onsdagen den 11:e januari 2012

Nära dig, av Joanna Björkqvist

Redan kring jul läste jag den här boken - men inte förrän nu har jag förstånd att blogga om den...

Bild: Adlibris
Boken är utgiven på eget förlag, och det var författaren själv som hörde av sig via bloggen och erbjöd mig ett exemplar av boken. Den där grejen med eget förlag, det är en sådan där liten detalj som alltid får mig lite extra kritisk och tveksam - men den här boken fick jag god lust att ge mig på utan alltför mycket betänkligheter. Författarens hemsida utstrålar engagemang och kanhända var det värmen och viljan på hemsidan som fick mig att smälta... ;-)

Själva boken, då? Jo. Kortfattat handlar det om den nyblivna mamman Sagas första år. Hon lever sitt eget liv, med allt vad det innebär att vara småbarnsförälder - samtidigt som hon får följa sin egen mammas första småbarnsår genom de dagböcker som mamman skrev då Saga själv var liten. Sagas mamma omkom då Saga var i tonåren, och det är lätt att se att Saga fortfarande känner att hon saknar sin mamma. Boken bjuder på både glädje och sorg, i ett svep.

Det är nu ett bra tag sedan jag var småbarnsmamma och jag har inte haft så lätt att relatera till precis allt i boken. Somligt känner jag väl igen och somligt känns främmande. Ibland blir jag irriterad på Saga och hur hon väljer att leva i det förgångna, och ibland begriper jag inte hur hon har tänkt sig att leva kvar i ett förhållande som hon stundtals inte verkar vara ett smack intresserad av. Jag blir inte klok på hur hon tänker ibland, den där Saga. Jag ska låna ut boken till en av mina bokcirkelkompisar, som råkar vara småbarnsmamma - bara för att få veta vad hon tycker om boken. Den kanske känns annorlunda då man är mitt i småbarnsåren?

Själva boken bjuder inte på en fantastisk läsupplevelse och det är inte avancerat litterärt så det smäller om det. Men det är faktiskt rätt hemtrevligt och mysigt - samtidigt som en hel del svåra saker tas upp. Språket funkar, tycker jag, och det är inte alltför många sådana där små språkliga missar som stör och som tenderar att hänga med till sista tryckningen på mindre förlag. Ibland tänker jag att det blir lite pratigt och att författaren säger lite för mycket istället för att låta mig som läsare lista ut på egen hand. Det är en konst, det där att berätta utan att säga rakt ut...

Jag tänker att författaren ska vara ganska så nöjd över att ha skrivit en sån här debutbok. Det här är ju första steget på en författargärning som ska vara i många år framöver - eller hur? Det finns en rejäl grund att stå på!

2 tycker till.:

Joanna Björkqvist sa...

Tack för att du har läst, funderat och tyckt till!

Särskilt det du säger om att skriva ut eller hålla igen är intressant, för det var den svåraste balansgången för mig i boken. På Journalisthögskolan hade vi en kursledare som brukade säga att "Ibland förstår läsaren/lyssnaren/tittaren precis vad vi menar och ibland måste vi ta honom/henne i hand och visa vad vi menar!"

Precis så är det och dessutom tror jag att det är väldigt individuellt vad man snappar upp direkt och vad som kan förväntas växa fram. Den gör balansgången ännu mer vansklig.

Och jodå, jag är allt ganska så nöjd med debuten! :)

Joanna

Joanna Björkqvist sa...

En liten intressant sak om det här med eget förlag så här dagen efter min förra kommentar; jag förstår allas skepsis mot egna förlag av flera olika skäl. Dels eftersom erfarenheten inom området inte är så stor för de flesta läsarna, dels för att det oftast betyder att manuset blivit nobbat av de etablerade förlagen och då undrar man förstås om boken verkligen är något att ha och dels för att det i huvudsak är en enda person som står bakom boken och inte en erfaren redaktör/lektör/formgivare mm.

I mitt fall bestämde jag mig dock hyfsat tidigt för att ge ut boken själv i den här versionen och därför har faktiskt inte ett enda förlag nobbat den. Det kan låta galet, men jag tror att det är framtidens sätt att ge ut böcker. Det är ju faktiskt ganska enkelt!

Anledningen till att jag ville ge ut den själv var att det tar en evighet att få svar från förlagen och risken att drunkna bland alla andra inskickade manus och få nobben utan att någon läst den på allvar var för stor för att jag skulle ta risken.

Nu sitter jag här med min färdigtryckta bok, har varit med och bildat föreningen Egenutgivarna för oss som själva ger ut våra böcker och det känns toppenbra!