lördagen den 21:e januari 2012

Halvvägs in på helgen...

konstaterar jag att:

* Det är rätt konstigt att man kan bära hem en unge från BB ena dagen och nästa dagen sitta och se henne kvittera ut en universitetsexamen.

* När de där alldeles för snabbväxande ungarna flyttar hemifrån, finns det vissa poänger med att låta dem sprida sig över landet. Man har liksom vissa resmål givna. Just nu: västkusten och hufvudstaden. Den tredje tänker vi oss att vi kanske ska styra mot fjällvärlden. (Fast: styra, my ass. De styr sig själva. Lyckligtvis. ;-) )

* Jag läser en himla bra bok just nu. I tystnaden begravd. Den utspelar sig nästgårds, nästan - och det ger mig en känsla av att jag känner mig hemma.

* Det är sjukligt beroendeframkallande att sticka sockar. Nu håller jag på med ett par till mittentösen, och innan dessa sockar stickade jag ett par till stora tösens kompis. Roligt, roligt! Men jag är lite sugen på att virka mormorsrutor också. Jag vet att jag har sagt Aldrig mer! - men jag är beredd att ändra mig. Vem vill fästa trådar?

* En sjukilos tvättmaskin är inte fy skam. Synd nummer ett: den skulle ha funnits i huset då när tjejerna var pyttiga och producerade smutstvätt på löpande band. Synd nummer två: det är inte precis så att det följer med en massa torkutrymme.

* Man både ser ut och låter som ett fullfjädrat pucko på gamla heminspelade band. Men ungarna är fina! ;-)

Nu ska jag fortsätta att polemasa. ;-)

3 tycker till.:

Camilla sa...

Trevligt funderande du sysslar med så här på lördagskvällen. Tidens gång är ju att barnen kommer och sedan flyttar, men måste det gå så fort?
Förmodligen är det med utflugna barn som med 1-åringar. Jag har varje gång tyckt att det är så sorgligt när barnen fyller ett för då är de inte bebisar längre. Efter ett tag konstaterar jag att dom faktiskt finns kvar ändå och blir ännu mer trevliga att umgås med. Är det på samma sätt med barn som flyttat hemifrån? Man sörjer först, men konstaterar sedan att de faktiskt finns kvar.

svartanova sa...

* Grattis till examen! Fast usch vad stressad jag blir när du säger att det går så fort!

* Vad kul att ni lyckats "styra dem" till roliga platser. Det är så roligt att se sig om i landet!

* Hade jag läst mer för tillfället skulle jag skrivit att jag nog skulle försöka läsa den. Men då hade jag ljugit...

* Virka mormorsrutor blir jag sugen på varje gång jag ser en snygg färgkombination i någon snajdig inredningstidning. Och när jag lärde mig att virka in trådarna blev det ju inte lika mycket fästande. Fast å andra sidan har jag inte fått resultatet av hur det blir när jag tvättar den än... Och sen är det ju det där med tid just nu...

* Tvättar däremot, det gör jag. Och vår maskin gick sönder någon månad efter D kommit och då passade vi på att köpa en med 8 kilo. Den används flitigt...

*Jag har en förmåga att alltid fälla fåniga kommentarer typ: Filmar du?. Alla snuttar vi har börjar nog så...

Ha en riktigt skön helg!

En bok om dagen sa...

Camilla; Varje ålder har sin tjusning - och jag blir alltmer imponerad över hur otroligt fina tjejer vi har. Jag har inte riktigt sörjt över att de flyttar hemifrån. Dels har de tagit det lite pö om pö - den äldsta flyger ut mer definitivt nu med avslutade studier och tills-vidare-tjänst, och den mellersta har återvänt hem mellan jobben - dels är det så himla skönt att se att de hanterar sitt vuxenliv så fint. Men saknar, det gör jag. Fast jag överlever bra eftersom jag är trygg med att de mår fint och har hamnat på bra ställen.

svartanova; Det går ruggigt fort, det gör det! Man ser det inte när man är mitt i - men man upptäcker det med jämna mellanrum... ;-)