Jag var rätt tvungen att dammsuga, så det började jag med. Tufft! Dammråttorna dansade runt i huset och gjorde sitt bästa för att smita undan dammsugaren. De där råttorna hade blivit lite kaxiga, så det var skönt att bli av med dem! Svetten lackade, fast jag tog det väldigt stillsamt...
En särskilt kaxig dammråtta hade börjat en liten kennel inne i dammsugarröret. Att döma av utseendet skulle jag tippa att den hör till rasen DammusHundhårus Råttus (med inslag av Kartongius). Elak rackare!
Sen hade jag stort garnbehov, så då behövde jag göra en utflykt till garnbutiken. Inte ett dugg jobbigt. Kan bero på att det var dörr-till-dörr-transport med egen bil? Ja, möjligen var det lite jobbigt att bara handla precis det som jag behövde, och inte en massa extra... ;-)
Sen sov jag i solstolen en halvtimme och ser nu ut som någon som har fått för mycket sol. Notera det smarta: minstingen skulle väcka mig efter en halvtimme, så att jag inte skulle bränna mig. Det funkade nästan. Jag hade behövt väckning efter bara tjugo minuter.
Sista avsnittet Skärgårdsdoktorn och fruktsallad till det. Inte illa.
Rabarberkräm till middag. Inte illa, det heller. Här har jag precis lagt rabarber, vatten och socker i en kastrull (högintressant bild, jo jag vet!):
Nu är jag slut som artist. Jag återgår till viloläge och inväntar morgondagen. Eventuellt ska jag kombinera det där vilandet med att äta lite mer fruktsallad. Men imorgon! Då ska jag mäta mina krafter igen! (Om jag orkar.)
Och för övrigt så har jag läst ut Ingen du känner. Jag publicerar mina tankar senare - när det är recensionsdatum. Nu håller jag på med Paris, chérie - Så där säger folk alltså, av Ida Pyk. Igår kom Jellicoe Road som jag fick en förfrågan om för ett bra tag sedan. Den har legat på posten och skräpat ett tag men har nu hittat ända hem till mig. Det lutar åt att det blir nästa bok. Om jag inte lägger vantarna på ytterligare en sån där bok om oaptitliga sanningar kring mat. Eller en deckare. Eller något tantsnusk. Eller, ja... Något annat. Det kan man aldrig så noga veta! ;-)
En halvtimme i solen är nog lagom för vintervita kroppar. Jag jobbade ett par timmar i trädgården. Det syns på ryggen. Den har vissa likheter med en kokt kräfta.
SvaraRaderaAjajaj! Att man inte lär sig??? Jag menar, det här är ju inte första sommaren man är med om...
RaderaLikadant varje sommar, först rött innan man lär sej.
SvaraRaderaLåter som om du börjar återvända från andra sidan. Härligt!
Ta det lugnt bara, kroppen säger ifrån och reglerar själv bäst vad du ska orka. Lyssna på den!
Kram
Du är en sån snälling! Jag tar det lite piano och hittar inte på några stora projekt... :-)
SvaraRaderaDet låter som en lagom dag!
SvaraRaderaRabarbern ja.. den ska jag ju ta nu snart. Jag ska bara.... :)
Har just läst Jellicoe Road. En mycket speciell, mycket bra och aningen rörig bok. Nu ska jag (på Lena Kjersén EDmans inrådan) läsa om de kursiva avsnitten i ett svep, då klarnar ev en del. God läsning!
SvaraRadera