Eftersom jag läste ut Modershjärtat rätt kvickt på min lilla resa, och sen behövde annan läsning var jag så illa tvungen att handla mig en liten pocket. Jag spanade efter nyheter och hittade Nästan hemma som jag inte hört ett ord om och inte heller sett förut. Intressant! Boken handlar om Kimberley Chang och hennes mor, som flyttar från Hongkong till Amerika - i hopp om att få ett bättre liv. Kimberleys far är död. Anledningen till flytten är att mor och dotter ville lämna Hongkong innan överlämnandet till Kina. Bokens händelser utspelar sig alltså vid den tiden; kring 1997.
Kimberley och mamman har tagit sig till Amerika med hjälp av mammans äldre syster, moster Paula, vilket ställer dem i tacksamhetsskuld till henne. Mostern har bott lång tid i Amerika, tillsammans med sin make Bob. Mamman är inställd på att arbeta i systerns hem med att sköta barnen - och därmed även bo i deras hem. Så var överenskommelsen. Det visar sig dock att moster Paula har andra planer. Hon driver en textilfabrik tillsammans med sin make och tanken är att Kimberleys mamma ska arbeta där. Arbetet i textilfabriken är hårt och stressigt, och för att hon alls ska hinna med sitt arbete är det ett måste att Kimberley kommer till fabriken varje dag efter skolan för att hjälpa till. Att bo i moster Paulas hem är det inte heller frågan om - efter de första dygnen i det nya landet - utan mor och dotter får bo i en fruktansvärt nedgången liten lägenhet i ett område som ska rivas.
Egentligen är det rent slavkontrakt det är frågan om. Moster Paula sköter löneutbetalningarna, och drar varje månad av pengar för transporten till Amerika, hyra och liknande skulder - och sedan får Kimberleys mor en ytterst liten summa pengar kvar att överleva på. Livet i Amerika blir därför så mycket värre än vad de någonsin hade kunnat tro. I lägenheten finns ingen värme, och det finns inga pengar att köpa kläder eller värmande filtar för. Det finns ohyra i lägenheten och fönstren är sönderslagna. De lever i misär.
Kimberley har alltid varit bäst i skolan, och får till en början mycket svårt att klara av skolgången - till moster Paulas lycka. Att Kimberley har problem, får mosterns son att framstå som duktig trots att han egentligen inte alls är det. Så småningom - i takt med att Kimberley erövrar språket - blir det lättare och lättare i skolan. I alla fall med själv skolämnena. Det sociala livet är svårt, men Kimberley har i alla fall en riktigt god vän. Annette accepterar Kimberley precis som hon är, och trots att Kimberley ibland serverar rena lögner om sitt liv står Annette stadigt vid hennes sida. Hon har verkligen ingen aning om vilken verklighet som är Kimberleys, utanför skolan - men hon dömer inte, utan förstår att det finns skäl till lögner och undanflykter.
Fabrikens värld och skolans värld är helt två skilda ting. I skolan är Kimberley tvungen att dölja mycket av sitt liv för att inte bli alltför mycket måltavla för de andra barnen. Trots det så är somligt helt uppenbart, som bristen på vettiga kläder och okunskapen om hur saker och ting "ska vara". I fabriken är Kimberley tvungen att falla in i rollen som flitig kinesisk dotter och inte framstå som alltför smart - för att undvika moster Paulas vrede. Moster Paula visar inte sin vrede eller avundsjuka öppet, men sitter i den positionen att hon kan göra livet riktigt surt för både Kimberley och modern. Lyckligtvis förstår Kimberley värdet i att fortsätta att kämpa med studierna - och det är också hennes fina resultat i skolan som blir vägen ut ur slummen så småningom.
Det är en riktigt intressant berättelse, det här. På framsidan står det att det är en berättelse om att acklimatisera sig i en ny tillvaro men ändå leva kvar i den gamla kulturen och inte riktigt våga släppa taget. I mina ögon är det inte så mycket "våga släppa taget" som "kunna släppa taget". Utkastad i ett främmande land, utan språkkunskaper, utan ekonomisk frihet och med en uppfostran som säger att man ska lita till sin familj och inte göra för mycket väsen av sig - då är det svårt att börja ifrågasätta även om man känner att något är fel och att man blir utnyttjad. Kimberley har lättare för att ta till sig det nya och pendlar mellan sina världar på ett helt annat sätt än vad mamman kan göra. Hon är bunden till det gamla och har inte så goda förutsättningar för att "våga".
Den här boken är lättläst och intressant. Läs den!
(Bild från förlaget.)
Tack! Nu påminde du mig om att jag har glömt att skriva något inlägg om den. Jag gillade den väldigt mycket och saknar nästan mamman och dottern. Jag kan fortfarande se dem i deras fluffiga ljusgröna hem :-)
SvaraRaderaJa, det där hemmet måste ha sett väldigt speciellt ut! Fluff-fluff-fluff! ;-)
RaderaNu har jag länkat hit till dig från mitt inlägg: http://www.dorasbokprat.blogspot.se/2012/05/nastan-hemma.html
SvaraRadera