Så småningom fördjupas bilden av Jonas och varför han är så som han är. Han är oerhört angelägen om familjen och om att vara engagerad; han är mån om att ta ansvar och göra rätt. Han är så mån om att göra rätt att han tappar sig själv på vägen - om han ens någonsin har vetat vem den där Jonas egentligen är. Det hände nämligen någonting när Jonas var i tonåren. Något som fick honom att sluta sig totalt och bli alldeles konstig. En uppmärksam vuxen hade förstått att han var djupt deprimerad och att han höll på att förtäras av skuldkänslor - men någon sådan vuxen fanns inte. Och den där händelsen bromsade liksom upp Jonas utveckling till en allt mer självständig, vuxen individ, och för mig är det rätt tydligt att allt som gick snett i samband med den där händelsen bär en del skuld till varför Jonas som vuxen får de problem han får. Jag som har läst boken vet förstås vad som hände, men jag vill inte så gärna berätta det eftersom det avslöjandet skulle förstöra en del av läsupplevelsen för dig som ännu inte har läst.
Ska man vara noga var det inte bara en sak som skakade om Jonas rejält där i tonåren. En oväntad skilsmässa satte också rejäla spår i Jonas och hur han klarar av att hantera konflikter. Det ger också en slags förklaring till varför han är så förtvivlat angelägen hela tiden.
Det är ett rätt försiktigt driv i den här berättelsen. Man förstår hela tiden att det är något som kommer att hända, och så när det väl händer är det ännu en bra bit kvar. Sen förstår man att ytterligare en sak kommer inträffa - och när det händer vet man inte hur det ska sluta; hur Jonas ska hantera det. Det är svårt att inte känna med Jonas, fastän han gör så mycket baklänges och fastän han ägnar så mycket tid åt att blunda. Man får ha lite tålamod med både Jonas och den här berättelsen. Det känns inte som en omedelbar succé - men däremot som något som växer ju mer man tar sig tid.
Och titeln är lite knasig från första början, men den får sin förklaring. ;-)
(Rec.ex. och bild från förlaget.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar