Men jädrar i min lilla låda

Det blev ett högst oplanerat blogguppehåll.

Ganska snart efter mitt förra inlägg blev det helg, med en väldigt febrig och sjuk make i huset - han hade varit ner till Göteborg och hämtat hem en hel hoper bacillusker från en mässa om skruvar och muttrar och rör och grejer. Han hade med sig en massa pennor också, om jag ska vara rättvis. Någonstans där i början av helgen slängde han över en liten bunt baciller på mig, så att jag blev lite småhängig och trött.

Helgen tog slut och jag jobbade på. Jobbade om dagarna, gick hem och tog ett par alvedon och slocknade om kvällarna. Ja, ända till på torsdag. Då packade jag ihop och gick hem fastän arbetsdagen inte alls var slut - men jag hade inte ett gram energi kvar, helt enkelt.

Sen blev det helg igen, och jag befann mig stundtals i ett feberdike där jag bara sov och frös, och stundtals i pillerhimlen där jag hade lite koll på omvärlden via min kära smartfån. Och så körde min kropp hela det där spektaklet som jag är så less på: astman får glädjefnatt och spelar ut sitt register, luftrören slemmar igen och jag bjussar på hostkonsert hela nätterna och låter som en whiskypimplande festprisse om dagarna, bihålorna slutar vara hålor för att istället gå med i pool-ägarnas förening... Ja, och så checkar all energi ut - inklusive reservstyrkan - och att förflytta sig mellan soffan och sängen är ungefär som att springa ett maraton.

Och nu är det torsdag igen, nästan. Imorgon. Då tänker jag vara på jobbet, och det får jag banne mig orka med. Kanhända ser jag lite rolig ut eftersom jag vaknade med en nätt liten ögoninflammation i morse, men ett rött öga överlever man. Jag har varit till byns ICA-butik idag och det gick bra. Förvisso glömde jag hälften av det som jag skulle ha, men det var ändå mest en testrunda för att kolla att jag kunde stå på benen även på icke hemma-mark.

Det är inte så himla skoj när det blir så här. Min man påstår att det är ett ålderstecken, det där med att jag blir så långvarigt sjuk när jag väl blir sjuk - men det vågar han bara säga så länge jag är just sjuk. Själv tror jag helt brutalt att min annars så medgörliga och tystlåtna blodsjukdom har blivit lite mer påstridig med åren.

Men i alla fall. Förutom att jag har varit i feberdiket har jag som sagt också varit vid medvetande. Då har jag roat mig med att sitta still i soffan och sticka medan jag tittat på Desperate Housewives, åttonde och sista säsongen. Jag har stickat ett och ett halvt par sockar, vilket nog är ett slags rekord i snabbhet - men det kan nog hänga ihop med att jag valde ett tjockt garn och därmed också tjocka stickor... Eller, valde och valde. Jag fick lov att ta av det som fanns hemma...

Innan jag blev sjuk hann jag läsa klart hela Gardells nyaste, Carin Gerhardsens Helgonet och dessutom den lilla pärlan Om det var krig i Norden. Om kvällar och nätter, när jag haft sisådär med sömnen, har jag läst Döden i grytan. Det kommer med andra ord en del bokskriverier här, inom överskådlig framtid. Kan ju vara kul, med tanke på att det här ändå är en slags bokblogg... ;-)

Och så ser jag i kommentarsfältet att ni tycker det skulle vara skoj med ett byte nu under hösten. Då filar jag och hoppas att jag lyckas sätta ihop ett.