Badskumt, av Katarina Johansson

Det fanns en hel del i den här boken, som jag känner att jag nog helst hade velat slippa få veta. Så länge man inte vet, kan man ju blunda... Till att börja med så kan man konstatera att alla de produkter som står i ens badrum nog innehåller ett eller annat ämne som man nog inte vill utsätta sig för. Men det knepiga är att det inte är så enkelt som att bara plocka bort produkter med konstiga ämnen i sig. Man behöver också veta hur olika ämnen reagerar i kombination med varandra - och det innebär att produkter med naturliga ingredienser inte alls per automatik är helt ofarliga. Kombinationen av två naturliga ämnen kan vara lika olämplig som ett enda kemiskt sammansatt ämne - om det vill sig illa. Rörigt? Det är bara början...

Det är lätt att falla för produkter som presenteras som naturliga och tänka att de är ofarliga. Kanhända är de också det, men man bör bära i minnet att t.ex. ett schampo endast behöver innehålla 1% naturliga ämnen för att få kallas just naturligt. 1%. Det är rätt lite. Resten kan vara vad som helst. Inte ens kedjor som marknadsför sig som miljövänliga och naturliga har helt rent mjöl i påsen, enligt den här boken. Även i deras produkter finns tveksamma ämnen. Kolla innehållsförteckningen och bestäm dig själv för om du tycker att produkten är ok!

Det är också lätt att tänka att produkter med mycket vatten i sig inte kan vara vidare farliga, men en stor andel vatten innbär inte bara att man betalar mycket för just vatten, utan också att produkten kan ha en hög andel konserveringsmedel i sig. Tvål på kaka kan vara ett bättre val än flytande tvål om man ska se saken ur den synvinkeln.

När jag läste den här boken fick jag en påminnelse om att vi har en giftbomb ståendes i duschhörnan, och det är makens mjällschampo. Det innehåller zinkpyrition som är mycket giftigt för vattenlevande organismer och som man använder i mjällschampo för att det förhindrar mjällbildande jästsvampar att växa till i hårbotten. Ämnet är förbjudet i båtbottenfärg (för enskilda konsumenter) och om ämnet finns i hundschampo måste flaskan märkas med en varning. Men när vi har det i helt vanligt mjällschampo för helt vanliga människor går det bra utan några som helst varningar. Knepigt - men det beror på att olika varor faller under olika lagar. Och tilläggas bör att det är mest skadligt att använda just den här typen av schampo om man tvättar håret och sköljer i ett avlopp som inte är anslutet till ett reningsverk. Det gör man kanske i stugan, till exempel.

Det dräller av ämnen som är allergiframkallande, hormonstörande och miljöbelastande i våra hygienartiklar och i make-up. Vill man undvika vissa ämnen behöver man lära sig vad de heter och sedan måste man orka läsa innehållsförteckningarna. Enligt lag ska det finnas innehållsförteckning på alla dessa produkter, men det är faktiskt inte alltid som det kravet uppfylls. Sådana produkter bör man nog bojkotta. Varför handla av företag som inte följer en så enkel regel?

Jag är inte riktigt klar med den här boken. Jag kommer att gå igenom mina produkter och kika efter vad de egentligen innehåller och bestämma mig för om jag vill fortsätta att köpa dem. Sedan gissar jag att jag kommer att lära mig några riktiga skumma ämnen för att i fortsättningen kunna undvika dem.

Den här boken är inte alldeles lättläst. Det är fullt naturligt en hel del kemi i boken; knepiga namn och vissa resonemang som kan var knepiga att hänga med i. Man får skumma somligt och sedan gå tillbaka för att läsa mer noga om man vill kolla sina egna grejer. I slutet av boken finns en lista som hjälp på vägen till "ett mindre skumt badrumsskåp" eller hur man ska uttrycka det, en gedigen källförteckning, en lista över olika tveksamma ämnen och deras nackdelar samt en ämnesförteckning som gör det lätt att forska i innehållet i de egna produkterna.

(Bild från förlaget.)