Fortfarande Alice, av Lisa Genova

Den här nätta lilla boken lånade jag med mig hem när jag var och hälsade på stora tösen i hufvudstaden för ett tag sedan. Inte förrän nu har jag haft tid att läsa den - men det första jag gjorde när jag hade läst den var att ställa mig i bibblokö på Genovas nya bok... Det ger en hint om vad jag tycker om boken, eller hur? ;-)

Berättelsen om Alice är så sorglig att jag smågråter flera gånger när jag läser. Alice är mitt i livet, femtio år gammal, lyckligt gift och välsignad med tre barn när hon plötsligt inser att allt inte är okej. Hon glömmer saker, tappar bort ord, tappar bort sig själv och blir lätt förvirrad. Eftersom hon till vardags är professor vid Harvard och vanligtvis superskärpt med stenkoll på allt, blir hon irriterad och störd över att hon är så disträ och förvirrad. Lyckligtvis förstår hon att hon måste söka hjälp när besvären blir så påtagliga att hon inte längre kan bortförklara dem med stress, allmän tankspriddhet eller klimakteriet. Diagnosen blir tidig Alzheimer och helvetet börjar.

Ja, det är ett helvete. Det är en sjukdom som bryter ned inte bara den sjuka, utan också tär på de närmaste. Tänk dig själv att du en dag inte minns om du tycker om kaffe eller inte. Att du inte hittar till toaletten i ditt eget hem. Att du inte hittar de ord du behöver. Att du inte hinner med i ett alldeles vanligt samtal om vardagliga ting. Att du inte vet hur du ska hitta hem fastän du bara är ett par kvarter från ditt eget hus, där du har bott länge och väl. Att du inte känner igen dina egna barn. Helt utlämnad.

Det som gör att den här boken inte blir en torr och trist skildring av en Alzheimerpatients besvär, är att författaren levandegör Alice på ett så fantastiskt fint sätt. Hennes ångest finns där, hennes planer på att ta livet av sig - men även hennes kämpaglöd och livsvilja. Hennes humor och humör. Hennes kärlek till maken och makens kärlek till henne - trots att de hamnar i en sits som verkligen vänder upp och ned på allt som de tidigare hade planerat och tänkt. Hela Alice finns i boken, hela hennes liv.

Det är en bok som snärtar till läsaren med smärtsam tydlighet; det här kan drabba vem som helst. När som helst. Och det kan hända att det här kanske är något som känns svårare att tackla än att plötsligt mista någon. En alzheimerpatient försvinner - men finns kvar. Alice är fortfarande Alice - och ändå inte. Brutalt svårt.

Läs! Läs!

(Bild från förlaget.)