Bloggen är fortfarande hemma...

Ja. Idag kunde jag vicka huvudet utan att genast få sprängkänsla - och det betraktar jag som ett slag halleluja-moment! Tillsammans med det faktum att febern verkar ha lagt sig (pepparpeppar!) och att jag kan säga hela meningar utan att ta paus för att hosta mitt i, gör det att det känns som om det kanske går framåt... ;-)

Annars fortsätter jag att pillra i mig mina små fina antibiotikatabletter, spraya kortisonspray och slurka hostmedicin. Astmapuffar i högre utsträckning än normalt och klämmer i mig en treo då och då. Vovven vill ut och pinka lite mellan varven, så då såsar jag runt lite i de närmaste omgivningarna en stund medan han får lukta och polemasa bäst han vill. Inget tempo att tala om, men vi får frisk luft!

Nöjen har jag för övrigt i överflöd! Kolla bara:

* Jag fick en snilleblixt redan i tisdags och hyrde säsong två av Downton Abbey på biblioteket. Mycket billigare än att klicka hem - fast det krävde förstås en biltur in till biblioteket. ;-)

* Jag rafsade fram en påse med restgarner och stickar små bokmärken efter olika mönster. Det är lagom ansträngande och så får jag testa olika tekniker utan att det är katastrof om det visar sig att jag inte klarar av något eller om det blir fult... När jag somnar sittande med stickningen i knäet är det inte jordens undergång om stickan trillar ur och maskorna löper hejvilt. Det skulle vara mer ledsamt med ett större projekt...  ;-)

* Häromdagen kom ett paket med böcker, och nu orkar jag hålla ihop tankarna för längre textstycken, så då läser jag en av dem - Christina Wahldéns senaste. Lättläst men väldigt upprörande!

* Jag har en påse bullar i frysen - bullar som min man skaffat fram på mystiska vägar. Jag har en chokladkaka som är bara min. (Och i går plundrade jag skafferiet på allt gott jag kunde hitta, vilket var innehållet i tre ganska gamla tablettaskar och en av minstingens filmrullar som jag egentligen inte gillar - men det innehöll ju socker, så det gick an.) Jag har också plockat fram ännu en flaska saft ur frysen som jag tänker sätta i mig. Och så har jag en himla massa Söderblandning hemma. Kalas! (Alltså, när jag är sjuk smakar all mat järn och sunkigt. Inte så matsugen, alltså. Däremot blir jag sötsugen till vansinnets kant!)

* Tack vare mobilen kan jag också fejsbooka hur mycket som helst. Mycket trevligt! ;-)

Och hur har ni det? ;-)