Vanja och Ville, av Mats Wahl

Den här boken stod i en hylla på biblioteket och såg alldeles frestande och ny ut, så då fick den följa med hem. Såklart! Snabbläst som attan - men jag hann ändå bli lite arg medan jag läste.

Det handlar om Vanja, som går i åttan i en helt vanlig skola. Ville kommer ny till skolan och Vanja och Ville blir genast vänner. De hamnar bredvid varandra i klassrummet och de upptäcker kvickt att de båda två gillar att fiska. Allt skulle kunna vara frid och fröjd, om det inte vore för grabbgänget - bestående av Tobbe, Carl och Sonny. Tobbe är ledaren och de andra två hans bihang.

En konflikt pågår mellan Vanja och Tobbe. Den har pågått flera år, men det verkar vara svårt att få stopp på den. Tobbe beter sig gåpåigt och som om han äger hela skolan. Han hotar, knuffar, tar för sig, tränger bort etc... Vanja accepterar inte det, och hon går inte ur vägen för honom. Det blir bråk, om och om igen, och av någon anledning verkar det vara så att rektorn har bestämt sig för att Vanja måste tagga ner. Nu är förvisso den här boken skriven så att man följer Vanja, och det kan ju hända att rektorn har samtal även med Tobbe - men det verkar inte så.

Förutom de gånger som Vanja kallas in på rektorns rum lyser de vuxna med sin frånvaro. När det blir bråk i matsalen är det ingen vuxen i närheten, i skolan. När det blir bråk om soffor - och Ville råkar hamna i skottgluggen - är det inte heller någon vuxen i närheten. När det finns en film som visar vad som egentligen hände vid soffbråket vill rektorn raskt få bort filmen från nätet.

Den här boken väcker rätt många frågor, faktiskt. Framförallt vill man gärna ställa frågor kring hur det komma sig att en konflikt får pågå så länge? Varför får man känslan av att rektorn har valt sida? Hur hanterar man det som Tobbe och hans gäng gör? Vad säger man åt dem? Kanske det skulle behöva finnas en bok ur Tobbes perspektiv?

Hur som helst, den här boken kommer jag rekommendera vidare till ungdomarna i min närhet.

(Bild från förlaget.)