Fatma har precis gått ut nian och ska fara till Turkiet med familjen på semester. De gör hon om somrarna, men den här gången får bästa kompisen Aida plötsligt onda aningar och säger:
- Lova att du inte blir bortgift nu!
Fatma är inte ett dugg orolig. Hon har ju varit till Turkiet förr, och hennes familj har aldrig ens antytt att de funderar på att gifta bort henne med någon. De bor ju i Sverige och allt fungerar bra hemma, så varför skulle hon oroa sig?
Väl framme i Turkiet är allt som vanligt, till dess att mamman en dag - helt oväntat - säger att Fatma behöver nya kläder. Hon ska se snygg ut till sin förlovning! Från det ögonblicket känner inte Fatma igen sina föräldrar. De tvingar henne, hotar henne och behandlar henne med en märklig kyla som Fatma inte känner igen. Den blivande maken visar sig vara lika gammal som Fatmas egen pappa, ungefär - och han har söner som är äldre än Fatma. Sönerna har fruar och barn, och efter giftermålet inser Fatma att hon har hamnat i en familj där hon inte får stöd av någon när maken utkräver sina "äktenskapliga rättigheter". Det blir slagsmål mellan Fatma och hennes make, och när maken klagar över sin bångstyriga hustru hos Fatmas pappa säger pappan åt Fatma att sluta krångla. Hon får helt enkelt inget medhåll någonstans. Hon ska bara finna sig i att ha blivit en främmande mans ägodel, som han får nyttja som det behagar honom.
Den enda som begriper hur förfärligt det är för Fatma, det är Aida. Men hon befinner sig i Sverige, och den enda kontakt hon har med Fatma är via mobiltelefon. En mobiltelefons batteri håller inte hur länge som helst - särskilt inte i ett hem där det inte ens finns möjlighet att ladda telefonen... Oddsen är verkligen inte på Fatmas sida.
Det allra mesta i den här boken känns vettigt och bra beskrivet, och jag tror att berättelsen ligger på en nivå som de flesta vanliga ungdomar kan känna igen. De allra otäckaste ögonblicken är inte berättade om i detalj, och det känns bra så. Då undviker man frossandet i våldsamheter - det där som inte egentligen tillför något - samtidigt som det faktiskt ger ett litet extra stänk realism åt Fatmas berättande. Vem vill i detalj berätta om hur man blir våldtagen, slagen och kränkt? Egentligen?
Kanhända blir flykten lite rosenskimrande enkel, den katastrofala situationen till trots - men det kan man unna Fatma. Man förstår ändå att återkomsten till Sverige inte är en dans på rosor, och att Fatma har mer svårigheter framför sig än någon sextonåring skulle behöva ha.
För ungdomar i Sverige, som inte har behövt stifta bekantskap med den här typen av hederskultur, känns säkert bokens händelseförlopp som helt främmande och för somliga kanske rentav helt orealistiskt. Jag vet inte hur man ska kunna få ett stopp för de här händelserna om inte vi alla sprider kunskap om vad som pågår och hur lite den utsatta flickan har att säga till om. Det är inte bara så enkelt som att säga nej!
(Rec.ex. och bild från förlaget.)
Hej hej! Jag har snart sommarlov och förutom de böcker jag snappat upp som populära i skolan skulle jag vilja ha tips från dig. Vilken eller kanske vilka (2 böcker) är så bra att de innehåller olika teman och skulle kunna fungera som klassuppsättningsbok. Jag tänkte ge mig tid att läsa ungdomslitteratur i sommar och detta för mitt yrkesliv.
SvaraRaderaÅhå! Det var inte en lätt fråga! Jag vet inte ens i vilka klasser du jobbar... Kan vi börja där någonstans..? :-)
RaderaNu senast på högstadie så det är böcker som fungerar där jag är inne på. (Jag trodde inte att denna kommentar postades eftersom jag fick upp felmeddelande...)
SvaraRaderaJag har just läst en bok om Kronprinsessan Victoria. Det motstånd som hon mötte när hon hade valt Daniel som sin kärlek påminner väldigt mycket om en hederskultur. När jag sen läser ett av Strindbergs drama från slutet av 1800-talet så inser jag också att det fanns en mycket utbredd hederskultur i Sverige bland "vanligt" folk.
SvaraRaderaJag har inte läst boken om Viktoria, så jag vet inte vad som skrivs i den. Men jag kan tänka mig att det handlar väldigt mycket om att hon mötte ett motstånd för att hon inte valde att göra så som kungligheter ska göra eller förväntas göra. Kanske är det en slags hederskultur.
RaderaVi har för övrigt gjort mycket genom tiderna, som idag känns konstigt. Och jag är helt övertygad om att vi idag gör sådant som våra barnbarn kommer tycka är rätt knäppt.