själv. ;-)

Noveller i juletid...

Det här är vad jag har läst den senaste veckan: Kärlek i juletid och Mord i juletid. Två fynd från Kupan, som för ovanlighetens skull inte kostade 5:- styck utan hela 25:- styck - men det var de värda. Jag har två andra - liknande Mord i juletid - sedan tidigare, så jag visste ungefär vad jag skulle få för pengarna. Det är riktigt bra noveller av riktigt bra författare. Eller, jag tar tillbaka. Kanske inte alla noveller är riktigt bra. Men de allra flesta är bra! Lättsam, skön läsning! ;-)

Vovven skulle hjälpa mig att fota böckerna, men han var lite kinkig.



-Jag ligger så här, det blir bra!
- Njä, du ser faktiskt lite lat ut. Sitt istället!



- Så här? Ska jag lägga huvudet på sniskan och se lite söt ut?
- Ja, det blir bra! Vänta, jag ska byta plats på böckerna!



- Du! Den här luktar faktiskt lite mysko!
- Larva dig inte! Den luktar ingenting!




- Jodu. Den luktar. Jag känner det! Uäck!
- Vänta! Stanna! Jag är inte klar!



- Synd. Jobba kvickare nästa gång!



It's now or never..

Ja, ska det bli några julklappar så ska de bli inhandlade idag! Dagen är fullbokad med ärenden, så det är bara att köra igång! Tur att man inte sover bort dagarna! ;-)

Vid sexsnåret kom Valpen inskuttande i mitt och makens sovrum. Han har lärt sig att hoppa upp i sängen, den lilla rackaren - men han har ännu inte skaffat sig förstånd nog att först kolla om sängen är bäddad och om han har lov att hoppa upp... Sånt gör Vovven. Han kollar om sängen är bäddad, och om den är det -då kan han ta sig friheten att försiktigt hoppa upp. Är sängen obäddad, då väntar han på en inbjudan. Sen vet han att en väckning av maken går till så att han försiktigt - medelst nosande - letar sig fram till makens kropp som ligger djupt nerbäddad bland täcken och kuddar. Därefter lokaliseras ansiktet, som får en diskret liten puss - och så lägger Vovven sig ner och väntar på att få sig lite kli bakom öronen som ett tecken på att väckningen var lyckad och att husse är vid medvetande.

Såna finesser har Valpen ännu inte snappat upp, utan han kommer brakande som en gravt överviktig kanin laddad med duracellbatterier och skuttar sig genom sängen medan han samtidigt gräver upp täcken, lakan och smakar på alla mänskliga kroppsdelar som han råkar hitta under sin galna tripp. Valpen noterar inte små detaljer som att någon gapar åt honom att det räcker, att han ska ur sängen eller att han ska lugna ner sig - han är alltför uppslukad av sitt självpåtagna uppdrag och manglar på till dess att han blir lyft ur sängen. Väckningen är effektiv och även om den lämnar efter sig en känsla av att ha blivit väckt av en bulldozer kan man inte låta bli att tycka att han är för himla söt, den där Valpen.

Ute ligger snön djup. Stora vita flingor har singlat ned flera dagar nu - eller, singlandet har nog inträtt först inatt, dessförinnan handlade det om att rasa - men resultatet har hur som helst blivit vackert. Ett vintervitt landskap inbäddat i ett mjukt lager snö. Det allra mest fantastiska var att det i natt hade snöat exakt överallt utom just precis på vår uppfart. Eller så var det så att nittonåringen hade skottat hela uppfarten där vid halvsexsnåret när hon ändå var ut efter tidningen... Man får lust att ge henne medalj! ;-)

Huset på Lighthouse Road, av Debbie Macomber

Jamen, jag vet. Det här är värsta sortens skämsböcker. Harlequin! Herregud! Man ska inte avslöja att man har råkat läsa någon Harlequinbok, och om man händelsevis ändå tänker avslöja det - då ska man se till att man sågar boken rejält, man gör sig lustig över den och man är så tydlig som möjligt med att det verkligen är under ens nivå att läsa Harlequin. Jag vet. Och jag tänker inte göra något av det.

Redan tidigare har jag avslöjat att jag läst ett par av Debbie Macombers böcker om garnbutiken på Blossom Street med nöje; faktiskt så pass mycket nöje att jag genast köpte den här titeln då jag fick syn på den i ett ställ på Konsum. Hela 64:- har jag pungat ut för den och eftersom jag är mycket ekonomisk av naturen ska det mycket till innan jag erkänner att jag har spenderat pengar på skräp... Lyckligtvis är inte det här rent skräp. Inte nobelprisklass heller; verkligen inte. Det är förströelse och avkoppling.

Visst, det är rätt klyschigt och förutsägbart - men det går inte att säga att det är så vansinnigt mycket sämre än många andra bestsellers som ligger på topplistorna. Det handlar ju om att presentera en historia som är tillräckligt angelägen för att läsaren ska hänga kvar och att i samma svep se till att historien handlar om något eller någon som läsaren kan relatera till. Det är kanske inte det konstnärliga eller filosofiska som står i fokus, utan mer det där med att få berätta en historia. Och sådana böcker har också en plats - oavsett om de hamnar på en topplista eller om man hittar de i en halvt bortglömd hörna på Konsum.

Jag ser att berättartekniken är ganska lik den som Macomber använder sig av i garnbutiksböckerna; det pendlar mellan olika personer som alla har sina bekymmer och på ett eller annat sätt har de olika personerna med varandra att göra. Behändigt sätt att berätta flera historier i ett svep, och också ganska behändigt för en trött läsare - som ju snart faller in i lunken och utan problem följer flera personer och det som händer dem.

Så nä, köp inte den här till svärmor om du vill imponera med din förmåga att finna de framtida klassikerna. Köp den hellre till dig själv om du känner dig smått trött och utarbetad och inte orkar med något med ofantligt djup eller överraskande konstnärlighet i form. Och så latar du dig i soffan tillsammans med boken och en rejäl balja te. Och praliner. Glöm inte pralinerna. ;-)

På spåret, av Lena Lind Brynstedt

Precis som så många andra bokbloggare har jag fått erbjudande från bokförlaget Max Ström att testa boken På spåret. Det handlar inte om att läsa boken, utan faktiskt just om att testa boken - detta eftersom det är en bok med en inbyggd spelmodul.

Jag är inte ett så stort fan av På spåret att jag alltid måste se programmet - snarare är det så att jag ledsnade efter ett antal säsonger och därför inte har koll på hur programmet har sett ut under de senare åren. När boken kom blev jag därför rätt förvånad över upplägget; att boken innehåller en hel drös frågor som sinsemellan inte har ett givet samband mot ett bestämt resmål. Den första tanke som slog mig var att programmet kanske har ändrat karaktär, men efter att ha läst några bloggar som skrivit om boken inser jag att det snarare är boken som inte speglar programmets karaktär riktigt rätt. Det gör inte mig något, men om man är ett inbitet fan av det där med frågor som siktar mot en bestämd destination - då lär man bli besviken!

Som sagt, boken innehåller många frågor - hela 2500 stycken - och en liten spelmodul. Frågorna är indelade i kategorier; Världen, Europa, Sverige, Historia, Kultur och nöje, Sport, samt Djur och natur. Man kan såklart läsa bokens frågor och kolla svaren längst bak i facit, men jag tror nog att det är allra roligast att utnyttja spelmöjligheten. Vi har bara testat att köra varianten med spel för en person här hemma, och det funkar fint. Det finns en inbyggd minnesfunktion, vilket innebär att spelmodulen minns hur poängställningen var senast spelet var igång - men självklart går den att nollställa då resultatet börjar bli alltför pinsamt... Modulen kan ställas in för en eller två spelare, och så räknar den poäng efter valt alternativ. Behändigt. Och inte så fuskvänligt!

Det är faktiskt ganska fängslande att sitta och spela. Man ska bara ta en fråga till. Och en till. En enda. Och en till... ;-)

(Bild och bok från förlaget.)

En god gissning...

är att ägaren till den här bloggen just nu är överhopad med måsten och borden, och surfar som en galning mellan varven för att vila hjärnan men får inget vettigt skrivet. Mycket god gissning! Kommer från säker källa! ;-)

Vinnare av en skräckis!

Vad roligt att det var så många som gissade fel på den här bilden:

Det är ju inte alls något slags ljus eller någon glödlampa! Det är en stiftpenna; en grön Pilot supergrip XS som väger endast 8 gram! Så här ser den ut i helfigur:

Den uppmärksamme ser att det är en kortkort modell av stiftpenna, vilket förklarar den låga vikten... Ni vet, det är alltid något lurt med mina bildgåtor! ;-)

Så, när det då visar sig att vi har två som har gissat på samma föremål och samma vikt - hur gör man då? Det måste helt enkelt bli så att snabbast vinner - en teknik jag tillämpat förr! - och då tillfaller Svenska kulter svartanova! Grattis till vinsten!

Ängel sökes! - uppdat.

Jag söker en räddande ängel för ett specialuppdrag inom området mänsklig godhet, att utföra innan julen är här. Någon som nappar?

Mejla i så fall: enbokomdagen[at]hotmail.com

Uppdaterat:
Räddande änglar har anmält sig och specialuppdraget kommer att fixas! ;-)

Vinnaren av bokpaketet!

På bilden var det nålar, och i sin ask - det emballage som man ogärna vill mista! - ser de ut så här:

Vikten på hela härligheten är 63 gram, vilket gör att vi har en vinnare som gissade endast 6 gram ifrån det korrekta svaret! Skickligt!

Grattis till "Love och Vanja"!

Kolla din mejl! ;-)

Nå, hur blev det då?

Jag hade en lista som visade vartåt det lutade:

* att man kommer att kunna vinna lite böcker här på bloggen under helgen... - Jepp! Två tävlingar är igång. Scrolla nedåt! ;-)


* att det kommer att spritsas en drös kristyrer här i helgen... - Spritsat och klart! Inte precis världens finaste, men kristyrer blev det - och jag vet i alla fall två personer som kommer att äta kristyrer efter julhelgen. Jag är inte en av de två personerna! Fast jag har en känsla av att en tredje person också kommer att anmäla sitt intresse för uppätning av dammiga kristyrer så småningom...

* att det kokas lite saft här i helgen... - Kokat! Va? Ska man ha det på flaska också för att det ska gillas???

* att det blir lite scrappyssel här i helgen... - Yes! Somligt av det pysslade ser ut så här:

* att det kokas knäck här i helgen... - Jajemän! Mjölkfri knäck, fin konsistens! Tid hos tandläkaren är bokad! ;-)

* att tvättmaskinen kommer att få jobba övertid i helgen... - Kanske det är därför den har krävt att få bli isärpillrad och rensad ett par gånger? ;-(  Men tvättberget har minskat! ;-)

* att det bokcirklas ute i obygden någon gång i helgen... - Bokcirklas gör det, men utan mig - och det är första gången sedan vi drog igång cirkeln.

* att det blir en sån där helg då jag gör allt och inget... - Ja, det blev det! Kolla bara: Jag har sytt en vetevärmare till sjuttonåringen och funderat över varför jag har skjutit upp det där lilla projektet helt i onödan så länge. Jag har skrotat läsningen av Den allvarsamma leken för att istället hugga tag i en sån där bok som man - enligt många - ska skämmas över att man ens funderar på att läsa. Vi har adventsfikat och testat de där punchrullarna som ser ut som pepparkaksdegsrullar med vita kanter - och det var ingen höjdare! Undvik! Jag har hämtat paketet med boken På spåret och hunnit ta en första titt. Rolig bokpryl! Vi har kollat på ytterligare några avsnitt av Brottet och det blir bara bättre och bättre! Jag har stört mig över att jag har ont i ryggen och inte känner av om jag har ont i lungorna eller verkligen ont i ryggen. Förvillande!

I morgon är det måndag, ny vecka och jullovet kommer allt närmare! Vägen dit är fylld av bra saker! ;-)

Vinn en skräckis!

Svenska kulter av Anders Fager - kan det vara något? Jag har dessvärre inte hunnit läsa boken själv - den är på gång - men för den som gillar skräck är det här förmodligen intressant! Läs mer om boken här och här!

Den som kan lista ut vad det här är för något:

och lägger till en gissning om hur mycket föremålet väger, kan alltså vinna den här boken:

Så: i kommentarsfältet skriver du ett inlägg där du talar om vad du ser på bilden och eftersom jag har en känsla av att även den här bildgåtan är lätt knäckt kommer det vara avgörande att du också talar om hur mycket - i gram räknat - bildens föremål väger. Rätt föremål + "rättast" vikt vinner. En förutsättning för att du ska kunna vinna är att du också skriver en mejladress (maskera den gärna genom att skriva [at] istället för @). Ingen blogg krävs. Och en gissning per person!

Tävlingen slutar tisdag 7 december klockan 18.00!

Lycka till! ;-)


Mejladressen, glöm inte mejladressen!

Vinn ett bokpaket!

Bazar förlag ger ut Cecelia Aherns böcker och har erbjudit ett bokpaket till någon av mina bloggläsare. Dags att tävla, alltså! ;-)

De här böckerna kan du vinna...

...om du kan lista ut vad det här är för något och hur mycket det väger tillsammans med dess emballage - något som man ogärna vill mista:

Alltså: i kommentarsfältet skriver du ett inlägg där du talar om vad du ser på bilden och eftersom jag har en känsla av att den här bildgåtan är lätt knäckt kommer det vara avgörande att du också talar om hur mycket - i gram räknat - bildens föremål + emballage väger. Rätt föremål + "rättast" vikt vinner. En förutsättning för att du ska kunna vinna är att du också skriver en mejladress (maskera den gärna genom att skriva [at] istället för @). Ingen blogg krävs. Och en gissning per person!

Tävlingen slutar måndag 6 december klockan 18.00!

Lycka till! ;-)

PS! Jag ser att det är några som missat mejladressen... Fixa! Jag jagar inte vinnare!

Frestande!

För allt i världen, slink inte in på Smaskens just nu! Det är vansinnigt frestande, precis allting därinne! ;-)

Det lutar åt...

* att man kommer att kunna vinna lite böcker här på bloggen under helgen...

* att det kommer att spritsas en drös kristyrer här i helgen...

* att det kokas lite saft här i helgen...

* att det blir lite scrappyssel här i helgen...

* att det kokas knäck här i helgen...

* att tvättmaskinen kommer att få jobba övertid i helgen...

* att det bokcirklas ute i obygden någon gång i helgen...

* att det blir en sån där helg då jag gör allt och inget...

;-)

Köpt? Nä.

Den senaste tiden har det cirkulerat ett upprop på ett antal bloggar. Det handlar om att det förekommer en hel del dold reklam i bloggar, att bloggare får betalt för att skriva positiva inlägg om olika varor eller tjänster, och att man därför inte kan lita på bloggare överlag. Vissa bloggare kan man dock lita på, går det att förstå; de som har undertecknat uppropet och blivit granskade av uppropets författare. Det gör mig fundersam. Ska man förutsätta att alla övriga bloggare går in för att lura andra..?

Första gången jag läste om det där uppropet - som du kan läsa i sin helhet här -  blev jag lite irriterad. Andra gången blev jag lite småsur. Tredje gången surnade jag till rejält. Det främsta skälet till detta är inledningsfrasen: "Du kanske inte vet om det, men läser du bloggar är du troligen lurad." och inte vad uppropet egentligen handlar om.  Ungefär samma sak har En full bokhylla reagerat på och inspirerad av hennes inlägg gör jag ett eget.

Förutom att inledningsfrasen inte är alldeles sann är det också smått kränkande mot många bloggare - och bloggläsare - att formulera sig så aggressivt. Alldeles säkert är det somliga bloggare som får betalt för att skriva inlägg om vissa produkter och förmodligen är det så att det sällan framgår att dessa inlägg är att betrakta som reklam. Men alldeles säkert är det också så att den absoluta majoriteten av alla bloggare inte skriver för att de får betalt för att skriva utan istället skriver för att det är något man gärna ägnar sin fritid åt. Kränkande blir påståendet för att man påstår att bloggare troligen luras, men det finns ju inte särskilt mycket som talar för att de allra flesta bloggare får betalt för sina inlägg. Kränkande blir påståendet också för att man tar för givet att bloggläsare okritiskt accepterar allt som står i blogginlägg.

Jag har fått sorgligt få inlägg med erbjudanden om mutor eller reda pengar i potten. Det är den där kinesiska solfjädern som jag minns (och som jag inte ville ha, om någon händelsevis undrar)... Sedan är det ju böckerna. Det dräller in efterfrågade och icke efterfrågade böcker i ojämna intervaller här hemma, men det finns aldrig någonsin något krav på att det ska skrivas positivt om böckerna. Inget förlag med självaktning skulle kräva positiva recensioner för att skicka rec.ex. Antar jag. Ett exempel på ett förlag som med full vetskap om min svala inställning till författaren ändå ville skicka en bok, är Bazar förlag. Det är väl hedrande för förlaget? Mina tankar om boken finns här, för den som vill läsa vad jag tyckte efter att ha läst klart.

Om man ser till det där uppropets egentliga budskap Om du får betalt för att skriva om pryttlar, tala då om att du har fått betalt, så är det ju alldeles rätt och riktigt. Det är ju därför jag sedan rätt lång tid tillbaka alltid nämner om jag har fått en bok som rec.ex.

Och nä. Jag tjänar fortfarande inte en spänn på bloggen. Jag skulle inte ha något emot att tjäna pengar på att skriva om böcker, dock. Lyckligtvis har jag fått så mycket annat istället, och då syftar jag inte på förlagens rec.ex utan mer på till exempel det där gemytliga gruppkramandet vi ägnar oss åt och det där småsnackandet i kommentarsfälten. ;-)

Gyllene Knorren!

Jag är lätt skeptisk mot restauranger med ordet gyllene i, sedan den gången jag råkade hamna på Gyllene Grisen och åt det mest vedervärdiga jag någonsin har ätit till ett pris som var vad man lätt kan kalla hutlöst. Förmodligen var det därför jag tyckte att titeln på årets julkalender inte klingade så väl, men efter premiäravsnittet är jag såld! Hotell Gyllene Knorren verkar bli en riktigt skön historia och nu gäller det att komma ihåg att bänka sig varje morgon eller kväll! 

Från det ena knorriga till det andra grisiga; Valpen fick tjärsalva på tassarna ikväll efter det att vi upptäckte att han hade en spricka i en trampdyna. Vovven har också fått tjärsalva på tassarna ett antal gånger och avskyr verkligen lukten. En tass-smörjning innebär att han rör sig mycket försiktigt, med höga tasslyft, och vandrar runt huset i jakten efter ett ställe som inte stinker... Rätt svårt att hitta, eftersom han bär med sig tjärlukten!Vovven, han reagerar helt annorlunda. Han går runt och rullar sig överallt för att riktigt gno in doften i hela sig! Det är tur att han är så söt när han nu är så galen!  ;-)

I sängen väntar Den allvarsamma leken. Den är lite mer lik den historia jag minns, nu när jag har hunnit en bra bit i den. Hoppas att den fortsätter att ta sig! ;-)

Men hoppsan..!

Jag råkade gå förbi hos Hemmakväll och kom ut därifrån med ett litet inköp: Brottet, säsong ett. Och vi tittade på två avsnitt på raken, igår kväll. Så det kan bli! ;-)