Sarahs andra halva, av Lisa Genova

Eftersom jag tyckte så mycket om Fortfarande Alice, ville jag genast läsa något mer av samma författare. Sarahs andra halva blev det logiska valet - eftersom den var tillgänglig på vårt bibliotek... ;-)

Såvitt jag begriper har Genova inte hunnit skriva så mycket mer än dessa två böcker ännu, men en bok med titeln Love Anthony ser ut att vara Genovas tredje bok. Färdigskriven, men inte ännu släppt. Inte ett bra val. Än. ;-)

Sarah är karriärmänniska ut i fingerspetsarna och mamma till tre ganska små barn. Hon jobbar mycket och kan inte släppa taget om sitt jobb ens när hon är hemma. Hon har ett sånt där jobb där sextio timmars arbetsvecka är normaltid och fyrtio timmar är deltid. Ingen tid får gå till spillo, vilket betyder att hon allt som oftast gör flera saker samtidigt. Ser kvällsnyheter och jobbmejlar med datorn i knäet. Går på barnens fotbollsmatch och har affärsmöte via mobilen. Äter och besvarar arbetssamtal i mobilen. Skriva mejl och prata i mobilen. Och naturligtvis: köra bil och arbeta via mobilen.

Just den där ovanan att köra bil och arbeta via mobilen är den detalj som gör att Sarah en regnig morgon kraschar på motorvägen. Hon letar efter mobilen i väskan medan hon ligger i 110, och hennes fokus är inte på trafiken - utan hon tänker på vad hon kan göra medan hon ändå bara kör bil. När hon väl får tag på mobilen och tittar upp, inser hon att allt hon ser framför sig är röda bromsljus. Alla står stilla framför henne, och hon har inget annat att göra än att ställa sig på bromsen. Det slutar ändå med en rejäl krasch.

I samband med olyckan slår Sarah i huvudet, och efter vad jag förstår så är det den skallskadan som ligger till grunden för den vänstersidiga neglekt som Sarah drabbas av efteråt. Jag hade aldrig hört talas om vänstersidig neglekt innan jag läste den här boken, men det är en neurologisk skada som innebär att den drabbade inte uppfattar den vänstra sidan av verkligheten. Om man exempelvis har en synskada, som gör att vissa fält i synområdet faller bort, kompenserar hjärnan i hög grad den skadan och fyller i så att man får se en logisk bild av det man betraktar. Det är nästan samma sak med en neglekt. Har man en vänstersidig neglekt, så existerar inte den vänstra sidan av verkligheten. Man känner inte av sin vänstra kroppshalva, man ser inte vad som finns till vänster - men ens hjärna fyller ut för bristerna, vilket innebär att man inte är medveten om att man har en felaktig uppfattning av verkligheten. När Sarah ombads att lyfta sina armar rakt ut, så ansåg hon att hon lyfte båda armarna - fastän den vänstra förblev hängandes. När hon skulle sminka sitt ansikte, ansåg hon sig vara klar - men allt till vänster förblev osminkat.

Jag kan lätt förstå den frustration det innebär, kanske framförallt att man - som drabbad - hela tiden måste påminna sig om att man har en brist. Vid många andra sjukdomstillstånd - kanske majoriteten, rentav? - är man medveten om att man är sjuk eller att man har en bristande förmåga. Men här är hjärnan fullt upptagen med att kompensera och förtränga tillståndet, och det måste vara oerhört påfrestande att hela tiden behöva påminna sig om att man inte är helt frisk. För det måste man. Man behöver titta efter var man har sin vänstra hand, exempelvis. Annars kan den händelsevis ligga innanför byxlinningen efter ett toalettbesök - och det kanske man vill upptäcka alldeles själv... ;-)

Sarah har en kämpig tid framför sig. Hon fixar ju inte ens de enklaste saker, som att gå på toaletten - eller ens gå - på egen hand. Samtidigt vill hon tillbaka till jobbet så snart som möjligt. Hon avskyr att vara låst vid en sjuksäng. Hon gillar sitt jobb, och hon vill vara där. Familjen behöver pengarna, dessutom. Sarah är den som drar in mest slantar till familjen. En sak som är Sarah till stor hjälp genom det här, är hennes tävlingsinstinkt. Hon har oerhört svårt att se sig som en förlorare, och därför biter hon ihop och arbetar sig igenom alla de övningar som hon behöver göra för att ha en chans att bli bättre.

Vanligtvis klarar Sarah och maken Bob av all logistik som hör till familjelivet med hjälp av en barnflicka - men nu behövs mer hjälp. Sarahs mamma får rycka in, något som hon gör så gärna. Men det är inte särskilt enkelt. Det finns en del ouppklarade saker från förr, och Sarah vill ogärna ha mammans hjälp.

Jag tycker så mycket om den här berättelsen, även om den också är en brutal påminnelse om hur himla kvickt livet kan förändras. Jag gillar att Sarah är försedd med ett så skönt sinne för humor, och att hon förmår att se det komiska i somliga tragiska situationer. Det blir aldrig för lättsamt eller tramsigt - men hela tiden skimrar en slags hjärtlig, varm humor över Sarah och det som drabbar henne, och det gör att berättelsen är lätt att ta till sig.

Varma rekommendationer!

(Bild från förlaget.)