Som om jag frågat, av Johanna Lindbäck

Jag har alltid gillat Lindbäcks sätt att skriva. Hon skriver rappt, med känsla för stil och tonläge - och dessutom kryddat med en hel del humor. Ibland är jag inte så säker på att ungdomar verkligen pratar så där mycket engelska som de gör i hennes böcker. Jag hinner ändå lyssna på en hel del unga människor varje dag och jag kan inte känna att det verkligen är typiskt ungdomar. Fast, så tänker jag att det verkligen inte är ett måste. Vad är det som säger att alla unga människor verkligen låter som de gör i en ungdomsbok (en ungdomsbok, av alla!)? Inte just något. Faktiskt.

Som om jag frågat är Lindbäcks sjätte bok och lite farhågor hade jag faktiskt inför den här. Hur många gånger kan man lyckas med sin bokidé, egentligen? När kommer det en sån där som är lite svajig och inte så himla bra, men som ändå blev utgiven? Jag kan bara konstatera att den där "inte-egentligen-så-himla-bra-men-ändå-tryckt-och-utgiven" i alla fall inte är den här boken. Jag funderar istället på om det här kanske rentav är den bästa av Lindbäcks alla böcker. Hittills.

Det är John som är huvudperson. Han har precis haft sommarlov och börjar nian, när boken börjar. Och det är inte så vidare bra hemmavid. Det har smugit sig in en tystnad och en kyla som han inte känner igen, och han går bara och väntar på det där Samtalet. Ja, det där samtalet då hans föräldrar ska berätta för honom att det ska bli en skilsmässa och att han kommer att få ha två hem och att allt ändå kommer att bli bra...

Kanhända hade den där kylan och tystnaden gått bättre att hantera om John inte plötsligt hade fått känslan av att vara helt utanför i sitt vanliga kompissammanhang. Bästa vännen Lukas och barndomskompisen Saga har blivit ihop - och efter det har John känt sig som femte hjulet under vagnen och någon som mest hänger på utan att vara önskad. Och det har blivit omöjligt att prata om viktiga saker.

Så småningom visar det sig att tillvaron inte behöver målas i svart hur länge som helst. Det finns en ljusning i mörkret, även om det också betyder att allt inte nödvändigtvis blir exakt som det var innan föräldrarnas äktenskapsproblem och bästa vännernas kärlekshistoria. Det gillar jag.

Flera gånger under läsningen svider det till riktigt ordentligt i maggropen och jag känner obehaget rent fysiskt. Det är starka känslor, och jag tänker att Lindbäck verkligen har träffat rätt när hon beskriver Johns utanförskap och hans sorg över hur allt har blivit fel just den här tiden.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken! Läs den. ;-)

(Bok & bild från förlaget.)